Rowlings nya

… är ingen Harry Potter för vuxna  

 

 

Titel: The Casual Vacancy (sv. Den tomma stolen)
Författare: J. K. Rowling
Sidantal: 503
Utgivningsår: 2012

Handling:
Efter Barry Fairbrothers plötsliga död står invånarna i den lilla staden Pagford inför en förändring. Flera vill ha hans position i stadsrådet men vem kommer att få platsen? Vi får följa många av invånarnas liv och se hur de påverkas eller inte påverkas av Barrys bortgång.

 

 

Omdöme:
Inte världens bästa beskrivning av handlingen jag vet men jag kan ärligt talat inte få till något bättre. Hur tänkte folk egentligen när de stämplade boken som ”mystery” på Goodreads? The Casual Vacancy är så långt ifrån en deckare som man kan komma. Om jag ska klassificera boken i en genre så blir det drama.

Som jag skrev i den lilla handlingsbiten så kretsar berättelsen helt enkelt kring livet hos invånarna i Pagford. Karaktärerna är många och man får följa över 20 olika berättarröster. I början hade jag nollkoll på vem som var vem och samma karaktär nämndes med flera olika namn. Lösningen kom i form av ett anteckningsblock där jag skrev ner namnen och vad för relationerna de olika karaktärerna hade med varandra. Det var inte förrän i de sista 150 sidorna som jag inte längre blandade ihop dem.

Berättarrösterna var distinkta och det tycker jag Rowling har gjort ett bra jobb med. Däremot så gillade jag inte hur ofta berättarrösterna växlades. I ena stycket följde man en person, i nästa en annan och i det tredje stycket ytterligare en annan karaktär. Det gränsade till allvetande berättarröst som jag personligen inte är något fan av.

Ifall ni tror att The Casual Vacancy är som Harry Potter fast för vuxna så har ni helt fel. Boken är ganska deppig och det händer en del mindre trevliga saker i den så som droger, otrohet, våldtäkt och mobbning. Det är ingen feel-goodbok precis… ganska tvärtom faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så skulle jag ha gett upp läsningen efter 50 sidor om det inte var för att författaren är självaste J.K. Rowling, kvinnan bakom en av mina favoritbokserier. Den här är inte alls min typ av bok och under den större delen av lästiden så kastade jag trånande blickar mot de andra olästa böckerna i bokhyllan.

Nu har jag varit väldigt negativ i min recension och det beror helt och hållet på att jag helt enkelt inte är rätt målgrupp för den här boken samt att jag trodde att boken skulle vara något helt annat än vad den är. Rowling kan verkligen skriva, hennes språk flyter riktigt bra och är stämningsfullt samtidigt som den är lättläst. De sista 150 sidorna då man hade lärt känna karaktärerna och kommit in i berättelsen tyckte jag var rätt så bra faktiskt.

Nej, en ny favorit blev det inte men jag är imponerad av att Rowling både lyckas och våga byta stil helt och hållet. Det är lätt att fastna i gamla spår och det kan vara svårt att skriva i en annan genre fast man verkligen vill göra det. Rowling har sannerligen visat upp en ny sida av sig själv som författare.

Språk: +0,5
För många karaktärer/berättarröster: -1

Mest intressanta karaktär: Kay är väl den som känns mest ädel
Bästa scen eller del: De sista 150 sidorna

Betyg: 4,5/10

About these ads