Ett mörkt drömland

Om ni tror att Sarah Dessen bara skriver gulliga och puttenuttiga böcker så har ni fel. 

Titel: Dreamland
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 250
Utgivningsår: 2004 (original 2000)

Handling:
Caitlins har alltid beundrat och levt i skuggan av sin perfekta syster Cassandra. Men när Cass rymmer hemifrån på Caitlins födelsedag vänds hemmet upp och ner. Ingen förstår varför Cass har lämnat familjen och Caitlin känner att hon nu måste leva upp till föräldrarnas förväntningar istället för sin syster. Först var det skönt att få den uppmärksamhet som alltid har tillägnats Cass, men ju längre tiden gick desto mer kvävd kände sig Caitlin av sitt nya liv. In kommer Rogerson, stadens beryktade kille och de enda gångerna Caitlin känner sig levande är när hon är med honom. Men Rogerson har problem, och snart har Caitlin det också.

 

Tycke:
Att Sarah Dessen är en mästare på ljusa och mysiga sommarböcker känner de flesta nog redan till. Men alla hennes böcker är inte lättsamma, Dreamland, en av hennes tidigare böcker tillhör definitivt den mörkare sorten.

Dreamland börjar som vilken Dessen-bok som helst. En tjej som har familjeproblem och lever på ytan ett perfekt liv men håller på att bryta sönder inuti. In kommer en swoonig kille som lär henne att hitta sig själv på nytt. Men till skillnad från Dessens typiska killkaraktärer så är Rogerson ingen ängel. Han är en destruktiv kraft som långsamt raserar Caitlins liv, trots att han innerst inne egentligen inte vill göra det heller.

Det är inget fel på boken men mörka contemporary är verkligen inte min grej. Jag blir så sur och arg på alla dumma valen som Caitlin gör samtidigt som jag kan förstå henne till en viss del. Ibland är det helt enkelt mycket lättare att låtsas som att ingenting är fel istället för att be om hjälp. Jag gillar att titeln har en betydelse för handlingen i boken, Caitlin anser att hon lever i en dröm och kan inte vakna därifrån utan sjunker bara längre och längre ner i mörkret.

Den bästa scenen i boken fick mig faktiskt att fälla en tår, så även om jag inte direkt gillade Caitlin så måste hon ändå ha berört mig på något sätt. Dessens böcker har en tendens att få mina ögon att tåras, vare sig de är ljusa eller mörka.

Kort sagt, den mörkaste boken jag hittills har läst av Sarah Dessen. Jag föredrar ljusa contemporary framför mörka så den här blev tyvärr ingen ny favorit. Läsvärd, till och med ganska bra tycker jag att den är men det är ingen bok som jag kommer att läsa om.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hur kan Caitlin stå ut med att Rogerson slår henne gång på gång? Och de har ju ändå bara varit ihop i några månader. Tycker ju inte heller att deras kärlek är så passionerad heller. Det är mer som två trasiga människor som har hittat varandra och kan inte släppa taget.

 

Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Uhm… gillar ingen men Rogerson är väl mest intressant.
Bästa scen eller del: Spoiler [När mamman upptäckte att Rogerson misshandlade Caitlin]
Minnesvärt citat: “It’s so easy to get caught up in what people expect of you. Sometimes, you can just lose yourself.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en mörk bok där du både hejar på och stör sig på huvudpersonens dumma val är den här perfekt.

Rekommenderar inte för:
Om du vill ha något lättsmält, romantiskt och somrigt (som Dessens andra böcker är) så bör du leta vidare.  

Betyg: 5,5/10

Andra böcker av författaren som jag har recenserat
Along for the Ride (sv. Mycket mer än så)
The Truth About Forever (sv. Mitt perfekta liv)
Just Listen (sv. Blunda och hoppa)
What Happened to Goodbye (sv. Du glömde säga hejdå)
Keeping the Moon (alt. Last Chance)

Andra versioner av omslaget

 

Mini-rec: En spricka i dagen innan

Titel: Fracture
Författare: Megan Miranda
Serie: Fracture #1
Sidantal: 262
Utgivningsår: 2012

Tycke:
När jag först öppnade upp den här boken så trodde jag av någon anledning att det skulle vara en överlevnadsbok om en tjej som har fastnat ute i vildmarken. Det visade sig att jag hade fel och boken lutar sig mer åt det övernaturliga än åt äventyrshållet. Kort sagt så handlar den om att Delaney ramlar igenom isen och är i det iskalla vattnet i 11 minuter, alltså hela 11 minuter utan syre. Till läkarnas och allas förvåning så vaknar hon upp ur koman utan några hjärnskador. Delaney trodde att hennes liv skulle återgå till det normala men det var tills hon upptäckte att hon ibland tappade kontrollen över sin egen kropp och hade en onormal dragning till människor hon inte ens kände.

Boken var rätt bra och spännande i början men jag upplevde den sista tredjedelen som väldigt förvirrande. Alla verkade brytas ner och jag förstod mig inte på huvudrollen. Kärlekstriangel kändes tvunget, i och med att boken är kort så skedde allting jättesnabbt. Jag gillar dock att Troy faktiskt kändes som en sympatisk kille i början, creepy men ändå rätt okej. Delaneys och Deckers relation gick mig lite på nerverna men samtidigt så upplevde jag den som trovärdig och jag förstår att de var osäkra på varandras känslor så de sårar varandra oavsiktligt hela tiden. Men gah… lite kommunikation skulle ha rett ut problemen från första början.

En okej bok, spännande i början men förvirrande i slutet. Finns en fortsättning också vad jag vet men jag lär nog inte plocka upp den inom den närmaste tiden..

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien
1. Fracture
2. Vengeance

____________________________________________________________________________________

Titel: The Day Before
Författare: Lisa Schroeder
Sidantal: 307
Utgivningsår:2011

Tycke:
Min tredje renodlade versbok av Schroeder och precis som med de andra så gillar jag den. Tycker väldigt mycket om att man som läsare inte alls fattade vad som pågick i början och att författaren placerade ledtrådarna väldigt bra så att ens intresse hölls på plats hela tiden. Själva konceptet är egentligen inget märkvärdigt, en ledsen tjej ger sig i väg till stranden för att komma undan sina problem och möter en ledsen kille med egna problem. Trots att de lär känna varandra under bara en dag och det är mycket insta-love så gillar jag deras relation väldigt mycket. Schroeders magiska språk får helt enkelt allt att verka så drömlik att man köper allting och tycker att det är gulligt och romantiskt istället för galet och icke-trovärdigt.

Ambers (tjejhuvudrollen) känslor beskrevs väldigt bra och det var lätt att sympatisera med henne. På det hela taget en fin och mysig bok som går väldigt snabbt att läsa.

Betyg: 6,5/10

____________________________________________________________________________________

Titel: Ninth Grade Slays
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #2
Sidantal: 278
Utgivningsår: 2008

Tycke:
Andra boken i serien om halvvampyren Tod. Man kan i stort sett delar in boken i tre delar där den första och tredje delen utspelar sig i hemstaden medan den andra delen utspelar sig i Ryssland. Första delen var okej, kändes mest som en inledning där nya karaktärer introducerades. Övergången mellan första och andra delen var väldigt tydlig och flöt inte alls på. Helt plötsligt var de i Ryssland, jahopp. Övergången mellan miljöerna var faktiskt så dåligt att det kändes som att det var två separata böcker. Nåja, i Ryssland fick man i alla fall veta mycket mer om vampyrvärlden så det var rätt intressant. Favoritdelen är den tredjedelen där hemligeter avslöjades samt det var en del spänning och action också. Slutet var förvånansvärt känslosamt och mina ögon fuktades litegrann.

På det hela taget en rätt så bra och snabbläst bok. Råkade spoila för mig själv genom att läsa handlingen för första boken i spin-off-serien till den här så jag visste redan svaret på en av de stora hemligheterna, annars så kanske jag skulle ha gillat den ännu mer.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

 

Hur kan man låtsas vara en vampyr i 17 år?

För att det är ju så kul att äta rått kött och dricka blod varje dag.

Titel: The Hunt
Författare: Andrew Fukuda
Serie: The Hunt #1
Sidantal: 293
Utgivningsår: 2012

Handling:
17-åriga Gene känner sig som den sista människan i världen. Varje dag tar han på sig sina falska tänder och går i skolan med vampyrer… och låtsas vara en av dem. Människor, eller heapers som vampyrerna kallar dem, anses vara delikatesser och är i stort sett utrotade. Gene är livrädd för att bli upptäckt och uppäten men ser inget annat sätt att överleva förutom att låtsas vara en vampyr. Vid utlottningen till The Hunt, en nationell jakt som går ut på att låta ett gäng vampyrer jaga människor blir Genes namn dragen och han tvingas åka till träningscentret för att förbereda sig inför jakten. Att låtsas vara en vampyr i skolan är svårt nog, kommer han att överleva träningen? Och även om han gör det, kommer han att överleva jakten?

Tycke:
Efter att ha läst The Immortal Rules så var jag sugen på fler vampyrdystopier så därför fick jag upp ögonen på The Hunt som sägs vara en dystopi med vampyrer samt påminna om The Hunger Games. Efter att ha läst den så kan jag väl tycka att det ligger en viss sanning i jämförelsen men jag skulle knappast säga att de är särskilt lika.

The Hunt är en spännande bok med ett väldigt intressant koncept. Jag gillar vampyrböcker och jag gillar dystopier, en kombination av dem går absolut hem hos mig. Jag gillar idén med att världen har blivit övertagen av vampyrer och människor är i stort sett utrotade för de anses vara en delikatess. Någon som ser ett visst samband med hur vi fiskar ur havet idag?

Själva ordet ”vampyr” användes inte i boken men av beskrivningarna att döma så förstår man att det är vad de är. De är för det mesta civiliserade men så fort de upptäcker en människa blir de så besatta på mat att de blir helt galna. Något speciellt med dessa ”vampyrer” är att de faktiskt verkar åldras och så vitt vad jag vet så är de inte odödliga. Informationen man får om dem är ytterst begränsad, man vet t.ex. inte hur de tog över världen, om de kan försöka sig via sex eller om de kan föröka sig via bitningar (tror att det antyddes men det sades aldrig rakt ut). Tycker att det är rätt konstigt att deras erogena zon verkar sitta i armbågen(!). Deras hångel består liksom av att man armbåga varandra eller aggressivt gnider armarna mot varandra. Istället för att le så smeker de sin egen handled. Knasigt!

En annan sak som jag tycker är skumt är att Gene har lyckats låtsas vara en vampyr i 17 år! Han har alltså inte gäspat, rynkat på pannan, skrattat eller nyst någon gång när han umgås med andra vampyrer i skolan. Han måste tvätta sig hela tiden så att hans svettlukt inte avslöjar honom och raka sig varje dag. Gud, jag skulle förmodligen aldrig ha orkat med ett sådant liv. Och hur lyckas man låta bli att nysa och gäspa? Att Gene lyckas hålla det hemligt att han är en människa så länge tycker jag inte är ett dugg trovärdigt. Tur för honom att han inte har några finnar och är lika snygg som de andra vampyrerna. Jag gillar dock att han är en skicklig lögnare och använder list för att klara sig ur knipor.

Kort sagt, mycket spänning och intressant koncept, men tyvärr brister den totalt i trovärdighet samt ett par av tvisterna är superuppenbara. På det hela taget så är boken tillräckligt lockande för att jag skulle läsa ut den på två kvällar. Vill ni ha något snabbläst och spännande så rekommenderar jag den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Seriöst, det var så uppenbart att Ashley June också var en människa så att jag trodde att det skulle vara en dubbeltvist. T.ex. att hon bara låtsades vara mänsklig för att få Gene att avslöja sig. Det måste ju vara 10ggr svårare för henne med tanke på att hon är en tjej, vad gör hon när hon får mens? Nu kanske jag är fördomsfull för att författaren är en man, men jag tror faktiskt inte att han har tänkt på den punkten.

• Är Genes pappa död på riktigt tror ni? Eller är han en vampyr nu? Jag tror att han har något att göra med att Gene och Ashley blev valda till jakten.  

• Jag märkte faktiskt inte alls att inga vampyrer hade namn förrän de påpekade det i sista tredjedelen av boken. Rätt häftigt gjort av författaren faktiskt, för det kändes helt naturligt att Gene hittade på smeknamn åt dem och jag tänkte aldrig på att man inte fick veta deras riktiga namn.

 

Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Trovärdighet: -1

Mest intressanta karaktär: Gene
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ashley offrade sig för honom]
Minnesvärt citat: ”Long or short?” the man says.
Den är egentligen bara kul när man ser scenen framför sig. Tyckte att det var rätt kul att mannen smyger fram till Gene just precis när han ska pissa och viskar den frågan i hans öra haha.

Rekommenderar för:
Gillar ni spänning så lär ni sluka den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha trovärdighet i böcker.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Hunt
2. The Prey
3. The Trap

 

Slutet är nått!

Sista boken i Matched-serien är nu utläst.

Titel: Reached
Författare: Ally Condie
Serie: Matched #3
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen)

Handling:
Xander, Ky och Cassia jobbar nu alla tre för The Rising men på olika ställen. Xander jobbar inom sjukvården, Ky jobbar som pilot och Cassia som en sorter. De saknar varandra men vet att The Rising närmar sig och när som helst kommer rebellerna att ta över The Society. När folk börjar insjuknar i en sjukdom som kallas Plague skrider The Rising till verket. Först verkar allt vara under kontroll, men sedan bryter kaoset loss. Xander, Ky och Cassia vävs in i hemligheterna och upptäcker att de måste göra allt de kan för att rädda livet på sina nära och kära.

Tycke:
Jag har hört väldigt blandade åsikter om den avslutande delen i Matched-serien så jag hade inte särskilt höga förväntningar när jag öppnade upp boken. För en gångs skull så var boken så som jag förväntade mig så jag blev varken överraskad eller besviken.

I första boken var Cassia ensam berättare, i andra boken växlade kapitlen mellan Cassia och Ky, och nu i den tredje boken får vi ta del av Xanders berättarröst också. Ett problem som jag hade var att jag jämt blandade ihop deras röster. De låter ju som en och samma person allihopa. Fick jämt kolla upp i vems huvud jag befann mig i för tillfället och det störde ju en del av läsupplevelsen.

Början började väldigt sakta men farten drogs upp fram mot mitten (eller en tredjedel) av boken. Det var då som den blev som mest spännande och jag satt och bläddrade som besatt. Hemligheter vävdes in varandra och hjärnan arbetade på högtryck för att reda ut allt. Händelser och bakgrundshistorier som jag trodde att jag hade koll verkade helt plötsligt väldigt komplicerade och helt ärligt talat så förstår jag fortfarande inte hela bilden. Det kändes som att de förklarade samma saker om och om igen fast på olika sätt så att det till slut bara blev rörigt, i alla fall för mig.

Romansen i boken tyckte jag inte om alls faktiskt, visst, de tänker på varandra jämt men jag kände noll i passion mellan dem. Dessutom så tycker jag inte att deras kärlek är särskilt stark heller… och det är på gränsen till en kärlekspentagon istället för kärlekstriangel. Vissa kan väl tycka att det är mer trovärdigt att man som tonåring kan vara attraherad av flera personer samtidigt och jag köper det. Men grejen är att romantikern inne i mig vill gärna tro på odödlig kärlek så jag uppskattar faktiskt överdrivna romanser i böcker. (instalove går dock över gränsen för vad jag tål).

En sak som jag tycker skiljer Reached från övriga dystopiböcker är att huvudrollerna är mer som biroller när det kommer till själva revolutionen. De är inga nyckelpersoner som tågar längst fram i attackstyrkorna. Istället lever de bara i stort sett sitt vanliga liv och hjälper The Rising genom att medvetet skapa småproblem för The Society. Jag gillar verkligen att de inte är helhjärtat med rebellerna heller (Ky åtminstone) utan ifrågasätter deras mål ibland. I många andra dystopier är ju huvudrollerna en essentiell del av revolutionsgänget och kämpar hårt för att ta över kontrollen. Cassia, Ky och Xander vill inte ha kontroll, de vill bara leva i fred och det tycker jag ger en annorlunda bild av revolutionen.

Trovärdigheten har jag också lite problem med. The Society förbjuder i stort sett allt kultur förutom 100 låtar/dikter som de har godkänt. Folket kan läsa men inte skriva. För mig känns det rätt befängt att man kan förbjuda sång, målningar och dans. Vilka barn gillar inte att rita, sjunga och dansa? Som barn hittade jag jämt på egna sånger och ramsor. Å andra sidan så har jag växt upp i ett samhälle som uppmuntrar kreativitet så det kanske är därför jag tycker att bristen på kultur inte alls låter trovärdigt i mina öron.

Matched är jättebra, Crossed är bra och Reached är okej. Den har sina bra stunder men den sega början samt att alla berättarrösterna låter lika förstörde det lite för mig. Jag gillar Condies poetiska språk och att handlingen sticker ut lite från den mängden av revolutionsdystopier som finns idag.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Nu kanske jag har missuppfattat det men The Rising är väl ordnat av The Society? Vilken konspiration!

• Vilken kliché att det ska vara Xander och Cassia som ”upptäcker” botmedlet när alla mycket mer erfarna läkare misslyckas med det. Sen fattar jag inte heller om Cassias mamma visste att blomman var botmedlet.  Hela minnesgrejen med Cassia tyckte jag var skum.

 

Språk: +0,5
Handling: +0,5
Trovärdighet/Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Svårt, men jag säger väl Cassias brorsa, Bram.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de träffade varandra på flygplanet]
Minnesvärt citat: Den här meningen tycker jag beskrev Xanders känslor så bra.
(Xander) “For a moment, I’m a part of it all. Then I’m just apart.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar de tidigare delarna av den här serien och vill avsluta den.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha en actionfylld revolutionsbok så passar den här inte er. Inte heller om ni vill ha en passionsfull kärleksbok.  

Betyg: 5,5/10

Andra delar i serien:
1.Matched
2. Crossed
3. Reached

 

En åttondeklassare som biter

Början på en lovande serie. 

Titel: Eigtht Grade Bites
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #1
Sidantal: 172
Utgivningsår: 2007

Handling:
Tod har varit föräldralös sedan tre år tillbaka och blivit omhändertagen av sin mammas bästa vän Nelly som inte har något emot hans hemliga och speciella kost – blod. Tods pappa är nämligen en vampyr och hans mamma en människa vilket gör honom till en halvvampyr. I hela sitt liv har han trott att det inte fanns andra vampyrer men mystiska mord och försvinnanden i staden väcker hans misstankar. När en ny lärare börjar på skolan och blir onormalt intresserad av honom börjar det minst sagt blir skumt. Tillsammans med sin bästa kompis Henry lär sig Tod att det finns fler vampyrer än vad han tror.

 

Tycke:
Den här serien har jag varit intresserad av hur länge som helst så jag blev superglad när jag upptäckte att stadsbiblioteket i Malmö hade hela serien inne! För att inte vara alltför girig lånade jag bara hem de två första böckerna i serien och nu har jag läst första boken.

Det är en relativt kort bok och i och med att det är första boken i en serie så känns det mest som en prolog, dock en väldigt lovande sådan. Jag gillar Tods berättarröst och han känns som en trovärdig 13/14-åring. Jag gillar även kompisen Henrys intresse för udda tjejer. Tycker mycket om vänskapen mellan dem och att Henry inte behandlar Tod annorlunda bara för att han är vampyr.

Vad jag gillar riktigt mycket med Tod är att han faktiskt berättar om sina problem och misstankar för andra redan i tidigt skedde. Hur ofta händer det i ungdomsböcker egentligen? Uppskattar verkligen att författaren inte hamnade i den klichén med att låta huvudrollen bete sig som en idiot och håller allt hemligt. Dock så trodde varken Nelly eller Henry på Tod och tyckte bara att han överdrev så det tjänade inte så mycket till. Men det var ett tappert försök åtminstone.

I och med att det är en kort bok så får det blir en kortare recension den här gången. I överlag så gillar jag den och tycker att serien verkar mycket lovande. Boken är lättläst och takten är jämn. Innehöll inte så mycket action men jag kan tänka mig att det blir mer av den varan i de kommande böckerna.

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Tod
Bästa scen eller del: Övernattningen med Henry.
Minnesvärt citat: “People fear what they can’t understand and harm what they fear.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha något snabbläst och lättsmält med en övernaturlig touch och manlig protagonist. Kan tänka mig att yngre killar kommer att älska den här. 

Rekommenderar inte för:
Är du trött på vampyrböcker är det inget för dig. Inte heller om du vill ha en romantisk bok.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

 

 

Mini-rec: Tio personer och en döende tjej du kanske känner

Titel: Ten Things we shouldn’t have done (alt. Ten Things We Did (and Probably Shouldn’t Have))
Författare: Sarah Mlynowski
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2011

Tycke:
Den här boken handlar om 16-åriga April som lyckas lura/övertala sin pappa att låta henne bo hos bästa tjejkompisen Vi i ett föräldrafritt hus. Tyckte att April berättarröst var jättehärlig i början och jag gillar författarens sätt att blanda nutid med dåtid. Dock så tröttnade jag ganska snabbt på hur omogna både April och Vi var. Första halvan handlade bara om att April planerade att ha sex med sin pojkvän och andra halvan handlade typ om att Vi vägrade erkänna att hon var kär i en kille hon hade sex med. Känns som jag är lite för gammal för boken för under tiden jag läste så tänkte jag bara på att det var synd om Aprils pappa som hade en dotter som ljög honom rakt upp i ansiktet.

Boken är helt okej, till och med bra om man bara vill ha något lättsmält. Vissa saker är förutsägbara och som sagt så stod jag inte ut med huvudrollerna i längden. Har ni inget emot hypokratiska 16-åringar som snackar om sex och super hela tiden (känns det som) så kan ni nog gilla den här.

Betyg: 5,5/10

________________________________________________________________________________________

Titel: Personer du kanske känner (eng. The Future of Us)
Författare: Jay Asher & Carolyn Mackler
Sidantal: 328
Utgivningsår:2012 (original 2011)

Tycke:
Har varit nyfiken på den här boken ett tag. Handlingen utspelar sig år 1996 där Internet fortfarande är en ny grej och tonåringarna Emma och Josh upptäcker att de kan komma in på en site som heter Facebook och se sina framtida statusuppdateringar. Först tror de att det är ett skämt men sen inser dem att det faktiskt är deras liv om 15 år. Emma som har en olycklig framtid vill ändra på sin medan Josh vill behålla sin.

Jag fastnade inte alls för karaktärerna och tyckte att Emma var riktigt jobbigt. Hur mycket hon än ändrar på sitt nuvarande liv så är hon ändå alltid olycklig i framtiden. Men duh… har du liksom inte tänkt på att du är olycklig på grund av din pessimistiska attityd? Josh är okej men han stack inte ut på något viss. Jag gillar hela idén med Facebook men däremot så gavs det ingen förklaring till varför Emma kunde logga in till sitt framtida konto. Och det känns inte så trovärdigt att de inte berättar för någon om deras upptäckt.

Något jag gillar riktigt mycket är att Emma och Josh är först skeptiska till att folk verkligen delar med sig så mycket av sitt eget liv. Personligen är jag en av dem som är ganska sparsam med mina statusuppdateringar på FB men jag har bekanta som skriver på facebook/twitter flera gånger i timmen när de är lediga, förstår inte hur de orkar.

En bok med ett mycket intressant koncept men tyvärr så fastnade jag inte för karaktärerna.

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________________

Titel: Me and Earl and the Dying Girl
Författare: Jesse Andrews
Sidantal: 295
Utgivningsår: 2012

Tycke:
Den här boken handlar om att Greg berättar om sitt liv och hur hans mamma tvingade honom att umgås med Rachel sedan det blev känt att hon hade leukemi. Efter de fem första sidorna var jag lite rädd för att jag inte skulle läsa ut boken för att Gregs berättarröst var så överdriven och jobbig. Men efter ett tag insåg jag humorn i texten och boken fick mig att skratta högt flera gånger.

Det här är en sådan bok där man vill sträcka in handen och ruska om huvudrollen. Jag gillade först att Greg skämtade hela tiden men efter ett tag blev det bara uttjatat och jobbigt. Han tror att han måste konstant skämta och få folk att skratta åt honom. Han bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker om honom så han väljer att vara en utböling istället för en i gänget. Kompisen Earl tyckte jag var rätt jobbig att läsa om eftersom han svor hela tiden och författaren skrev ut alla svordomar i dialogerna. Fick nästan huvudvärk av att läsa texten för de snackade jämt om osammanhängande saker.

Kort sagt, tyckte att den var okej, till och med bra i början men efter halva boken blev allt bara för mycket. Gillade inte heller riktigt att en stor del av den humoristiska tonen försvann och det blev något mellanting mellan sorg och komik.

Betyg: 5/10

 

Mini-rec: Ibland bara måste man bara fråga Dracula

Titel: Ibland bara måste man (eng. Boy meets boy)
Författare: David Levithan
Sidantal: 246
Utgivningsår: 2007 (original 2003)

Omdöme:
Fia har ju tidigare recenserat den och hon tyckte om den vilket gjorde mig nyfiken. För ett par veckor sedan läste jag Jag, En och gillade den riktigt mycket. Nu efter att jag har läst Ibland bara måste man gillar jag Levithan ännu mer!

Den här boken är bara så himla mysig. Jag skulle väldigt gärna gå på samma skola som Pauls och hans överdrivna kompisar. Den enda karaktären som känns normal är Tony och mitt hjärta lider verkligen med honom, det kan inte vara lätt att ha så religiösa föräldrar när man är homosexuell. Fastnade varken för Pauls kärleksbekymmer eller handlingen men humorn, språket och de härliga karaktärerna fick mig att läsa ut boken i ett enda svep. Början fick mig att brista ut i skratt och slutet fick faktiskt mig att fälla en tår. För mig är det ett bevis på en bra bok.

Läs även Fia Filurs recension.

Betyg: 7/10

__________________________________________________________________________

 Titel: Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 250
Utgivningsår:2012

Omdöme:
En ganska typisk Lindbäck bok, mys, vardagsproblem och en väldigt bra berättarröst. Kan verkligen förstå varför John känner sig som han gör när hans föräldrar flyttar ifrån varandra samtidigt som hans bästa kompisar blir ihop och han själv vet inte längre var någonstans han passar in. Tror att många kan känna igen sig i hans situation på ett eller annat sätt. Tycker dock att bikarakäterna inte är så minnesvärda och det händer egentligen inte särskilt mycket i boken.

En kort och mysig bok som man läser ut på ett par timmar. Kan vara skönt med lite omväxling bland alla mörka dystopier och ”rädda-världen”-böcker som jag vanligtvist läser.

Betyg: 6/10

__________________________________________________________________________

Titel: Dracula
Författare: Bram Stoker & Micheal Mucci
Illustratör: Ben Caldwell & Bill Halliar
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2008

Omdöme:
Gillar verkligen tecknarstilen och färgsättningen men däremot är handlingen lite svår att följa med i. Nu har jag inte läst boken Dracula så jag vet inte hur väl seriealbumet följer originalberättelsen men vad jag har hört så ska de vara väldigt lika. Jag kan tänka mig att man kommer att gilla det här seriealbumet mer ifall man redan har läst boken och kan koncentrera sig på att uppskatta illustrationerna istället för att försöka koppla samman handlingen i huvudet. Är nu i alla fall rätt sugen på att läsa Dracula. 

Betyg: 5,5/10

 

En skola för dödsänglar

Eller hur man nu översätter ordet ”reapers”. 

Titel: Undeadly
Författare: Michele Vail
Serie: The Reaper Diaries #1
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2012

Handling:
Molly är en reaper liksom hennes syster och försvunna mamma. Det är inget speciellt för det finns många andra som är det och zombier är ingen ovanlig syn. På sin 16-års dag får Molly en dröm om den egyptiska guden Anubis och när hon får frågan om hon vill bli hans utvalda kämpe så svarar hon i brist på annat “ja”. Sagt och gjort, på en kort tid händer mycket annat, t.ex. så får Mollyen superhet kille som dör och blir återuppväckt av henne trots att det borde vara omöjligt. Sen blir hon även skickad till en lyxig privatskola för reapers och får lära sig att fiender är ute efter hennes liv. Som sagt, att vara en reaper är inte så speciellt, men att vara en utvald reaper är en annan sak.

Omdöme:
Jag har ju en förkärlek för reapers eller dödsänglar eller vad man nu ska kalla dem så den här åkte upp på att-läsa-listan så fort jag visste att den skulle komma ut.

Boken överraskade mig på många sätt, jag trodde att det skulle vara en någorlunda seriöst historia men det kan jag inte riktigt påstå att den är. Mest berodde det på att huvudkaraktären Mollys berättarröst var så sarkastisk och ehh… blåst? Det var som en misslyckad blandning mellan Evie från Paranormalcy och Sophie från Hex Hall. Istället för att tycka att Molly är cool och rolig så tyckte jag mest att hon var överdriven och omogen. Möjligen så var jag bara i fel sinnesstämning när jag läste den men jag hade verkligen svårt för att gilla Molly.

Jag blev även förvånad över hur mycket grekisk mytologi det fanns med i boken. Tur att man har läst The Kane Chronicles av Rick Riordan så att man hängde med i början när man fick en massa information om vilka delar en själ bestod av. Jag kan tänka mig att det kan vara lite förvirrande för en läsare som inte alls känner till något om grekisk mytologi.

Det är en kort bok så handlingen går rätt snabbt framåt vilket jag inte har något emot. Karaktärsmässigt så tycker inte jag att någon sticker ut och helt ärligt talat så har jag glömt namnen på de flesta karaktärerna trots att jag läste ut boken för inte så länge sen. Gillar dock humorn och boken fick mig att le ett par gånger vilket inte är illa.

Kort sagt, lite besviken för jag hade väntat mig en seriös bok men det var inte alls det jag fick. Förmodligen så skulle jag ha uppskattat den mycket mer ifall jag hade varit på rätt läshumör. Ifall ni vill ha en lättläst och humoristisk bok med grekisk mytologi så kan ni testa på den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att Molly överreagerar så himla mycket när hon fick reda på att hon hade en annan pappa. Visst blir man chockad men att säga att man hatar sin fosterfar för att denne inte är din biologiska pappa är bara så omoget. Det märks ju så tydligt att han älskar henne så varför ska det kännas som ett så stort förräderi att han inte är hennes riktiga pappa?

• Hur trög eller ignorant är inte Molly som inte tycker att det är skumt att Rick besöker henne i skolan och att han alltid är i närheten. Hallå, när han börjar lukta illa och ruttna så fattar man väl att något inte står rätt till?

 

Berättarröst: -0,5
Humor: +0,5
Handling: +0,5
Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Citaten som inleder varje kapitel
Minnesvärt citat: Get stronger. Get meaner. Get reaper.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Undeadly
2. Unchosen

 

Mini-rec: Spökvärld med vampyrer och vättar

Titel: Ghost World
Författare: Daniel Clowes
Sidantal: 80
Utgivningsår: 1998

Omdöme:
Blev nyfiken på den här eftersom Tessan dyrkar det här seriealbumet. Själv så tycker jag att den är för skum för min smak och är inte superförjust i tecknarstilen. Hade det inte varit för att tjejerna hade bröst så skulle jag inte ens ha kunna veta vilket kön karaktärerna har. Den handlar inte om något särskilt heller, två uttråkade tjejkompisar som stöter på skumma människor i sin stad. Den är faktiskt så bisarr att vissa partier är riktigt roliga, det där med satanistparet fick mig att brista ut i skratt så humor saknar den inte i alla fall.

Det finns även en film med samma titel som baseras på det här seriealbumet och jag kan tänka mig att jag kommer att gilla filmen mer.

Betyg: 3/10

__________________________________________________________________________

Titel: Vampire Academy: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #1
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2011

Omdöme:
Har gått förbi det här seriealbumet i biblioteket flera gånger för jag gillar inte alls tecknarstilen. Men så blev jag sugen på att läsa tecknade serier och gav då den här en chans vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Tecknarstilen var faktiskt inte så hemskt som jag trodde och förutom att Lissas ansikte ser alldeles för långdraget och tomt ut så gillade jag den faktiskt riktigt mycket. Christian var ju hur het som helst! Så himla lyxigt att alla sidor är i färg också! Är ju van vid manga där 99% av sidorna är i svartvitt så jag uppskattar verkligen färgsidorna.

Seriealbumet följer handlingen i boken väldigt bra och efter att ha läst den blev jag otroligt sugen på att läsa om Vampire Academy (boken alltså). Hoppas nu på att bibblan kommer att köpa in andra delen också.

Recensionen av Vampire Academy kan ni hitta här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

__________________________________________________________________________

Titel: Artemis Fowl: The Graphic Novel
Författare: Eoin Colfer
Illustratör: Giovanni Rigano & Paolo Lamanna
Serie: Artemis Fowl: The Graphic Novel #1
Sidantal: 125
Utgivningsår: 2007

Omdöme:
Artemis Fowl var en av mina favorit MG-serier när jag var yngre och Artemis är fortfarande bland mina favoriter när det kommer till listiga karaktärer. Nu har det säkert gått mer än 8 år sen jag läste första boken i den här serien så det är verkligen superkul att läsa om berättelsen fast som seriealbum. Färgläggningen är bra och karaktärerna är fint ritade, möjligen så tycker jag att de har sexat till Holly lite för mycket men annars så är jag nöjd.  Nu minns jag inte så mycket från den riktiga boken men i överlag så tror jag att den följde handlingen väldigt bra. Gillar ni Artemis Fowl så kan jag rekommendera den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Artemis Fowl: The Graphic Novel
2. The Arctic Incident: The Graphic Novel
3. Eternity Code: The Graphic Novel

 

Mini-rec: Fyra sömnlösa zombier

Titel: Free Four
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #1.1
Sidantal: 13
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Laddade hem den här då den var gratis på Amazon en gång i tiden. Tänkte hela tiden på att ”Free” i titeln stod för att den var gratis haha.

Det här är en kort novell som där man får följa Fours perspektiv från den första knivkastlektionen i Divergent. Nu var det ett tag jag läste boken så det kändes riktigt kul att komma tillbaka till Dauntless-träningen. Four har ju alltid varit av en stängd och mystisk karaktär och man kan väl inte direkt säga att den här novellen ändrade min bild på honom, snarare tvärtom. Eftersom jag gillar honom så tycker jag givetvis att novellen är bra. Dock är den väldigt kort och helt ärligt talat så vet jag inte om jag vill betala 7 kronor för en kort novell med tanke på att man kan få en vanlig e-bok för 20 kr. Men ja, gillar man Divergent, speciellt Four, så lär man gilla den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Ingen bestämd titeln än

__________________________________________________________________________

Titel: Never to Sleep
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers  #5.5
Sidantal: 62
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Sophie är Kaylees bitchiga kusin och den person som jag irriterar mig mest på i hela serien. När jag såg att det finns en mellanbok som handlar om henne så blev jag ändå nyfiken och klickade hem den. Med tanke på att Soul Screamers är en av mina favoritserier så vill jag givetvis läsa allt som har med den att göra.

Man kan knappast säga att den här mellanboken höjde Sophie i mina ögon. Jag tycker fortfarande att hon är jobbig och bitchig. Den började bra med att man fick inblick i Sophies tankar om hur hon ska försöka sno åt sig kaptenpositionen för danslaget. Tyckte att det var intressant för då sympatiserade jag ändå med henne. Men sen när hon träffade på Luke och kom till Netherworld spårade det helt ur och Sophie blev åter den störiga bimbon. Vissa kanske tycker att det är roligt att hon klagar på att hon får gräsfläckar på sina designerjeans när hon befinner sig i livsfara men själv satt jag bara och himlade med ögonen. Det hela kändes så överdrivet och Sophie tog ingenting på allvar. Nope, jag gillar henne fortfarande inte.

Den här mellanboken utspelar sig mellan den femte och den sjätte boken och jag rekommenderar att man läser den i den föreslagna ordningen, d.v.s. direkt efter den If I Die. Den innehåller spoilers för If I Die och sjätte boken When I Wake innehåller i sin tur spoilers för den här. Jag gjorde misstaget med att läsa When I Wake först så jag visste ju i stort sett redan hur det skulle sluta så det var inte så jättespännande.

Som sagt, jag gillar inte Sophie så jag tycker inte att den här mellanboken är särskilt bra. Men jag älskar serien som helhet så därför tycker jag att den är läsvärd.

Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

Extraböcker:
0.5. My Soul to Lose
3.5. Reaper
5.5. Never to Sleep

__________________________________________________________________________

Titel: Endurance
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #1.5
Sidantal: 73
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Jag tycker väldigt mycket om Enclave men den här mellanboken gick tyvärr inte hem hos mig. Möjligen så är jag fortfarande sur på Thimble och Stone för att jag upplevde som väldigt fega i Endurance så jag känner ingen större sympati för dem.  Tyckte inte heller att den var särskilt spännande och den slutade lite väl mitt i. Det bästa är väl att den fick en att tänka på att revolutioner faktiskt kan kosta många oskyldiga liv oavsett om rebellerna lyckas störta regeringen eller inte. Trygghet under förtryckt eller frihet i kaos? Det är verkligen inte lätt.

Men ja, som sagt, jag gillar inte varken Thimble eller Stone och med tanke på att den här mellanboken handlar om dem så är det inte så konstigt att jag inte uppskattar den så mycket.

Betyg: 3,5/10

Andra delar i serien:
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance