En ljusbärare i mörkret

Här är det ljus mot mörker, ordagrant sagt! 

Titel: Shadow and Bone
Författare: Leigh Bardugo
Serie: The Grisha #1
Sidantal: 356
Utgivningsår: 2012

Handling:
Föräldrarlösa Alina och Mal har varit bästa kompisar och oskiljaktiga sedan de träffade varandra som barn. Nu när båda är tonåringar har de tagit värvning i armén, Mal som spårare och Alina som kartograf. När de korsar The Fold, en förbannad plats som befolkas av fruktansvärda monster, blir de attackerade och Alina svimmade. När hon vaknar upp igen får hon veta att hennes magiska krafter har räddat livet på truppen – Alina är en Grisha, och en ljusbesvärjare på köpet. Mot sin vilja blir hon bortförd till huvudstaden för att läsa sig magi. Hovlivet är ensamt, hon har inget grepp om magin och Alina vantrivs. Är hon verkligen den som kan omintetgöra The Fold och åter låta ljuset flöda över landet som den attraktiva Grishaledaren, Darkling, tror att hon är?

Tycke:
Den här boken var en wildcard för mig. Visste i princip bara om att det skulle vara en high fantasy och ingenting annat. Riktigt kul när en bok överraskar en!

De första 50 sidorna var rätt tråkiga. Det tog tid att sätta sig in i världen samt lära känna karaktärerna, men när Alina for till huvudstaden blev det riktigt spännande. Sedan blev det rätt tråkigt igen men de sista 100 sidorna var riktigt bra. Så takten var tyvärr inte så jämn med andra ord.

Karaktärerna tycker jag är rätt bra. Själva huvudrollen Alina fastnade jag inte så mycket för men däremot så fann jag hovkompisen Gwenya och Grishaledaren Darkling (han kallas bara för det, man fick aldrig veta hans namn) ganska intressanta. Relationen mellan Alina och Darkling är ju hundra gånger med intressant än den mellan Alina och Mal tycker jag. Nåja, lyckligvist är triangeldramat inte så mycket i fokus så det var inget jag fann störande.

Vissa vändningar i handlingen överraskade mig verkligen. Jag trodde att jag hade koll på hur boken skulle sluta men så blev det inte alls så. Slutet var så himla spännande att jag läste ut den sista delen i ett enda svep trots att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. Hade takten varit mer jämn så och Alina lite mer intressant så skulle nog den här har blivit en ny favorit.

Sammanfattat så tycker jag att Shadow and Bone är en bra och spännande bok med en handling som jag inte lyckades förutspå. Vill ni läsa en high-fantasy så är denna ett bra val. Ser nu fram emot att läsa fortsättningen i Siege and Storm!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde först att det var prästen som var den onda, blev överraskad när darkling:en var ond.

• Tyckte först att det var så himla mesigt av Alina att inte kunna döda hjorten när hon vet att så många andra liv hänger på att hon gör det. Men sen tyckte jag att författaren skötte det snyggt med att ge henne kraften över hornen ändå.

 

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Gwenya
Bästa scen eller del: Spoiler [När de hittade hjorten]
Minnesvärt citat: I hate hiding how much the stupid things he did hurt me, but I hated the idea of him finding out even more.

Andra verk som jag kom att tänka på:
Rör mig inte! av Tahereh Mafi – Triangeldramat…

Rekommenderar för:
Ni som gillar high-fantasy och har inget emot påhittade ord.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en berättelse som är lätt att komma in i.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Shadow and Bone
2. Siege and Storm
3. Ruin and Rising

Extraböcker:
0.5. The Witch of Duva

Andra versioner av omslaget

 

Mini-rec: En blödande halvvampyr som försvinner iväg i Peru

Titel: What Really Happened in Peru
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Åh Magnus, Magnus, du är bara för cool, rolig, charmig, söt, bedårande… ja allt! Den här e-boken handlar om fyra av Magnus äventyr i Peru där han ibland får sällskap av sina trollkarlskollegor Ragnor Fell och Catarina Loss. Deras tjat och dialoger är bara så himla roliga, Ragnor är liksom superseriös och Magnus tar ingenting på allvar. Kombinationen av dem två fick mig att le flera gånger.

Boken är bara på 40 sidor och indelade i fyra kapitel där varje del behandlar ett årtal i Peru. Trots att boken inte är så lång så tycker jag ändå att man fick en bra bild av Magnus och hans relation med sina reskamrater. Gillar ni Shadow Huntervärlden och Magnus Bane så lär ni också gilla den här boken väldigt mycket!

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise and Fall of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. No Immortal Can Keep a Secret
8. The Course of True Love [and First Dates]
9. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything [And Who You're Not Officially Dating Anyway]
10. The Last Stand of the New York Institute

________________________________________________________________________________________

Titel: Tenth Grade Bleeds
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #3
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2009

Tycke:
Blev ganska besviken på den här. Det som hittills har varit bra i serien blev sämre i den här boken. Karaktärerna gjorde ett par 180 graders personlighetsförändringar utan egentligen någon vettig anledning och sen blev de återigen sina forna jag vid slutet. Kändes mest som ett billigt trick för att skapa konflikter. Dessutom störde jag mig massor av flera av valen som Tod gjorde. Åh gud, varför är han en sån mes? Det kanske bara är jag som är grym men om en karaktär har försökt döda dig flera gånger samt torterat dina nära och kära så tycker jag att det är helt okej att avsluta dennes liv. Men nej, här ska man vara så himla god att man låter boven leva, trots att man vet att han bara kommer att återvända och göra livet surt för en igen.

Nej, ingen höjdare här. Blev besviken på karaktärerna flera gånger och handlingen kändes framtvingad. Något i stil med ”den här serien är på fem böcker så vi får inte låta den onda dö så tidigt trots att huvudkaraktären har haft flera tillfällen att döda honom”. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har redan resten av serien hemma.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

________________________________________________________________________________________

Titel: As They Slip Away
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #0.5
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Den här mellanboken är visserligen satt som #0,5 men jag skulle nog rekommendera att man läser den efter att ha läst första boken, alternativt den andra boken eftersom det var då den gavs ut.

Handlingen kretsar runt Selene, en bikaraktär som man träffade på i första boken Across the Universe. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på henne eller hennes bakgrund men nu efter att ha läst den här boken så vet jag hur gripande och tragisk den är. Man får även läsa om hennes vänskap med de andra ungdomarna på anstalten, så på det sättet fick man även inblick i de mer betydande bikaraktärernas bakgrund också. Utan att avslöja för mycket så fick den här e-boken mig att uppskatta några karaktärer mer, och avskyr en viss karaktär ännu mer.

Gillar ni Across the Universe-serien så rekommenderar jag verkligen den här. Beth Revis språk är lika suveränt som vanligt och det tar inte många sidor förrän man är fast i berättelsen.

E-boken kan läsas online här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

Extraböcker:
0.5. As They Slip Away

 

Vill du leva i en värld med drakar?

Vill du läsa en bok om drakar så har du hittat rätt!

Titel: Seraphina
Författare: Rachel Hartman
Serie: Seraphina #1
Sidantal: 451
Utgivningsår: 2012

Handling:
Seraphina är en 16-årig flicka som är väldigt musikalisk begåvad. Faktumet är att hon är så duktig att hon har fått den eftertraktade platsen som lärling hos hovmusikern Viridius. Fullt i färd med att anordna musikfestligheterna till firandet av att det har varit fred mellan människorna och drakarna i 40 år har hon inte tid till mycket annat. Men Seraphinas mörka hemligheter och kunskaper drar henne in i undersökningen om en prins bråda död och vidare in på farliga konspirationsmisstankar. Kommer den bräckliga freden mellan människorna och drakarna att hålla? Eller kommer kaoset återvända till landet än en gång?

 

Tycke:
Wow, när jag öppnade upp den här boken hade jag ingen aning om hur bra den är. Visst hade jag hört positiva saker om den men att få uppleva bokvärlden på egen hand var en överraskande upplevelse!

För det första, Rachel Hartmans språk är helt fantastisk! I vanliga fall så brukar jag ju läsa väldigt snabbt och en bok på 400 sidor kan jag läsa ut på 4 timmar eller mindre, men den här boken tog mig snarare 7-8 timmar att läsa ut för den var så komplex. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att författaren använder supersvåra ord och krångliga namn. Det finns visserligen gott om påhittade ord men de har inget med saken att göra. Det som drar ner läshastigheten är att författaren har så mycket underliggande information i beskrivningar. Som en aspirerande författare så vet jag själv hur svårt det är att få till bra beskrivningar, man vill att beskrivningar ska göra annat än att just bara beskriva miljön utan även berätta något om PoV-karaktären eller om kulturen i den påhittade världen. Här kommer ett väldigt löst översatt exempel från boken.

“Drakarna var i sina mänskliga former men även på det här avståndet så kände man genast igen dem på deras klädsel, de tomma platserna runt om dem och deras motvilja att böja på huvudet under bönestunden.”

På bara en mening gör författaren det klart att drakar kan anta mänskliga gestalter, de har annorlunda klädsel, folk är rädda eller ogillar dem samt att de inte är religiösa men att människorna är det. Älskar verkligen att författaren inte dumförklarar läsarna med massor av förklaringar utan gömmer information i form av miljöbeskrivningar. Att drakarna kan anta mänskliga gestalter är en viktig del av berättelsen men det är ingenting som författaren tjatade om utan det kom fram med just den meningen, och sen nämndes det inte igen förrän långt senare.

Både världen och karaktärerna är komplexa och genomtänkta och i stort sett så gillar jag alla. Speciellt så tycker jag om Seraphina’s ”Mind Garden”. Vilken häftig idé att ha en hel påhittad värld i huvudet! Men gud vad jobbigt det måste vara att hon måste ”vara” där ett par timmar varje dag. Seraphina måste ha hur mycket tålamod som helst. Sen så gillar jag att hon ljuger så lätt även om hon hatar lögner. Hon är smart, musikalisk, lojal och lär sig av sina misstag. Gillar henne verkligen! Förutom henne så tycker jag även om Lucian för att han är trogen och gör så mycket för rikets säkerhet. Dessutom gillar jag att han är typ värsta nyfiken på folk och spionerar jämt på andra. Glisselda trodde jag först att jag skulle hata men hennes entusiasm och vänskap är uppriktig och hon imponerar verkligen på mig med att ta sin roll som ledare på allvar och är inte bara en bortskämd prinsessa. Sist men inte minst har vi Orma, åh så himla torr humor han har, men det är väl typisk för drakar.

Eftersom jag inte vill att den här recensionen ska bli en mil lång så nöjer jag mig här. Det finns mycket mer att säga men då finns det risk för att jag kommer att spoila något. Kort sagt, vill du ha en välskriven bok med drakar, en komplex värld och genomtänkta karaktärer så ska du definitivt plocka upp den här!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Undrar hur Kiggs och Seraphinas relation kommer att bli. Jag hoppas inte att det kommer att bli en jobbig kärlekstriangel med Glisselda. Men å andra sidan så verkar ju Glisselda och Kiggs vara mer kompisar än kärlekspar så jag håller tummarna och hoppas på att Glisselda kommer att välja en annan man!

• Fatta inte riktigt hur Imlann kan lyckas låtsas vara en gammal kvinna i flera år. Jag uppfattade ändå att han var ganska vältränad när han var i sin mänskliga form.

 

Handling: +0,5
Karaktärer: +1
Miljö: +0,5
Berättarröst: +0,5
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Seraphina är favoriten men den intressantaste är Glisselda.
Bästa scen eller del: Delarna hon var i Mind Garden
Minnesvärt citat: We were all monsters and bastards, and we were all beautiful.

Rekommenderar för:
Gillar du drakar och episk fantasy lär du älska den här boken.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något lättsmält bör du undvika den här boken.

Andra verk som jag kom att tänka på
Delirium av Lauren Oliver – För att drakar tyckte att kärlek och starka känslor i allmänhet var en sjukdom.

Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor – Seraphinas Mind Garden påminde mig väldigt mycket om demonaffären Karou bodde i.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien
1. Seraphina
2. Dracomachia

Extraböcker
0.5. The Audition

 

En lillasyster som dödar för storasysterns skull

Syskonkärlek på liv och död!

Titel: Mind Games (alt. Sister Assassin)
Författare: Kiersten White
Serie: Mind Games #1
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2013

Handling:
Sedan föräldrarna dog i en bilolycka har Fia gjort allt för att göra sin blinda men synska storasyster Annie lycklig. Fastän hon avskyr att vara en marionettdocka så gör hon allt som Keane säger för att de inte ska skada hennes syster. Uppvuxen bland människor som kan förnimma andras känslor och tankar så är Fias enda skydd mot dem att bli galen. Den dagen då hon blir skickad för att döda en kille vid namn Adam blir dagen då hon bryter mot ordern. Hennes instinkter säger åt henne att rädda Adam och för den första gången på länge så lyder hon dem, även om det innebär att hon sätter sin Anniei fara.

 

Tycke:
Eftersom jag gillar Paranormalcy-serien så var jag givetvis nyfiken på Kiersten Whites senaste bok. En berättelse om en lönnmörderska och hennes synska syster lät ju bara så häftigt. De första 40 sidorna gav mig faktiskt lite huvudvärk. Boken är berättad av både Fia och Annie, och sedan både i nutid och i dåtid (som i minnesglimtar alltså, inte ordtempus). Så egentligen kan man nästan säga att det är fyra berättarröster, för förutom att hålla koll på vem som är berättaren för tillfället så behöver man även hålla koll om kapitlet utspelar sig i nutid eller för X-antal år sen. Jag vande mig dock vid detta så småningom och efter ett tag så gillade jag det riktigt mycket, men det tog som sagt lite tid att komma in i det.

Fias berättarröst i sig upplever jag som hackigt och ”all over the place”. Men detta tycker jag är riktigt bra för det gestaltar hennes halvgalna sinnesstämning helt suveränt. Redan från första kapitlet så förstår man att hon har problem och är inte helt mentalt stabil vilket gör henne ännu mer intressant. Annie är okej, hon sticker inte ut lika mycket som sin syster och jag känner litegrann som att hennes största syfte i berättelsen är att få Fia att framstå som mer mänsklig så att man som läsare förlåter henne för det hemskheter hon gör – ”för hon gör ju det bara för att skydda sin älskade syster.” På det hela taget så tycker jag att Fias kärlek till Annie är mycket starkare än Annies till Fia. Det var inte förrän i slutet av boken som jag uppfattade att Annie också älskar sin syster väldigt mycket.

Det finns även en gnutta kärlekstriangel i det hela men det är inget som tar över berättelsen så för mig så funkar det fint. Min självklara favorit är James. Han är hundra gånger mer intressant än Adam. Dessutom så tycker jag om att han har sin egen agenda och att man inte riktigt vet var man har honom. Tycker att han och Fia passar bra ihop.

Boken är relativt kort så det händer inte särskilt mycket. Som tidigare nämnt så är det många kapitel som handlar om Annies och Fias bakgrund så den nutida handlingen utspelar sig kanske bara på 130 sidor eller mindre. Trots det så tycker jag ändå att boken är spännande rakt igenom.

Sammanfattningsvis, en kort och intressant bok med en hemlig förening som utnyttjar flickor med magiska förmågor. Kan vara svårt att hålla koll på berättarformen i början men när man har vant sig så är den bra. Kommer absolut att plocka upp nästa bok när den kommer. Och just ja, UK-versionen av den här boken heter ”Sister Assassin”. Vet inte riktigt vilket namn jag föredrar faktiskt, tycker att båda passar och inte passar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattade ju att något måste vara fel med Annies vision för Fia skulle aldrig döda henne. Men jag tyckte att det var väldigt starkt och uppoffrande av Annie att låta det ske trots att hon såg att Fia dödade henne.

 

Handling: +0,5
Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Förvirrande berättarform i början: -0,5

Mest intressanta karaktär: James
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sophia dödade Clarice]
Minnesvärt citat:
Their smiles are lies.
Most smiles are.

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot virriga berättarröster samt tidshopp i berättelsen

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en positiv huvudkaraktär, t.ex. som Evie i Paranormalcy.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Mind Games (alt. Sister Assassins)
2. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

 

Slutet av en kär serie

En av årets mest efterlängtade böcker är nu läst!

Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Sidantal: 568
Utgivningsår: 2013

Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling:
Tessa står inför sitt bröllop men kan ändå inte känna sig lycklig. Hennes fästman Jem är döende och en del av hennes hjärta tillhör fortfarande Will. Dessutom är Mortmain fortfarande efter henne och ingen vet varför han ens vill ha henne eller vad för varelse som Tessa egentligen är. Klockan tickar och det dröjer inte länge förrän Mortmain skrider till verkat och skadar dem som står Tessa nära. Jem och Will vill skydda henne och hon vill skydda dem. Men kommer kärleken att leda till hopp eller kommer den att leda till undergång?

Tycke:
Äntligen har jag läst ut Clockwork Princess, en av de absolut mest efterlängtade böckerna i år! Jag är ingen hardcore fan men jag gillar Clares Shadowhunter-värld väldigt mycket och tycker om alla hennes böcker, den här är inget undantag.

Yup, jag tycker om boken mycket men samtidigt så är jag lite besviken på den för jag hade förväntat mig att den skulle vara ännu bättre. Med tanke på att alla jag känner på Goodreads som har läst den har gett den fullpott så trodde jag också att jag skulle hitta en 10-poängare, men nja… det blev inte riktigt så.

Jag trodde att det skulle bli ett superepiskt slut men det fick jag inte och dessutom så gillar jag inte riktigt vissa av valen som karaktärerna gjorde i sista tredjedelen av boken. Från The City of Lost Souls så fick man ju även ett litet hum om hur den här serien skulle sluta så jag blev inte så förvånad över handlingen tyvärr. För att inte spoila något så skriver jag mer om detta i spoilersektionen.

Och nu till det som jag älskar med den här boken: dialogerna! Cassandra Clare är en mästarinna på att få till roliga repliker oavsett vilken situation karaktärerna befinner sig i och jag brast ut i skratt flera gånger trots att handlingen är så mörk. Sen älskar jag att Jem pratar mandarin och jag känner mig så smart när jag förstår vad han säger utan att behöva läsa översättningen. Dialogerna han säger är dock väldigt sliskiga och jag tvivlar faktiskt på att en normal människa skulle prata så på riktigt men just här så funkar det. Till sist men inte minst så gillar jag verkligen kärlekstriangeln i den här boken. Nu för tiden brukar jag bara himla med ögonen åt dem men Clare har lyckats riktigt bra. Till skillnad från det vanliga ”tjej-har-två-alfahanar-efter-sig” så är det här snarare tre kompisar som älskar varandra så mycket att de försöker dra sig tillbaka för att inte såra de andra två. Tess vill inte förstöra vänskapen mellan Jem och Will, Jem har ingen aning om att Will är kär i Tess och Will håller igen sina känslor för att han vill att Jem och Tess ska bli lyckliga. Istället för att försöka ta så försöker de ge varandra så mycket de kan. Så olyckligt och fint.

Blir svårt att fortsätta skriva utan att spoila något så jag nöjer mig här. Som sagt, en mycket bra bok och det är verkligen både sorgligt och lyckligt att den här serien nu är slut. Har ni inte läst något av Cassandra Clare så måste ni börja göra det med en gång!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Någon annan som tyckte att det var helt skumt att Tess åkte till Lightwoods hus i bröllopsklänning? De visste ju allihop att det kunde strid, varför åker hon dit när hon är klädd i en otymplig bröllopsklänning. Känns knäppt.  

• Är Woolsey ett vanligt varulvsnamn? Dyker upp både i Själlös och i här.

• Något jag störde mig på var att Tess och Will hade sex så snabbt efter Jems död! Jag vet att de trodde att de skulle dö nästa dag och att de har älskat varandra länge men moralpolisen inne i mig tyckte att det var fruktansvärt respektlöst av dem att ligga med varandra. Känns som att de förrådde Jem

• Anade att Jem inte alls var död eftersom man aldrig fick läsa om den, så man visste ju att nåt lurt var på gång! Och med tanke på att jag redan efter att ha läst the City of lost souls misstänkte att broder Zacharias var antingen Will eller Jem så var jag inte helt oförberedd på att Jem fortfarande levde, misstänkte dock genom halva boken att det var Will som skulle vara broder Zacharias.

• Första halvan av epilogen krossade mitt hjärta totalt, satt och storgrät i soffan. Men sen när man fick se att Jem hade blivit frisk igen blev jag så chockad att jag liksom slängdes ut från berättelsen. Hur blev Jem mänsklig igen? Missade jag något från the City of lost souls?

 

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Berättarröst: +0,5
Handling: +1
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Men det får väl bli Jem ändå.
Bästa scen eller del: Första halvan av epilogen
Minnesvärt citat: (höll på att skratta ihjäl mig på den här, kräver dock att man har läst The Mortal Instruments för att fatta skämtet)
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Cassandra Clares böcker så klart!

Rekommenderar inte för:
Har ni testat att läsa någon av Shadowhunter-böckerna och inte gillat dem så är inte den här boken för er.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

En skola för mytologiska krigare

Magi, mytologi och internatskola kan inte bli fel.  

Titel: Touch of Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #1
Sidantal: 350
Utgivningsår: 2011

Handling:
Att gå i en skola för mytologiska krigare är inte lätt, speciellt inte när man är en nykomling och dessutom inte alls bra på att slåss. Gwens unika förmåga att förnimma känslor och läsa minnen från både levande och döda objekt genom att röra vid dem gör att hon håller för sig själv. Hon känner sig inte hemma i sin nya skola där tjejerna är vackra men bitchiga och alla killar är stiliga men stygga. När en viktig artefakt blir stulen från skolan och Gwen hittar liket av skolans populäraste tjej i biblioteket slår lärarna fast vid att det är verket av Reapers, guden Lokis onda anhängare. Men Gwen kan inte släppa känslan av att något är fel och precis som sin mamma så kan hon inte låta bli att ta reda på sanningen… hur farlig den än visar sig vara.

Tycke:
Blev nyfiken på den här boken när jag fick veta att handlingen skulle utspela sig på en internatskola för mytologiska krigare. Gillar ju både internatskolor och mytologi, och kombinationen av dem båda visar sig vara riktigt bra!

Boken är full av klichéer och ibland känns handlingen en aning påtvingad men på något märkligt sätt så har författaren fått det att fungera ändå. Huvudrollen Gwen är utbölingen som ingen gillar, alla andra är supersnygga och rika som svin. Och sen har vi kärleksintresset Logan som är skolans bad boy nummer 1 och av någon outgrundlig anledning blir kär i Gwen men kan inte ha ett förhållande med henne på grund av något som läsaren inte får veta. Släng in en bitchig tjej som visar sig ha ett djup och ett mysterium som är så genomskinlig att man undrar om skolans lärare är idioter så har du boken i ett nötskal.

Karaktärerna och handlingen är inte så nyskapande men som sagt så tycker jag mycket om boken ändå. Jag gillar Gwens ironiska berättarröst och att hon vågar stå upp för sig själv samt följa sina instinkter. Visst, hon tänker jämt på hur snygga och rika de andra tjejerna är men det är snarare bitterhet än dåligt självförtroende. Hon tycker att världen är orättvist och det är inte helt oväntat med tanke på att hennes mamma nyligen har dött och hon tvingas börja på en skola där hon inte känner någon.

Konceptet med skola där ättlingar till mytologiska krigare studerar gillar jag starkt! Så himla kul att alla är helt bad ass på att slåss (förutom Gwen då förstås). Från början var jag lite skeptisk till att författaren har blandat hejvilt bland olika mytologier men efter ett tag tyckte jag att det var riktigt bra. Kul med en skola där vikingar, valkyrior, amazons, ninjor, spartans med mera pluggar tillsammans. Gilla även att studenthemmen är så olika, i Vahalla är allting stort och fint medan i Styxx där Gwen bor är det rökigt och mörkt.

Kort sagt, den här serien har mycket potential och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen. Gillar ni mytologi och internatskolor är den här boken perfekt för er!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ehh, stack Morgan iväg mitt i under idrottslektionen för att hångla med Samson? Känns helt skumt tycker jag med tanke på att de skulle träffa varandra senare samma kväll. Och ändå så säger de att de ska vara försiktiga med att synas tillsammans. Mhm… de gör ju verkligen ett bra jobb.  

• Så fort prowlern dök upp och man fick veta att det var en illusion så var det väldigt lätt att komma på att Jasmines lik också var illusion. Vem vill annars döda Morgan och Samson? Däremot så är ju lärarna VÄLDIGT sugiga som inte insåg att liket var fejk. Borde de inte ha gjort noggrannare undersökningar?

 

Koncept: +1
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Klichéer/Genomskinligt mysterium: -0,5

Mest intressanta karaktär: Gwen, men annars så brukar jag ”gilla” Loki i nordisk mytologi
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: “I wouldn’t say hate, exactly. You’re kind of like fungus, Gwen. After a while, you just start growing on people.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar mytologi, internatskolor och mysterier.

Rekommenderar inte för:
Ni som är trötta på att den osynliga flickan ska få skolans värsta bad boy på fall utan någon speciell anledning.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Titel ej bestämd

Extraböcker
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

 

När alla andra återföds om och om igen…

… så är det inte så lätt att vara en ny själ. 

Titel: Incarnate
Författare: Jodi Meadows
Serie: Newsoul #1
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2012

Handling:
I en värld där det finns exakt en miljon själar och alla återföds när de dör är 18-åriga Ana en unik människa, hon är nämligen en helt ny själ. Medan alla andra praktiskt taget är 5000 år gamla oavsett i vilken ålder de befinns sig just nu känner sig Ana väldigt utanför. Inte heller hjälper det heller att hennes egen mamma hatar henne och ta varje tillfälle i akt att göra livet surt för henne. När Ana äntligen har samlat tillräckligt mycket med mod för att ge sig av hemifrån stöter hon direkt på problem i form av monster. Hon blir räddad av Sam, en själ som för tillfället befinner sig i en 18-årig killes kropp. Trots att Ana från början är misstänksam så får hennes vänskap med Sam hennes självförtroende att växa. Men varför är Ana den enda nya själen? Och vad för hemligheter döljer sig i staden Heart? Ana märker snart att det finns fler frågor än svar…

Tycke:
Incarnate är en bok som jag både har hört bra och dåliga saker om och lyckligt nog så kan jag sälla mig till den gruppen som tycker om den. Jag gillar verkligen konceptet med att alla återföds och minns sina tidigare liv. Rent mentalt är ju alla flera tusen år gamla så jag kan absolut förstå varför Ana känner sig utanför. Jag blir så sur på alla trångsynta människor som hatar Ana bara för att hon är annorlunda. Det är ju inte hennes fel att hon är en ny själ! Istället för att hjälpa henne så blir de rädda och arga på henne. Irriterande!

Anas karaktär begrep jag aldrig mig riktigt på. Ibland var hon smart och ljög sig ur situationen. Ibland var hon fientligt inställd mot andra och ställde bara till med problem för sig själv. Jag förstår att hon har haft en taskig barndom och lärt sig att alla hatar henne men hon visste ju att Li (hennes mamma) ljög. Hon blev lite bättre fram mot slutet men i överlag var hon för deppig för att jag ska gilla henne. Sam kändes som en vuxen man vilket var helt logiskt med tanke på att han egentligen var flera tusen år gammal trots att han hade en 18-årings kropp. Han är min favorit i bunten. Li kändes överdriven och bara ond rakt igenom, förstår inte hur hon kunde vara så himla elak.

Trots att berättelsen inte innehöll särskilt mycket action så tyckte jag att världen var så pass lockande att spänningen höll sig genom hela boken. Nu efter att ha läst ut den så har jag dock ingen klar bild av hur ”modernt” eller i vilken tidsålder samhället är. Ibland kändes det som att det var nutid, ibland som framtidsvärld med robotar och avancerade tekniska prylar och ibland kändes det nästan som 1700-talet (maskeradbalen). Slutet var också väldigt rörigt och jag fick läsa om flera stycken för att vara säker på att jag följde med i handlingen.

Språket är bra och tempot är jämn förutom i slutet då lite väl för mycket saker hände lite för snabbt. Gillar som sagt konceptet riktigt mycket och de mindre trovärdiga sakerna var inte så allvarliga att jag störde mig på det. Om inget annat så är ju omslaget så himla snyggt att man vill ha boken i hyllan oavsett om den är bra eller inte!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att relationen mellan Sam och Ana var helt okej tills Sam berättade att han har velat kyssa henne sedan första gången han såg henne. Det förstörde min bild av deras relation för jag är rätt trött på instalove.

• Tyckte att trovärdigheten brast en smula när Sam och gänget bara arresterades utan vidare och Ana var tvungen att bo med Li igen trots att hon inte ville. Sen efter drakattacken så bara släpptes Sam igen och de fick bo tillsammans utan att någon rättegång hade skett. What?! Snacka om brist lagsystem.

 

Koncept: +1
Språk: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Förvirring: -0,5

Mest intressanta karaktär: Sam
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ana var i templet]
Minnesvärt citat:
”Did you have friend?”
“I’ve read about them, but I don’t believe they exist.”
“Your cynicism is amazing.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en lagom lugn och mystisk berättelse som utspelar sig i en annan värld kan den här vara något för dig.

Rekommenderar inte för:
Spänning och action finns det inte så mycket av så är det vad ni vill ha så bör ni nog plocka upp en annan bok.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Incarnate
2. Asunder
3. Titel ej bestämd

 

Grekiska vampyrer?

Som Vampire Academy fast med grekisk mytologi

Titel: Half-Blood
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #1
Sidantal: 281
Utgivningsår: 2011

Handling:
Alex (Alexandra) har varit på flykt med sin mor i tre år utan att hon själv vet varför. Men när hennes mamma blir dödad av daemons och Alex lämnades ensam så dröjer det inte länge förrän vakterna från Covenant hittar henne. Tillbaka på skolan får hon veta att hon har sommaren på sig att bevisa att hon är en värdig kämpe för annars kommer hon att bli en slav. Alex blir tränad av den heta pure-blood Aiden som hon motvilligt får känslor för. Men alla vet att en pure-blood och en half-blood inte kan bli tillsammans och snart får Alex mycket värre problem. Daemonsattacker i närheten ökar och Alex inser att hon måste göra något för att stoppa dem.

 

Tycke:
Med tanke på att jag redan innan jag öppnade upp boken visste att den skulle påminna mycket om Vampire Academy så kunde jag inte låta bli att hålla utkik efter likheterna. Och ja, böckerna liknar varandra, men för mig så gör det faktiskt inte så mycket för jag gillar den ändå.

Alexandra är som en bitchigare version av Rose och termerna half-blood, pure-bloods och daemon har sina motsvarigheter i dhampir, moroi och strigoi. Pure-bloods är dock inga vampyrer utan ättlingar till grekiska gudar men deamon suger blod för att få i sig aether. Och ja, en deamon kan omvandla andra till deamons som den biter tillräckligt länge.

Det finns fler likheter men nog talat om dem. I överlag så gillar jag både karaktärerna och handlingen. Favoriten är än så länge Seth och jag hoppas att han är med mer i nästa bok. Aiden fastnar jag inte så mycket för, han känns som det typiska kärleksintresset men han är helt okej. Alex gillade jag inte alls i början för hon var så himla omogen men hon växte under berättelsens gång och nu tycker jag att hon är rätt bra.

Handlingen är tillräckligt spännande för att jag skulle läsa ut boken i två sittningar. Takten är jämn och det blir aldrig tråkigt. Hade det inte varit för att jag hela tiden jämförde den med VA så skulle jag förmodligen ha gillat den riktigt mycket. Nu känns ju inte konceptet så nyskapande för jag har läst liknande böcker förr, men jag tycker absolut att Half-Blood ändå har sin unika touch med sina grekiska gudar (som i och för sig inte var med särskilt mycket) och sina färgstarka karaktärer.

Kort sagt, en bra och spännande bok. Har du inget emot att den påminner om VA eller om du inte har läst VA tidigare så tror jag att det kan bli en ny favoritbok. Jag gillar den och ser fram emot att läsa nästa del i serien.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte att mamman hade blivit en strigoi, ehh daemon när Alex berättade att hon aldrig fick tid att ta hand om liket. Jag trodde dock inte att oraklet menade mamman när hon berättade om spådomen.

 

Spänning: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Seth
Bästa scen eller del: Delarna med Seth
Minnesvärt citat: “Okay. I’m ready to move onto something else, like practicing with knives or defense against the dark arts. Cool things.”
“Did you just quote Harry Potter?”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Vampire Academy och som inte har något emot att läsa en liknande historia. Rekommenderar även till er som inte har läst VA och gillar spännande böcker med karaktärer som kan slåss.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill läsa något unikt eller inte gillar envisa och omogna huvudkaraktärer.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

O är för oskuld

Här är det inget sex innan giftermålet som gäller!

Titel: V is for Virgin
Författare: Kelly Oram
Sidantal: 360
Utgivningsår: 2012

Handling:
När Valeries pojkvän dumpar henne för att hon inte vill ha sex med honom krossas hennes hjärta. Ännu värre blir det när hon upptäcker att han har spridit falska rykten om henne och när hon hittar honom i skolan hånglandes med en annan tjej dagen efter så smäller det till. Valeria förkunnar för alla i skolmatsalen att hon fortfarande är oskuld och tänker fortsätta vara det tills hon hittar den rätta och gifter sig. Vad Valerie inte vet är att någon har filmat händelsen och lagt upp det på youtube, och inom ett par dagar är Valerie kändis. Helt plötsligt är hon en förebild för unga tjejer och killar som vågar säga nej till sex. Som om Valeries liv inte är komplicerad nog, in i bilden kommer den heta och unga rockstjärnan Kyle som har som mål att ta hennes oskuld.

Tycke:
Den här boken fastnade jag för när jag hittade den till mina ”Veckans boksläpp”-inlägg. Den finns tyvärr bara som e-bok än så länge men den kostar under 50kr på amazon.com så det är inte så farligt dyrt, och värd pengarna tycker jag absolut att den är.

Tycker verkligen om budskapet i den här boken. Det är en sådan stor sexpress på ungdomar idag att folk skäms över att de är oskulder och tonåringar har sex bara för att ”få det gjort”. Sexet blir på något sätt en popularitetsbekräftelse, man gör det för sin partners skull och inte för sin egen skull. Detta är vad boken tar upp och det gör den läsvärd.

Valerie är verkligen en stark och beundransvärd karaktär. Hon kör sitt eget race och struntar i att folk skrattar och gör narr av henne. Jag gillar verkligen att hon håller så stark på sin princip och vågar vara ett föredöme för andra trots alla hatiska kommentarer hon får. För en gångs skull så känns det faktiskt helt okej att bad boy Kyle faller för henne direkt och gör allt för att få henne. Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om Kyle i början. Han var så himla sliskig och påträngande och jag störde mig även på Valerie som lät honom ta henne på höfterna och rumpan trots att hon sa att hon inte vill ha honom. Det blev dock mycket bättre efter halva boken och då gillade jag verkligen scenerna mellan Kyle och Valerie. Önskar att det fanns fler av dem för Kyle växte ordentligt i slutet och jag gillar honom riktigt mycket.

En annan sak som jag tycker är bra att berättelsen känns modern. Informationen sprids via YouTube, bloggar och hemsidor vilket känns helt korrekt i modern tid. Tycker att det höjer trovärdigheten hos boken.

Jag lyckades inte förutse slutet och i överlag tycker jag både att handlingen och takten är bra. När jag läste beskrivningen av boken så trodde jag att det skulle vara mycket mer kärlek men det är faktiskt Valeries kampanj som är huvudfokuset i boken. Som sagt så önskar jag att Kyle hade varit med mer.

Kort sagt, en underhållande och läsvärd bok, speciellt för tjejer i tonåren. Tycker om att Valerie/författaren inte kör upp sitt budskap i läsarens ansikte utan gör det väldigt klart att alla ska göra som de vill så länge det känns rätt för dem själva.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att Cara vara så himla jobbig! Vad är det för bästis som bara hänger med sin kille hela tiden och struntar i sin kompis. Hon klagar på att Valerie väljer sin kampanj före henne men vad jag ser så gör hon exakt samma sak.

• Slutet överraskade mig, trodde faktiskt att Valerie skulle bli ihop med Kyle och epilogen skulle vara något i stil med att de gifter sig och att Kyle äntligen får henne. Gillar det riktiga slutet för det känns mycket mer trovärdigt. Uppskattar verkligen att Kyle var ärlig och sa att frestelsen skulle bli alldeles för stor och han skulle inte kunna hålla sitt löfte till Valerie. Aww, det var där som han krossade en liten bit av mitt hjärta.

• En annan sak som jag var förvånad över är att Valerie inte slutade med någon kille trots att det fanns så många potentiella pojkvänner. Gillar det! Alla ungdomsböcker behöver inte sluta med att tjejen får killen, man klarar sig lika bra som singel!

Budskap: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Valerie, Kyle gillar jag ibland väldigt mycket också.
Bästa scen eller del: Spoiler [Avskedet med Kyle], annars så gillar jag Kyles blogginlägg och sång också.
Minnesvärt citat: ”You should try reading Cosmo, Val. It’s like the bible of sex.”

Rekommenderar för:
Tonåriga tjejer, men även för äldre läsare som vill läsa en bok med bra budskap och stark huvudroll.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha action eller spänning bör ni nog kolla någon annanstans.

Betyg: 7,5/10

 

Systrar med en farlig förmåga

I en värld där alla flickor är födda syndiga. 

Titel: Farlig Förmåga (original Born Wicked)
Författare: Jesssica Spotswood
Serie: The Cahill Witch Chronicles #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013 (original 2012)

Handling:
Att vara häxa i en liten ort är inte lätt när kvinnor är förtrycka av brödraskapet och minsta visning på olydnad är lika med döden. Sedan moderns död har Cate, den äldsta av systrarna Cahill försökt skydda sina systrar och sig själv så gott hon kan. Men mellansystern Maura är uttråkad av ensamheten och börjar bli allt mer oförsiktig med magin. Den yngsta systern Tess saknar föräldrarna och hur Cate än försöker så kan hon inte fylla moderns roll. Inte heller hjälper det när den ständigt bortresta fadern bestämmer sig för att de ska bli undervisade av en guvernant från systerskapet. Kan systrarna Cahill fortsätta dölja deras magiska krafter trots att en främling kommer till huset?

Tycke:
Omslaget på den här boken är bara så snyggt att jag smälter. Riktigt synd att de engelska versionerna inte kör med samma omslagsdesign för uppföljarna. Men men, det är ju innehållet som räknas.

Säger bara en sak, stämningen! Jag fullkomligt älskar den mörka och jagade stämningen genom hela boken. Berättelsen berättas helt och hållet från Cates synpunkt och man förstår verkligen hur mycket hon bryr sig om sin familj. Hon oroar sig ständigt för dem och sätter dem före sin egen lycka. Hon gör verkligen sitt bästa även om det inte alltid är vad som lämpar sig bäst för situationen. T.ex. så skyddar hon sina systrar genom att inte berätta allt för dem vilket i sin tur bildar nya problem. Maura, den ”störiga” mellansystern betedde sig taskigt och omogen flera gånger men jag förstår henne absolut. Ingen tar henne på allvar och lyssnar på vad hon vill, inte konstigt att hon gör som hon gör. Och lilla gulliga Tess, åhh, kan jag inte få henne som min lillasyster? Jag som har egna syskon tycker att författaren gestaltade syskonrelationen väldigt bra. Det är inte alltid kärlek trots att man innerst inne älskar varandra. Rätt så ofta visar sig hatet också.

Jag trodde först att jag kunde gissa till mig slutet men boken tog faktiskt ett annat spår som jag inte alls hade väntat mig. Profetior är ju rätt vanligt i fantasyböcker men här har jag ingen aning om vem av systrarna den syftar på. Ska bli superspännande att ta reda på det.

Det enda negativa jag har att säga om boken är kärleksdelen. Den kom alldeles för snabbt och hastigt. Jag tycker även att Cate sköter det hela väldigt dåligt, mer om varför hittar ni i spoilersektionen. Jag är förresten med i Team Paul! Han kändes väldigt ytlig först men så fort man fick lära känna honom så vann han mitt hjärta.

Kort sagt, här har vi en bok vars handling kan mäta sig med omslaget. Stämningen och miljön är fantastisk, karaktärerna är välutvecklade och trovärdiga, handlingen är oförutsägbar. Nu längtar jag riktigt mycket efter andra boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte att Maura var lesbisk när hon var så säker på att hon inte vill gifta sig så jag blev inte särskilt förvånad när Cate kom på henne och Elena. Men däremot blev jag överraskad av att alla tre kunde sinnesmagi. Det hade jag inte räknat med! Har inte heller någon aning om vem som kommer att dö. Hoppas att det inte är Tess i alla fall!

• Men stackars Paul! Tycker att det är väldigt orättvist av Cate att fortsätta ljuga för honom när de en gång har varit bästa kompisar och han är förälskad i henne. Nu valde hon ju ändå inte Finn men tänk om hon hade gjort det i kyrkan. Och hela tiden så trodde Paul att hon skulle välja honom. Så på ett sätt tyckte jag att det var bra att hon var tvungen att välja systerskapet så att Paul slapp få sitt hjärta krossat och känna sig förrådd.

• Jag trodde att Sachi var en spion först när hon blev kompis med Cate. Men coolt att hon är en häxa också! Tycker att hon är en oerhört intressant karaktär. Hoppas på att få se mer av henne i nästa bok.

 

Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Miljö/Stämning: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Tess och Sachi
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sachi avslöjade att hon också var en häxa]
Minnesvärt citat: Kom inte ihåg att skriva ner något på svenska men hittade en på engelska.
There are two separate classes: one for children under ten, held in the classroom down the hall, to teach them basic prayers and the tenets of the Brotherhood’s beliefs, and one for girls aged eleven to seventeen, to teach us about how wicked we are.

Rekommenderar för:
Gillar du häxor och historisk miljö bör du plocka upp den här boken.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om att läsa mörka och övernaturliga böcker om förtryckta kvinnor bör du undvika den här.

Andra verk som jag kom att tänka på
Sound of Music (filmen) – Haha, de har inte alls mycket gemensamt men jag kom att tänka på Sound of Music när jag läste att en guvernant skulle bosätta sig hos dem. Samt brödraskapet påminner mig lite om nazisterna.

Betyg: 8/10

Andra delar i serien
1. Born Wicked (sv. Farlig Förmåga)
2. Star cursed
3. Titel ej bestämd