En blandning mellan Harry Potter och Narnia

… fast med vuxnare inslag.

Titel: Magikerna (eng. The Magicians)
Författare: Lev Grossman
Serie: The Magicians #1
Sidantal: 437
Utgivningsår: 2013 (original 2009)

Handling:
Quentin har alltid varit den udda och olyckliga killen som gärna drömmer sig bort i favoritbarnsagan Fillorys värld. Han längtar bort så mycket från verkligheten att när han slutligen hamnar i en annan dimension så tror han att det bara är en dröm. Han får reda att han tillsammans med över hundra tonåringar ska göra ett inträdesprov till magikerskolan Brakeville. Quentin har alltid varit bra på att plugga men provet liknade inget annat han hade sett tidigare. Som tur är visar det sig att han har fallenhet för magi och blir antagen. Quentin tror knappt att det är sant, men snart visar det sig att magi är mycket verkligt, och att det även är farligt.

Tycke:
Fia fick mig att bli intresserad av den här boken när hon beskrev den som en blandning mellan Harry Potter och Narnia. Nu efter att ha läst den kan jag inte annat än att instämma, det är dock en mycket mörkare version än vad jag hade väntat mig.

Det märks tydligt att Magikerna är en vuxenbok. Det är svordomar, sex, alkohol och svek. Karaktärerna är olyckliga allihopa och man (eller i alla fall jag) blir deppig genom att läsa boken. Med tanke på att 90% av alla böcker jag läser är ungdomsböcker så har jag förmodligen blivit alldeles för van vid kärlek och vänskap som överlever döden. I Magikerna är detta en bristvara och samtidigt som det är en frisk fläkt så tycker jag att karaktärerna är så elaka mot varandra. Det är ständigt konflikter mellan Quentin och hans vänner och ibland så förstår jag inte ens om de är vänner eller fiender. Det känns som att de grälar hela tiden och det är alltid någon som hatar någon. Hur står man ut med en sådan vänskapskrets egentligen? Det är ju värre än relationerna  i Gossip Girl!

När vi kommer till handlingen så tyckte jag att början av boken var helt fantastiskt. Att få följa med Quentin när han upptäcker en ny värld och vara med honom när han gör inträdesprovet är en upplevelse som jag kommer att minnas en lång tid framöver. Mittendelen är en aning seg men den kom igång sen vid slutet då den blev riktigt spännande igen. Hade verkligen inte väntat mig att berättelsen skulle utvecklas på det sättet. Gillar hela konceptet och jag tycker att Grossman har gjort ett väldigt bra jobb med att bygga upp både spänningen och stämningen.

På det hela taget så känns berättelsen abstrakt och drömlik. Istället för att sugas in i berättelsen och känna mig som Quentin så förblev jag en betraktare. Det påminner om andra berättelser men ändå liknar det inget annat som jag har läst förut. En mycket märklig känsla det där. Jag gillar ju när författaren får mig att känna att huvudrollen är min bästa kompis eller rent av mig själv. Här kände jag ett stort avstånd till Quentin trots att jag var i hans tankar men det var ändå helt okej.

Magikerna är utan tvekan den mest unika boken jag har läst på länge. Även om jag inte älskar den lika fullt ut som många andra gör så tycker jag definitivt att det är en mycket läsvärd bok. Språket, handlingen och karaktärerna tillsammans gör det verkligen till en annorlunda läsupplevelse. Är du trött på böcker med stereotypiska karaktärer och förutsägbara handlingar så kan jag rekommendera att du spana in den här.

Edit (2012-04-14)
När jag skrev recensionen hade jag precis läst ut boken, nu nästan en månad senare tänker jag fortfarande ibland på Quentin och hans olycklighet. Tycker verkligen att författaren har gestaltat hans drömmar och känslor bra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Woah, hade inte alls räknat med att de skulle åka till Fillory. Trots att jag visste att fanns andra världar så tänkte jag att Fillory var ett sagoland som inte fanns på riktigt. Blev verkligen superöverraskad när de reste dit i slutet.

• Gillar verkligen hela tanken med att Quentin är så olycklig. Han drömmer jämt bort om en plats där han är lycklig men även när han når dit så upptäcker han att han fortfarande är olycklig. Först Brakeville och sen Fillory, så himla tragiskt. Detta fick mig att tänka på att man är bara så lycklig som man tillåter sig själv vara. Istället för att längta efter något omöjligt (fast i Quentins fall blev det möjligt) så kan uppskatta det som man redan har istället.

 

Koncept: +1
Oförutsägbarhet: +0,5
Handling: +0,5
Minnesvärd: +0,5

Mest intressanta karaktär: Eliot
Bästa scen eller del: Spoiler [När de kom till Fillory]
Minnesvärt citat:
”Förr brukade man kunna säga ’vän’ på alviska och då blev man insläppt”, sa Josh. ”Nuförtiden har alldeles för många läst Tolkienböckerna.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en unik läsupplevelse och inte har något emot bitvis sega partier.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte deppiga karaktärer så bör du inte plocka upp den här.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Magikerna (eng. The Magicians)
2. The Magician King

 

 

 

Mini-rec: Ibland bara måste man bara fråga Dracula

Titel: Ibland bara måste man (eng. Boy meets boy)
Författare: David Levithan
Sidantal: 246
Utgivningsår: 2007 (original 2003)

Omdöme:
Fia har ju tidigare recenserat den och hon tyckte om den vilket gjorde mig nyfiken. För ett par veckor sedan läste jag Jag, En och gillade den riktigt mycket. Nu efter att jag har läst Ibland bara måste man gillar jag Levithan ännu mer!

Den här boken är bara så himla mysig. Jag skulle väldigt gärna gå på samma skola som Pauls och hans överdrivna kompisar. Den enda karaktären som känns normal är Tony och mitt hjärta lider verkligen med honom, det kan inte vara lätt att ha så religiösa föräldrar när man är homosexuell. Fastnade varken för Pauls kärleksbekymmer eller handlingen men humorn, språket och de härliga karaktärerna fick mig att läsa ut boken i ett enda svep. Början fick mig att brista ut i skratt och slutet fick faktiskt mig att fälla en tår. För mig är det ett bevis på en bra bok.

Läs även Fia Filurs recension.

Betyg: 7/10

__________________________________________________________________________

 Titel: Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 250
Utgivningsår:2012

Omdöme:
En ganska typisk Lindbäck bok, mys, vardagsproblem och en väldigt bra berättarröst. Kan verkligen förstå varför John känner sig som han gör när hans föräldrar flyttar ifrån varandra samtidigt som hans bästa kompisar blir ihop och han själv vet inte längre var någonstans han passar in. Tror att många kan känna igen sig i hans situation på ett eller annat sätt. Tycker dock att bikarakäterna inte är så minnesvärda och det händer egentligen inte särskilt mycket i boken.

En kort och mysig bok som man läser ut på ett par timmar. Kan vara skönt med lite omväxling bland alla mörka dystopier och ”rädda-världen”-böcker som jag vanligtvist läser.

Betyg: 6/10

__________________________________________________________________________

Titel: Dracula
Författare: Bram Stoker & Micheal Mucci
Illustratör: Ben Caldwell & Bill Halliar
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2008

Omdöme:
Gillar verkligen tecknarstilen och färgsättningen men däremot är handlingen lite svår att följa med i. Nu har jag inte läst boken Dracula så jag vet inte hur väl seriealbumet följer originalberättelsen men vad jag har hört så ska de vara väldigt lika. Jag kan tänka mig att man kommer att gilla det här seriealbumet mer ifall man redan har läst boken och kan koncentrera sig på att uppskatta illustrationerna istället för att försöka koppla samman handlingen i huvudet. Är nu i alla fall rätt sugen på att läsa Dracula. 

Betyg: 5,5/10

 

Mera Engelsfors

Kan den här möjligen vara den första svenska ”mellanboken”?

Titel: Berättelser från Engelsfors
Författare: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Illustratör: Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johnsson
Serie: Engelsforstrilogin #2.5
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013

Omdöme:
Eftersom det är en novellsamling samt seriealbum så skippar jag handlingsdelen.

Engelsforstrilogin är min personliga favorit när det kommer till svenska ungdomsbokserier och när jag fick veta att författarna kommer att ge ut en ”mellanbok” i form av ett seriealbum så blev jag såklart lockad. Tycker att idén är helt genialt. Mellanböcker är ju ett vanligt förekommande fenomen inom YA-världen, men en mellanbok som seriealbum har jag aldrig hört talats om tidigare.

Boken innehåller 8 tecknade noveller om olika karaktärer i Engelsforstrilogin. Att det är tre olika illustratörer märks tydligt. Samma karaktär kan se helt annorlunda ut mellan de olika novellerna. Detta är dock inget som jag fann störande, snarare tvärtom, tyckte att det var superkul att se de olika tolkningarna av karaktärerna!

Seriealbumet är bara på 112 sidor men eftersom en bild säger tusen ord och det är hur många bilder som helst så känns det som att man fick en mycket närmare bild av (bi)karkatärerna och deras förhållande med andra. Dessutom är det superlyxigt att alla sidor är i färg, inget svartvitt här inte.

Min favorit av novellerna är nog Frestelsen. Jag gillar utseendet på karaktärerna och det är den enda novellen där Viktor är med. Lina har även den tecknarstilen som jag gillar mest.

Om du tänker läsa det här seriealbumet så bör du ha läst både Cirkeln och Eld först, för ett par av novellerna innehåller MAJOR SPOILERS!

Det är svårt att skriva en recension om seriealbumet utan att spoila alltför mycket så jag nöjer mig här. Jag gillar den väldigt mycket och gillar ni Engelsforstrilogin så är det här seriealbumet ett solklart måste. Längtar halvt ihjäl mig till sista delen Nyckeln som kommer ut i höst!

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
3. Nyckeln

Extraböcker:
2.5. Berättelser från Engelsfors

Sen vill jag bara stoppa in fotot jag tog med Engelsforsgänget när de var i Malmö

 

En tjock prinsessa som huvudroll

En bok där handlingen inte riktigt går som man förväntar sig.

Titel: The Girl of Fire and Thorns
Författare: Rae Carson
Serie: Fire and Thorns #1
Sidantal: 423
Utgivningsår: 2011

Handling:
Prinsessan Elisa är Guds utvalda kämpe och som bevis på det har hon haft en magisk sten i naveln. Dock så är hennes självförtroende på botten då hon både är tjock, ful och klumpig, ingenting i jämförelse mot hennes smaka, starka och vackra storasyster. Van vid att andra bestämmer över hennes liv så klagar hon inte särskilt mycket när hon blir bortgift till kung Alejandro och tvingas att färdas till hans hemland. Hennes nya make är både vacker och snäll men Elisa märker strax att något inte stämmer, för väl hemma i Alejandros slott så presenterar han henne som en gäst och inte som sin fru. Politiska intriger, magi och ett krig som väntar runt hörnet. Elisa måste hitta sin roll som Guds utvalda innan det är för sent.

Omdöme:
Det är inte ofta huvudrollen i en YA-bok är tjock och det är en av anledningarna till varför jag plockade upp den här boken. Att den dessutom utspelar sig i en fantasy-miljö gjorde ju saken bara bättre.

Den oförutsägbara handlingen tycker jag är den bästa delen med boken. Boken bytte riktning flera gånger och jag kunde inte alls förutse slutet. Älskar verkligen när en bok kan överraska mig så. Nu för tiden så känns det som att man redan vet hur en bok slutar bara genom att läsa baksidestexten.

Karaktärsmässigt så tycker jag att ligger mellan okej och bra. Det är inte överdrivet många karaktärer man behöver hålla koll på men man får ändå anstränga sig lite för att komma ihåg vem som är vem. Ingen av karaktärerna förutom huvudrollen Elisa stack ut egentligen och jag lär förmodligen ha glömt bort allas namn om en vecka.

Personligen så tycker jag att boken brister lite i trovärdighet när det kommer till Elisas personlighet. Hon är ju prinsessan i ett hyfsat rikt land, borde inte hon vara mycket mer bortskämd? Här gör hon som alla säger och försöker vara alla till lags, känns mer som att hon är en tjänarinna än en prinsessa.  Jag gillar dock hennes karaktärsutveckling och i slutet är hon mycket tuffare.

En sak jag inte fattar är hur stor Elisas magiska sten i naveln är. Den sägs vara lika stor som ett blomblad men det verkar som att så fort någon rör vid hennes midja/mage så kommer de åt stenen. Och Elisa ska ju föreställa tjock också, så lätt kan det väl ändå inte vara att upptäcka hennes sten?

I överlag så tycker jag att det är en bra bok och det känns fräscht med en tjockare tjej som huvudroll. Kommer absolut att läsa fortsättningen när jag får tillfälle till det.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Vad förvånad jag blev när Humberto dog, trodde ju att de skulle bli ihop. Var ganska ledsen när Alejandro dog också, även om han var feg och ganska falsk så gjorde han det för sitt kungadöme. Jadu, Elisa har det inte så lätt på kärleksfronten, kanske Lord Hector är den rätta för henne?

 

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +1

Mest intressanta karaktär: Elisa
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: Walking away from my desert companions feels like cutting off a limb. How does one say good-bye to an arm? One doesn’t, I suppose. One pretends it isn’t happening.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. The Girl of Fire and Thorns
2. The Crown of Embers
3. The Bitter Kingdom

Extraböcker:
0,5. The Shadow Cats
0,6. The Shattered Mountain

 

En bok på vers som visar sig vara en bok med dikter

En ny sida av Schroeder

Titel: Falling for You
Författare: Lisa Schroeder
Sidantal: 355
Utgivningsår: 2013

Handling:
Rae var sjutton år och okysst. Hon brydde sig inte så mycket om killar men när snygga och rika Nathan började på skolan och intresserade sig för henne så dröjde det inte länge förrän de blev tillsammans. Först var allt perfekt men sedan märkte hon hur svartsjuk och krävande Nathan var. Inte heller hjälpte det att hennes styvfar förlorade jobbet och snodde hennes pengar. Raes mamma ställde sig alltid på sin mans sida oavsett vad Rae sade och allting i livet såg mörkt ut… ja, så mörkt att Rae kanske väljer ljuset istället för mörket.

 

 

Omdöme:
Alla böcker jag har läst av Lisa Schroeder tidigare har varit versböcker så därför blev jag väldigt förvånad när jag slog upp hennes senaste bok och upptäckte att det var en ”vanlig” bok. Eller ja, vanlig och vanlig, den innehåller ju fortfarande dikter, men de dyker bara upp då och då så förväntar er ingen renodlad versbok när ni läser den här.

Det är en mörk bok och det känns som att hela Raes liv bara består av problem efter problem. Jag fullkomligt hatade styvpannan och jag irriterade mig otroligt mycket på mamman som inte ville lämna honom trots att han misshandlade henne och tog alla deras pengar. Ahhh, ville bara sträcka in mina händer i boken och skaka om henne. Nathan märkte man ju väldigt snabbt att han var en potentiell framtida kvinnomisshandlare. Även om Rae aldrig har haft en pojkvän tidigare så borde hon väl fatta att normala killar inte beordrar tjejen att radera bort alla killkontakter ur mobilen efter första träffen? Jag tycker dock att det var väldigt bra gjort av Rae att stå på sig och inte har sex med honom trots att han tjatar hela tiden. Raes närmaste vänner gillade jag inte från början heller för de lyssnade inte på henne när hon berättade om att hon var rädd för Nathan.

Nja, karaktärerna var sådär i början men de blev mycket bättre i slutet, speciellt Nathan och Raes kompisar. Tycker att Nathan är den mest intressanta karaktären för man fattar att han har väldigt stora problem men man fick aldrig riktigt veta hela historien, t.ex. vad som hände i hans gamla skola. Är det någon som vet om han är en karaktär från någon av Lisa Schroeders tidigare böcker? Huvudpersonen Rae själv är väldigt sympatisk så jag gillar henne. Hon är stark samtidigt som hon hela tiden begår misstag men det gör henne bara mer trovärdig som människa.

Och nu till dikterna i boken, trots att jag inte är någon poetisk person så var de mina favoritdelar. Tycker om hela idén med att Rae skriver anonyma dikter om vad hon känner innerst inne och publicerar dem i skoltidningen. På det sättet blandades dikterna in i texten på ett väldigt smidigt och fint sätt. Gillar!

Jag trodde att jag hade listat ut slutet efter halva boken men det visade sig att jag hade helt fel. Älskar när en bok kan överraska mig så det tycker jag att författaren gjorde bra!

Falling for You är en fin och mörk berättelse om hur det är när både kärleken och familjen håller på att kväva en. Jag gillar Schroeders versböcker sen tidigare och nu vet jag att jag gillar hennes ”riktiga” böcker också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Efter halva boken så trodde jag att det var Nathan som hade misshandlat henne, tänkte aldrig på att farsan skulle skada henne så mycket.

 

Språk: +1
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Nathan
Bästa scen eller del: Dikterna och superspoiler [När Rae blev skjuten]

Betyg: 7,5/10

Andra böcker av författaren
I Heart You, You Haunt Me
Far From You

 

 

Mini-rec: Spökvärld med vampyrer och vättar

Titel: Ghost World
Författare: Daniel Clowes
Sidantal: 80
Utgivningsår: 1998

Omdöme:
Blev nyfiken på den här eftersom Tessan dyrkar det här seriealbumet. Själv så tycker jag att den är för skum för min smak och är inte superförjust i tecknarstilen. Hade det inte varit för att tjejerna hade bröst så skulle jag inte ens ha kunna veta vilket kön karaktärerna har. Den handlar inte om något särskilt heller, två uttråkade tjejkompisar som stöter på skumma människor i sin stad. Den är faktiskt så bisarr att vissa partier är riktigt roliga, det där med satanistparet fick mig att brista ut i skratt så humor saknar den inte i alla fall.

Det finns även en film med samma titel som baseras på det här seriealbumet och jag kan tänka mig att jag kommer att gilla filmen mer.

Betyg: 3/10

__________________________________________________________________________

Titel: Vampire Academy: The Graphic Novel
Författare: Richelle Mead
Illustratör: Emma Vieceli
Serie: Vampire Academy: The Graphic Novel #1
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2011

Omdöme:
Har gått förbi det här seriealbumet i biblioteket flera gånger för jag gillar inte alls tecknarstilen. Men så blev jag sugen på att läsa tecknade serier och gav då den här en chans vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Tecknarstilen var faktiskt inte så hemskt som jag trodde och förutom att Lissas ansikte ser alldeles för långdraget och tomt ut så gillade jag den faktiskt riktigt mycket. Christian var ju hur het som helst! Så himla lyxigt att alla sidor är i färg också! Är ju van vid manga där 99% av sidorna är i svartvitt så jag uppskattar verkligen färgsidorna.

Seriealbumet följer handlingen i boken väldigt bra och efter att ha läst den blev jag otroligt sugen på att läsa om Vampire Academy (boken alltså). Hoppas nu på att bibblan kommer att köpa in andra delen också.

Recensionen av Vampire Academy kan ni hitta här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Vampire Academy: The Graphic Novel
2. Frostbite: The Graphic Novel
3. Shadow Kiss: The Graphic Novel

__________________________________________________________________________

Titel: Artemis Fowl: The Graphic Novel
Författare: Eoin Colfer
Illustratör: Giovanni Rigano & Paolo Lamanna
Serie: Artemis Fowl: The Graphic Novel #1
Sidantal: 125
Utgivningsår: 2007

Omdöme:
Artemis Fowl var en av mina favorit MG-serier när jag var yngre och Artemis är fortfarande bland mina favoriter när det kommer till listiga karaktärer. Nu har det säkert gått mer än 8 år sen jag läste första boken i den här serien så det är verkligen superkul att läsa om berättelsen fast som seriealbum. Färgläggningen är bra och karaktärerna är fint ritade, möjligen så tycker jag att de har sexat till Holly lite för mycket men annars så är jag nöjd.  Nu minns jag inte så mycket från den riktiga boken men i överlag så tror jag att den följde handlingen väldigt bra. Gillar ni Artemis Fowl så kan jag rekommendera den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Artemis Fowl: The Graphic Novel
2. The Arctic Incident: The Graphic Novel
3. Eternity Code: The Graphic Novel

 

Livet som en magibrukande och kriminell tonåring

… är ett liv som är allt annat än lätt. 

Titel: Black Heart
Författare: Holly Black
Serie: Curse Workers #3
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen)

Handling:
Cassel har aldrig varit på rätt sida om lagen och inte ens nu när han har blivit rekryterad av FBI känner han att livet är på väg mot rätt riktning. Hans stora kärlek Lila hatar honom och är ett steg ifrån att bli maffiaboss. Hans mor har råkat ut för rejält trubbel och är efterlyst över hela landet. Hans äldsta bror Philip är död och trots att han inte litar på Barron så är han den enda brodern som Cassel har kvar. Han trodde inte att hans liv kunde bli så mycket värre men det var tills FBI bad honom att mörda en viss person…

Omdöme:
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen i Holly Blacks böcker. Visst, jag tycker att de är bra och läsvärda men de är inte så fantastiska som många andra anser. Men efter att ha läst Black Heart så förstår jag nu varför Holly Black är en så uppskattad författare.

Woah, hade verkligen inte förväntat mig att den här boken skulle vara så bra. De tidigare böckerna upplevde jag som lite småsega och att all action kom i slutet men här var det spännande rakt igenom. Tycker att Cassel är riktigt bra som karaktär och gillar att han varken är god eller ond. Han vill innerst inne göra rätt men det är inte ofta som hans omgivning tillåter honom att göra det. Sen gillar jag även hans relation med Lila. Han har skadat henne så mycket och hon har i sin tur plågat honom utan att hon vet om det. Verkligen en komplicerad relation!

Det är flera parallella trådar som löper samtidigt och jag tycker att författaren sköter det riktigt bra. Även om de olika trådarna inte vävs in i varandra lika mycket som jag vill så tycker jag att de är bra och underhållande allihop. Att det händer flera saker samtidigt gjorde också boken väldigt spännande. Hade den som pendelbok och ibland ville man verkligen inte gå av tåget.

Jag trodde att serien skulle vara en trilogi så jag var förvånad när jag kom till sista sidan och det fortfarande fanns ett par enstaka lösa trådar. Personligen så tyckte jag att det var tre parallella händelser i den här boken och bara två av dem fick ett avslut, det tredje som jag tyckte var väldigt intressant lämnades helt öppet. Sedan så såg jag på Goodreads att det skulle komma ut en fjärde bok och tänkta ”Aha, det förklarar saken.” Men ett par daga senare fick jag veta av Cillia i kommentarerna i det här inlägget att det inte alls skulle komma någon fjärde bok. Och mycket riktigt, efter att ha läst kommentarerna till den s.k. fjärde boken på Goodreads så verkar den vara fejk. Så ja, det är en trilogi vilket gör mig ganska besviken eftersom jag inte gillar när stora mysterier i serier lämnas olösta.

Som ni kanske vet så är Holly Black väldigt bra kompis med två andra författare som jag gillar enormt mycket, Cassandra Clare och Sarah Rees Brennan. Tycker att det är så kul att en av bikaraktärerna i boken heter Cassandra Brennan

För mig är Black Heart den bästa boken i serien och det är även min favoritbok av Holly Black. Hade det inte varit för de lösa trådarna så skulle jag ha gillat den ännu mer. Jag vet inte när eller om den kommer att släppas på svenska men eftersom B. Wahlströms har släppt de två tidigare delarna av serien så antar jag att de kommer att översätta och ge ut den sista delen av serien också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det var smart av Cassel att förvandla sig till guvenören i slutet. Hade inte tänkt på den möjligheten faktiskt.

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +1
Oavslutade trådar: -0,5

Mest intressanta karaktär: Cassel
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sam blev skjuten]
Minnesvärt citat: That’s family for you. Can’t live with them, can’t murder them.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien
1. White Cat (sv. Den vita katten)
2. Red Glove (sv. Den röda handsken)
3. Black Heart

 Andra versioner av omslaget

 

Vad väljer du: att bli kvävd eller att bli förgiftad?

En studie i gifter och överlevnad.

Titel: Giftet (eng. Poison Study)
Författare: Maria V. Snyder
Serie: Study #1
Sidantal: 368
Utgivningsår: 2013 (original 2004)

Handling:
Yelena är dömd till hängning för att ha mördat sonen till generalen Brazell. Men strax innan hon skulle dödas får hon ett val, hennes liv i utbyte mot att hon blir befälhavarens provsmakare. Lättad över att inte behöva dö går hon med på avtalet och blir tränad till att känna igen olika sorters gifter av Valek. Yelenas nya liv är dock ingen dans på rosor, förutom att hon har ett dödligt gift i sig och Brazell vill se henne död så får hon ännu fler fiender utan att själv veta varför. Hur länge kommer Yelena att överleva tills hon stupar för fiendens hand eller dör av förgiftad mat?

 

Omdöme:
Maria V. Snyder är en författare jag har varit supernyfiken på och när jag fick förfrågan om jag ville recensera några böcker av Harlequin Ab Nordic Group så var jag inte sen med att fråga efter den här titeln. Det visade sig vara helt rätt gjort för jag gillar boken väldigt mycket.

Så himla kul att läsa en fantasybok, och nu menar jag inte paranormal romance eller nutidsböcker som innehåller övernaturliga varelser. Nej, här har vi en påhittad värld med en påhittad historia och magi och intriger. Har verkligen saknat det, läser alldeles för få episka fantasyromaner nu för tiden. Gillar både karaktärerna och världen som Snyder har byggt upp.

När det kommer till karaktärer så gillar jag hur sniken och grym Valek är. Han är så målfokuserad och bryr sig inte om att han offrar flera människoliv på vägen. Älskar hur stark Yelena är och jag beundrar henne verkligen. Dock så är jag ganska skeptisk mot att hon lyckades lära sig så mycket om att smaka av gifter på 2 veckor. Dessutom är hon både smart, värsta atletisk och spoiler [senare även grym på att slåss samt tydligen en väldigt mäktig magiker också]. Hon är liksom för bra för att vara sann. Detsamma gäller Valek. Jag gillade dem i början men efter ett tag så verkar de så perfekta och oövervinnerliga så de kändes inte trovärdiga längre.

Både takten och handlingen tycker jag är bra, boken är intressant rakt igenom och jag läste ut den på två dagar. Gillade händelseutvecklingen och uppskattar väldigt mycket att karaktärernas relationer byggs långsamt upp istället för pang på som det brukar vara i så många andra ungdomsböcker. Från början var jag ovan vid att översättaren använde talstreck istället för citattecken för att markera dialoger men det vande man sig vid ganska snabbt och i slutet tyckte jag att det fungerade väldigt bra.

Vill ni ha en stark kvinnlig huvudperson i en medeltida fantasymiljö så rekommenderar jag verkligen Giftet. Andra boken Magin har redan kommit ut och den vill jag definitivt läsa.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Va? Är befälhavaren en man som tror att han är en kvinna som i sin tur vill vara en man? Eller har hon genomgått ett könsbyte? Fattade inte det där riktigt… men jag gillar att han/hon inte är korrupt och uppmuntrar kvinnor till att bli krigare.

 

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Miljö: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Valek
Bästa scen eller del: Har inte riktigt någon favoritscen, men jag gillar de delar då Yelena inte var rädd för Valek längre och de var så dryga mot varandra.

Betyg: 7,5/10

Andra delar av serien
1. Giftet (Poison Study)
2. Magin (Magic Study)
3. Fire Study
4. Titel ej bestämd
5. Titel ej bestämd
6. Titel ej bestämd

 

 

När man vaknar upp i en ny kropp varje dag

… så är det inte så lätt att få till ett fungerande förhållande.

Titel: Jag, En (eng. Every Day)
Författare: David Levithan
Sidantal: 250
Utgivningsår: 2013 (original 2012)

Handling:
En har inget ansikte, hen har inte ens något kön eller kropp. Varje dag vaknar En upp i en ny människas kropp och tar över dennes liv. I över 16 år har En levt med att hoppa runt i olika personers minnen och kroppar. En trodde att livet skulle fortsätta så här i all evighet tills hen möter Rhiannon, flickvännen till kroppen hen för tillfället befinner sig i. Mot sin vilja blev En kär i henne och försöker starta en relation med henne. Men hur kan man ha ett förhållande när man varje dag är en ny människa?

 

Omdöme:
Jag, En eller Every Day som den heter på engelska är den första boken jag läser av David Levithan (om man inte räknar med de han har skrivit ihop med andra författare) och det är minst sagt en annorlunda läsupplevelse. Älskar verkligen konceptet med att En tar över en ny människas liv varje dag. Som läsare får inte bara inblick i Ens liv, man får inblick i mångas liv. Varje kapitel behandlar en ny dag och en ny värd och man vet aldrig vad som kommer att hända. Boken är inte särskilt actionfylld, men det låg mycket spänning i att ta reda på vem En kommer att vakna upp som.

Karaktärsmässigt så tycker jag att den är bra men inte fantastiskt. Det var lite för mycket instalove i början där En blev kär i Rhiannon nästan direkt och bryter mot sina egna regler för att få vara med henne. Däremot så tycker jag att deras förhållande blev riktigt intressant efter halva boken och man är så insjunken i Ens känslor till henne att man glömmer bort att de knappt känner varandra.

Berättarrösten är riktigt bra. Nu vet jag inte om det beror på att jag är fördomsfull för jag uppfattade En mer som en kille än som en tjej trots att hen säger att hen är könslös. Tror att det bero på att jag undermedvetet vet om att författaren är en man samt att En blir kär i Rhiannon som är en tjej. Annars så tycker jag att boken tar upp ett intressant ämne om att det är insidan som räknas och kroppen är bara ett skal för själen.

Man fick inte veta så mycket om vad eller En egentligen är och det tycker jag är lite synd. Å andra sidan är jag helt införstådd med att det inte är vad boken fokuserar på. Slutet tycker jag är alldeles för cliffhanger-aktig för att tillhöra en ensamstående bok. Den slutar väldigt mitt i tycker jag.

Kort sagt, en bok med intressant koncept och bra språk.  Slutet föll mig inte riktigt i smaken men annars så tyckte jag mycket om den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Eh… kul att En bara ger Rhiannon en ny pojkvän. ”Sorry, jag måste dra, men jag har fixat en annan bra kille åt dig. Ha det så bra!”

• Helt ärligt talat så skulle jag inte heller ha klarat av att förhållande med En. Jag vill gärna vara romantisk och intala mig själv att det är själen inuti kroppen som är viktigt. Men rent praktiskt så skulle det vara väldigt jobbigt att ha en relation med någon som man aldrig kan vakna upp på morgonen med. Man kan inte gifta sig, skaffa barn och bo ihop, man kan inte ens planera en framtid tillsammans. Så jag förstår verkligen Rhiannon när hon säger att hon inte klarar av det trots att hon älskar En.

 

Koncept: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5
Slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: En
Bästa scen eller del: Varje nytt kapitel, tyckte att det var superintressant att se hur den nya kroppen var
Minnesvärt citat:
”Är du säker på att han är bög?”
”Jag kan sjunga musikallåtar för dig om du vill att jag ska bevisa det”, erbjuder jag.

Andra verk som jag kom att tänka på:
Mercy av Rebecca Lim – Huvudrollerna vaknar upp i andra människors kroppar.

Betyg: 7,5/10

 

En vampyr som knarklangare

För vem vill inte bli biten av en snygg kille? 

Titel: Black City
Författare: Elizabeth Richards
Serie: Black City #1
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2012

Handling:
Med en darkling till mamma och en människa till pappa är Ash den enda halvmänniskan som tillåts leva hos människorna. För att få ihop pengar till sin familj jobbar han olagligt som en knarklangare – han biter folk och låter den euforiska drogen Haze strömma in i deras blod. Natalie är den rika dottern sentry-dottern som avskyr att flytta tillbaka till Black City. På en nattlig och förbjuden upptäcktsfärd stöter hon på Ash när han är tillsammans med en av sina klienter. Natalie står för folket som förtrycker darklings och Ash står för den rasen som dödade Natalies far. Båda vet om att de borde avsky varandra men istället så börjar deras hjärtans att slå.

Omdöme:
Så fort man öppnade upp sidan kastades man direkt in i världen som författaren byggt upp. Det gavs nästan inga förklaringar och okända termer kastades hit och dit. Från början upplevde jag det som väldigt rörigt och jag fick verkligen kämpa för att hänga med i berättelsen. Men trettio sidor senare var jag helt fast.

Båda Ash och Natalie är sympatiska karaktärer som jag fattade tycke om väldigt snabbt. Jag var väldigt nyfiken på deras historia och varför de är som de är idag. Författaren är duktig på att sätta ut små ledtrådar som gjorde att man hela tiden kände sig lockad av att läsa mer om dem. Berättarrösten växlas kapitelvis mellan dem och jag tyckte att både hade bra och distinkta röster.

Världen är utan tvekan det som jag fann mest intressant. Man fick väldigt lite förklaringar till vad darklings egentligen är. Har de alltid funnits? Har människorna alltid avskytt dem? Min personliga tolkning är att det är ett samlingsnamn på olika bloddrickande varelser, Ash är ju typ en vampyr. Sen finns det ju dem som liknar älvor och några är kattdjur. På ett sätt så tycker jag att den information som man får är alldeles för otillräckligt för att jag ska kunna kalla världen för genomtänkt. Men å andra sidan gör den sparsamma informationen att det inte blir någon tråkig historielektion och man fortsätter hela tiden att vara nyfiken.

Handlingen är väl egentligen inte unik och VÄLDIGT många av tvisterna såg man komma om man har läst andra dystopier. Men ”vampyrer” som förtryckta knarklangare känns ändå som ett fräscht koncept. Dessutom sker handlingen i en snabb takt vilket gjorde boken väldigt spännande.

Så ja, boken är riktigt bra i början och som läsare blir man helt hänförd och överväldigad av allt det nya. Tyvärr så lyckas boken inte hålla uppe kvalitén hela vägen för ju mer man lär känna karaktärerna desto mer ologiska upplevde jag att de blev. Främst gäller det Natalies och Sebastians relation men även Ashs och Natalies. Mer om detta i spoilersektionen. Sen var det väl ändå lite väl för mycket insta-love mellan Ash och Natalie, visst, man fick en förklaring, men både accepterade ändå varandra väldigt snabbt.

En sak jag undrar är varför det alltid är tjejen som är den ”skyddade” karaktären när det gäller dystopiska böcker där berättarrösterna växlar mellan tjejhuvudrollen och killhuvudrollen. Det är samma sak i Under the Never Sky av Veronica Rossi och i Legend av Marie Lu. Skulle gärna vilja läsa en dystopi med omväxlade roller där det är tjejen som är rebellen och killen som är den okunniga.

Sammanfattat så är Black City en mycket underhållande dystopi med en ytterst intressant värld. Den är helt fantastisk i början men efter halva boken börjar den påminna om andra dystopier. Slutet är dock väldigt bra och jag gillar verkligen att det känns som ett riktigt slut även om mycket fortfarande är olöst. Jag kan absolut tänka mig att det här kan bli en favoritbok för många, speciellt för de som inte har läst liknande böcker tidigare. I vilket fall så tycker jag väldigt mycket om boken och ser fram emot att läsa fortsättningen i Phoenix.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Varför har Natalie inte berättat för någon om Sebastians hemlighet? Hon måste ju ha varit rasande på honom när hon fick reda på att han hade varit otrogen mot henne med en darkling. Varför har hon inte berättat det för någon?

• Förstår inte varför Ash också tycker att det är Natalies fel när hon berättade om hemligheten med giftet i blodet. Det är inte så att det är hon som ligger bakom planen, hon gör ju dem en tjänst genom att berätta vad hon vet för dem ju! Att de andra darklings hatar henne pga hennes mamma förstår jag men Ash borde ha vetat bättre.

• Hela biten med att Natalie har ett lånat hjärta från en Darkling var ju så uppenbart! Satt hela tiden och hoppades att det inte skulle bli någon kärlekstriangel men min önskan slog inte igenom. Tyckte att hela biten med Evangeline var onödigt. Kan inte Ash och Natalie bara få varandra? Det känns ju som att de redan har tillräckligt många problem utan att behöva blanda in Ash riktiga bloodmate.

 

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Miljö: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. Black City
2. Phoenix
3. Titel ej bestämd