Efter ängeln kommer prinsen!

Det är givetvis det senaste tillskottet i The Infernal Devices jag pratar om. 

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices 2
Sidantal: 496
Utgivningsår: 2011

*Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar*

Handling:
Mortmain är lös och Tessa och gänget har två veckor på sig att hitta honom, annars måste Charlotte säga upp sin roll som ledare för alla shadows hunters i London. Men de har inget att gå på och Mortmain är bra på att dölja sina spår. Under det svåra uppdraget finner Tessa törst hos den döende Jem, men kan hon glömma bort sina känslor för Will? Och vad är hon själv egentligen, en människa, eller ett monster?

 

Omdöme:
Eftersom jag blev besviken på Clockwork Angel så hade jag inte så höga förhoppningar på den här, och tur var väl det, för Clockwork Prince var bättre än vad jag hade väntat mig.

Det känns som att alla karaktärer har fått mer kött på benen och är inte längre bleka kopior av gänget i The Mortal Instruments. Jag tycker fortfarande att Will är väldigt likt Jace men Jem är åtminstone inte alls likt Alec och Jessamine påminner mig inte längre om Isabel. Jag gillar även Will mer än vad jag gjorde i förra boken men favoriten är fortfarande Jem.

Och Jem kan mandarin! Åh, älskar de kinesiska fraserna han säger till Tessa. Jag har själv pluggat kinesiska i fem år och vet hur komplicerat språket är. Jem blir bara bättre och bättre i mina ögon.

Roliga dialoger är en av Clares starkaste sidor och som man kan vänta sig så finns det många dräpande och ironiska kommentarer att skratta åt. Bridgets tragiska låtar fick mig att skratta flera gånger.

Än så länge har inte The Infernal Devices lyckats imponera mig, böckerna är bra, de är till och med mer bättre än bra, men det är ingen Wow-faktor. Jag hoppas dock fortfarande på att Clare kommer att slå ihop sina serier på något sätt och skriva ett superepiskt slut.

Min version av boken är Collector’s Edition och i slutet finns ett stycke från Jems berättarperspektiv som jag tror bara finns med i denna version. Själv stycket bidrar inte så mycket till själva handlingen men det är det enda gången man får läsa från Jems berättarperspektiv. Och självklart gillar jag den eftersom jag gillar Jem

Jag har själv en egen teori om hur relationen mellan Jem, Jace och Tessa kommer att sluta. Den innehåller lite spoilers från den här boken så markera för att läsa: [Personligen så tycker jag att det enda sättet Clare kan sluta triangeldramat på ett ”bra” sätt är att låta Jem dö (noooo!). Jag ser ingen annan vettig utväg. Känslorna mellan Tessa och Will är så starka att det känns helt fel om de inte blir tillsammans. På ett eller annat sätt så kommer Jem att dö i nästa bok, eller möjligen så upptäcker han känslorna mellan Tessa och James och backar ut själv.]

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Dialoger: +1

Mest intressanta karaktär: Jem
Bästa scen eller del: Alla Bridgets låtar
Minnesvärd citat: ”Reparations,” said Jem very suddenly, setting down the pen he was holding.
Will looked at him in puzzlement. ”Is this a game? We just blurt out whatever word comes next to mind? In that case mine’s ´genuphobia´ It means an unreasonably fear of knees.”

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince

 

Staden där fallna änglar bor

Tja… jag vet egentligen inte vad titeln har med bokens handling att göra. Men fint är det i alla fall. 

Titel: City of Fallen Angels
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments 4
Sidantal: 424
Utgivningsår: 2011

Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar.

Handling:
Clary och Jace har äntligen besegrat Valentine och omintetgjort hans planer. De borde vara lyckliga men av någon anledning börjar Jace att undvika Clary. Simon är numera en player och träffar både Maya och Isabelle. Någon är ute efter honom men Cains märke skyddar honom. Clary börjar tvivla på Jaces kärlek och för sent inser hon att hennes handlingar har rubbat balansen mellan liv och död i världen.

 
Omdöme:
Hmm… varför känns det som att Clares böcker blir mindre och mindre spännande? Först The Clockwork Angel och nu den här. Språkmässigt så tycker jag att böckerna har blivit bättre, men jag vill hellre frenetiskt sluka sida efter sida än att sitta och beundra texten.

Jag var lite orolig för att jag inte skulle älska den här, och tyvärr besannades mina farhågor. Förra boken, The city of Glass, är fantastisk och jag var helt nöjd med slutet. CoFA totalförstörde min bild av Jace och numera är jag med i klubb Simon istället. Något jag fann irriterande är att det är att det alltid ska vara något som hindra relationen mellan Jace och Clary. Nu när de inte längre är syskon så måste det finnas ett annat hinder. Jag trodde att deras kärlek var så mäktig att den övervinner allt men tydligen inte.

Förutom Jace så gillar jag alla karaktärer ännu mer, speciellt Simon som äntligen får glänsa lite. Simon har tagit över huvudrollen och det tycker jag bara är bra. Clarys och Jaces romantiska hinder är så uttjatat.

Dialogerna är som vanligt hysteriskt roliga och det är antagligen det enda skälet till varför jag fortfarande gillar Jace. Är det någon som kan fälla dräpande och narcissistiska kommentarer så är det han. Mycket på hans popularitet tror jag kommer från just underbara dialogerna. Dialogerna mellan Alex och Magnus är också roliga, jag förstår hur Alex känner sig.

Slutet är lite av en besvikelse. Gillade inte alls cliffhangern, önskade att jag kunde sträcka in mina händer i berättelsen för att skaka om en viss person och skrika ”Neeeeej!” Eller möjligen ta fram dolken och döda en viss annan person.

Något skoj är att jag mitt i berättelsen kom på att William Herondale i The Infernal Devices faktiskt är förfäder till en karaktär i TMI. Han nämndes flera gånger och jag är sjukt sugen på att läsa Clockwork Prince nu. Jag hoppas verkligen att The Infernal Devices ska sammanstråla med The Mortal Instruments på något sätt och att det ska bli ett super episkt slut.

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Handling: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Slut: -0,5

Betyg: 7/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels

 

Innan The Mortal Instruments…

… skedde händelserna i The Infernal Devices.

Titel: Clockwork Angel
Serie: The Infernal Devices 1
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2010

Handling:
Tessa åker till London men istället för att finna hennes bror, Nathaniel så blir hon istället kidnappad av två mystiska kvinnor. Till sin fasa upptäcker hon att hon har magiska krafter och kan förvandla sig till vem som helst bara hon håller i något som har tillhört personen i fråga. Kvinnorna hotar Tessa med att döda Nathaniel och mot sin vilja lär sig Tessa att kontrollera sin kraft. Hon har redan förlorat hoppet när hon möter William, en shadowhunter som befriar henne. En ny värld öppnar sig för henne, och både hon och hennes befriare undrar; varför har Tessa en unik kraft? Och hur kunde kvinnorna veta om hennes krafter innan hon själv gjorde det?

Omdöme:
Eftersom jag gillar The Mortal Instruments (TMI) väldigt mycket så var det en självklarhet att jag skulle läsa förspelet, The Infernal Devices. Jag trodde att konstant spänning var det som kännetecknade Cassandra Clares böcker, tydligen hade jag fel.

Clockwork Angel började bra, Tessas mystiska krafter är spännande och man undrade hur hon skulle fly. Det var inte förrän när William räddade henne som jag tyckte att berättelsen började bli tråkig. För det första hände det inte så mycket, och för det andra så påminde det unga shadowhunter-gänget så plågsamt mycket om Jace, Alex och Isabel i TMI. Det kändes som att Clare bara hade ändrat namn och utseende på dem. Det blir bättre längre in i boken för man märker fler skillnader men första intrycket var ”William = Jace, Jem = Alex och Jessamine = Isabel”.

Något jag tycker är ologiskt är varför Tessa inte bara förvandlar sig till fienden när hon vill ta reda på deras planer. Hennes unika kraft är att hon även ”kopierar” personens minnen och personlighet, visserligen har hon inte riktigt kontroll över minnena men hon försökte inte ens. Störde mig väldigt mycket på det genom nästan hela boken.

En annan konstig sak är att Tessa flydde med William. Hon lydde ju kvinnorna för att de hotade med att döda hennes bror. Om hon skulle fly så skulle de döda honom och det var anledningen till varför Tessa aldrig kämpade emot dem. Sen när William kom så verkade hon glömma bort det och bara följde med honom. Tja… jag antar att hon inte älskade sin bror så mycket trots allt.

Nu till det positiva då. Språket och dialogerna (som vanligt) är väldigt bra och Williams sarkasm är så härligt spydig. Det märks tydligt att Clares språk har blivit mycket bättre sen City of Bones. Min favoritkaraktär är utan tvekan Jem, önskar att han kunde vara killhuvudrollen istället. Clare har verkligen lyckats med att förmedla den historiska känslan i London. När jag läste dialogerna kunde jag föreställa mig att de sades på brittisk dialekt vilket jag är imponerad över.

Slutet är okej, tyckte inte riktigt att det blev någon klimax och det fanns några lösa trådar. I överlag så är det väl en hel okej bok att fördriva tiden med. Jag kommer i alla fall att hålla utkik efter fortsättningen i Clockwork Prince.

Observera att man behöver inte ha läst TMI för att läsa denna bok. Det enda som är gemensamt för dem är världen och Magnus Bane.

Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5
Fantasivärld: +0,5

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince

 

Det bådar sig för slutstrid…

… men det som bekymrar mig mest är om syskonen kommer att bli ihop eller inte. 

Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments 3
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 492
Utgivningsår: 2009

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Jace och gänget har åkt tillbaka till Idris, huvudbasen för alla shadow hunters. Simon råkar följa med dem och tas i hemlighet till fånga. Clary har ingen aning om vad som har hänt hennes bästis och vill inget annat än att åka till Idris och finna trollkarlen som kan väcka hennes mamma. Under tiden smider Voldemort, ähem Valentine onda planer och det är bara en tidsfråga innan kaoset bryter loss.

 

Omdöme:
Det märks verkligen att Clare har utvecklat i sitt skrivande. När jag läste första boken, City of Bones, älskade jag världen och de käcka replikerna. Jag gillade även karaktärerna men de kändes overkliga och alldeles för perfekta. I City of Glass har Clare äntligen lyckats få mig att falla ordentligt för dem. Jace, Clary, Isabel, Alex och Simon blev mänskliga först i denna bok och jag gillar dem skarpt.

Spänningen ligger kanske inte på topp genom hela boken men det är inte långt därifrån. Den var i alla fall aldrig tråkig och stundtals var den omöjlig att lägga ifrån sig.

PoV:n (Point of View) är en klar förbättring jämfört med första boken. Clary är fortfarande huvudperson men även Alex, Simon, Isabel och Jace får ta över PoV-rollen. Rösterna är även mycker mer distinkta än vad de var i City of Bones.

Slutet är verkligen något jag gillade. Det kändes storslaget och många lösa trådar knöts ihop. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag ha trott att City of Glass var slutet på serien. Jag tycker även om att syskonkärleken fick, på gott och ont, ett definitivt avslut, skulle inte ha orkat läsa om Clare drog ut på det i flera böcker. Men lite besviken är jag för det blev exakt så som jag hade förväntat mig.

Kort sagt så tycker jag att City of Glass är den bästa boken i serien hittills och jag hoppas att den fjärde boken, City of Fallen Angels, är minst lika bra!

Karaktärer: +1
Språk: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Spänning: +1
Handling: +1

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels

 

Incest i en ungdomsroman?

Alla som har läst City of Bones kan väl inte kunnat låta bli att undra över hur Jaces och Clarys ”syskonkärlek” kommer att utvecklas? 

Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments 2
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 452
Utgivningsår: 2008

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Valentine, Jaces och Clarys pappa är tillbaka och har planer på att störta ”The Clave”. Han har redan The Mortal Cup i sina händer och är ute efter de återstående ”Mortal Instruments”. Clarys liv kommer aldrig att kunna bli normalt igen och hon vet att hon måste stoppa Valentine. Frågan är om Jace känner samma sak. Var ligger hans lojalitet, hos sina vänner, eller hos sin far?

Omdöme:
Kärleken har inga gränser och Clare har verkligen tagit ordspråket på allvar. Trots att boken var fylld av action och spänning så var det ändå Clarys och Jaces förbjudna relation som fick mig att vända blad efter blad. Jag vet inte ens om jag vill att de ska vara ihop eller inte. Personligen tycker jag att incest är väldigt osmakligt och jag får alltid obehagliga rysningar när jag läser om sånt. Fast då gäller det främst syskon som har känt varandra hela livet, Jace och Clary har bara vetat om att de har gemensamma föräldrar i några veckor och deras känslor för varandra är fortfarande starka. Clare har verkligen lyckats bra med att behålla läsarens sympati trots den tabulagda (och egentligen ganska äckliga) relationen.

På tal om andra skumma relationer, hade Magnus Bane inte haft ett ungdomligt utseende skulle kärleken mellan honom och Alex också varit väldigt stötande. Här pratar vi om 300 år i åldersskillnad. Det måste vara på gränsen till pedofili. Handen på hjärtat alla ni som har läst City of Ashes och inte reagerat över åldersskillnaden, skulle ni fortfarande tycka att det var okej om Magnus hade sett ut som Dumbledore? Näh, trodde inte det va. Säg vad man vill, men man (eller i alla fall jag) har en tendens att förlåta snygga karaktärer.

Dialogerna tycker jag i överlag är bättre än i första boken, karaktärernas röster är mer unika vilket jag är glad över. PoV-bytena sker också med jämnare mellanrum och hoppar mellan flera personer.

Det mest negativa med boken var att den var så förutsägbar. Det märks att Clare älskar sina karaktärer väldigt mycket för de är i stort sett oövervinnliga. Kom igen, hur farligt är det att vara shadow hunters när de aldrig får några permanenta skador?

Sammanfattningsvis så tycker jag att City of Ashes är en spännande bok och absolut läsvärd bok. Jag gillar den väldigt mycket men önskar att karaktärerna kunde sluta vara så perfekta.

Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Dialoger: +0,5
Förutsägbarhet: -0,5

Betyg: 8/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels

 

En bok som känns som en anime

Äntligen har jag hittat en bokserie som påminner mig starkt om manga/anime. Varför  har jag inte hittat flera sådana böcker?

 

Titel: City of Bones
Serie: The Mortal Instruments 1
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 485

Handling:
Clary har alltid varit en normal tonåring med normala problem. Därför blev hon förvånad när hon fick syn på tre snygga ungdomar  som hänsynslöst dödade en annan tonårig kille. Det mest  chockerande av allt är att endast hon kunde se och höra dem. Inom kort försvinner hennes mamma och Clary själv blev nästan dödad av ett groteskt monster. Mot sin vilja dras Clary in i en värld där demoner och nattvarelser existerar och är högst verkliga.

 

Omdöme:
Jag har hört mycket gott om ”The Mortal Instruments” och efter att ha läst den första boken kan jag förstå varför. Berättelsen är fylld av övernaturliga element, farofyllda äventyr, häftiga animeliknande karaktärer och kaxiga dialoger. Världen Clare har byggt upp kanske inte är unik men den är ändå väldigt lockande. I början var det en aning svårt att hänga med i alla de nya termerna men i slutet av boken kändes de hur naturliga som helst.

Det absolut bästa är karaktärerna, okej, de känns en aning stereotypiska om man har läst mycket manga, speciellt Jace, Alec och Isabelle, men de är onekeligen väldigt coola. Om det är något jag inte tycker om så är det att alla är för perfekta. Alla huvudroller är mer eller mindre snygga och har alltid en grym replik i bakfickan. Rösterna är inte så varierande och alla pratar i stort sett på samma sätt. Det är okej om en eller två är ironiskt roliga men när hela bunten är det börjar det bli tröttsamt.

Relationerna mellan karaktärerna är väldigt intressanta. Jag vill verkligen veta hur det kommer att sluta mellan Jace och Clary.

Ett litet minus är blandningen av PoV, för det mesta är den skriven i tredje person från Clarys synvinkel men då och då blandas det. Det blir bättre i slutet men jag skulle ha uppskattat den mer om Clare hade hållit sig till enbart Clarys PoV.

Kort sagt så känns ”City of Bones” som en manga i textform, framförallt karaktärerna. Jag gillar den väldigt mycket, faktiskt så pass mycket att jag kan tänka mig ha den i inbunden form i bokhyllan.

Betyg: 8,5/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels