Mini-rec: En blödande halvvampyr som försvinner iväg i Peru

Titel: What Really Happened in Peru
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Åh Magnus, Magnus, du är bara för cool, rolig, charmig, söt, bedårande… ja allt! Den här e-boken handlar om fyra av Magnus äventyr i Peru där han ibland får sällskap av sina trollkarlskollegor Ragnor Fell och Catarina Loss. Deras tjat och dialoger är bara så himla roliga, Ragnor är liksom superseriös och Magnus tar ingenting på allvar. Kombinationen av dem två fick mig att le flera gånger.

Boken är bara på 40 sidor och indelade i fyra kapitel där varje del behandlar ett årtal i Peru. Trots att boken inte är så lång så tycker jag ändå att man fick en bra bild av Magnus och hans relation med sina reskamrater. Gillar ni Shadow Huntervärlden och Magnus Bane så lär ni också gilla den här boken väldigt mycket!

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise and Fall of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. No Immortal Can Keep a Secret
8. The Course of True Love [and First Dates]
9. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything [And Who You're Not Officially Dating Anyway]
10. The Last Stand of the New York Institute

________________________________________________________________________________________

Titel: Tenth Grade Bleeds
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #3
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2009

Tycke:
Blev ganska besviken på den här. Det som hittills har varit bra i serien blev sämre i den här boken. Karaktärerna gjorde ett par 180 graders personlighetsförändringar utan egentligen någon vettig anledning och sen blev de återigen sina forna jag vid slutet. Kändes mest som ett billigt trick för att skapa konflikter. Dessutom störde jag mig massor av flera av valen som Tod gjorde. Åh gud, varför är han en sån mes? Det kanske bara är jag som är grym men om en karaktär har försökt döda dig flera gånger samt torterat dina nära och kära så tycker jag att det är helt okej att avsluta dennes liv. Men nej, här ska man vara så himla god att man låter boven leva, trots att man vet att han bara kommer att återvända och göra livet surt för en igen.

Nej, ingen höjdare här. Blev besviken på karaktärerna flera gånger och handlingen kändes framtvingad. Något i stil med ”den här serien är på fem böcker så vi får inte låta den onda dö så tidigt trots att huvudkaraktären har haft flera tillfällen att döda honom”. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har redan resten av serien hemma.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

________________________________________________________________________________________

Titel: As They Slip Away
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #0.5
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Den här mellanboken är visserligen satt som #0,5 men jag skulle nog rekommendera att man läser den efter att ha läst första boken, alternativt den andra boken eftersom det var då den gavs ut.

Handlingen kretsar runt Selene, en bikaraktär som man träffade på i första boken Across the Universe. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på henne eller hennes bakgrund men nu efter att ha läst den här boken så vet jag hur gripande och tragisk den är. Man får även läsa om hennes vänskap med de andra ungdomarna på anstalten, så på det sättet fick man även inblick i de mer betydande bikaraktärernas bakgrund också. Utan att avslöja för mycket så fick den här e-boken mig att uppskatta några karaktärer mer, och avskyr en viss karaktär ännu mer.

Gillar ni Across the Universe-serien så rekommenderar jag verkligen den här. Beth Revis språk är lika suveränt som vanligt och det tar inte många sidor förrän man är fast i berättelsen.

E-boken kan läsas online här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

Extraböcker:
0.5. As They Slip Away

 

Slutet av en kär serie

En av årets mest efterlängtade böcker är nu läst!

Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Sidantal: 568
Utgivningsår: 2013

Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling:
Tessa står inför sitt bröllop men kan ändå inte känna sig lycklig. Hennes fästman Jem är döende och en del av hennes hjärta tillhör fortfarande Will. Dessutom är Mortmain fortfarande efter henne och ingen vet varför han ens vill ha henne eller vad för varelse som Tessa egentligen är. Klockan tickar och det dröjer inte länge förrän Mortmain skrider till verkat och skadar dem som står Tessa nära. Jem och Will vill skydda henne och hon vill skydda dem. Men kommer kärleken att leda till hopp eller kommer den att leda till undergång?

Tycke:
Äntligen har jag läst ut Clockwork Princess, en av de absolut mest efterlängtade böckerna i år! Jag är ingen hardcore fan men jag gillar Clares Shadowhunter-värld väldigt mycket och tycker om alla hennes böcker, den här är inget undantag.

Yup, jag tycker om boken mycket men samtidigt så är jag lite besviken på den för jag hade förväntat mig att den skulle vara ännu bättre. Med tanke på att alla jag känner på Goodreads som har läst den har gett den fullpott så trodde jag också att jag skulle hitta en 10-poängare, men nja… det blev inte riktigt så.

Jag trodde att det skulle bli ett superepiskt slut men det fick jag inte och dessutom så gillar jag inte riktigt vissa av valen som karaktärerna gjorde i sista tredjedelen av boken. Från The City of Lost Souls så fick man ju även ett litet hum om hur den här serien skulle sluta så jag blev inte så förvånad över handlingen tyvärr. För att inte spoila något så skriver jag mer om detta i spoilersektionen.

Och nu till det som jag älskar med den här boken: dialogerna! Cassandra Clare är en mästarinna på att få till roliga repliker oavsett vilken situation karaktärerna befinner sig i och jag brast ut i skratt flera gånger trots att handlingen är så mörk. Sen älskar jag att Jem pratar mandarin och jag känner mig så smart när jag förstår vad han säger utan att behöva läsa översättningen. Dialogerna han säger är dock väldigt sliskiga och jag tvivlar faktiskt på att en normal människa skulle prata så på riktigt men just här så funkar det. Till sist men inte minst så gillar jag verkligen kärlekstriangeln i den här boken. Nu för tiden brukar jag bara himla med ögonen åt dem men Clare har lyckats riktigt bra. Till skillnad från det vanliga ”tjej-har-två-alfahanar-efter-sig” så är det här snarare tre kompisar som älskar varandra så mycket att de försöker dra sig tillbaka för att inte såra de andra två. Tess vill inte förstöra vänskapen mellan Jem och Will, Jem har ingen aning om att Will är kär i Tess och Will håller igen sina känslor för att han vill att Jem och Tess ska bli lyckliga. Istället för att försöka ta så försöker de ge varandra så mycket de kan. Så olyckligt och fint.

Blir svårt att fortsätta skriva utan att spoila något så jag nöjer mig här. Som sagt, en mycket bra bok och det är verkligen både sorgligt och lyckligt att den här serien nu är slut. Har ni inte läst något av Cassandra Clare så måste ni börja göra det med en gång!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Någon annan som tyckte att det var helt skumt att Tess åkte till Lightwoods hus i bröllopsklänning? De visste ju allihop att det kunde strid, varför åker hon dit när hon är klädd i en otymplig bröllopsklänning. Känns knäppt.  

• Är Woolsey ett vanligt varulvsnamn? Dyker upp både i Själlös och i här.

• Något jag störde mig på var att Tess och Will hade sex så snabbt efter Jems död! Jag vet att de trodde att de skulle dö nästa dag och att de har älskat varandra länge men moralpolisen inne i mig tyckte att det var fruktansvärt respektlöst av dem att ligga med varandra. Känns som att de förrådde Jem

• Anade att Jem inte alls var död eftersom man aldrig fick läsa om den, så man visste ju att nåt lurt var på gång! Och med tanke på att jag redan efter att ha läst the City of lost souls misstänkte att broder Zacharias var antingen Will eller Jem så var jag inte helt oförberedd på att Jem fortfarande levde, misstänkte dock genom halva boken att det var Will som skulle vara broder Zacharias.

• Första halvan av epilogen krossade mitt hjärta totalt, satt och storgrät i soffan. Men sen när man fick se att Jem hade blivit frisk igen blev jag så chockad att jag liksom slängdes ut från berättelsen. Hur blev Jem mänsklig igen? Missade jag något från the City of lost souls?

 

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Berättarröst: +0,5
Handling: +1
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Men det får väl bli Jem ändå.
Bästa scen eller del: Första halvan av epilogen
Minnesvärt citat: (höll på att skratta ihjäl mig på den här, kräver dock att man har läst The Mortal Instruments för att fatta skämtet)
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Cassandra Clares böcker så klart!

Rekommenderar inte för:
Har ni testat att läsa någon av Shadowhunter-böckerna och inte gillat dem så är inte den här boken för er.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

Staden där själarna går vilse

Manhattan verkar vara en ganska farlig plats…

Titel: City of Lost Souls
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #5
Sidantal: 553
Utgivningsår: 2012

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Jace är spårlöst försvunnen och The Clave har redan slutat att leta efter honom. Clary och gänget har dock inte förlorat hoppet om att hitta Jace utan gör allt för att lokalisera honom. Detta innebär att de tar till lite mer drastiska åtgärder som att söka hjälp hos älvdrottningen, stjäla från institutet och andra saker som inte direkt är helt lagliga. Men även om de hittar honom så Jace blivit förändrad, hur mycket är de beredda att offra för att få tillbaka en person som inte vill komma tillbaka?

 

Omdöme:
City of Lost Souls är en av de böcker jag har sett fram emot mest att läsa i år. De första sidorna i boken var helt underbara! Så härligt att träffa alla karaktärer igen och ge sig ut på ett nytt äventyr med dem. Även om det inte hände så mycket så var det skoj att bara vara med Clary, Simon, Isabelle, Alec och Magnus igen. Hundra sidor senare började jag dock att bli lite uttråkad, och ärligt talat så tycker jag att boken kunde ha varit kortare.

Nu var det ett tag sen jag läste de första böckerna i serien men jag mindes dem som väldigt spännande, och samma spänning fann jag inte riktigt den här gången. Clares språk har blivit avsevärt bättre men samtidigt så har hennes böcker blivit längre och takten i dem segare. City of Lost Souls har vissa spännande stunder men transportsträckorna mellan dem är en aning för långa för min smak.

Karaktärerna är fortfarande lika skojiga och sympatiska. Älskar alla stunder då shadow hunter-gänget är tillsammans och utbyter roliga repliker med varandra. Jag börjar dessutom också gilla Sebastian. Tycker att det är mycket bra av Clare att ge the bad guy en personlighet och att han inte är ondskan identifierad. Det finns ju alltid två sidor av samma mynt och ingenting är på svart och vitt. Måste dock säga att Clary sjönk lite i mina ögon den här gången. Hon kändes inte alls lika stark som i de andra böckerna. Hon gjorde flera misstag och blir typ förhäxad av hur het Jace är varje gång hon ser honom. Vi vet redan att Jace är Guds gåva till kvinnorna, vi (eller åtminstone jag) behöver inte hela tiden bli påmind om hur fint hans hår glimma, hur hans ögon lyser, hur musklerna spänns när han rör sig eller hur läckra hans läppar. Hur attraktiv en karaktär än är så börjar det kännas lite löjligt när man tvingas läsa om dennes tillgångar vart fjärde sida.

Något annat som jag tyckte mindre om är att kärleksrelationerna tog så mycket plats i boken. Alec och Magnus, fine. Clary och Jace, okej. Men resten av karaktärerna kan lika gärna vara utan kärlekshälft. Det blir liksom för mycket att alla ska ha kärleksbekymmer och att alla huvudroller samt viktigare biroller måste paras ihop med varandra. Jag tror att det här är en av orsakerna till varför boken kändes segt att läsa.

Berättarmässigt så får man i princip läsa från de flestas synvinklar. Kul att man lära känna karaktärerna bättre men jag önskar att Clare inte bytte PoV så ofta. Vissa PoV-stycken är riktigt kort, inte ens en sida och plötsligt är man i någon annans huvud. Mitt i en spännande händelse kunde författaren byta PoV och hoppa till något helt annat. Vissa delar är snyggt upplagt medan vissa är lite sämre.

Dialogerna är lika grymma som tidigare och jag kan nog säga att vad jag vet är så Clare bäst när det kommer till att skriva roliga och ironiska dialoger. Verkligen svårt att bara begränsa mig till ett citat för det finns många.

Slutet är bra uppbyggt och var utan tvekan en av de mest spännande delarna i boken. Vissa saker i epilogen gillar jag inte och jag hoppas verkligen att det kommer att redas ut i nästa bok, t.ex. (Spoiler) [Att Magnus gör slut med Alec, WTF?!]  Jag har dessutom en teori om att (Spoiler) [Broder Zacharias är Jem eller Will från The Infernal Devices. Han måste vara en av dem! Det hintades så mycket att han känner eller är Will. Eller så kan det vara Tessa också med tanke på att hon är en skepnadsskiftare.]

Nu är det nog risk att jag låter negativ i min recension men det är för att jag gillar den här serien så mycket! Man förväntar sig att allt ska vara perfekt så man tar bara upp de delar som inte är det. En dålig nyhet är att den sista delen i serien, City of Heavenly Fire inte kommer att släppas förrän i mars 2014! OMG, det är ju nästan 2 år jag måste vänta. I och för sig så kommer Clockwork Princess nästa år men det är ju inte riktigt samma sak. Nåja, det är väl bara att bita ihop och läsa andra böcker under tiden, har ju inte direkt någon brist på olästa böcker

Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +1
Dialoger: +0,5

Mest intressanta karaktär: Simon
Bästa scen eller del: När Simon och Clary testar ringarna
Minnesvärd citat: ”All right,” she said. ”Take of your shirt.”
Jace raised his eyebrows.
”I’m not going to attack you,” she said impatiently. “I can take the sight of your naked chest without swooning.”
“Are you sure?” he asked, obediently sliding the shirt off his shoulders. “Because viewing my naked chest has caused many women to seriously injure themselves stampeding to get to me.”

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls 

 

Efter ängeln kommer prinsen!

Det är givetvis det senaste tillskottet i The Infernal Devices jag pratar om. 

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices 2
Sidantal: 496
Utgivningsår: 2011

*Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar*

Handling:
Mortmain är lös och Tessa och gänget har två veckor på sig att hitta honom, annars måste Charlotte säga upp sin roll som ledare för alla shadows hunters i London. Men de har inget att gå på och Mortmain är bra på att dölja sina spår. Under det svåra uppdraget finner Tessa törst hos den döende Jem, men kan hon glömma bort sina känslor för Will? Och vad är hon själv egentligen, en människa, eller ett monster?

 

Omdöme:
Eftersom jag blev besviken på Clockwork Angel så hade jag inte så höga förhoppningar på den här, och tur var väl det, för Clockwork Prince var bättre än vad jag hade väntat mig.

Det känns som att alla karaktärer har fått mer kött på benen och är inte längre bleka kopior av gänget i The Mortal Instruments. Jag tycker fortfarande att Will är väldigt likt Jace men Jem är åtminstone inte alls likt Alec och Jessamine påminner mig inte längre om Isabel. Jag gillar även Will mer än vad jag gjorde i förra boken men favoriten är fortfarande Jem.

Och Jem kan mandarin! Åh, älskar de kinesiska fraserna han säger till Tessa. Jag har själv pluggat kinesiska i fem år och vet hur komplicerat språket är. Jem blir bara bättre och bättre i mina ögon.

Roliga dialoger är en av Clares starkaste sidor och som man kan vänta sig så finns det många dräpande och ironiska kommentarer att skratta åt. Bridgets tragiska låtar fick mig att skratta flera gånger.

Än så länge har inte The Infernal Devices lyckats imponera mig, böckerna är bra, de är till och med bättre än bra, men det är ingen Wow-faktor. Jag hoppas dock fortfarande på att Clare kommer att slå ihop sina serier på något sätt och skriva ett superepiskt slut.

Min version av boken är Collector’s Edition och i slutet finns ett stycke från Jems berättarperspektiv som jag tror bara finns med i denna version. Själv stycket bidrar inte så mycket till själva handlingen men det är det enda gången man får läsa från Jems berättarperspektiv. Och självklart gillar jag den eftersom jag gillar Jem

Jag har själv en egen teori om hur relationen mellan Jem, Jace och Tessa kommer att sluta. Den innehåller lite spoilers från den här boken så markera för att läsa: [Personligen så tycker jag att det enda sättet Clare kan sluta triangeldramat på ett ”bra” sätt är att låta Jem dö (noooo!). Jag ser ingen annan vettig utväg. Känslorna mellan Tessa och Will är så starka att det känns helt fel om de inte blir tillsammans. På ett eller annat sätt så kommer Jem att dö i nästa bok, eller möjligen så upptäcker han känslorna mellan Tessa och James och backar ut själv.]

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Dialoger: +1

Mest intressanta karaktär: Jem
Bästa scen eller del: Alla Bridgets låtar
Minnesvärd citat: ”Reparations,” said Jem very suddenly, setting down the pen he was holding.
Will looked at him in puzzlement. ”Is this a game? We just blurt out whatever word comes next to mind? In that case mine’s ´genuphobia´ It means an unreasonably fear of knees.”

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

Staden där fallna änglar bor

Tja… jag vet egentligen inte vad titeln har med bokens handling att göra. Men fint är det i alla fall. 

Titel: City of Fallen Angels
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments 4
Sidantal: 424
Utgivningsår: 2011

Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar.

Handling:
Clary och Jace har äntligen besegrat Valentine och omintetgjort hans planer. De borde vara lyckliga men av någon anledning börjar Jace att undvika Clary. Simon är numera en player och träffar både Maya och Isabelle. Någon är ute efter honom men Cains märke skyddar honom. Clary börjar tvivla på Jaces kärlek och för sent inser hon att hennes handlingar har rubbat balansen mellan liv och död i världen.

 

Omdöme:
Hmm… varför känns det som att Clares böcker blir mindre och mindre spännande? Först The Clockwork Angel och nu den här. Språkmässigt så tycker jag att böckerna har blivit bättre, men jag vill hellre frenetiskt sluka sida efter sida än att sitta och beundra texten.

Jag var lite orolig för att jag inte skulle älska den här, och tyvärr besannades mina farhågor. Förra boken, The city of Glass, är fantastisk och jag var helt nöjd med slutet. CoFA totalförstörde min bild av Jace och numera är jag med i klubb Simon istället. Något jag fann irriterande är att det är att det alltid ska vara något som hindra relationen mellan Jace och Clary. Nu när de inte längre är syskon så måste det finnas ett annat hinder. Jag trodde att deras kärlek var så mäktig att den övervinner allt men tydligen inte.

Förutom Jace så gillar jag alla karaktärer ännu mer, speciellt Simon som äntligen får glänsa lite. Simon har tagit över huvudrollen och det tycker jag bara är bra. Clarys och Jaces romantiska hinder är så uttjatat.

Dialogerna är som vanligt hysteriskt roliga och det är antagligen det enda skälet till varför jag fortfarande gillar Jace. Är det någon som kan fälla dräpande och narcissistiska kommentarer så är det han. Mycket på hans popularitet tror jag kommer från just underbara dialogerna. Dialogerna mellan Alex och Magnus är också roliga, jag förstår hur Alex känner sig.

Slutet är lite av en besvikelse. Gillade inte alls cliffhangern, önskade att jag kunde sträcka in mina händer i berättelsen för att skaka om en viss person och skrika ”Neeeeej!” Eller möjligen ta fram dolken och döda en viss annan person.

Något skoj är att jag mitt i berättelsen kom på att William Herondale i The Infernal Devices faktiskt är förfäder till en karaktär i TMI. Han nämndes flera gånger och jag är sjukt sugen på att läsa Clockwork Prince nu. Jag hoppas verkligen att The Infernal Devices ska sammanstråla med The Mortal Instruments på något sätt och att det ska bli ett super episkt slut.

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Handling: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Slut: -0,5

Betyg: 7/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls

 

Innan The Mortal Instruments…

… skedde händelserna i The Infernal Devices.

Titel: Clockwork Angel
Serie: The Infernal Devices #1
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 476
Utgivningsår: 2010

Handling:
Tessa åker till London men istället för att finna hennes bror, Nathaniel så blir hon istället kidnappad av två mystiska kvinnor. Till sin fasa upptäcker hon att hon har magiska krafter och kan förvandla sig till vem som helst bara hon håller i något som har tillhört personen i fråga. Kvinnorna hotar Tessa med att döda Nathaniel och mot sin vilja lär sig Tessa att kontrollera sin kraft. Hon har redan förlorat hoppet när hon möter William, en shadowhunter som befriar henne. En ny värld öppnar sig för henne, och både hon och hennes befriare undrar; varför har Tessa en unik kraft? Och hur kunde kvinnorna veta om hennes krafter innan hon själv gjorde det?

Omdöme:
Eftersom jag gillar The Mortal Instruments (TMI) väldigt mycket så var det en självklarhet att jag skulle läsa förspelet, The Infernal Devices. Jag trodde att konstant spänning var det som kännetecknade Cassandra Clares böcker, tydligen hade jag fel.

Clockwork Angel började bra, Tessas mystiska krafter är spännande och man undrade hur hon skulle fly. Det var inte förrän när William räddade henne som jag tyckte att berättelsen började bli tråkig. För det första hände det inte så mycket, och för det andra så påminde det unga shadowhunter-gänget så plågsamt mycket om Jace, Alex och Isabel i TMI. Det kändes som att Clare bara hade ändrat namn och utseende på dem. Det blir bättre längre in i boken för man märker fler skillnader men första intrycket var ”William = Jace, Jem = Alex och Jessamine = Isabel”.

Något jag tycker är ologiskt är varför Tessa inte bara förvandlar sig till fienden när hon vill ta reda på deras planer. Hennes unika kraft är att hon även ”kopierar” personens minnen och personlighet, visserligen har hon inte riktigt kontroll över minnena men hon försökte inte ens. Störde mig väldigt mycket på det genom nästan hela boken.

En annan konstig sak är att Tessa flydde med William. Hon lydde ju kvinnorna för att de hotade med att döda hennes bror. Om hon skulle fly så skulle de döda honom och det var anledningen till varför Tessa aldrig kämpade emot dem. Sen när William kom så verkade hon glömma bort det och bara följde med honom. Tja… jag antar att hon inte älskade sin bror så mycket trots allt.

Nu till det positiva då. Språket och dialogerna (som vanligt) är väldigt bra och Williams sarkasm är så härligt spydig. Det märks tydligt att Clares språk har blivit mycket bättre sen City of Bones. Min favoritkaraktär är utan tvekan Jem, önskar att han kunde vara killhuvudrollen istället. Clare har verkligen lyckats med att förmedla den historiska känslan i London. När jag läste dialogerna kunde jag föreställa mig att de sades på brittisk dialekt vilket jag är imponerad över.

Slutet är okej, tyckte inte riktigt att det blev någon klimax och det fanns några lösa trådar. I överlag så är det väl en hel okej bok att fördriva tiden med. Jag kommer i alla fall att hålla utkik efter fortsättningen i Clockwork Prince.

Observera att man behöver inte ha läst TMI för att läsa denna bok. Det enda som är gemensamt för dem är världen och Magnus Bane.

Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5
Fantasivärld: +0,5

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

Det bådar sig för slutstrid…

… men det som bekymrar mig mest är om syskonen kommer att bli ihop eller inte. 

Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments 3
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 492
Utgivningsår: 2009

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Jace och gänget har åkt tillbaka till Idris, huvudbasen för alla shadow hunters. Simon råkar följa med dem och tas i hemlighet till fånga. Clary har ingen aning om vad som har hänt hennes bästis och vill inget annat än att åka till Idris och finna trollkarlen som kan väcka hennes mamma. Under tiden smider Voldemort, ähem Valentine onda planer och det är bara en tidsfråga innan kaoset bryter loss.

 

Omdöme:
Det märks verkligen att Clare har utvecklat i sitt skrivande. När jag läste första boken, City of Bones, älskade jag världen och de käcka replikerna. Jag gillade även karaktärerna men de kändes overkliga och alldeles för perfekta. I City of Glass har Clare äntligen lyckats få mig att falla ordentligt för dem. Jace, Clary, Isabel, Alex och Simon blev mänskliga först i denna bok och jag gillar dem skarpt.

Spänningen ligger kanske inte på topp genom hela boken men det är inte långt därifrån. Den var i alla fall aldrig tråkig och stundtals var den omöjlig att lägga ifrån sig.

PoV:n (Point of View) är en klar förbättring jämfört med första boken. Clary är fortfarande huvudperson men även Alex, Simon, Isabel och Jace får ta över PoV-rollen. Rösterna är även mycker mer distinkta än vad de var i City of Bones.

Slutet är verkligen något jag gillade. Det kändes storslaget och många lösa trådar knöts ihop. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag ha trott att City of Glass var slutet på serien. Jag tycker även om att syskonkärleken fick, på gott och ont, ett definitivt avslut, skulle inte ha orkat läsa om Clare drog ut på det i flera böcker. Men lite besviken är jag för det blev exakt så som jag hade förväntat mig.

Kort sagt så tycker jag att City of Glass är den bästa boken i serien hittills och jag hoppas att den fjärde boken, City of Fallen Angels, är minst lika bra!

Karaktärer: +1
Språk: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Spänning: +1
Handling: +1

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls

 

Förbjuden kärlek i en ungdomsroman?

Alla som har läst City of Bones kan väl inte kunnat låta bli att undra över hur Jaces och Clarys relation kommer att utvecklas? 

Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments 2
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 452
Utgivningsår: 2008

(Obs! Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Valentine, Jaces och Clarys pappa är tillbaka och har planer på att störta ”The Clave”. Han har redan The Mortal Cup i sina händer och är ute efter de återstående ”Mortal Instruments”. Clarys liv kommer aldrig att kunna bli normalt igen och hon vet att hon måste stoppa Valentine. Frågan är om Jace känner samma sak. Var ligger hans lojalitet, hos sina vänner, eller hos sin far?

Omdöme:
Kärleken har inga gränser och Clare har verkligen tagit ordspråket på allvar. Trots att boken var fylld av action och spänning så var det ändå Clarys och Jaces förbjudna relation som fick mig att vända blad efter blad. Jag vet inte ens om jag vill att de ska vara ihop eller inte. Personligen tycker jag att incest är väldigt osmakligt och jag får alltid obehagliga rysningar när jag läser om sånt. Fast då gäller det främst syskon som har känt varandra hela livet, Jace och Clary har bara vetat om att de har gemensamma föräldrar i några veckor och deras känslor för varandra är fortfarande starka. Clare har verkligen lyckats bra med att behålla läsarens sympati trots den tabulagda (och egentligen ganska äckliga) relationen.

På tal om andra skumma relationer, hade Magnus Bane inte haft ett ungdomligt utseende skulle kärleken mellan honom och Alex också varit väldigt stötande. Här pratar vi om 300 år i åldersskillnad. Det måste vara på gränsen till pedofili. Handen på hjärtat alla ni som har läst City of Ashes och inte reagerat över åldersskillnaden, skulle ni fortfarande tycka att det var okej om Magnus hade sett ut som Dumbledore? Näh, trodde inte det va. Säg vad man vill, men man (eller i alla fall jag) har en tendens att förlåta snygga karaktärer.

Dialogerna tycker jag i överlag är bättre än i första boken, karaktärernas röster är mer unika vilket jag är glad över. PoV-bytena sker också med jämnare mellanrum och hoppar mellan flera personer.

Det mest negativa med boken var att den var så förutsägbar. Det märks att Clare älskar sina karaktärer väldigt mycket för de är i stort sett oövervinnliga. Kom igen, hur farligt är det att vara shadow hunters när de aldrig får några permanenta skador?

Sammanfattningsvis så tycker jag att City of Ashes är en spännande bok och absolut läsvärd bok. Jag gillar den väldigt mycket men önskar att karaktärerna kunde sluta vara så perfekta.

Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Dialoger: +0,5
Förutsägbarhet: -0,5

Betyg: 8/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls

 

En bok som känns som en anime

Äntligen har jag hittat en bokserie som påminner mig starkt om manga/anime. Varför  har jag inte hittat flera sådana böcker?

 

Titel: City of Bones
Serie: The Mortal Instruments 1
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 485

Handling:
Clary har alltid varit en normal tonåring med normala problem. Därför blev hon förvånad när hon fick syn på tre snygga ungdomar  som hänsynslöst dödade en annan tonårig kille. Det mest  chockerande av allt är att endast hon kunde se och höra dem. Inom kort försvinner hennes mamma och Clary själv blev nästan dödad av ett groteskt monster. Mot sin vilja dras Clary in i en värld där demoner och nattvarelser existerar och är högst verkliga.

 

Omdöme:
Jag har hört mycket gott om ”The Mortal Instruments” och efter att ha läst den första boken kan jag förstå varför. Berättelsen är fylld av övernaturliga element, farofyllda äventyr, häftiga animeliknande karaktärer och kaxiga dialoger. Världen Clare har byggt upp kanske inte är unik men den är ändå väldigt lockande. I början var det en aning svårt att hänga med i alla de nya termerna men i slutet av boken kändes de hur naturliga som helst.

Det absolut bästa är karaktärerna, okej, de känns en aning stereotypiska om man har läst mycket manga, speciellt Jace, Alec och Isabelle, men de är onekeligen väldigt coola. Om det är något jag inte tycker om så är det att alla är för perfekta. Alla huvudroller är mer eller mindre snygga och har alltid en grym replik i bakfickan. Rösterna är inte så varierande och alla pratar i stort sett på samma sätt. Det är okej om en eller två är ironiskt roliga men när hela bunten är det börjar det bli tröttsamt.

Relationerna mellan karaktärerna är väldigt intressanta. Jag vill verkligen veta hur det kommer att sluta mellan Jace och Clary.

Ett litet minus är blandningen av PoV, för det mesta är den skriven i tredje person från Clarys synvinkel men då och då blandas det. Det blir bättre i slutet men jag skulle ha uppskattat den mer om Clare hade hållit sig till enbart Clarys PoV.

Kort sagt så känns ”City of Bones” som en manga i textform, framförallt karaktärerna. Jag gillar den väldigt mycket, faktiskt så pass mycket att jag kan tänka mig ha den i inbunden form i bokhyllan.

Betyg: 8,5/10

Böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls