Hur skulle livet vara om man varje dag vaknar upp utan minnen från det förflutna?
Titel: Forgotten (sv. När jag vaknar finns du inte)
Författare: Cat Patrick
Sidantal: 277
Utgivningsår: 2011
Handling:
London har en ytterst ovanlig sjukdom, klockan 4:33 varje morgon raderas hennes minnen. Hon kan inte minnas något från sitt förflutna men däremot kan hon ”minnas” framtida händelser, saker som ännu inte har hänt. Bara mamman och bästa kompisen känner till hennes hemlighet, och med hjälp av dem och noggranna anteckningar klarar London av att leva ett någorlunda normalt liv. Så träffar hon på Luke som hon inte kan minnas någon framtid med, men ändå delar de på något speciellt. Kan hon förändra det som kommer att ske? Kan hon vara med Luke trots att de inte har någon framtid tillsammans?
Omdöme:
Först fastnade jag för omslaget, och sedan för tagline:n (vad heter det på svenska?): ”I remember my future, but my past is a blank”. Jag älskar konceptet med minnet, har själv skrivit när en liknande idé i mina anteckningar för framtida manus. Hehe, great minds think alike.
London är en intressant karaktär just på grund av hennes mystiska sjukdom. Hennes berättarröst är bra och man kan sympatisera med henne. I början var det väldigt förvirrande för jag förstod inte hur hennes minnen fungerade. För att underlätta för framtida läsare så förklarar jag det här. London kan komma ihåg saker som har hänt inom dygnet, t.ex. hon kommer ihåg vad hon har ätit till frukost idag och så vidare. Hennes framtidsminnen inkluderar inte nuvarande dag, d.v.s. hon vet inte vad som kommer att hända under dagen när hon vaknar på morgonen, däremot så vet hon vad som kommer att hända nästa dag, och alla dagar därefter. Anledningarna till varför hon minns sina vänner och mamma är för att hon ”minns” dem från framtiden. Personer som inte dyker upp i hennes framtida minnen glömmer hon bort varje natt. Förvirrande? Ah, ganska, men efter att ha läst ett par kapitel så kommer man in i systemet.
Kärleken mellan henne och Luke var jag först ytterst tveksam till, den kändes inte särskilt trovärdig men någonstans på vägen lyckades Patrick övertyga mig. Relationen mellan henne och Luke är så fin och ömtålig. Det vilar något vackert över hur London glömmer bort honom varje natt bara för att förälska sig i honom på nytt dagen efter. Det kanske berodde att jag lyssnade på smöriga kärleksballader under tiden jag läste, för jag tyckte att boken var väldigt romantisk.
Språket är vackert och jag gillar sättet Patrick avslutar sina kapitel med. Kapitlen är korta och innan jag visste ordet av var boken utläst. Kunde inte ha tagit mer än ett par timmar att läsa ut den.
Det enda negativa jag har att säga om boken är trovärdigheten och några lösa trådar. Det är några stora frågor som aldrig besvarades och jag vill verkligen veta svaret, det var ju en av anledningarna till varför jag slukade boken! Sen förstår jag inte heller varför London lever som hon gör, om hon har minnen från framtiden, borde hon inte köpa aktier och tjäna pengar på det? Det är i alla fall vad giriga jag skulle ha gjort 
Jag förstår inte heller varför hon bara minns vissa saker från framtiden. Snarare än minnen så tycker jag mer att de låter som framtidsvisioner. Sist så förstår jag inte heller varför hon inte har blivit något forskningsobjekt, hennes mamma har ju tagit henne till läkare. Borde inte de tycka att London är en väldig intressant för forskningen? Från boken fick jag känslan av att de inte kunde hjälpa henne så hon fick klara sig på egen hand. Jahopp…
Slutordet är att det här är en bok med ett väldigt intressant koncept. Jag saknar förklaringar men allt det positiva väger upp det. Det här är Cat Patricks debutbok och jag ser fram emot flera böcker av henne.
Språk: +0,5
Koncept: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Trovärdighet: -0,5
Betyg: 7,5/10
Andra versioner av omslaget
