I en värld där handskar går åt som smör

Undrar om det är bra för händerna att ständigt ha handskar på sig?

Titel: Red Glove (sv. Den röda handsken)
Författare: Holly Black
Serie: The Curse Workers 2
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2011

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
I nästan hela sitt liv har Cassel önskat att han var som resten av sin familj, att han var en berörare. Nu när hans önskan har slagits igenom vill han inget annat än att leva ett normalt liv. Men ett normalt liv är dessvärre omöjligt när man har en mamma som tvingar en att hjälpa till med att bedra andra, ens största kärlek älskar en fast inte på riktigt, ens brorsa är död och FBI är en i hälarna. Alla vill utnyttja Cassel och ingen bryr sig om vad han tycker. Cassel är dock inte den som blint lyder order, det kanske blir de andra som får akta sig för honom och inte tvärtom.

Omdöme:
Holly Black och jag går nog inte så bra ihop har jag upptäckt. Har alltid så höga förväntningar på hennes böcker men det slutar alltid med att jag blir besviken. Red Glove är inte dålig, men jag hade hoppats på betydligt mer.

Personligen så tycker jag att det var alldeles för mycket sidospår och själva huvudhandlingen (att hitta mördaren) kom i skymundan. Jag tror att Cassels ganska kalla inställning till allting gjorde att jag som läsare inte brydde mig om särskilt mycket heller. Från början så tyckte jag att han var rätt cool och jag gillade att han stod upp för sig själv. Men sen efter halva boken gjorde han en grej som jag inte alls förstod mig på. Helt plötsligt hade han brutit mot sina principer och man fick aldrig några förklaringar. Det kan vara jag som ha missat något viktigt men jag läste till och med om kapitlet för att försöka förstå vad som hände men hittade ingen vettig förklaring.

Karaktärsmässigt så gillar jag att Cassel är en svindlare och en väldigt oärlig person. Är ju så trött på alla genomgoda huvudpersoner så han är en frisk fläkt. Lila kände jag inte så mycket för i början men hon växte under berättelsens gång. I slutet tyckte jag att hon var rätt cool hon med.

Själv magin/förbannelserna tycker jag är häftig, synd att man inte gick in på djupet bara. Å andra sidan så tycker jag ändå att det är bra att det vilar så mycket mystik över det. Hade man fått veta för mycket så skulle man nog inte ha tyckt att det var så intressant.

Kort sammanfattat så tycker jag att handlingen i boken är för ofokuserad och det slutade med att jag inte brydde mig om något eftersom det fanns för mycket att bry mig om. Cassel är en intressant karaktär och hans berättarröst låter mer äkta i den här boken. Den här boken kommer att släppas på svenska i augusti i år. Alla ni som tyckte om Den vita katten har något att se fram emot.

Berättarröst: +0,5
Koncept/Fantasivärld: +0,5

Mest intressanta karaktär: Cassel
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. The White Cat
2. Red Glove

Andra versioner av omslaget:
 

 

I en värld där folk kan döda genom att röra vid en…

… så måste det vara en väldigt bra marknad för handskar.

Titel: Den vita katten (eng. The White Cat)
Författare: Holly Black
Serie: Curse Workers 1
Sidantal: 282
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
17-åriga Cassel vaknar upp halvnaken på skolans tak och har ingen aning om hur han hade hamnat där. Av säkerhetsrisk skickas han hem till sin familj som Cassel har känt ett visst avstånd till sen han hade dödat sin bästa vän när han var liten och de hade hjälpt honom att gömma liket. Cassel är också den enda i familjen som inte är en berörare, han har inga magiska krafter och alltid känt sig utanför.
När Cassel flyttar hem till sin morfar märker han snart att något är på tok. Hans bröder döljer saker för honom, och han misstänker att någon stjäl hans minnen när han sover.

Omdöme:
Boken började väldigt bra. Det är alltid uppfriskande att läsa från en killes perspektiv och jag uppskattar Blacks försök att inte få honom att låta som en tjej. För det mesta tror jag på det, men så fort Cassel börjar beskriva detaljer av andras klädsel påminns jag om att författaren trots allt är en kvinna.

Jag gillar också att Cassel är en lögnare och lurar folk för att uppnå sina mål. Snikna och halvonda karaktärer är mina favoriter. Jag trodde att Cassel skulle bli en favoritkaraktär, men jag lyckades aldrig krypa under hans skinn och någonstans på vägen tappade jag bort honom helt och hållet. Han ljög även för mig och jag begrepp inte längre varför han gjorde som han gjorde. Därför började jag också förlora intresset för vad som hände i slutet.

Magisystemet är intressant och jag ville hela tiden veta mer. Ännu är det oklart om vad man kan göra och inte kan göra som berörare. Framför allt så gillar jag att magi inte är obegränsat utan det finns en viss gräns för hur mycket magi man kan bruka.

Om jag ska vara ärlig så är inte boken jättespännande men det är ändå något som lockar, det är bara inte så konstant. Början och slutet är riktiga bladvändare men mittdelen är rätt seg. Det var också där som jag började tappa intresset för Cassel.

Temat med lögner och samvete gillar jag. Är det rätt att ljuga för att skydda andra? Eller är det bara en självisk bortförklaring så att den som ljuger kan känna sig bättre? Är det bättre att leva i en skyddad lögn än i en bister verklighet? Det fick mig att tänka efter och det är alltid kul när böcker lyckas med det.

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Tema: +0,5

Betyg: 7/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

Andra versioner av omslaget

 

Gästinlägg: Mitt favvo-djur i huvudrollen

Men det hjälper tyvärr inte för Den vita katten lyckas inte övertyga mig.

 

Titel: Den vita katten (eng. White cat)
Författare: Holly Black
Serie: Berörarna 1
Sidantal: 282
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Cassel Sharpe är den ende i familjen som inte är berörare. Berörare är människor som kan manipulera känslor, minnen, tur och död mm. Avsaknaden av magi borde göra det enkelt för honom att smälta in på privatskolan, om det inte vore för den stora hemligheten. När Cassel var fjorton år dödade han flickan han älskade.

 

Omdöme:
Inledningen är spännande och jag slängs direkt in i handlingen, upp på ett tak där Cassel vaknar efter att ha gått i sömnen. Problemet är att jag varken ser scenen framför mig eller känner med Cassel, inte då och inte senare i boken heller. Det finns ingenting som griper tag eller får mig att känna och det gör att personerna aldrig blir levande för mig. En anledning till avsaknaden av sympati tror jag beror på att boken handlar väldigt mycket om minnen. Jag har svårt för att känna förtroende för någon som inte minns något. Cassel är övertygad om att han dödade Lila, flickan han älskade, men han minns inte själva dådet. Om han inte ens minns det själv, varför skulle då jag tro på det?

Språket är helt okej och killens PoV fungerar bra, även om han har förvånande detaljrikedom när det gäller tjejers frisyrer, hud och accessoarer. Exempel: ”Hennes bruna, lockiga hår ser oborstat ut och hålls på plats av ett sandelträdiadem.” När det gäller diadem brukar killar annars ha lika stor koll som Ron i Harry Potter, det vill säga ingen alls.

Nej, jag är inte direkt trollbunden och det är först när magin kommer in som intresset vaknar. Författaren har byggt upp en helt fantastisk värld med häftiga förmågor och allt kring det är intressant och fascinerande. Styrkorna är intrigen och vändningarna. Det som också utmärker boken är att den skiljer sig från många andra YA jag läst. Det är uppfriskande att för omväxlings skull läsa om gangsters och mord istället för fluffigduffiga känslor som paranormal romance ofta är fullproppade av. Det märks rätt tydligt att det här bara är en del i en serie och om tvåan innehåller mer magi kommer jag att hålla utkik efter den.

Fantasivärld: +1
Intrig: +1
Vändningar: +1
Karaktärer: -0,5

Betyg: 7,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension av boken!

 

Vad är en modern saga?

”Tithe – a modern fairytail” säger framsidan. Vad som är modern vet jag inte – att det utspelar sig i nutid eller att alla ungdomar super och röker.

 

Titel: Tithe
Serie: Tithe 1
Författare: Holly Black
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2002

Handling:
Sextonåriga Kaye har alltid vetat att hon är annorlunda. Inte nog med att hon inte går i skolan, super, röker, stjäl, så kan hon även se älvor. Efter lite problem flyttar hon tillbaka till sin mormor där hon växte upp. Snart får hon veta att älvriket där förbereder en ceremoni och hon är inbjuden… som offret.

 

 

Omdöme:
Tithe är inte din typiska ungdomsbok, och Kaye är definitivt ingen bra förebild. Tvärtom är hon så bad girl att det var riktigt intressant att följa henne som huvudroll. I början gillade jag att alla karaktärer var så udda och omoraliska, men efter ett tag blev det tröttsamt. En konstig karaktär bland normala karaktärer är intressant, en konstig karaktär bland andra konstiga karaktärer fungerar inte lika bra.

Boken började bra men efter halva boken tappade jag intresset för Kaye och läste för handlingens skull istället för karaktärernas skull. Jag gillar inte riktigt att Black stoppade in Cornys och Roibens PoV på några få ställen. Det kändes som att hon ville få läsaren att lita på dem så hon löste det med att ge läsaren tillgång till deras tankar. Jag är som sagt inget stort fan av att följa en karaktär i ett kapitel och sedan aldrig mer. Får jag bara vara så lite i en karaktärs huvud så kan jag lika gärna skippa det.

Den enda gången boken fick mig att skratta var när Corny skulle visa sin mangasamling för Kaye. Jag tycker alltid att det är kul när böcker dra referenser till manga/anime och den scenen var bara så underbart knäpp.

Sammanfattningsvis så var den första tredjedelen av boken väldigt bra men sen sjönk det bara nerför.

Fantasivärld: +0,5
Handling: +0,5
Orimliga saker: -1

Betyg: 5/10