Han som kom fyra

Vem har sagt att utomjordingar inte finns? 

 

Titel: I Am Number Four
Författare: Pittcus Lore
Serie: Lorien Legacies #1
Sidantal: 360
Utgivningsår: 2010

Handling:
Four (nej, inte han i Divergent) är en av de sista överlevarna från planeten Lorien. Som litet barn flydde han till Jorden tillsammans med sin väktare Henri och 8 åtta andra ungar. Fienden är efter dem men ett mäktigt skydd gör så att barnen bara kan dödas i nummerordning. Det har nu gått mer än tio år och tre av barnen har blivit dödade. Four står näst på tur.

 

 

Omdöme:
Det här är en bok man helst bör läsa utan att analysera för mycket, det vill säga ganska perfekt läsning när man är sjuk. Om man däremot är känslig för logiska luckor, stereotypiska karaktärer och förutsägbar handling så bör du nog hålla dig borta.

I Am Number Four är en science-fictionbok fast för mig kunde den lika gärna ha varit vilken paranormal romance som helst. Huvudrollen som har övernaturliga förmågor börjar på en ny skola, blir direkt kär i skolans snyggaste och mest perfekta tjej, får tjejens biffiga ex efter sig och blir även bästis med skolans största nörd inom det ämnet som berör huvudrollens ursprung. Hmm… har inte jag läst detta cirka 20 ggr redan?

Hade jag inte hade så mycket erfarenhet av böcker med liknande upplägg innan så skulle jag ha förmodligen ha gillat boken mycket mer. Jag tycker att konceptet med att barnen/tonåringarna bara kan dödas i en viss ordning är riktigt intressant. Stackars han som blev nummer ett haha. Handlingsmässigt var det lite väl för många saker som inte direkt kändes så logiska och det var en del lösa trådar på slutet. På tal om slutet så var det helt klart den bästa och mest spännande delen med hela boken. Konstant action och jag blev riktigt sugen på att se filmen som är baserad på boken.

Har inte så mycket mer att säga om boken, om jag fortsätter så kommer jag förmodligen bara att lista upp alla saker som jag störde mig på och då kommer det att bli en väldigt negativ recension. Boken är helt okej, till och med bra, men som sagt så bör man inte analysera alltför mycket under läsningens gång. Ser jag nästa bok i biblioteket så lär jag plocka upp den för som sagt, slutet var mycket spännande.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag vill inte klaga alltför mycket på de logiska luckorna men varför i hela friden tog Henri Mark med sig till skolan i slutet? Typ: Tjena, häng med mig till skolan så ska du få stryk av aliens. Wohooo!

• Blev förvånad över Henris död, hade jag inte suttit på ett fullt tåg så skulle jag nog ha fällt ett par tårar.

Handling/koncept: +0,5
Berättarröst: +0,5
Logiska luckor/förutsägbara händelser: -1

Mest intressanta karaktär: Bernie Kosar
Bästa scen eller del: Spoiler [När Bernie Kosar förvandlade sig]

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. I Am Number Four
2. The Power of Six
3. The Rise of Nine 

 

Gästinlägg: En bok som känns som en film

Från början var de nio. Tre har redan blivit mördade. Näst på tur är John Smith. Han är nummer fyra.

Titel: I am number four
Serie: The Lorien Legacies 1
Författare: Pittacus Lore
Sidantal: 374

Handling:
När planeten Lorien invaderas av mogadorianer flyr nio utvalda barn och deras beskyddare till Jorden. Så länge som de utvalda befinner sig på olika ställen skyddas de av en besvärjelse och kan bara dödas i nummerordning, men det tycks inte hindra mogadorianerna som redan har hittat och mördat tre av dem.

John och hans beskyddare Henri flyttar från småstad till småstad, byter namn och försöker smälta in, men hela tiden är de på sin vakt. John längtar efter ett vanligt liv, och trots riskerna skaffar han vänner och så småningom en flickvän. Men han är nummer fyra och det är bara en tidsfråga innan mogadorianerna hittar honom.

Omdöme:
För ett tag sedan ville jag se en film som handlade om magiska krafter, kärlek och spänning. Alltså precis min typ av film, men eftersom jag går på bio ungefär lika ofta som tomten kryper ner i skorstenen, så köpte jag boken istället. I am number four är visserligen en bok, men den känns som en film. Det är John som berättar och han känns ungefär så normal som en femtonårig utomjording borde vara. Det tror jag i alla fall för jag får inte riktigt veta skillnaden mellan honom och en människa förutom att han är starkare, snabbare och kommer att utveckla förmågor. Bokens styrka är spänningen, den lilla informationen som delas ut bitvis och som håller kvar intresset. Det är spännande att veta att John är näst på tur, det är intressant när han upptäcker sina krafter och det jag sitter och väntar på är själva fighten. Svagheterna är att det fattas bitar för att bli en riktigt bra bok. Intrigen är bra, men karaktärerna är inte särskilt djupa och ibland ”fuskas” det lite, nya karaktärer finns med i scenerna men utan namn och utan att vidröra handlingen. Det är särskilt vid sådana tillfällen jag känner att boken borde vara en film, och att den är skriven som ett manus.

En oväsentlig sak jag stör mig är huvudpersonens namn, John Smith. Alltså, jag förstår att han inte kan presentera sig som nummer Fyra, men var han tvungen att välja det vanligaste namnet som finns?
Trots svaga partier tycker jag storyn är intressant och jag väntar med spänning på fortsättningen som kommer att berättas av nummer Sju.

1+ för dramaturgi
1+ för spännande story
1- för språk
1- för karaktärer

Slutbetyg: 5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.