Slav åt vampyrmaffian

Se upp innan du skriver på ett kontrakt med en vampyr. 

Titel: Midnight Alley
Författare: Rachel Caine
Serie: The Morganville Vampires 3
Sidantal: 365
Utgivningsår: 2007

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Claire har nu blivit Amelies tjänare. Hon är skyddad mot de andra vampyrerna men hennes säkerhet är långt ifrån garanterad. Amelie vill att hon ska gå i lära hos en gammal förvirrad vampyr som är lika mycket vän som fiende. Vid varje lektion står Claires liv på spel. Inte nog med det så är det dålig stämning hemma för pojkvännen Shane hatar att Michael har blivit en vampyr. Döda flickors kroppar dyker upp nära deras hus och ingen vet vem mördaren är. Nej, i Morganville lever ingen säker.

Omdöme:
Det har gått mer än ett halvår sen jag läste The Dead Girls’ Dance och vad jag minns så tyckte jag att den var rätt seg. Utan några höga förväntningar så öppnade jag upp Midnight Alley, och till min överraskning så är den mycket bättre än sin föregångare.

Jag gillar att Claire får en större roll i Morganville. Det avslöjas flera hemligheter om staden och jag tycker om världen mer och mer. Hennes berättarröst är bra och det är skönt att hon är en plugghäst och dessutom väldigt intelligent. Oftast så brukar ju huvudpersonen har en nördkompis men här är huvudrollen nörden själv.

Boken är småspännande rakt igenom och det händer saker hela tiden. Tyvärr så tycker jag att handlingen är lite… ja, hur ska man säga? Påtvingad? Inkonsekvent? T.ex. så mördas några bekanta till dem och deras kroppar dyker upp nära deras hus. När gänget får reda på det så blir de förvånade, sen bestämmer de sig för att gå och festa. Jahopp… jag förstår att livet är farligt i Morganville men de tar väl morden lite väl för lätt.

I slutet gjorde även Claire något som var väldigt out of character för henne. Som sagt så känns vissa händelser en aning påtvingade och inte naturliga.

Slutordet är att med Midnight Alley så har The Morganville Vampires fångat mitt intresse igen. Är väldigt nyfiken på hur det hela kommer att utvecklas och vilken roll Claire kommer att spela för stadens framtid. Böckerna är lättlästa och perfekta ifall man vill ha något att fördriva tiden. Ska låna hem nästa del i serien när jag får tillfälle.

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Orimliga och förutsägbara händelser: -0,5

Mest intressanta karaktär: Claire
Bästa scen eller del: Lektionerna hos Myrnin
Minnesvärd citat: ”You shouldn’t say it,” Michael said, all seriousness. ”No, I mean it. Girl should say ’eat me,’ not ’blow me.’ Wouldn’t recommend ’bite me,’ though. Not around here.”

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Glass Houses (sv. Glashuset)
2. The Dead Girls’ Dance
3. Midnight Alley

 

Vad gör man när vampyrmaffian är efter en?

Fortsättningen följer i The Morganville Vampires.

Titel: The Dead Girls’ Dance
Serie: The Morganville Vampires 2
Författare: Rachel Caine
Sidantal: 238
Utgivningsår: 2007

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Förutom farliga vampyrer har Claire och hennes vänner ett nytt problem att oroa sig över, Shanes pappa, Frank, ledaren för ett gäng självutnämnda vampyrjägare. Morganvilles vampyrer är upprörda och kräver blod. Och det verkar bli Claires pojkvän Shane som får betala.

 

 

Omdöme:
Denna bok börjar direkt där den första slutade, vilket är bra eftersom Glass Houses slutade i en cliffhanger. Morganville har blivit ännu kusligare och stämningen genom hela boken är mörk. Vad ska man liksom göra i en stad där du kan bli dödad utan att någon bryr sig? Mänskliga lagar har ingen verkan och inte ens på skolan är man trygg, för där finns bitchen Monica som kommer undan med allt. Jag fattar verkligen inte varför Shane, Eve och Claire orkar bo kvar där.

Tyvärr tycker jag att boken är rätt tråkig, i stort så går den ut på att Claire springer runt i Morganville och träffar på nya karaktärer. Skyddet förstår jag inte alls mig på, ena stunden är Claire skyddad men i nästa så är det fritt fram för vampyrer att skada henne.

Sen förstår jag inte riktigt varför alla ska säga ”bite me” hela tiden när de försöker avfärda något. Jag förstår ju ironin eftersom de bor i en vampyrstad men det blev rätt tröttsamt efter ett tag.

Det absolut bästa med boken är Claires tankar. Så roligt det är att läsa om hennes tankar när hon är förvirrad. Vissa av hennes scener med Shane är så där pinsamt roliga. Skrattade högt flera gånger när jag läser om hur hon försöker förföra honom men vet inte hur man gör.

Precis som förra boken slutar denna också i en cliffhanger, dock inte lika jobbig som den i Glass Houses. I överlag tyckte jag att det inte hände så mycket och jag kommer nog att lägga denna serie på is i åtminstone några veckor.

Berättandeform (PoV): +1
Seghet: -1

Betyg: 5/10

Andra delar i serien:
1. Glass Houses (sv. Glashuset)
2. The Dead Girls’ Dance
3. Midnight Alley

Andra versioner av omslaget

 

Några månader i en vampyrstad kan förändra en snäll flicka förevigt…

Mycket vampyrserier har det blivit på sistone och här kommer en till. 

Titel: Glass Houses (sv. Glashuset)
Serie: The Morganville Vampires 1
Författare: Rachel Caine
Sidantal: 239
Utgivningsår: 2006

Handling:
Claire är en duktig och mycket smart flicka. Trots att hon bara är 16 år går hon redan på högskolan. Hennes föräldrar tror att allt är lugnt för deras lilla flicka men sanningen är att Claire har fått skolans värsta bitch på hälarna och varje dag är en mardröm. Trots att hon är rädd bestämmer hon sig att det är bättre att dela en lägenhet med tre främlingar än att stanna kvar i skolans studentkorridor. Hennes nya huskamrater visar sig vara snällare, och konstigare än vad hon hade anat. Varför pratar de alla som om vampyrer fanns på riktigt och styrde över staden? Och varför syns Michael, husets snygga ägare, aldrig till förrän solen har gått ner?

Omdöme:
Vampyrer som maffia? Ja, varför inte? Morganville är ett ställe jag inte verkligen vill besöka, allting där verkar kusligt och människor är i stort sett tjänare åt vampyrer. Skolan är fullt av mobbare och studenter som spårlöst försvinner händer titt som tätt.

Claire är en härlig huvudkaraktär och jag gillar hennes karaktärsutveckling. I början tyckte jag så synd om henne men ju mer jag läste desto mer anade jag hennes styrka. Hennes röst är väldigt trovärdig och det är så kul att läsa om när hon misstolkar andra. Boken innehåller rätt så många “åhh, han är så snygg” – stycken men är man 16 år så spanar man på killar.

Relationerna mellan karaktärerna gestaltas bra och man anar hur stark vänskapen är mellan Shane, Eve och Micheal så fort man möter dem. Dialogerna är så roliga och man blir nästan avundsjuk på hur nära de står varandra.

Handlingen i sig är inte så märkvärdigt. Visst, det hände saker men det blev aldrig riktigt någon klimax. Spänningen är bra men det blev aldrig någon “jag måste läsa vidare” utan bara “jag vill läsa vidare.” Denna är första boken i en lång serie så jag förväntar mig att det kommer att bli bättre i de kommande böckerna.

Ärligt talat vet jag inte vad jag tycker om slutet. Den slutade ju liksom inte. Jag trodde först att det saknades sidor i boken för det var så himla abrupt. Istället för att känna mig lockad av att läsa vidare kände jag mig snarare lurad. Jag tycker att det är helt okej att det finns lösa trådar i en bok men här är det ju en hel garnnysta. Nåja, eftersom jag har tvåan hemma så kommer jag givetvis att läsa fortsättningen.

Karaktärer: +0,5
Berättandeform (PoV): +1
Språk: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Slutet:-1

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Glass Houses (sv. Glashuset)
2. The Dead Girls’ Dance
3. Midnight Alley

Andra versioner av omslaget.