Och jag sprider den gärna vidare.
Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelforstrilogin #2
Sidantal: 634
Utgivningsår: 2012
(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)
Handling:
Det har nu nästan gått ett år sen tjejerna upptäckte att de är de Utvalda, häxorna som ska stoppa demonernas försök att ta över världen. Under hela sommaren har de väntat spänt på nästa attack men ingeting har hänt. Skolan börjar igen och vardagens problem drar mer i flickorna än vad magin gör. När hotet väl kommer måste de lära sig att verkligen samarbeta för rädda sig själva… och resten av staden.
Omdöme:
Alla som är bokintresserade lär inte ha kunnat undgå hypen kring Eld som är uppföljaren till Cirkeln. Eftersom jag själv skriver manus som tillhör genren ungdomsurbanfantasy (finns det här ordet ens?) och gillar Cirkeln var jag supernyfiken på hur kampen mot ondskan skulle fortsätta. Det tog inte mer än två dagar för mig att läsa ut boken trots det höga sidantalet.
De 100 första sidorna tyckte jag var bra, man fick lära känna karaktärerna igen och till min stora glädje fick även Ida och Linnea vara med som berättare. Det var verkligen något jag saknade i förra boken. I och med att man nu fick läsa från alla fems synvinklar blev lagkänslan mycket större och även om det inte hände så mycket i början så var det okej. Jag var helt nöjd med att bara få följa med huvudpersonernas vardagliga liv.
Dock blev jag rätt mättad efter 100 sidorna. Det var för mycket vardag och alldeles för lite magi. Ett tag så kändes det bara som att jag läste en vanlig ungdomsbok där huvudpersonerna hade problem med föräldrarna, vänner, kärleken och så vidare. Boken var fortfarande bra, jag brydde mig om karaktärerna och ville hela tiden veta vad som skulle hända, men jag ville ha mer fart, handling och magi. Min önskan slog in efter cirka halva boken. Och wow, så bra boken blev då.
När handlingen väl tog fart var jag som fastklistrad vid sidorna, läste tills det blev alldeles för sent och slog igen boken med tårar i ögonen (om det berodde på att jag var sömnig eller något annat får ni gissa 
). Sen dröjde det ännu ett tag tills jag lyckades somna för jag tänkte på handlingen och funderade på vad som kommer att hända i nästa bok. Det var en så bra blandning mellan humor, spänning, action och samarbete. Mycket imponerad är jag.
Karaktärsmässigt så tycker jag i stort sett att alla har blivit bättre. Min absoluta favorit är Viktor för han är så mystisk. Bland de Utvalda är Ida den jag tycker om mest. Jag gillar att hon är hård och bitchig på utsidan men är egentligen osäker på insidan. Vanessa kommer på andra plats för hon är så cool och sen kommer Anna-Karin. I Cirkeln så var Anna-Karin den jag gillade minst för hon var ganska svag och patetisk. Men i Eld så tycker jag att hon är den mest förståndiga och en av de starkaste karaktärerna. Uppskattar hennes utveckling väldigt mycket. Minoo som var min favorit i Cirkeln blev konstigt nog den jag tyckte sämst om. Hon kändes ibland lite gnällig och var rätt negativ genom hela berättelsen. Visst, hade jag varit i hennes sits så är det mycket troligt att jag skulle vara likadan, men ja, jag gillar lite gladare karaktärer.
Om det inte var för det långa sega partiet där det kändes som jag läste en vanlig realistisk ungdomsbok så skulle jag ha gillat boken ännu mer. De sista 200 sidorna är helt fantastiska och höjde upp betyget rejält. Jag kan utan tvekan säga att Eld är den bästa svenska ungdomsboken jag har läst och jag hoppas att sista delen i serien, Nyckeln, blir ännu bättre!
Berättarröst: +1
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +1
Språk: +0,5
Mest intressanta karaktär: Viktor
Bästa scen eller del: Spoiler [När de bytte kropp med varandra]
Betyg: 8,5/10
Andra delar i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
Slutbetyg: 8/10
