Mini-rec: Fyra sömnlösa zombier

Titel: Free Four
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #1.1
Sidantal: 13
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Laddade hem den här då den var gratis på Amazon en gång i tiden. Tänkte hela tiden på att ”Free” i titeln stod för att den var gratis haha.

Det här är en kort novell som där man får följa Fours perspektiv från den första knivkastlektionen i Divergent. Nu var det ett tag jag läste boken så det kändes riktigt kul att komma tillbaka till Dauntless-träningen. Four har ju alltid varit av en stängd och mystisk karaktär och man kan väl inte direkt säga att den här novellen ändrade min bild på honom, snarare tvärtom. Eftersom jag gillar honom så tycker jag givetvis att novellen är bra. Dock är den väldigt kort och helt ärligt talat så vet jag inte om jag vill betala 7 kronor för en kort novell med tanke på att man kan få en vanlig e-bok för 20 kr. Men ja, gillar man Divergent, speciellt Four, så lär man gilla den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Ingen bestämd titeln än

__________________________________________________________________________

Titel: Never to Sleep
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers  #5.5
Sidantal: 62
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Sophie är Kaylees bitchiga kusin och den person som jag irriterar mig mest på i hela serien. När jag såg att det finns en mellanbok som handlar om henne så blev jag ändå nyfiken och klickade hem den. Med tanke på att Soul Screamers är en av mina favoritserier så vill jag givetvis läsa allt som har med den att göra.

Man kan knappast säga att den här mellanboken höjde Sophie i mina ögon. Jag tycker fortfarande att hon är jobbig och bitchig. Den började bra med att man fick inblick i Sophies tankar om hur hon ska försöka sno åt sig kaptenpositionen för danslaget. Tyckte att det var intressant för då sympatiserade jag ändå med henne. Men sen när hon träffade på Luke och kom till Netherworld spårade det helt ur och Sophie blev åter den störiga bimbon. Vissa kanske tycker att det är roligt att hon klagar på att hon får gräsfläckar på sina designerjeans när hon befinner sig i livsfara men själv satt jag bara och himlade med ögonen. Det hela kändes så överdrivet och Sophie tog ingenting på allvar. Nope, jag gillar henne fortfarande inte.

Den här mellanboken utspelar sig mellan den femte och den sjätte boken och jag rekommenderar att man läser den i den föreslagna ordningen, d.v.s. direkt efter den If I Die. Den innehåller spoilers för If I Die och sjätte boken When I Wake innehåller i sin tur spoilers för den här. Jag gjorde misstaget med att läsa When I Wake först så jag visste ju i stort sett redan hur det skulle sluta så det var inte så jättespännande.

Som sagt, jag gillar inte Sophie så jag tycker inte att den här mellanboken är särskilt bra. Men jag älskar serien som helhet så därför tycker jag att den är läsvärd.

Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

Extraböcker:
0.5. My Soul to Lose
3.5. Reaper
5.5. Never to Sleep

__________________________________________________________________________

Titel: Endurance
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #1.5
Sidantal: 73
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Jag tycker väldigt mycket om Enclave men den här mellanboken gick tyvärr inte hem hos mig. Möjligen så är jag fortfarande sur på Thimble och Stone för att jag upplevde som väldigt fega i Endurance så jag känner ingen större sympati för dem.  Tyckte inte heller att den var särskilt spännande och den slutade lite väl mitt i. Det bästa är väl att den fick en att tänka på att revolutioner faktiskt kan kosta många oskyldiga liv oavsett om rebellerna lyckas störta regeringen eller inte. Trygghet under förtryckt eller frihet i kaos? Det är verkligen inte lätt.

Men ja, som sagt, jag gillar inte varken Thimble eller Stone och med tanke på att den här mellanboken handlar om dem så är det inte så konstigt att jag inte uppskattar den så mycket.

Betyg: 3,5/10

Andra delar i serien:
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance

 

Vad jag tycker om årets mest efterlängtade bok

Divergent som kom ut förra året blev snabbt en av mina favoritböcker, och nu har jag läst fortsättningen som jag har längtat så mycket efter. 

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2
Sidantal: 525
Utgivningsår: 2012

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Tris, Four och deras bekanta ta sin tillflykt till Amite, den fredsälskande fraktionen. Sång och kärlek kan dock inte stå emot Dauntless grymma soldater och Erudites kalla beräkningar, Tris och Four vet att de inte kan stanna kvar där länge utan måste fly till ett annat ställe. Under tiden får Tris reda på att hennes föräldrar dog för att skydda en hemlighet från att hamna i Erudites händer, en hemlighet så viktig att den varken fick spridas eller förstöras.

 

Omdöme:
Divergent var en av de få böckerna som fick fullpott av mig förra året, jisses vad höga förväntningar jag hade på den här. Levde boken upp till dem? Nja…

Vi kan börja med de saker jag tyckte om. Tris berättarröst var väldigt stark och det var svårt att inte ryckas med i historien. Även om jag inte alltid höll med henne så visste man alltid var man hade henne. Det fanns många spännande delar och handlingen överraskade mig på flera ställen. Världen var mycket intressant och det var superkul att få en större inblick i hur de olika fraktionerna fungerade. Läste ut den tjocka boken på två dagar så det säger väl ändå hur bra den är

Och nu till de mindre bra sakerna. Innan ni läser vidare så vill jag bara klargöra att jag tycker att boken är väldigt bra, men jag hade hoppats på mycket mer.

En av de sakerna jag gillade mest med Divergent var karaktärerna. Huvudrollen Tris var helt fantastisk, hon var smart, målmedveten och hade både styrkor och svagheter. Hon kändes verklig och det var så lätt att sympatisera med henne. I Insurgent gillar jag henne inte alls. Jag vet att hon har varit med om mycket men hon har blivit alldeles för destruktiv för min smak. Istället för att vara modig så har hon nu blivit snäsig och dumdristig. Vid flera tillfällen villa jag bara sträcka in mina händer i boken och skaka om henne. Åh, jag saknar den gamla Tris. Jag tycker fortfarande att bikaraktärerna är väldigt bra och Uriel är helt underbar. Önskar bara att Tris kunde ha haft lite mer vett och eftertanke.

Relationen mellan Tris och Four var så fin i Divergent men i Insurgent så kändes den väldigt ansträngd. Kemi finns mellan dem men det är inte längre den spridande, ljusa och varma kärleken. Det är hela tiden småtjafs och lögner. Det hände rätt ofta att jag tänkte: ”Nej, berätta för honom Tris! Gör inte så!”

Jag vet inte om det är jag som har blivit mycket mer kritisk sen jag läste Divergent för jag tycker att Roths berättarteknik har blivit lite sämre. Att redan från början låta en karaktär tillkänna att han/hon bär på en stor hemlighet är ett dubbeleggat svärd. Antingen så skapar det spänning och lockar läsaren att läsa vidare, eller så blir läsaren irriterad för att författaren håller på hemligheten så länge. I första halvan av boken var helt det okej, men när det blir för mycket tjat om den där hemligheten så börjar det bli löjligt. Det fanns även flera tydliga infodumpningstycken i form av onaturliga dialoger som fick mig att reagera.

Puh, det var nog allt ja. Som sagt, jag hade alldeles för höga förväntningar och förstörde för mig själv. Jag har en tendens att älska första boken i en trilogi och bli besviken på den andra så det här kom väl egentligen inte som en överraskning. Vem vet, jag kanske gör er en tjänst genom att sänka era förhoppningar för den här boken. Det är ju roligare att bli överraskad än att bli besviken

Handling/Koncept: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +0,5
Språk: +0,5
Berättarteknik: -0,5

Mest intressanta karaktär: Uriah
Bästa scen eller del: Sanningsserumet
Minnesvärt citat: What’s this about flashing underwear?” says Uriah, sidestepping a bunk. ”Whatever it is. I’m in.”

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent

Andra versioner av omslaget

 

En skrämmande framtid

Alla vill passa in, men är du villig att offra din familj för att vara med likasinnade?

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent 1
Sidantal: 487
Utgivningsår: 2011

Handling:
Beatrice (Tris) är 16 år och det är dags för henne att testa sig för vilken av stadens fem fraktioner hon passar in i. Till hennes och testaren Toris förvåning visar det sig att hon passar in i flera, hon är Divergent. Tori ber henne hålla det hemligt och varnar om att vara en Divergent är farligt. Snart blir Tris upptagen med andra problem. Ska hon bestämma sig för att stanna kvar i samma fraktion som sin familj, de osjälviska och lugna invånarna i Abnegation? Tris älskar sin familj men hon vet att hon aldrig kan bli lika osjälviska som dem. Var någonstans hör hon hemma? Hon måste bestämma sig, och valet kommer att påverka resten av hennes liv.

Omdöme:
Den här boken har varit superhypad och nu förstår jag varför – Den är verkligen så himla bra som den sägs vara!

Först och främst världen, wow, så stel, så organiserad och så fantastisk. Det är en skrämmande framtid men samtidigt är den så logisk. De osjälviska får styra, de modiga få skydda, de rättvisa får döma, de konstnärliga får underhålla och de intelligenta får forska. Det låter så konstigt att man bara kan stoppa in alla i ett fack och att man inte ska beblanda sig med andra som inte har samma värderingar. Det är så sjukt men samtidigt så fascinerande.

Karaktärerna är WOW, Tris är så sympatisk och jag fullkomligt älskar Four! Tris röst är trovärdig och jag lärde bara känna henne mer och mer för varje sida jag läste. Christine, Will och Al fastnade inte lika mycket men vad gör det? Tris och Four, de väger upp alla de andra karaktärerna. Okej, jag gillar Uriah väldigt mycket också. Om ingen tar honom så kan väl jag göra det? Åhh, hoppas verkligen att han kommer att få en större roll i nästa bok.

Jag skulle nog kunna skriva en uppsats om varför jag gillar Four så mycket, men en kort version är att han är smart, rolig, cool, stark, osjälvisk, känslig, pojkaktig, snäll, ja ni fattar. Det är sällan man får se så många sidor av karaktär utan att den har en egen PoV. Jag gillar även att han inte är den supersnygga killen som alla tjejer blir kära i.

Boken är på nästan 500 men det märktes knappt, jag läste allting i ett enda svep och ville inte att det skulle ta slut. Spänningen är konstant och man undrade hela tiden över vad som skulle hända härnäst och hur relationerna skulle utvecklas. Det här är en bok som får en att glömma bort tid och hunger.

Ni som inte har läst den än, vad väntar ni på? Det kan inte bli mycket bättre än så här

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Fantasivärld: +1
Spänning: +1
Handling: +1

Betyg: 10/10