När man inte kan få nog av The Iron Fey

Tre mellanböcker i en.

 

 

Titel: The Iron Legends
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey #1.5, 3.5, 4.5
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2012

 

 

 

 

Tycke:
Det här är alltså samlingsromanen för de tre mellanböckerna i The Iron Fey som har blivit utgiven. Eftersom det är tre separata berättelser så bedömer jag varje del för sig själv. Spoilers för tidigare böcker kan förekomma i dem. T.ex. så bör du ha läst första boken i serien innan du läser bedömningen för Winter’s Passage som är bok 1.5.

Winter’s Passage (bok 1.5)
Den här berättelsen utspelar sig alltså efter första boken och handlar om hur Ash tar Meghan till vinterhovet. Av någon anledning så fastnade jag inte alls för den. Förmodligen så berodde det på att det var ett tag sen jag läste böckerna så jag visste inte vart i handlingen man befann sig. I och med att jag redan har läst hela serien så blev jag förvirrad när karaktärerna inte visste saker som jag redan kände till. Skulle förmodligen ha gillat den här mycket mer ifall jag hade läst den direkt efter första boken.

Summer’s Crossing (bok 3.5)
En mellanbok från Pucks PoV! Mycket bättre än Winter’s Passage enligt mig, dels för att jag minns serien bättre och dels för att handlingen är så kul. Så himla kul att Ash ska förföra Titania hahaha. Var även mycket trevligt att få en inblick i Pucks känslor. Även om Ash är min favorit så gillar jag Puck väldigt mycket också.

Iron’s Prophecy (bok 4.5)
Min favorit av mellanböckerna! Den här utspelar sig efter serien och kan väl räknas som en epilog. Superkul att få ha Meghan som berättare igen och att man fick se hennes roll som drottning. Och Ash, gyaaa! Är ju så van vid att han alltid är så cool och allvarlig, blev ganska överraskad över hur avslappnad han har blivit. Har fortfarande lite svårt att vänja mig vid en Ash som kommer med sexuella anspelningar men jag gillar verkligen hans karaktärsutveckling! För att inte avslöja för mycket så avslutar jag med att jag nu är väldigt taggad på att läsa The Lost Prince som är uppföljaren till The Iron Fey!

Guide to the Iron Fey
Cirka 75 sidor med information om The Iron Fey och det inkluderar karaktärsregister, platsregister samt ordlista. Trodde först att det skulle bli ganska tråkigt men det var förvånansvärt intressant. Älskar ju Nevernever och nu är jag ännu mer sugen på att besöka älvlandet!

Rekommenderar för:
Ni som gillar och har läst hela The Iron Fey.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte har läst The Iron Fey.

Medelbetyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. The Iron King
2. The Iron Daugther
3. The Iron Queen
4. The Iron Knight

Extraböcker:
The Iron Legends

 

Underlandet är inte så underbart…

… det är snarare ett mardrömsland. 

Titel: Splintered
Författare: A. G. Howard
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2013

Handling:
Genom hela sitt tonåriga liv har Alyssa blivit retad för att hon är ättling till Alice Liddell, flickan som inspirerade Lewis Caroll att skriva ”Alice i Underlandet”. Liksom sin mor så tror Alyssa också att hon är galen för hon hör röster från växter och insekter, och det enda sättet att stoppa dem är att döda dem. Allt skummare saker händer och till slut inser Alyssa att sagan kanske inte är så påhittad trots allt. För att rädda sin mamma och få ett slut på galenskaperna måste hon hitta kaninhålet och ta sig till Underlandet för ställa allting till rätta.

 

Omdöme:
Innan jag börjar berätta om vad jag tycker om innehållet så måste jag än en gång prisa min kärlek till omslaget. Så himla snyggt alltså! Och det är inte bara på utsidan, istället för vanlig svart text så är hela boken tryckt i en lila färg. Har jag berättat att lila är min favoritfärg? Så himla häftigt! Splintered är utan tvekan den vackraste boken jag har hemma i bokhyllan.

Om jag ska beskriva boken med ett enda ord så är det störd. Alla ni som har läst Alice i Underlandet vet nog redan hur konstig den är, A. G. Howard har gjort den ännu kusligare och galnare. Att läsa den här boken är som att stiga in i en psykedelisk (mar)dröm. Det finns ett par obehagliga scener som jag faktiskt var tvungen att ta en paus från för att inte leva mig alltför djupt in i handlingen.

I stort sett så gillar jag alla huvudpersonerna och tycker att de flesta birollerna är väldigt creepy, inte bara till utseendet utan även till sättet. Det är väldigt många knäppa karaktärer att hålla reda på och jag rekommenderar verkligen att man har läst Alice i Underlandet innan man ger sig på den här boken. Den här boken är ju trots allt en påhittad fortsättning på den klassiska barnberättelsen och man tjänar mycket på att känna till vad Alice gjorde i Underlandet och vilka karaktärer hon mötte. Själv så läste jag originalsagan för kanske 10 år sen men eftersom jag såg Tim Burtons film för ett par år sen så hade jag ändå rätt mycket i färskt minne.

Handlingen går väldigt snabbt framåt och det gäller verkligen att hänga med i svängarna. Trots den snabba farten så hinner författaren ändå slänga in en mängd beskrivningar av de konstiga varelserna och omgivningen. Det sätter verkligen sprätt på fantasin att föreställa sig hur alla ser ut. Jag lyckades förutse några av tvisterna men det var en hel del som verkligen fick mig att bli överraskad. Gillar starkt att boken har ett riktigt slut med en liten öppning för fortsättning! Nu för tiden så släpps det ju så många serier så det är väldigt skönt med en ensamstående bok.

Som ni säkert ha märkt så gillar jag den här skruvade versionen av Underlandet väldigt mycket. Jag gillar ju lite halvudda och kusliga världar så jag är helt såld på konceptet. För att vara en debutbok är den här helt fantastiskt! Kommer absolut att läsa mer av författaren om hon släpper flera böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag gissade att Alice inte var den riktiga Alice när de upptäckte att hon inte hade födelsemärket. Kunde dock inte gissa att det var den röda drottningen som hade tagit över hennes identitet.

 

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Miljö/Koncept: +1
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Morpheus
Bästa scen eller del: Slutet

Andra verk som jag kom på att tänka på:
Alice i Underlandet av Lewis Caroll – Tror inte att jag behöver förklara varför…

Rekommenderar till:
Ni som vill ha en vacker bok i bokhyllan! Vill ni ha något fascinerande men galet på samma gång är den här boken perfekt!

Rekommenderar inte till:
Ni som inte har läst Alice i Underlandet än. Tror tyvärr att man missat väldigt mycket om man inte har läst originalboken. Tror inte heller att den passar er som inte gillar Alice i Underlandet.

Betyg: 8/10

 

Ändligheten har fått ett slut

Evie, tjejen i rosa är någon att se upp för. 

Titel: Endlessly
Författare: Kiersten White
Serie: Paranormalcy #3
Sidantal: 389
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handlingen på tre meningar:
Både ICAP och de övernaturliga varelserna som Evie numera bor hos vill att hon ska använda sin kraft för att hjälpa dem.  När hon vägrar samarbeta blir hon jagad av sin forna arbetsgivare samt får en ny fiende hos Unseelie-drottningen. De övernaturliga varelsernas överlevnad hänger på Evies axlar… igen.

 

 

Omdöme:
Sista boken i serien och det är verkligen med ett tryck över hjärtat som jag ställde ner boken när de sista sidorna var lästa. Äventyret med Evie och gänget är över och jag kommer att sakna det.

Evie är förmodligen den mest ”tjejiga”-huvudrollen jag har stött på i bokväg och hennes berättarröst är bara så himla härlig. Allt tjat om tv-serier, rosa saker och skoldanser är så kul när det kommer från Evies mun. Jag gillar hennes följe av killar: Reth, Lend och Jack. Aww, tänk att få vara i samma rum som dem och höra på när de käbblar med varandra. Haha, jag skulle ha skrattat ihjäl mig.

Jag gillar Endlessly men tycker inte att den är lika bra första boken Paranormalcy. Jag tror att det beror på att allt i Paranormalcy kändes så fräscht och nytt och nu när jag har kommit till bok tre så har jag tröttnat på världen och konceptet. Det är minsann tur att karaktärerna är så sympatiska för handlingsmässigt så tycker jag inte att det händer särskilt mycket heller. Det var även ganska uppenbart hur boken skulle sluta och jag hade hoppats på lite fler tvister.

Nej, en superspännande bok är det inte men som sagt så har den så älskvärda karaktärer att jag läste ut boken i ett enda svep ändå. Gillade ni första och andra boken så lär ni tycka om den tredje boken också. Verkligen sorgligt att berättelsen är slut nu. Men redan nästa år kommer Kierstens nya serie, Mind Games, ut och den verkar hur bra som helst. Ser mycket fram emot att läsa den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker lite synd om Reth, visst är hans kärlek till Evie ganska störd men han var helt awesome i den här boken.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär: Svårt att välja… det får bli Jack för han är så himla rolig.
Bästa scen eller del: Varje gång Evie, Reth, Jack och Lend är i samma rum.
Minnesvärt citat: (man måste nog läsa det här stycket i hela sitt sammanhang för att det ska vara roligt, det fick mig att skratta i alla fall)
“Well, that’s interesting,” I said.
“What’s interesting?” Jack called from the other room.
“Something is interesting?” Lend shouted.
“No! Nothing!”

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Paranormalcy
2. Supernaturally
3. Endlessly

 

 

Att hitta en häst i badkaret är helt normalt

… i alla fall om du heter Kelley.

Titel: Wondrous Strange
Författare: Lesley Livingston
Serie: Wondrous Strange #1
Sidantal: 327
Utgivningsår: 2008

Handling:
Kelleys största dröm att bli en skådespelerska och hon kan knappt tro att det är sant när tjejen som skulle spela Titania i En midsommarnattsdröm blir skadad och Kelley får ta över hennes roll. Men Kelley gör allting fel och för att dränka sin sorg gick hon till Central Park på kvällen för att öva på sina repliker. När hon räddar en häst från att drunkna i dammen svimmar hon själv och när hon är tillbaka i sin lägenhet upptäcker hon att hästen har följt efter henne hem.

Sonny, en janusvakt som vaktar porten mellan älvornas och människornas värld såg Kelley den kvällen hon var i parken och kan inte glömma bort henne. Detta är början på en kärlek och hemlighet som kommer att skaka om båda världarna.

Omdöme:
Haha, gissa min chock när jag öppnade upp boken och såg att prologen ägde rum den 31:e oktober, alltså samma dag som jag började läsa den. Hur ofta händer det liksom? Helknasigt sammanträffande, lite kusligt också.

Okej, vad tyckte jag om boken då. Tyvärr så är det ingen ny favorit här. Jag lyckades aldrig knyta några band till karaktärerna och upplevde takten som väldigt seg. Det är även kärlek vid första blick som jag börjar bli hjärtligt trött på så boken föll mig inte i smaken. Dessutom innehåller den även en hel del ologiska saker.

Alltså, Kelley och tjejen hon bor ihop med hittar en häst i deras badrum och de verkar tycka att det är helt okej att den är där. Hur sjukt är inte det? De ringde till djurvårdsföreningen eller vad det nu heter på svenska en gång och när föreningen inte trodde på dem så gav de upp och lät hästen vara i badrummet. Verkligen normalt beteende. Sen tycker jag att Kelley tog hela nyheten om älvvärlden väldigt lugnt, hon liksom bara ryckte på axlarna och ”Jaha?” Hade velat se lite fler reaktioner och känslor från hennes sida.

Hela älvvärlden är väldigt intressant och jag förmodar att vi får se mer av den i nästa bok. Gillar verkligen hur lömska vissa älvor är. Jag hade dock ett litet problem att skilja på ledarna för hoven för jag höll jämt på att blanda ihop med älvorna i den här boken med älvorna från Wicked Lovely och The Iron Fey. Puh, det är nackdelen med att läsa för många serier som är baserade på samma sak men som har egna tolkningar.

Det här är en sådan bok som jag skulle ha gillat om jag hade läst den ett par år tidigare. Nu har jag läst väldigt många böcker med liknande tema/handling/koncept så den känns bara som en bok i mängden. Jag har andra boken hemma också men jag tror bestämt att jag ska lämna tillbaka den och läsa den en annan gång när jag är mer sugen på den här typen av böcker.

Takt: -1
Ologiska händelser: -0,5

Mest intressanta karaktär: Merit
Bästa scen eller del: Merits första törst

Andra böcker som jag kom på att tänka på:
Wicked Lovely av Melissa Marr – För att det handlar om älvor och det finns fyra hov.
The Iron King av Julie Kagawa – Den handlar också om älvor och huvudrollen är en bortbyting.

Betyg: 3,5/10

Andra böcker i serien:
1. Wondrous Strange
2. Darklight
3. Tempestuous

 

När man är speciell så vill man vara normal, och när man är normal så vill man vara speciell

Det ligger väl i människans natur att aldrig bli nöjd. 

Titel: Supernaturally
Författare: Kiersten White
Serie: Paranormalcy #2
Sidantal: 327
Utgivningsår: 2011

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Evie har nu det livet hon längtat efter. Hon går i en mänsklig skola och har ett eget skåp (wohoo!). Hennes pojkvän Lend är den snyggaste och snällaste (halv)människan på jorden och Evie vet att hon borde vara lycklig… men det är hon inte. I hela sitt liv har Evie längtat efter att få vara normal, men nu när hon lever ett normalt liv så saknar hon att få vara speciell och behövd. När Rachel kontaktar henne och ber henne om att hjälpa IPCA igen så går Evie med på det, trots att det betyder att hon måste umgås med den jobbiga Jack samt ljuga för sin älskade Lend. Men saker och ting är inte så enkla som de ser ut vara. Någon eller något är ute efter Evie, och hon måste ta reda på vem innan det är för sent.

Omdöme:
Evies berättarröst är bland de mest skojiga, härliga och gulliga jag har stött på inom YA-världen. Det är omöjligt att inte gilla henna. Jag vill bara dyka in i boken, bli hennes bästis och hjälpa henne med att slå ner vampyrer, varulvar och alla andra monster som står i hennes väg. Speciellt så vill jag träffa alla snygga killar hon umgås med, Lend, Reth och så givetvis nykomlingen Jack.

En superkul grej var att Evie och Jack åkte till Sverige, närmare bestämt Trollhättan, för att jaga troll. Satt och fnissade åt att Evie tyckte att den svenska landsbygden var idyllisk och vacker. Hon ville gå omkring där i en traditionell svensk folkdräkt haha. Vet inte varför, men jag tycker alltid att det är så kul varje gång Sverige nämns i en engelsk ungdomsbok.

Början av boken tyckte jag om väldigt mycket för jag har verkligen saknat Evies mysiga berättarröst. Handlingen började lovande med ett litet mysterium och Jack var en ny rolig karaktär. Men upp mot mitten så blev takten långsam och inget av betydelse hände. Dessutom så tyckte jag inte alls om att Evie ska hålla på och ljuga för andra. Hon blev alldeles för deppig och inte alls samma ljusa och skojiga tjej som jag beundrar. Dessutom så var det superuppenbart vem den skyldiga var och som läsare blev jag lite irriterad på Evie som inte lyckades lista ut det. Evie ska ju vara smart!

I mitt tycke så är Supernaturally en transsportsträcka som blev ganska seg fram mot slutet. Möjligen var det jag som hade alldeles för höga förhoppningar då jag tyckte att första boken Paranormalcy var jättebra. Boken är läsvärd på grund av Evies berättarröst och karaktär (plus att den utspelade sig i Sverige en liten stund) men annars så tyckte jag inte att den var särskilt spännande. Jag ser dock fram emot sista delen, Endlessly som kom ut ganska så nyligen. Jag tror starkt på att Kiersten White kommer att få till ett riktigt bra slut för Evie och gänget.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var det någon mer som lyckades lista ut att Jack var den skyldige långt innan Evie gjorde det? Jag tyckte att det var jätteuppenbart.

• Blev lite förvånad över att Evie var “halvälva”. Trodde som hon att hon var en människa som älvorna hade experimenterat med.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst:+1
Fantasivärld: +0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Evie
Bästa scen eller del: När de var i Sverige
Minnesvärt citat: … I had some nasty run-ins with vampires and hags and creeptastic faeries but that was nothing compared to the danger I faced now,
Girls’ gym.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Paranormalcy
2. Supernaturally
3. Endlessly

 

Alla goda ting är… fyra?

När tre inte duger får man försöka med fyra.

Titel: The Iron Knight (sv. Järnriddaren)
Författare: Julie Kagawa
Serie: Iron Fey #4
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2011

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Meghans nya roll förhindrar Ash från att vara tillsammans med henne.  Sedan de skiljdes åt har Ash rest runt i Nevernever och jagat efter ledtrådar om hur han kan bli mänsklig. Tillsammans med Puck, Grimalkin och den stora stygga vargen hittar de hjälp från ett väldigt oväntat håll. Men priset för dödlighet är högt. Kommer Ash kärlek till Meghan att vara stark nog för att han ska klara prövningen?

 

Omdöme:
Egentligen så var den tredje boken i serien en väldigt avslutande del och en fortsättning behövdes inte. Fjärde boken kan man nästan säga är en ”fan service”-bok för de som vill ha mer av Nevernever, Ash, Puck och Grimalkin.

Till skillnad från de tidigare böckerna i serien så är Ash huvudrollen. I början kändes det lite konstigt eftersom jag har alltid uppfattat Ash som mystisk och kall, och nu är man helt plötsligt i hans huvud och har tillgång till hans tankar. Man vande sig dock snabbt och jag gillade hans berättarröst väldigt mycket. Han är fortfarande ganska kall, även i sina tankar, men vad kan man förvänta sig av en ex-vinterprins?

Karaktärer är som vanligt underbara och jag kom på mig själv att faktiskt sakna Meghan litegrann. Det finns så många att gilla i boken och man vill bara läsa vidare för det är så kul att vara i deras sällskap. Jag tyckte inte direkt att handlingen var superspännande men språket och karaktärerna vägde upp det rejält.

Handlingsmässigt så skiljer den sig inte så mycket ifrån de andra böckerna. De har ett uppdrag och de reser runt för att söka svar. I många serier så brukar jag tröttna på fantasivärlden efter första eller andra boken men med Nevernever är det alltid spännande. Trots att den här är den fjärde boken så finns det fortfarande så mycket att utforska och man är hela tiden nyfiken på vilka nya platser de kommer att besöka. Åh, vad jag önskar att jag också kan besöka Nevernever. Hade gärna sett boken som film.

Kort sagt, gillar man de andra böckerna i serien så lär man gillar den här också. Vad jag vet så ska Kagawa släppa en ny serie som är en spin-off på den här och ska handla om Meghans lillebror. Låter mycket spännande!

Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Miljö: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash
Bästa scen eller del: Spoiler [När de mötte sina spegelbilder, vad jag skrattade åt Puck och Grimalkin]
Minnesvärd citat: With every ruin we search, every dragon we slay, or every rumor we unearth, I’m one step closer to my goal. Even if it takes a hundred years, I will be with her in the end.

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. The Iron King
2. The Iron Daugther
3. The Iron Queen
4. The Iron Knight

 

 

En oväntad tvist på Askungen

Det bästa med att inte veta något alls om en bok när man börjar läsa den är att man kan bli riktigt överraskad. 

 

Titel: Ash
Författare: Malinda Lo
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2009

Handling:
Ash blir helt förstörd efter sin mors död och inte blir det bättre när fadern bara en månad senare gifter om sig och Ash får en elak styvmor och två styvsystrar på köpet. Ännu värre blir det när fadern dör efter en kort tid och hon tvingas bli en tjänarinna för sin nya familj. Den enda trösten Ash har är att hon minns alla moderns sagor om älvorna och deras magiska land. Även om ingen annan tror på dem så vägrar hon att ge upp hoppet om att magi finns, och den kan hjälpa henne… hon anar bara inte hur rätt hon har.

 

Omdöme:
Som tidigare nämnt så visste jag verkligen ingenting om den här boken när jag började läsa den. Jag visste inte ens att det var en omtolkning på Askungen förrän cirka 40 sidor in i berättelsen. Början var så fruktansvärt seg och att jag var säker på att den inte kommer att få mer än en 3:a av mig i betyg. Hade det inte varit för att jag befann mig på tåget och det var den enda boken jag hade som sällskap så skulle jag inte ens ha läst vidare. Bara det att pappan gifte om sig på nytt efter en månad med en helt okänd kvinna var så orimlig att jag inte kunde ta boken på allvar. Och varför ville ens kvinnan gifta sig med honom liksom? Helt knäppt.

Nåja, boken blev faktiskt mycket bättre efter cirka 150 sidor, d.v.s. halva boken. Innan ni läser vidare så vill jag bara varna om att under resten av recensionen så kommer jag att ta upp en sak som händer efter halva boken. Jag brukar undvika att ta upp saker som händer långt in i böckerna i mina recensioner men här känner jag verkligen att jag inte kan skriva en rättvis recension om jag inte nämner den delen. Vill ni absolut inte veta något mer om bokens handling så hoppar genast ner till det sista stycket nu!

Den saken som överraskade mig totalt och som fick mig att tycka mycket bättre om boken är den superchockerande insikten om att den innehöll lesbisk kärlek. Det här är förmodligen den första boken jag har läst som innehåller romans mellan två tjejer. Min första reaktion var: ”Va? Men är inte det här en omtolkning på Askungen?” Efter den bomben blev händelseutvecklingen mycket mer intressant och jag läste ut hela boken i ett enda svep. Jag gillar också konceptet med att ”the fairy godmother” är en fairy på riktigt, fast en manlig och en väldigt kall sådan

Slutordet är att Ash är en fairytale retelling med en väldigt intressant tvist. Hade det inte varit för tvistens skull så skulle jag nog inte ha gillat den alls för början är väldigt tråkig. Gillar ni fairytale retellings så kan ni väl spana in den här, men annars så finns det bättre böcker att läsa.

Tvist: +0,5
Takt: -1

Mest intressanta karaktär: Sidhean
Bästa scen eller del: Scenerna med Kaisa

Betyg: 4,5/10

 

Akta dig för att gå vilse i dimman

Vem vet vad som döljer sig i dunklet?

 

Titel: Mist
Författare: Kathryn James
Serie: Mist 1
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2011

Handling:
Det är något skumt med Evan, den nya pojken i skolan. Ingen lägger märke till honom förutom Nell. En dag blir Nell så nyfiken att hon följer med honom in i skogen, och till sin chock upptäcker hon att han är en alv. Vänskapen spiras mellan dem under tiden som konstiga saker händer i den lilla staden. När storasyster Gwen spårlöst försvinner så förstår Nell att sagorna om att alverna rövade bort unga flickor kanske är sanna…

 

Omdöme:
Mist är en bok jag inte visste något om innan jag började läsa. Jag trodde att det skulle vara en typisk paranormal romance eller en äventyrsberättelse, sanningen är att det är en blandning av båda.

Jag blev först lite förvånad över att huvudrollen är så ung, bara 13-år och vad jag vet så klassas boken som YA (Young Adult) ändå. Karaktärerna i boken är lite platta och ingen gjorde särskilt stort intryck på mig. Allt med boken är rätt medelmåttigt, inget som är märkvärdigt dåligt och inget som är exceptionellt bra. Det är rätt svårt att skriva den här recensionen faktiskt för inget i boken stod ut. Jag ska göra ett försök i alla fall.

Något som jag tyckte var lite orimligt var varför Nell brydde sig så mycket om sin syster som verkade vara en idiot. Jag gillade att Nell var stark och envis och struntade i vad andra tyckte om henne. Hennes ovänliga och upproriska attityd blev dock lite irriterande ibland. Evan uppfattade jag som en ovanligt snäll kille som inte visste vad han ville. Man fick inte ens veta hur gammal han egentligen var.

Handlingen är okej, enda negativa är nästan allt puffade på i samma takt. Det fanns inga tydliga spänningstoppar och när jag läste slutet så tänkte jag: ”Jaha, ska det inte bli mer spännande än så här?”

Det jag gillar mest med boken är den mörka stämningen och alvernas tillstånd. Det finns liksom inget ont eller gott i boken utan alla har skäl för det de gör. Jag tycker att det speglar verkligheten bra och höjer trovärdigheten.

Ja, som sagt, en medelmåttig bok som fungerar om man bara vill ha något lättläst. Den här är den första delen i en serie och andra boken ska komma ut i år. Köper biblioteket in den så läser jag väl vidare för jag är intresserad av vad som kommer att hända.

Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Evan
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 4,5/10

 

Förgiftad av järn

Kommer teknologin att besegra magin?

Titel: Järndrottningen (eng. The Iron Queen)
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey 3
Sidantal: 395
Utgivningsår: 2012 (eng. 2011)

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Både Meghan och Ash är landsförvisade från Nevernever och har järnalverna efter sig. De möts upp av Grimalkin och Puck och söker skydd hos exildrottningen. I en kort tid får de leva i fred, men därefter får de reda på att både Sommarhovet och Vinterhovet håller på att förlora mot Järnhovet. Den enda personen som kan rädda dem, den enda personen som kan rädda älvlandet… är Meghan Chase.

 

Omdöme:
Julie Kagawa är på god väg att bli en av mina favoritförfattare. Det här är tredje boken jag läser av henne som jag gillar väldigt mycket. Karaktärerna hon har skapat upp är helt underbara och jag fullkomligt älskar Nevernever!

Har ni läst mina recensioner av de tidigare delarna i serien så vet ni att jag är väldigt förtjust i Ash, Puck och Grimalkin men tycker att huvudrollen Meghan är lite mesig. I den här boken blev hon som en ny person, någon gång under berättelsens gång byttes hennes veliga personlighet ut och hon blev plötsligt en karismatisk och stark ledare. Eh? Vad hände där egentligen? Jag gillar förvisso den nya, coolare Meghan men förändringen kändes en aning drastisk. Ash och Puck som har tagit befälet innan blev liksom hennes lakejer. Känns som sagt lite skumt men inget jag störde mig mycket på.

Ash har återigen erövrat mitt hjärta. Han känns mer mänsklig i den här boken och har en större närvaro än Puck (som jag också gillar väldigt mycket). Åh, han är bara så rar och gullig samtidigt som han är kall och grym. Meghan är en lycklig flicka som har honom.

Jag har läst de två första böckerna i serien på engelska men läste den här på svenska. Det tog ett litet tag att komma underfund med vad saker och ting hette på svenska men efter ett tiotals sidor så var man inne i berättelsen. I överlag tycker jag att den svenska översättningen är väldigt bra men det finns en sak jag störde mig på – talstrecken! Jag är så van vid att alla dialoger ska markeras med citattecken så när jag läser en bok med talstreck få fattar jag inte vad som är dialog och vad som är berättande text när de är i samma stycke. Detta är väl en smaksak men för mig så är citattecken att föredra när det kommer till dialoger.

Gillar handlingen i denna och spänningen ökar stegvis genom berättelsen. I slutet så kunde jag inte slita mig loss från sidorna. Slutet kom faktiskt som en liten överraskning för mig och det bara kryper i fingrarna för jag vill läsa mer!

Tycker att Järndrottningen är den bästa boken i serien hittills och jag kommer med säkerhet att beställa hem den fjärde boken The Iron Knight vid nästa bokköp. Den kommer ut på svenska i år men jag orkar inte vänta så länge på den. Jag är supernyfiken på hur serien kommer att sluta!

Handling: +1
Karaktärer: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Slut: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ash svor att bli Meghans riddare]

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien:
1. The Iron King
2. The Iron Daugther
3. The Iron Queen
4. The Iron Knight

 

Vad är en modern saga?

”Tithe – a modern fairytail” säger framsidan. Vad som är modern vet jag inte – att det utspelar sig i nutid eller att alla ungdomar super och röker.

 

Titel: Tithe
Serie: Tithe 1
Författare: Holly Black
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2002

Handling:
Sextonåriga Kaye har alltid vetat att hon är annorlunda. Inte nog med att hon inte går i skolan, super, röker, stjäl, så kan hon även se älvor. Efter lite problem flyttar hon tillbaka till sin mormor där hon växte upp. Snart får hon veta att älvriket där förbereder en ceremoni och hon är inbjuden… som offret.

 

 

Omdöme:
Tithe är inte din typiska ungdomsbok, och Kaye är definitivt ingen bra förebild. Tvärtom är hon så bad girl att det var riktigt intressant att följa henne som huvudroll. I början gillade jag att alla karaktärer var så udda och omoraliska, men efter ett tag blev det tröttsamt. En konstig karaktär bland normala karaktärer är intressant, en konstig karaktär bland andra konstiga karaktärer fungerar inte lika bra.

Boken började bra men efter halva boken tappade jag intresset för Kaye och läste för handlingens skull istället för karaktärernas skull. Jag gillar inte riktigt att Black stoppade in Cornys och Roibens PoV på några få ställen. Det kändes som att hon ville få läsaren att lita på dem så hon löste det med att ge läsaren tillgång till deras tankar. Jag är som sagt inget stort fan av att följa en karaktär i ett kapitel och sedan aldrig mer. Får jag bara vara så lite i en karaktärs huvud så kan jag lika gärna skippa det.

Den enda gången boken fick mig att skratta var när Corny skulle visa sin mangasamling för Kaye. Jag tycker alltid att det är kul när böcker dra referenser till manga/anime och den scenen var bara så underbart knäpp.

Sammanfattningsvis så var den första tredjedelen av boken väldigt bra men sen sjönk det bara nerför.

Fantasivärld: +0,5
Handling: +0,5
Orimliga saker: -1

Betyg: 5/10