På jakt efter himmelen

När som helst kan ens själsfrände dyka upp.

Titel: Finding Sky
Författare: Joss Stirling
Serie: Benedicts #1
Sidantal: 308
Utgivningsår: 2010

Handling:
Sky blev adopterad när hon var tio år gammal och har inga minnen från sin barndom. När hennes föräldrar tackar ja till erbjudandet om att jobbar på en konstcenter i en liten ort i USA trodde hon att hon skulle vantrivas. I den nya skolan blev Sky känd som flickan från England men till hennes förvåning hittar hon snabbt en vän i Wendy och Nelson. Allt skulle vara perfekt om inte skolans snyggaste bad boy Zed plötsligt får upp ett intresse för henne och Sky vet bättre än att få sitt hjärta krossat. Men Zed visar sig vara inte någon vanlig pojke, och Sky ingen vanlig flicka heller. Deras ovanliga förmågor binder dem samman vilket både är ljuvt och farligt.

 

Omdöme:
Finding Sky är en bok jag lånade hem från biblioteket enbart för att den har så bra betyg i Goodreads. Jag trodde att det skulle vara en realistisk ungdomsbok men till min överraskning visar det sig vara en blandning mellan urban fantasy och paranormal romance.

Åh nej, inte en till paranormal fantasy där tjejen är en blyg tjej som blir ihop med skolans bad boy tänker ni. Det var lite så jag kände i början men Sky och Zed är så härliga karaktärer och det dröjde inte länge förrän jag var helt insjunken i handlingen. Sky är så gullig, hon är som en kattunge, söt och nätt på utsidan men bits och rivs om man kommer på kant med henne. Zed släppte väldigt snabbt sin bad boy attityd också och jag gillar verkligen konversationerna mellan Sky och Zed. De känns så naturliga tillsammans vilket är ett stort plus.

Hela savantbiten är intressant och jag gillar konceptet med att olika personer har olika förmågor. Åter igen, det är inte särskilt unikt men karaktärerna är härliga så det gör inte särskilt mycket. Hade dock lite problem med att komma ihåg alla namnen och vem som hade vilken förmåga hos Zeds familj.

Mitten av boken var lite seg då den handlade mest om Skys osäkra känslor för Zed och hur hon hela tiden hittade på bortförklaringar. Hon har ju sett bevis på vad Zed kan göra men ändå så ska hon hålla på och tvivla. Jag tycker att det är bra att författaren inte låter dem träffas och sen blir de dödskära men samtidigt så känns det så tramsigt av Sky att förneka bandet mellan henne och Zed. Sista tredjedelen är min självklara favorit, det var där allt action hände och det blev riktigt riktigt spännande. Ville stanna kvar på tåget och läsa klart boken istället för att gå av.

Sammanfattningsvist så tycker jag att den är en väldigt bra bok och en av de bästa paranormal romance jag har läst på sistone. Den innehåller även en hel del action och Skys berättarröst är himla härlig. Rekommenderas!

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Sky
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sky var kidnappad]
Minnesvärt citat:
“I’m crazy, Zed.” There, I’d admitted it.
“Uh-huh. And I’m crazy too—about you.”

Andra verk som jag kom att tänka på
Unearthly av Cynthia Hand – Förutom att båda böckerna är paranormal romance så utspelar sig båda böckerna i ett litet samhälle i ett vinterlandskap. Båda huvudrollerna är en liten, söt och nyinflyttad tjej som har magiska förmågor.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Finding Sky
2. Stealing Phoenix
3. Seeking Crystal

 

En bokbloggerska som huvudroll…

… går definitivt hem hos mig.

Titel: Obsidian
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Lux #1
Sidantal: 335 + bonuskapitel från Daemons PoV
Utgivningsår: 2011

Handling:
När bokbloggerskan Kat flyttar med sin mor till en liten stad mitt ute i ingenstans trodde hon det var slutet på hennes sociala liv. Men så blir hon kompis med sin granne Dee och träffar på hennes superheta bror, Daemon. Trots att han är en arrogant idiot så dras Kat motvilligt till honom och ju mer hon umgås med syskonen desto fler konstigheter hittar hon hos dem. T.ex. så verkar alla i staden vara rädda för syskonen och Daemon rör sig ibland onaturligt snabbt. Inom kort vänds Kats liv upp och ner och hennes liv befinner sig i fara.

 

Omdöme:
Från början så trodde jag att den här boken skulle vara en typisk paranormal romance så jag har inte varit särskilt intresserad av den. Men så fick jag se att Petra har gett den här boken fullpott och jag blev väldigt nyfiken. Nu efter att ha läst den så kan jag bara tacka Petra för tipset!

För det första, Kat är en bokbloggerska! Wohoo, även om själva bloggen knappt tar plats i historien så älskar jag alla de gånger hon nämner bloggen. T.ex. att hon gör Waiting on Wednesday-inlägg (blev till och med lite sugen själv att börja med de inläggen) och spelar in bookhauls. Hon blir glad av kommentarer och nya följare och jag känner igen mig själv till 100% där. Med en sådan älskvärd huvudroll är det svårt att inte tycka om boken.

Daemon *dregel*. Från början kändes han som den typiska superheta bad boy kärleksintresset men inom kort så fattar man att han faktiskt har en personlighet. Hans kaxiga stil skulle förmodligen ha gått mig på nerverna ifall jag hade känt honom på riktigt men nu gillar jag honom skarpt. Vissa av dialogerna mellan honom och Kat är bara så hysteriskt roliga och sarkastiska att jag satt och flinade som en idiot.

Handlingen tycker jag i sig inte är så superspecial. Alldaglig tjej träffar på en kille som inte visar sig vara människa och nu är fienden efter henne. Men Armentrout har fått till karaktärerna så bra att man inte bryr sig ett dugg om att det är en handling som man har sett förr. Är det något jag tycker är negativ med boken så är det väl att kärleksvelandet mellan Kat och Daemon kunde ibland kännas lite överdrivet och man bara satt och väntade på att de skulle fatta att de var kära i varandra.

Vad jag vet nu så är minst fyra böcker till planerade i serien och jag tänker läsa alla. Kan verkligen inte få nog av Kat och Daemon!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Dialoger: +0,5

Mest intressanta karaktär: Daemon
Bästa scen eller del: Alla scener där Kat och Daemon slänger ur sig flörtiga och dräpande repliker mot varandra. Exempel nedan.
Minnesvärt citat: ”I checked out your blog.”
Oh. Dear. Baby. Jesus. How did he find ut? Wait. More importantly was the fact that he had found it. Was my blog now Googleable? That was awesomesauce with an extra heaping of sauce. “Stalking me again, I see. Do I need to get a restraining order?”
“In your dreams, Kitten.” He smirked. ”Oh wait, I’m already starring in those, aren’t I?”
I rolled my eyes. “Nightmares, Daemon. Nightmares.”

Andra böcker som jag kom att tänka på:
I am Number Four av Pittcaus Lore – Liten spoiler [Båda handlar om aliens med övernaturliga krafter som tar tillflykt på jorden och jagas av en annan alienras.]

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Lux
2. Onyx
3. Opal
4. Origin
5. (Titel ej bestämt)

 

En flicka som slits mellan ljus och mörker

… är något vi definitivt har sett förr. 

Titel: Embrace
Författare: Jessica Shirvington
Serie: The Violet Eden Chapters #1
Sidantal: 407
Utgivningsår: 2010

Handling:
Violet är den tystlåtna flickan som bara vill vara en i mängden. Hon är hemligt kär i hennes enda killkompis, den 4 år äldre Lincoln som även är hennes träningspartner. På sin 17-årsdag blir hon peppad av sin bästis att berätta sina känslor för Lincoln . Det hela visar sig inte alls gå som Violet har förställt sig, ingenting i hela världen har förberett henne att både hon och Lincoln är tydligen en Grigori, en människa med ängelblod, och dessutom varandras själsfränder. Violet blir förbannad på Lincoln som har hållit allt hemligt för henne och det är då som hon lär känna den snygga Phoenix som fullständigt osar sex. Givetvis är Phoenix en av de onda änglarna, och vare sig Violet vill eller inte så har hennes liv förändrats totalt.

Omdöme:
Ni vet en sån där paranormal romance där tjejhuvudrollen upptäcker att hon har magiska krafter och gnäller jämt om att hon bara vill vara normal. Där allas ögon glittrar så klara och tjejen slits mellan världens två sexigaste killar som i sin tur står på två olika sidor i ett krig. Det är Embrace i ett nötskal. Boken är så full av klichéer att det var helt omöjligt att läsa den utan att himla med ögonen. Hade jag läst den för 3-4 år sen så skulle jag säkert ha gillat den men nu är den bara ännu en bok i mängden.

Violet gick mig verkligen på nerverna med sitt eviga gnällande och omogna beteende. Nej, jag tycker inte att det är särskilt synd om dig som är halvt odödlig, har superspeciella krafter och dessutom har två heta killar efter dig. Förstår inte varför hon tycker att Lincoln har förrått henne genom att inte berätta sanningen för henne direkt. Visst kan man bli sur men Violet överdriver när hon inte ens vill träffa Lincoln för att hon ”hatar” honom så mycket… och inte höjdes hon i mina ögon när hon sedan gnäller om att Lincoln inte ringer henne längre. Gah, du kan inte både behålla kakan och äta upp den tjejen!

Handlingen är väl okej, till och med ganska bra ibland. Jag gillar de bibliska referenserna och ängelvärlden även om jag inte förstår till 100% hur rangordningen fungerade. Det gamla temat godhet mot ondska kan ju inte bli fel.

Hade det inte varit för att jag störde mig så mycket på Violet så skulle jag nog tycka att boken är rätt bra för jag gillar som sagt handlingen. Med tanke på hur många andra böcker som finns på min läslista så lär jag nog inte läsa fortsättningen på ett bra tag… om det nu ens händer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att det är bra att Violet faktiskt har sex med Phoenix, efter hur mycket tjatande om hur mycket attraktion och hur sexig Phoenix är så skulle det kännas ologiskt om de inte låg med varandra. Tycker även att det är rätt kul att alla vet om det efteråt haha. Inte alls pinsamt :p

• Så diskret Onyx var då, han praktiskt taget skrek ut att Phoenixs var Liliths son första gången Violet träffade honom fast trög som Violet var så fattade hon ju inte det.

Handling: +0,5
Karaktärer: -1
Kärleksvelande: -1

Mest intressanta karaktär: Phoenix
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 3,5/10

Andra böcker i serien:
1. Embrace
2. Entice
3. Emblaze
4. Endless
5. (Titeln obestämt)

 

Helvetet är ett drömland

Vissa drömmer mardrömmar, andra besöker helvetet. 

Titel: Hades
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed #2
Sidantal: 501
Utgivningsår: 2012

Obs! Handlingen kan inne hålla spoilers från tidigare delar.

Handling:
För att få slut på förbannelsen som erinnyerna har lagt på ättlingarna måste Helena varje kväll färdas till helvetet när hon sover. Trots att Helena vet hur viktigt hennes uppgift är så tappar hon mod när hon vandrar omkring i dödsriket utan mål och dessutom håller på att dö på de mest fasanfulla sätt som finns. När hon är vaken tänker på bara på sin älskade Lucas som hon inte kan vara med. Räddningen kommer i form av Orion, en annan ättling som gör henne sällskap i helvetet. Men tiden är knapp, Helenas kropp blir allt svagare och nya fiender dyker upp. Kommer Helena att klara av sin uppgift innan det är för sent?

Omdöme:
innan jag börjar med recensionen så måste jag säga att jag är imponerad av Bonniers Carlsen som ger ut den svenska översättningen bara en månad efter att boken har blivit släppt på engelska. Verkligen superkul!

Nu till mitt omdöme då, jag gillar Helena och tycker att Hades är ungefär likadan som sin föregångare. Det som är bokens styrka är handlingen och konceptet med den grekiska mytologin. Tycker att delarna i helvetet var de bästa, varje gång Helena vaknade så väntade jag bara på att hon skulle somna så man fick besöka dödsriket igen. Nykomlingen Orion är min nya favorit och jag gillar honom mycket bättre än Lucas som jag tycker är en idiot i den här boken.

På tal om idioter så förstod jag mig inte alls på Jason. Han verkar ju konstant ha humörssvängningar. I och för sig så har ju alla ättlingar väldigt lätt för att bli superarga men Jason är verkligen extrem tycker jag. På det hela taget så tycker jag att karaktärerna är okej, finns några jag störde mig på, finns några jag gillade, men det är ingen som riktigt sticker ut.

En ologisk sak som jag störde mig lite på är sms:andet mellan Helena och Orion. De träffar varandra i dödsriket och när de är vakna så sms:ar de varandra. Även när det gäller superviktiga saker så tar de dem över sms. De blir frustrerade på att den andra inte svarar direkt och sms:bomba varandra.  Alltså seriös, har de glömt bort att man faktiskt kan ringa med en telefon också? Tyckte att det var lite smålöjligt när Helena blev så upprörd och orolig över att Orion inte svarade på hennes sms. Men ring honom då för Guds skull.

Handlingen berättas för det mesta ur Helenas PoV och det tycker jag är bra. Vid några tillfällen så får man även ta en del av andras karaktärers perspektiv och det funkar fint det med. Det som jag tycker är lustig är att boken till den större delen är skriven i 3:e person limiterad. Men då och då smyger det in lite allvetande berättarröst. Tycker att det är konstigt att författaren blandar berättarröster på det sättet, men det kanske är meningen?

Vet att en del tycker att den här serien påminner en hel del om Twilight och visst, det finns en del likheter. Framförallt så tänker jag på att killhuvudpersonen ska lämna tjejen för att skydda henne i hemlighet och tjejen tror att killen gör det för att han inte älskar henne längre. Men som tur så tar romansen mellan Helena och Lucas faktiskt inte så stor plats vilket jag tycker är toppen. Gillar att boken fokuserar rätt mycket på Helenas uppdrag i dödsriket och det är superintressant att läsa om de olika platserna hon besöker.

Tycker ni Helena så lär ni gillar Hades också. Boken slutade väldigt spännande och jag kommer definitivt att läsa den avslutande delen i trilogin när den kommer ut på svenska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Men duh… det är ju inte alls typiskt att Helena och Lucas INTE är kusiner trots allt. Undrar varför man som läsare fick veta det i den här boken medan karaktärerna själva känner inte till det. Nåja, de lär väl få reda på det i nästa bok.

Handling/Koncept: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Orion
Bästa scen eller del: De scener som utspelar sig i helvetet.
Minnesvärt citat: ”Jag är Orion Evander. Överhuvud för Roms Ätt, Arvtagare till  Atens ätt, Tredje ledare för Hybridättlingarna och bärare av Aeneas gyllene gren”, svarade han med djup och myndig röst.
”Oj, oj, oj”, sa Helena sarkastiskt. ”Borde jag falla på knä eller någonting?”

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)

 

Den bästa paranormal romance jag har läst på länge

Är du sugen på att läsa om förälskade änglar så är den här serien som gjord för dig. 

Titel: Unearthly
Författare: Cynthia Hand
Serie: Unearthly #1
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2011

Handling:
Fram till 14-års ålder så trodde Clara att hon var en normal tjej, nu 2 år senare vet hon med säkerhet att hon har ängelblod i sig. En kväll kom visionen om att hon räddar en okänd pojke från en skogsbrand. Medveten om att visionen är Claras uppdrag, själva anledningen till hennes existens, så flyttar hela familjen till vinterlandskapet Wyoming där visionen utspelar sig. Nästan direkt träffar Clara på Christian, pojken från hennes drömmar. Men är Christan verkligen hennes öde? Och vad händer om hon vill bestämma över sitt eget liv?

 

Omdöme:
Efter att ha läst Hush, hush, Fallen, Halo och A Need so Beautiful så var jag väl egentligen inte så sugen på fler kärleksböcker med änglar som tema. Men Unearthly har legat och samlat damm i bokhyllan i snart ett år nu så jag bestämde mig för att läsa den för cirka en vecka sen. Och wow, hade ingen aning om att den skulle vara så bra.

Claras berättarröst var riktigt, riktigt bra. Hon var oskuldsfull fast inte på ett svagt och barnsligt sätt, utan mer på ett drömmande och hoppfullt sätt. Jag tyckte att hennes berättarröst både var gulligt och starkt på samma gång. Jag tycker att författarinnan Hand gjorde ett bra val när hon bestämde sig för att låta Clara vara en sextonåring som har fått leva med information om att hon är en ängel i två år. Hon kan tillräckligt mycket om ängelvärlden för att framstå som intressant för läsaren, samtidigt som hon är tillräckligt ”normal” för att man ska kunna sympatisera med henne. Många gånger betedde hon sig som vilken ny tjej som börjar i en ny skola skulle ha gjort och det var så lätt att leva sig in i hennes situation och tankar. Som sagt, en mycket bra blandning mellan mystik och vardag (eller vad man nu ska kalla det).

Handlingen kanske inte var jättespännande men den var definitivt intressant, mest för att karaktärerna var så genomtänkta och sympatiska. Förutom Clara så gillar jag Christian och Tucker. Angela vet jag inte riktigt vad jag tycker om än men det fanns absolut ingen som jag störde mig på (vilket alltid brukar finnas i en bok!).

De sista sidorna var riktigt wow också. Kunde inte alls slita mig bort från boken och fick äta kvällsmat väldigt sent. Beställde hem den andra boken i serien så fort jag hade läst klart den här. Hade egentligen tänkt vänta med en bokbeställning men kände att jag verkligen ville ha fortsättningen så snabbt som möjligt.

Kort sagt så är Unearthly den bästa, mer renodlade, paranormal romance jag har läst på länge. Till alla er som tycker att marknaden svämmar alldeles av för många dåliga paranormal romance efter Twilight-hypen så kan jag säga att Unearthly är ett bevis på att det faktiskt finns riktiga guldkorn bland grusen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Först störde jag mig på att hon inte berättade något om Black Wings för brorsan när hon hade chansen. Tänkte direkt att brorsan kommer att råka på en Black Wing och dör eller något och Clara kommer att skylla på sig själv att hon inte varnade honom i tid. Tur att det inte blev så
• Hade inte alls någon aning om att Christian också skulle vara en ängel. OMG, vilken tvist.
• Är det bara jag som tycker att Tucker var mer intressant i början innan han blev tillsammans med Clara? Gillade den uppkäftiga kemin mellan dem.
• Varför i hela världen berättade hon inte för mamman att brorsan hade svarta vingar i slutet? Även om morsan är svimfärdig efter striden så är det väl ändå viktigt att hon får veta att hennes son håller på att bli ond?
• Tycker även att morsan verkade bry sig mer om Clara än vad hon brydde sig om Jeremy. Är det därför som Jeremy får svarta vingar tro?

 

Karaktärer: +1
Berättaröst: +1
Språk: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Svårt val mellan Tucker och Christian men i slutändan så är tycker jag nog att Christian är mest intressant.
Bästa scen eller del: Spoiler [Träffen med Tucker innan de blev tillsammans. Aww, så söta.]

Betyg: 8/10

Andra versioner av omslaget

 

 

Ett vackert behov

Är det en välsignelse eller en förbannelse att kunna hjälpa folk?

Titel: A Need so Beautiful
Författare: Suzanne Young
Serie: A Need so Beautiful #1
Sidantal: 267
Utgivningsår: 2011

Handling:
Under hela sitt liv har Charlotte haft en hemlighet, hon är besatt av att hjälpa folk. Hon gör det inte frivilligt utan det är ett behov. Hon får kramper och svåra ”anfall” som inte går bort förrän hon har gjort sin goda gärning. Hennes vänner och familj tror att det är astmaattacker och Charlotte ser helst till att de fortsätter att tro det. Men på den senaste tiden har attackerna skett allt oftare och Charlotte får det allt svårare att hålla ihop sitt liv. Inom kort upptäcker hon att hennes kropp håller på att förändras, och att hennes öde redan är förseglat.

 

Omdöme:
Sedan första gången jag stötte på A Need so Beautiful för cirka ett år sen så har jag velat läsa den. Jag vet inte själv riktigt varför men själva konceptet med att man är besatt av att hjälpa andra tycker jag låter riktigt häftigt, och att omslaget är så fin höjde ju också förväntningarna en del.

Boken är inte dålig, men den är inte heller jättebra. Förutom konceptet som är intressant så kändes allt annat ganska platt, karaktärerna, handlingen, berättarrösten osv. Jag kände ingenting för Charlotte och hennes bekanta så jag brydde mig inte så mycket om vad de gjorde eller vad de kände. Det är toppen att boken är relativt kort så att man inte hann bli uttråkad.

Något som jag tycker är bra med boken är att författaren inte försöker få sina tonåriga karaktärer att vara oskuldsfulla och kyska. Nej, här ligger de med varandra och ge efter för sina lustar. Dock så tycker jag att de blir lite för mycket sexsnack ibland. Eller ja, egentligen så är det inte så mycket men det nämns vid en del mindre passande tillfällen. T.ex. så säger Charlotte att hon ska träffa sin kille ikväll och det första hennes bästis säger är typ ”Jaha, du ska ligga med honom? Är han bra i sängen?” Är det så tonåringar prata med varandra nu för tiden? Var ju inte så längesen jag själv var tonåring och vad jag minns så pratade inte jag och mina kompisar så.

Som sagt, intressant koncept men jag hade hoppats på mer. Andra boken i serien: A Want so Wicked kommer ut väldigt snart (om 2 veckor) och jag lär väl läsa den om biblioteket kommer in den.

Koncept: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ingen som fastnade men Charlotte är väl den mest intressanta.
Bästa scen eller del: När Charlotte hjälper folk

Betyg: 5,5/10

 

Nu blir det tyst

Fast på svenska får Nora välja istället. 

Titel: Silence (sv. Noras val)
Författare: Becca Fitzpatrick
Serie: Hush, hush #3
Sidantal: 405
Utgivningsår: 2011

Handling:
Nora vaknar upp på kyrkogården utan några minnen av hur hon har hamnat där. Faktumet är att hon inte kan minnas något från de fem senaste månaderna i hennes liv. Hon får veta att hon har varit kidnappad och försvunnen i tre månader och att minnesförlusten är ett sätt för kroppen att försvara sig. Nora är chockad, inte bara över faran hon har varit med om men även över att hennes mamma numera är ihop med Hank Miller, pappan till den värsta bitchen hon känner. Och vem är den där Jev som dyker upp och räddar hennes liv? Nora har en märklig känsla av att inget står rätt till, och hon måste få veta sanningen och få tillbaka sina minnen innan det är för sent.

Omdöme:
Hush, hush är ängelserien som har tagit världen med storm. Det är en av de få YA-serierna som översätts till svenska och vad jag har sett på många bloggar så verkar den vara omtyckt. Själv blev jag ganska besviken på den andra boken i serien men bok nummer tre, Silence var en klar förbättring.

Karaktärerna har blivit mycket bättre, speciellt Nora. Hon är inte längre den gnälliga och tröga flickan som fick mig att skaka av irritation. Hon är ingen favorit men jag gillar henne mycket mer nu än vad jag gjorde innan. Patch har också hittat tillbaka till sin roll som den snyggstygga överbeskyddande och ibland hänsynslösa pojkvännen. Gillar verkligen att ingen av dem är Goody Two-shoes karaktärer.

I vanliga fall så brukar jag vara väldigt skeptiskt mot böcker där huvudrollen lider av minnesförlust, speciellt om det utspelar sig i en senare del av en bokserie. Som läsare så vill jag vara på samma kunskapsnivå som berättaren. Om jag vet saker som huvudpersonen inte känner till så kan jag lätt bli frustrerad. Här tyckte jag dock att minnesförlusten var mycket bra, dels för att Noras personlighet förbättrades och dels för att jag inte riktigt kom ihåg vad som hade hänt i de tidigare böckerna så det var bra att med lite påminnelser. Jag kan dock tänka mig att man kan bli lite otålig av alla upprepningar om man läser böckerna i sträck efter varandra.

Kort sagt är att jag tycker att Silence är bra och mina förväntningar inför nästa del i serien, Finale, är betydligt högre nu. Jag vet inte riktigt om den kommer att bli den sista boken för jag trodde att Silence skulle vara den sista. Men ja, varför inte tjäna mer pengar när man kan?

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Patch
Bästa scen eller del: Dansstället

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Hush, hush (Fallen Ängel)
2. Crescedo (Förlorad Ängel)
3. Silence (Noras Val)
4. Finale

 

Gästinlägg: Har du råd med en egen skyddsängel?

I en värld där änglar betraktas som kändisar kan du betala för beskydd. Om du är tillräckligt rik vill säga.

 

Titel: Immortal City
Författare: Scott Speer
Sidantal: 406
Utgivningsår: 2012

Handling:
Jackson Godspeed är den hetaste ängeln i Angel city. Han är snygg, rik, känd och den yngste ängeln någonsin som ska få bli skyddsängel. Av en slump träffar han Maddy och något sprakar till mellan dem. Servitrisen Maddy pluggar hårt, är totalt ointresserad av ängelvärlden och av Jackson, men trots det kan hon inte förneka att det finns en gnista mellan dem.

 

 

Omdöme:
På ett sätt är den här boken en typisk paranormal romance i stilen ”jättesnygg, odödlig kille med märkeskläder och snygg bil träffar alldaglig, fattig flicka som vägrar att låta sig imponeras av kändisfester, men trots det blir obotligt kär, för ärligt talat hur kan hon låta bli när killen inte bara är en ängel utan dessutom besvarar hennes känslor?”

På ett annat sätt är det inte alls en typisk sådan bok. Den finns även lite deckare över den. Någon mördar skyddsänglar och ingen går säker, minst av allt Jackson, som verkar stå på tur enligt mördarens tillvägagångssätt.

Mest av allt älskar jag världen som författaren har byggt upp. Änglar som har släppt anonymiteten och beskyddar människor för pengar. Det är intressant att änglarna framstår som giriga, lata och diviga med egna nyhetskanaler, bloggar och Savetube, men ändå beundras världen över.

En rolig detalj är att vingarnas färg och form skiljer sig från ängel till ängel, och det är inte urringningar och kortkort som gäller, utan rygglöst där änglarna visar upp sina ”immortal marks”.

Det är cyniskt, glamoröst och humoristiskt. Samtidigt är det ytligt och lite rörigt, som om handlingen innehåller för många spår som inte hinner utforskas.
Slutordet är att det är en trevlig kärlekshistoria med övernaturlig tvist.

Fantasivärld: +1

Mest intressanta karaktär: Maddy
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat:
”How did you learn to drive like that?” Gwen yelled over the howl of six hundred horses.
”Watching Jacks.” She gunned the engine and slipped around another car.
“What?”
“You know, watching his shifting.”
Gwen gasped. ”You´ve been looking at his shifter?”

 

Betyg: 6/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

När en snäll flicka håller på att bli en stygg varg…

Man ska inte underskatta oskyldiga flickor. 

Titel: The Lost Saint
Författare: Bree Despain
Serie: The Dark Divine 2
Sidantal: 404
Utgivningsår: 2010

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Daniel är botad från varulvsförbannelsen men Grace är smittad. För att vargen inte ska ta över henne tränar Daniel henne i stridskonst. Samtidigt så letar de efter Jude som har varit spårlöst försvunnen sen den natten då Graces liv ändrades för evigt. En dag får de ett telefonsamtal från Jude där han varnar dem om någon, men vem lyckades de aldrig lista ut.

Överfall och inbrott sker med jämna mellanrum i staden. Daniel vill inte göra något åt det men Grace känner att det är hennes plikt att stoppa de onda krafter som hotar hennes stad. Hon tänker visa dem att hon, den snälla flickan, inte alls är rädd för den stora stygga vargen.

Omdöme:
Vad är det med namnet Grace och varulvar? Först Maggie Stiefvater och nu Bree Despain. Heter man Grace och är med i en paranormal romance så är det stor risk att man slutar som en varg.

Vad tyckte jag om The Lost Saint då? Jo, helt okej. Eftersom jag inte tyckte att första boken var superbra så hade jag inte så höga förväntningar på den här, vilket var lika bra för någon fantastisk läsupplevelse är den inte. The Lost Saint är dock snäppet bättre än sin föregångare när det gäller takt och karaktärer. Den är inte heller lika förutsägbar… eller ja, man visste ju i och för sig redan vilka som var goda och vilka som var onda men det fanns ändå en del grejer som jag inte lyckades lista ut i förväg.

Något som jag störde mig lite på, och det gäller inte specifik den här boken utan kärleksromaner och även tv:serier i allmänhet, är bristen på kommunikation. Hade huvudpersonerna bara varit tydligare med varandra så skulle inget av problemen växa sig så stort. Grace och Daniel ska väl älska varandra över allt annat? Ändå så tycker de att ha hemligheter och ljuga för varandra är en bra idé. Visst, man kan förklara Graces beteende med att vargen håller på att ta över henne men Daniel då? Det är minsann inte konstigt att Grace blir attraherad av en annan när pojkvännen inte litar på en. Och ska man varna någon så ska man INTE tala i gåtor!

Det är betydligt mer action i den här boken än i förra och det är toppen! Gillar att Grace har blivit starkare och kan spöa upp folk. I överlag så tycker jag att det är bra att hon utvecklar en grymmare och vildare sida.

Finns inte så mycket mer att säga om boken förutom att jag tycker att den ligger någonstans mellan okej och ganska bra. Gillar du paranormal romance så kan du testa på den här.

Mest intressanta karaktär: Talbot
Bästa scen eller del: Spoiler [Demonjakterna]

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. The Dark Divine
2. The Lost Saint

 

I can see your halo…

Varje gång jag ser den här boken så tänker jag på låten Halo av Beyoncé. Kunde inte låta bli att skratta när jag såg att författaren hade med ett utdrag från låten i inledningen. 

Titel: Halo
Författare: Alexandra Adornetto
Serie: Halo 1
Sidantal: 484
Utgivningsår: 2010

Handling:
Änglarna Gabriel, Ivy och Bethany är utsända till jorden för att hjälpa människan att hitta den rätta tron och för att bekämpa de växande mörka makterna. För Bethany är det första gången hon är nere på jorden och har en mänsklig kropp. Först tycker hon inte om att leva som en människa men snart börjar hon uppskatta de mänskliga känslorna. Mot sin vilja så blir hon förälskad i människopojken Xavier. Kan deras kärlek motstå himmelens makter?

 

Omdöme:
När jag gick in på Halos Goodread-sida så mötes jag i stort sett bara av negativa recensioner. Läste inte recensioner (vad rädd för att de skulle innehålla spoilers) men jag blev klart avskräckt från att läsa boken. Efter ett tag så tänkte att jag åtminstone kunde läsa 50 sidor och bilda mig en egen uppfattning. Redan efter tre kapitel tyckte jag att boken var bra, jag förstår ärligt talat inte varför den har fått så dåliga omdömen.

Jag tycker att boken har ett bra koncept med änglar som kommer ner till jorden för att frälsa människorna. Väldigt intressant i början när man fick läsa om hur de anpassade sig till den mänskliga kroppen och klagade över hunger och att människokroppen var så svag. Språket flöt på och i överlag så tycker jag att dialogerna är bra.

Bethanys berättarröst är bokens styrka. Hon kanske inte är den mest sympatiska karaktären men man kan ändå inte låta bli att gilla hennes oskuldsfulla syn på livet. Det är kul att läsa från hennes synvinkel och vara med när hon grubblar över mänskliga saker som vi tar för givet.

Takten är väldigt seg men av någon konstig anledning så störde det mig inte så mycket. Vet inte om det beror på att jag har läst så många långsamma böcker på sistone så att jag har blivit van. Hmm… nu när jag tänker efter så är det faktiskt ganska märkligt att jag inte tyckte att boken var seg trots att det knappt hände något på 300 sidor.

Det sämsta med boken är bristen på trovärdighet. Listan över saker som jag ifrågasatte under bokens gång är lång men jag ska bara ta upp de värsta punkterna:

   1. Kärleken mellan Bethany och Xavier.
De möttes vid skolskåpet och BANG så slog det gnistor om dem och Xavier var allt Bethany kunde tänka på. Det var inte alls trovärdigt. Jag hoppades genom hela boken på att det skulle finnas någon övernaturlig förklaring till varför men nähe. Bethanys förälskelse  är så extrem, det tog bara några dagar innan hon värdesatte Xavier högre än Gud som hon har tjänat i hela sitt liv.

   2. Xavier
Skolans snyggaste och populäraste kille som inte ville ha någon flickvän tills han mötte Bethany.  Xavier är så perfekt att man inte kan ta honom på allvar.

   3. Änglarnas uppdrag
Här förstår jag verkligen inte. Gabriel är himmelrikets mäktigaste krigare och han kommer ner till jorden för att… bli en musiklärare? Whaaaat? Finns det liksom ingen bättre position för honom? Och varför ska Bethany gå i skolan? Det känns ju inte som att hon går runt och frälser människor precis, snarare så ”smutsas” hon ner av klasskamraterna. Deras uppdrag känns helt meningslöst.

   4.Vänskapen mellan Bethany och Molly
Molly och hennes vänner verkar vara hur ytliga som helst och jag har väldigt svårt att tro att hon och Bethany blev bästisar efter första dagen i skolan.

Oj, nu blev det en lång recension. Som sagt, låt er inte avskräckas av de superdåliga betygen den har fått för den är faktiskt helt okej. Trots sina brister så tycker jag om den och kommer med stor sannolikhet att läsa nästa del i serien.

Jag måste bara även passa på att berätta litegrann om författaren. Alexandra Adornetto var bara 18 år gammal när hon gav ut den här boken! Och det är inte ens hennes första bok för hon debuterade redan när hon var runt 15 år. Gud… jag är inte alls avundsjuk

Berättarröst: +1
Koncept: +0,5
Språk: +0,5
Orimliga saker: -1

Mest intressanta karaktär: Jake
Bästa scen eller del: När Beth frågar de andra änglarna om vad MILF står för, svaret ser ni i citatet.
Minnesvärd citat: ”I believe it stands for ’mother I’d like to…befriend.’”

Betyg: 6/10