Mini-rec: En blödande halvvampyr som försvinner iväg i Peru

Titel: What Really Happened in Peru
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Åh Magnus, Magnus, du är bara för cool, rolig, charmig, söt, bedårande… ja allt! Den här e-boken handlar om fyra av Magnus äventyr i Peru där han ibland får sällskap av sina trollkarlskollegor Ragnor Fell och Catarina Loss. Deras tjat och dialoger är bara så himla roliga, Ragnor är liksom superseriös och Magnus tar ingenting på allvar. Kombinationen av dem två fick mig att le flera gånger.

Boken är bara på 40 sidor och indelade i fyra kapitel där varje del behandlar ett årtal i Peru. Trots att boken inte är så lång så tycker jag ändå att man fick en bra bild av Magnus och hans relation med sina reskamrater. Gillar ni Shadow Huntervärlden och Magnus Bane så lär ni också gilla den här boken väldigt mycket!

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise and Fall of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. No Immortal Can Keep a Secret
8. The Course of True Love [and First Dates]
9. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything [And Who You're Not Officially Dating Anyway]
10. The Last Stand of the New York Institute

________________________________________________________________________________________

Titel: Tenth Grade Bleeds
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #3
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2009

Tycke:
Blev ganska besviken på den här. Det som hittills har varit bra i serien blev sämre i den här boken. Karaktärerna gjorde ett par 180 graders personlighetsförändringar utan egentligen någon vettig anledning och sen blev de återigen sina forna jag vid slutet. Kändes mest som ett billigt trick för att skapa konflikter. Dessutom störde jag mig massor av flera av valen som Tod gjorde. Åh gud, varför är han en sån mes? Det kanske bara är jag som är grym men om en karaktär har försökt döda dig flera gånger samt torterat dina nära och kära så tycker jag att det är helt okej att avsluta dennes liv. Men nej, här ska man vara så himla god att man låter boven leva, trots att man vet att han bara kommer att återvända och göra livet surt för en igen.

Nej, ingen höjdare här. Blev besviken på karaktärerna flera gånger och handlingen kändes framtvingad. Något i stil med ”den här serien är på fem böcker så vi får inte låta den onda dö så tidigt trots att huvudkaraktären har haft flera tillfällen att döda honom”. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har redan resten av serien hemma.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

________________________________________________________________________________________

Titel: As They Slip Away
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #0.5
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Den här mellanboken är visserligen satt som #0,5 men jag skulle nog rekommendera att man läser den efter att ha läst första boken, alternativt den andra boken eftersom det var då den gavs ut.

Handlingen kretsar runt Selene, en bikaraktär som man träffade på i första boken Across the Universe. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på henne eller hennes bakgrund men nu efter att ha läst den här boken så vet jag hur gripande och tragisk den är. Man får även läsa om hennes vänskap med de andra ungdomarna på anstalten, så på det sättet fick man även inblick i de mer betydande bikaraktärernas bakgrund också. Utan att avslöja för mycket så fick den här e-boken mig att uppskatta några karaktärer mer, och avskyr en viss karaktär ännu mer.

Gillar ni Across the Universe-serien så rekommenderar jag verkligen den här. Beth Revis språk är lika suveränt som vanligt och det tar inte många sidor förrän man är fast i berättelsen.

E-boken kan läsas online här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

Extraböcker:
0.5. As They Slip Away

 

Mini-rec: En spricka i dagen innan

Titel: Fracture
Författare: Megan Miranda
Serie: Fracture #1
Sidantal: 262
Utgivningsår: 2012

Tycke:
När jag först öppnade upp den här boken så trodde jag av någon anledning att det skulle vara en överlevnadsbok om en tjej som har fastnat ute i vildmarken. Det visade sig att jag hade fel och boken lutar sig mer åt det övernaturliga än åt äventyrshållet. Kort sagt så handlar den om att Delaney ramlar igenom isen och är i det iskalla vattnet i 11 minuter, alltså hela 11 minuter utan syre. Till läkarnas och allas förvåning så vaknar hon upp ur koman utan några hjärnskador. Delaney trodde att hennes liv skulle återgå till det normala men det var tills hon upptäckte att hon ibland tappade kontrollen över sin egen kropp och hade en onormal dragning till människor hon inte ens kände.

Boken var rätt bra och spännande i början men jag upplevde den sista tredjedelen som väldigt förvirrande. Alla verkade brytas ner och jag förstod mig inte på huvudrollen. Kärlekstriangel kändes tvunget, i och med att boken är kort så skedde allting jättesnabbt. Jag gillar dock att Troy faktiskt kändes som en sympatisk kille i början, creepy men ändå rätt okej. Delaneys och Deckers relation gick mig lite på nerverna men samtidigt så upplevde jag den som trovärdig och jag förstår att de var osäkra på varandras känslor så de sårar varandra oavsiktligt hela tiden. Men gah… lite kommunikation skulle ha rett ut problemen från första början.

En okej bok, spännande i början men förvirrande i slutet. Finns en fortsättning också vad jag vet men jag lär nog inte plocka upp den inom den närmaste tiden..

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien
1. Fracture
2. Vengeance

____________________________________________________________________________________

Titel: The Day Before
Författare: Lisa Schroeder
Sidantal: 307
Utgivningsår:2011

Tycke:
Min tredje renodlade versbok av Schroeder och precis som med de andra så gillar jag den. Tycker väldigt mycket om att man som läsare inte alls fattade vad som pågick i början och att författaren placerade ledtrådarna väldigt bra så att ens intresse hölls på plats hela tiden. Själva konceptet är egentligen inget märkvärdigt, en ledsen tjej ger sig i väg till stranden för att komma undan sina problem och möter en ledsen kille med egna problem. Trots att de lär känna varandra under bara en dag och det är mycket insta-love så gillar jag deras relation väldigt mycket. Schroeders magiska språk får helt enkelt allt att verka så drömlik att man köper allting och tycker att det är gulligt och romantiskt istället för galet och icke-trovärdigt.

Ambers (tjejhuvudrollen) känslor beskrevs väldigt bra och det var lätt att sympatisera med henne. På det hela taget en fin och mysig bok som går väldigt snabbt att läsa.

Betyg: 6,5/10

____________________________________________________________________________________

Titel: Ninth Grade Slays
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #2
Sidantal: 278
Utgivningsår: 2008

Tycke:
Andra boken i serien om halvvampyren Tod. Man kan i stort sett delar in boken i tre delar där den första och tredje delen utspelar sig i hemstaden medan den andra delen utspelar sig i Ryssland. Första delen var okej, kändes mest som en inledning där nya karaktärer introducerades. Övergången mellan första och andra delen var väldigt tydlig och flöt inte alls på. Helt plötsligt var de i Ryssland, jahopp. Övergången mellan miljöerna var faktiskt så dåligt att det kändes som att det var två separata böcker. Nåja, i Ryssland fick man i alla fall veta mycket mer om vampyrvärlden så det var rätt intressant. Favoritdelen är den tredjedelen där hemligeter avslöjades samt det var en del spänning och action också. Slutet var förvånansvärt känslosamt och mina ögon fuktades litegrann.

På det hela taget en rätt så bra och snabbläst bok. Råkade spoila för mig själv genom att läsa handlingen för första boken i spin-off-serien till den här så jag visste redan svaret på en av de stora hemligheterna, annars så kanske jag skulle ha gillat den ännu mer.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

 

En lillasyster som dödar för storasysterns skull

Syskonkärlek på liv och död!

Titel: Mind Games (alt. Sister Assassin)
Författare: Kiersten White
Serie: Mind Games #1
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2013

Handling:
Sedan föräldrarna dog i en bilolycka har Fia gjort allt för att göra sin blinda men synska storasyster Annie lycklig. Fastän hon avskyr att vara en marionettdocka så gör hon allt som Keane säger för att de inte ska skada hennes syster. Uppvuxen bland människor som kan förnimma andras känslor och tankar så är Fias enda skydd mot dem att bli galen. Den dagen då hon blir skickad för att döda en kille vid namn Adam blir dagen då hon bryter mot ordern. Hennes instinkter säger åt henne att rädda Adam och för den första gången på länge så lyder hon dem, även om det innebär att hon sätter sin Anniei fara.

 

Tycke:
Eftersom jag gillar Paranormalcy-serien så var jag givetvis nyfiken på Kiersten Whites senaste bok. En berättelse om en lönnmörderska och hennes synska syster lät ju bara så häftigt. De första 40 sidorna gav mig faktiskt lite huvudvärk. Boken är berättad av både Fia och Annie, och sedan både i nutid och i dåtid (som i minnesglimtar alltså, inte ordtempus). Så egentligen kan man nästan säga att det är fyra berättarröster, för förutom att hålla koll på vem som är berättaren för tillfället så behöver man även hålla koll om kapitlet utspelar sig i nutid eller för X-antal år sen. Jag vande mig dock vid detta så småningom och efter ett tag så gillade jag det riktigt mycket, men det tog som sagt lite tid att komma in i det.

Fias berättarröst i sig upplever jag som hackigt och ”all over the place”. Men detta tycker jag är riktigt bra för det gestaltar hennes halvgalna sinnesstämning helt suveränt. Redan från första kapitlet så förstår man att hon har problem och är inte helt mentalt stabil vilket gör henne ännu mer intressant. Annie är okej, hon sticker inte ut lika mycket som sin syster och jag känner litegrann som att hennes största syfte i berättelsen är att få Fia att framstå som mer mänsklig så att man som läsare förlåter henne för det hemskheter hon gör – ”för hon gör ju det bara för att skydda sin älskade syster.” På det hela taget så tycker jag att Fias kärlek till Annie är mycket starkare än Annies till Fia. Det var inte förrän i slutet av boken som jag uppfattade att Annie också älskar sin syster väldigt mycket.

Det finns även en gnutta kärlekstriangel i det hela men det är inget som tar över berättelsen så för mig så funkar det fint. Min självklara favorit är James. Han är hundra gånger mer intressant än Adam. Dessutom så tycker jag om att han har sin egen agenda och att man inte riktigt vet var man har honom. Tycker att han och Fia passar bra ihop.

Boken är relativt kort så det händer inte särskilt mycket. Som tidigare nämnt så är det många kapitel som handlar om Annies och Fias bakgrund så den nutida handlingen utspelar sig kanske bara på 130 sidor eller mindre. Trots det så tycker jag ändå att boken är spännande rakt igenom.

Sammanfattningsvis, en kort och intressant bok med en hemlig förening som utnyttjar flickor med magiska förmågor. Kan vara svårt att hålla koll på berättarformen i början men när man har vant sig så är den bra. Kommer absolut att plocka upp nästa bok när den kommer. Och just ja, UK-versionen av den här boken heter ”Sister Assassin”. Vet inte riktigt vilket namn jag föredrar faktiskt, tycker att båda passar och inte passar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattade ju att något måste vara fel med Annies vision för Fia skulle aldrig döda henne. Men jag tyckte att det var väldigt starkt och uppoffrande av Annie att låta det ske trots att hon såg att Fia dödade henne.

 

Handling: +0,5
Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Förvirrande berättarform i början: -0,5

Mest intressanta karaktär: James
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sophia dödade Clarice]
Minnesvärt citat:
Their smiles are lies.
Most smiles are.

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot virriga berättarröster samt tidshopp i berättelsen

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en positiv huvudkaraktär, t.ex. som Evie i Paranormalcy.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Mind Games (alt. Sister Assassins)
2. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

 

En åttondeklassare som biter

Början på en lovande serie. 

Titel: Eigtht Grade Bites
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #1
Sidantal: 172
Utgivningsår: 2007

Handling:
Tod har varit föräldralös sedan tre år tillbaka och blivit omhändertagen av sin mammas bästa vän Nelly som inte har något emot hans hemliga och speciella kost – blod. Tods pappa är nämligen en vampyr och hans mamma en människa vilket gör honom till en halvvampyr. I hela sitt liv har han trott att det inte fanns andra vampyrer men mystiska mord och försvinnanden i staden väcker hans misstankar. När en ny lärare börjar på skolan och blir onormalt intresserad av honom börjar det minst sagt blir skumt. Tillsammans med sin bästa kompis Henry lär sig Tod att det finns fler vampyrer än vad han tror.

 

Tycke:
Den här serien har jag varit intresserad av hur länge som helst så jag blev superglad när jag upptäckte att stadsbiblioteket i Malmö hade hela serien inne! För att inte vara alltför girig lånade jag bara hem de två första böckerna i serien och nu har jag läst första boken.

Det är en relativt kort bok och i och med att det är första boken i en serie så känns det mest som en prolog, dock en väldigt lovande sådan. Jag gillar Tods berättarröst och han känns som en trovärdig 13/14-åring. Jag gillar även kompisen Henrys intresse för udda tjejer. Tycker mycket om vänskapen mellan dem och att Henry inte behandlar Tod annorlunda bara för att han är vampyr.

Vad jag gillar riktigt mycket med Tod är att han faktiskt berättar om sina problem och misstankar för andra redan i tidigt skedde. Hur ofta händer det i ungdomsböcker egentligen? Uppskattar verkligen att författaren inte hamnade i den klichén med att låta huvudrollen bete sig som en idiot och håller allt hemligt. Dock så trodde varken Nelly eller Henry på Tod och tyckte bara att han överdrev så det tjänade inte så mycket till. Men det var ett tappert försök åtminstone.

I och med att det är en kort bok så får det blir en kortare recension den här gången. I överlag så gillar jag den och tycker att serien verkar mycket lovande. Boken är lättläst och takten är jämn. Innehöll inte så mycket action men jag kan tänka mig att det blir mer av den varan i de kommande böckerna.

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Tod
Bästa scen eller del: Övernattningen med Henry.
Minnesvärt citat: “People fear what they can’t understand and harm what they fear.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha något snabbläst och lättsmält med en övernaturlig touch och manlig protagonist. Kan tänka mig att yngre killar kommer att älska den här. 

Rekommenderar inte för:
Är du trött på vampyrböcker är det inget för dig. Inte heller om du vill ha en romantisk bok.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

 

 

Slutet av en kär serie

En av årets mest efterlängtade böcker är nu läst!

Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Sidantal: 568
Utgivningsår: 2013

Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling:
Tessa står inför sitt bröllop men kan ändå inte känna sig lycklig. Hennes fästman Jem är döende och en del av hennes hjärta tillhör fortfarande Will. Dessutom är Mortmain fortfarande efter henne och ingen vet varför han ens vill ha henne eller vad för varelse som Tessa egentligen är. Klockan tickar och det dröjer inte länge förrän Mortmain skrider till verkat och skadar dem som står Tessa nära. Jem och Will vill skydda henne och hon vill skydda dem. Men kommer kärleken att leda till hopp eller kommer den att leda till undergång?

Tycke:
Äntligen har jag läst ut Clockwork Princess, en av de absolut mest efterlängtade böckerna i år! Jag är ingen hardcore fan men jag gillar Clares Shadowhunter-värld väldigt mycket och tycker om alla hennes böcker, den här är inget undantag.

Yup, jag tycker om boken mycket men samtidigt så är jag lite besviken på den för jag hade förväntat mig att den skulle vara ännu bättre. Med tanke på att alla jag känner på Goodreads som har läst den har gett den fullpott så trodde jag också att jag skulle hitta en 10-poängare, men nja… det blev inte riktigt så.

Jag trodde att det skulle bli ett superepiskt slut men det fick jag inte och dessutom så gillar jag inte riktigt vissa av valen som karaktärerna gjorde i sista tredjedelen av boken. Från The City of Lost Souls så fick man ju även ett litet hum om hur den här serien skulle sluta så jag blev inte så förvånad över handlingen tyvärr. För att inte spoila något så skriver jag mer om detta i spoilersektionen.

Och nu till det som jag älskar med den här boken: dialogerna! Cassandra Clare är en mästarinna på att få till roliga repliker oavsett vilken situation karaktärerna befinner sig i och jag brast ut i skratt flera gånger trots att handlingen är så mörk. Sen älskar jag att Jem pratar mandarin och jag känner mig så smart när jag förstår vad han säger utan att behöva läsa översättningen. Dialogerna han säger är dock väldigt sliskiga och jag tvivlar faktiskt på att en normal människa skulle prata så på riktigt men just här så funkar det. Till sist men inte minst så gillar jag verkligen kärlekstriangeln i den här boken. Nu för tiden brukar jag bara himla med ögonen åt dem men Clare har lyckats riktigt bra. Till skillnad från det vanliga ”tjej-har-två-alfahanar-efter-sig” så är det här snarare tre kompisar som älskar varandra så mycket att de försöker dra sig tillbaka för att inte såra de andra två. Tess vill inte förstöra vänskapen mellan Jem och Will, Jem har ingen aning om att Will är kär i Tess och Will håller igen sina känslor för att han vill att Jem och Tess ska bli lyckliga. Istället för att försöka ta så försöker de ge varandra så mycket de kan. Så olyckligt och fint.

Blir svårt att fortsätta skriva utan att spoila något så jag nöjer mig här. Som sagt, en mycket bra bok och det är verkligen både sorgligt och lyckligt att den här serien nu är slut. Har ni inte läst något av Cassandra Clare så måste ni börja göra det med en gång!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Någon annan som tyckte att det var helt skumt att Tess åkte till Lightwoods hus i bröllopsklänning? De visste ju allihop att det kunde strid, varför åker hon dit när hon är klädd i en otymplig bröllopsklänning. Känns knäppt.  

• Är Woolsey ett vanligt varulvsnamn? Dyker upp både i Själlös och i här.

• Något jag störde mig på var att Tess och Will hade sex så snabbt efter Jems död! Jag vet att de trodde att de skulle dö nästa dag och att de har älskat varandra länge men moralpolisen inne i mig tyckte att det var fruktansvärt respektlöst av dem att ligga med varandra. Känns som att de förrådde Jem

• Anade att Jem inte alls var död eftersom man aldrig fick läsa om den, så man visste ju att nåt lurt var på gång! Och med tanke på att jag redan efter att ha läst the City of lost souls misstänkte att broder Zacharias var antingen Will eller Jem så var jag inte helt oförberedd på att Jem fortfarande levde, misstänkte dock genom halva boken att det var Will som skulle vara broder Zacharias.

• Första halvan av epilogen krossade mitt hjärta totalt, satt och storgrät i soffan. Men sen när man fick se att Jem hade blivit frisk igen blev jag så chockad att jag liksom slängdes ut från berättelsen. Hur blev Jem mänsklig igen? Missade jag något från the City of lost souls?

 

Karaktärer: +0,5
Dialoger: +1
Berättarröst: +0,5
Handling: +1
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Men det får väl bli Jem ändå.
Bästa scen eller del: Första halvan av epilogen
Minnesvärt citat: (höll på att skratta ihjäl mig på den här, kräver dock att man har läst The Mortal Instruments för att fatta skämtet)
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Cassandra Clares böcker så klart!

Rekommenderar inte för:
Har ni testat att läsa någon av Shadowhunter-böckerna och inte gillat dem så är inte den här boken för er.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

 

En skola för mytologiska krigare

Magi, mytologi och internatskola kan inte bli fel.  

Titel: Touch of Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #1
Sidantal: 350
Utgivningsår: 2011

Handling:
Att gå i en skola för mytologiska krigare är inte lätt, speciellt inte när man är en nykomling och dessutom inte alls bra på att slåss. Gwens unika förmåga att förnimma känslor och läsa minnen från både levande och döda objekt genom att röra vid dem gör att hon håller för sig själv. Hon känner sig inte hemma i sin nya skola där tjejerna är vackra men bitchiga och alla killar är stiliga men stygga. När en viktig artefakt blir stulen från skolan och Gwen hittar liket av skolans populäraste tjej i biblioteket slår lärarna fast vid att det är verket av Reapers, guden Lokis onda anhängare. Men Gwen kan inte släppa känslan av att något är fel och precis som sin mamma så kan hon inte låta bli att ta reda på sanningen… hur farlig den än visar sig vara.

Tycke:
Blev nyfiken på den här boken när jag fick veta att handlingen skulle utspela sig på en internatskola för mytologiska krigare. Gillar ju både internatskolor och mytologi, och kombinationen av dem båda visar sig vara riktigt bra!

Boken är full av klichéer och ibland känns handlingen en aning påtvingad men på något märkligt sätt så har författaren fått det att fungera ändå. Huvudrollen Gwen är utbölingen som ingen gillar, alla andra är supersnygga och rika som svin. Och sen har vi kärleksintresset Logan som är skolans bad boy nummer 1 och av någon outgrundlig anledning blir kär i Gwen men kan inte ha ett förhållande med henne på grund av något som läsaren inte får veta. Släng in en bitchig tjej som visar sig ha ett djup och ett mysterium som är så genomskinlig att man undrar om skolans lärare är idioter så har du boken i ett nötskal.

Karaktärerna och handlingen är inte så nyskapande men som sagt så tycker jag mycket om boken ändå. Jag gillar Gwens ironiska berättarröst och att hon vågar stå upp för sig själv samt följa sina instinkter. Visst, hon tänker jämt på hur snygga och rika de andra tjejerna är men det är snarare bitterhet än dåligt självförtroende. Hon tycker att världen är orättvist och det är inte helt oväntat med tanke på att hennes mamma nyligen har dött och hon tvingas börja på en skola där hon inte känner någon.

Konceptet med skola där ättlingar till mytologiska krigare studerar gillar jag starkt! Så himla kul att alla är helt bad ass på att slåss (förutom Gwen då förstås). Från början var jag lite skeptisk till att författaren har blandat hejvilt bland olika mytologier men efter ett tag tyckte jag att det var riktigt bra. Kul med en skola där vikingar, valkyrior, amazons, ninjor, spartans med mera pluggar tillsammans. Gilla även att studenthemmen är så olika, i Vahalla är allting stort och fint medan i Styxx där Gwen bor är det rökigt och mörkt.

Kort sagt, den här serien har mycket potential och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen. Gillar ni mytologi och internatskolor är den här boken perfekt för er!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ehh, stack Morgan iväg mitt i under idrottslektionen för att hångla med Samson? Känns helt skumt tycker jag med tanke på att de skulle träffa varandra senare samma kväll. Och ändå så säger de att de ska vara försiktiga med att synas tillsammans. Mhm… de gör ju verkligen ett bra jobb.  

• Så fort prowlern dök upp och man fick veta att det var en illusion så var det väldigt lätt att komma på att Jasmines lik också var illusion. Vem vill annars döda Morgan och Samson? Däremot så är ju lärarna VÄLDIGT sugiga som inte insåg att liket var fejk. Borde de inte ha gjort noggrannare undersökningar?

 

Koncept: +1
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Klichéer/Genomskinligt mysterium: -0,5

Mest intressanta karaktär: Gwen, men annars så brukar jag ”gilla” Loki i nordisk mytologi
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: “I wouldn’t say hate, exactly. You’re kind of like fungus, Gwen. After a while, you just start growing on people.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar mytologi, internatskolor och mysterier.

Rekommenderar inte för:
Ni som är trötta på att den osynliga flickan ska få skolans värsta bad boy på fall utan någon speciell anledning.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Titel ej bestämd

Extraböcker
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

 

Grekiska vampyrer?

Som Vampire Academy fast med grekisk mytologi

Titel: Half-Blood
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #1
Sidantal: 281
Utgivningsår: 2011

Handling:
Alex (Alexandra) har varit på flykt med sin mor i tre år utan att hon själv vet varför. Men när hennes mamma blir dödad av daemons och Alex lämnades ensam så dröjer det inte länge förrän vakterna från Covenant hittar henne. Tillbaka på skolan får hon veta att hon har sommaren på sig att bevisa att hon är en värdig kämpe för annars kommer hon att bli en slav. Alex blir tränad av den heta pure-blood Aiden som hon motvilligt får känslor för. Men alla vet att en pure-blood och en half-blood inte kan bli tillsammans och snart får Alex mycket värre problem. Daemonsattacker i närheten ökar och Alex inser att hon måste göra något för att stoppa dem.

 

Tycke:
Med tanke på att jag redan innan jag öppnade upp boken visste att den skulle påminna mycket om Vampire Academy så kunde jag inte låta bli att hålla utkik efter likheterna. Och ja, böckerna liknar varandra, men för mig så gör det faktiskt inte så mycket för jag gillar den ändå.

Alexandra är som en bitchigare version av Rose och termerna half-blood, pure-bloods och daemon har sina motsvarigheter i dhampir, moroi och strigoi. Pure-bloods är dock inga vampyrer utan ättlingar till grekiska gudar men deamon suger blod för att få i sig aether. Och ja, en deamon kan omvandla andra till deamons som den biter tillräckligt länge.

Det finns fler likheter men nog talat om dem. I överlag så gillar jag både karaktärerna och handlingen. Favoriten är än så länge Seth och jag hoppas att han är med mer i nästa bok. Aiden fastnar jag inte så mycket för, han känns som det typiska kärleksintresset men han är helt okej. Alex gillade jag inte alls i början för hon var så himla omogen men hon växte under berättelsens gång och nu tycker jag att hon är rätt bra.

Handlingen är tillräckligt spännande för att jag skulle läsa ut boken i två sittningar. Takten är jämn och det blir aldrig tråkigt. Hade det inte varit för att jag hela tiden jämförde den med VA så skulle jag förmodligen ha gillat den riktigt mycket. Nu känns ju inte konceptet så nyskapande för jag har läst liknande böcker förr, men jag tycker absolut att Half-Blood ändå har sin unika touch med sina grekiska gudar (som i och för sig inte var med särskilt mycket) och sina färgstarka karaktärer.

Kort sagt, en bra och spännande bok. Har du inget emot att den påminner om VA eller om du inte har läst VA tidigare så tror jag att det kan bli en ny favoritbok. Jag gillar den och ser fram emot att läsa nästa del i serien.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte att mamman hade blivit en strigoi, ehh daemon när Alex berättade att hon aldrig fick tid att ta hand om liket. Jag trodde dock inte att oraklet menade mamman när hon berättade om spådomen.

 

Spänning: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Seth
Bästa scen eller del: Delarna med Seth
Minnesvärt citat: “Okay. I’m ready to move onto something else, like practicing with knives or defense against the dark arts. Cool things.”
“Did you just quote Harry Potter?”

Rekommenderar för:
Ni som gillar Vampire Academy och som inte har något emot att läsa en liknande historia. Rekommenderar även till er som inte har läst VA och gillar spännande böcker med karaktärer som kan slåss.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill läsa något unikt eller inte gillar envisa och omogna huvudkaraktärer.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

En blandning mellan Harry Potter och Narnia

… fast med vuxnare inslag.

Titel: Magikerna (eng. The Magicians)
Författare: Lev Grossman
Serie: The Magicians #1
Sidantal: 437
Utgivningsår: 2013 (original 2009)

Handling:
Quentin har alltid varit den udda och olyckliga killen som gärna drömmer sig bort i favoritbarnsagan Fillorys värld. Han längtar bort så mycket från verkligheten att när han slutligen hamnar i en annan dimension så tror han att det bara är en dröm. Han får reda att han tillsammans med över hundra tonåringar ska göra ett inträdesprov till magikerskolan Brakeville. Quentin har alltid varit bra på att plugga men provet liknade inget annat han hade sett tidigare. Som tur är visar det sig att han har fallenhet för magi och blir antagen. Quentin tror knappt att det är sant, men snart visar det sig att magi är mycket verkligt, och att det även är farligt.

Tycke:
Fia fick mig att bli intresserad av den här boken när hon beskrev den som en blandning mellan Harry Potter och Narnia. Nu efter att ha läst den kan jag inte annat än att instämma, det är dock en mycket mörkare version än vad jag hade väntat mig.

Det märks tydligt att Magikerna är en vuxenbok. Det är svordomar, sex, alkohol och svek. Karaktärerna är olyckliga allihopa och man (eller i alla fall jag) blir deppig genom att läsa boken. Med tanke på att 90% av alla böcker jag läser är ungdomsböcker så har jag förmodligen blivit alldeles för van vid kärlek och vänskap som överlever döden. I Magikerna är detta en bristvara och samtidigt som det är en frisk fläkt så tycker jag att karaktärerna är så elaka mot varandra. Det är ständigt konflikter mellan Quentin och hans vänner och ibland så förstår jag inte ens om de är vänner eller fiender. Det känns som att de grälar hela tiden och det är alltid någon som hatar någon. Hur står man ut med en sådan vänskapskrets egentligen? Det är ju värre än relationerna  i Gossip Girl!

När vi kommer till handlingen så tyckte jag att början av boken var helt fantastiskt. Att få följa med Quentin när han upptäcker en ny värld och vara med honom när han gör inträdesprovet är en upplevelse som jag kommer att minnas en lång tid framöver. Mittendelen är en aning seg men den kom igång sen vid slutet då den blev riktigt spännande igen. Hade verkligen inte väntat mig att berättelsen skulle utvecklas på det sättet. Gillar hela konceptet och jag tycker att Grossman har gjort ett väldigt bra jobb med att bygga upp både spänningen och stämningen.

På det hela taget så känns berättelsen abstrakt och drömlik. Istället för att sugas in i berättelsen och känna mig som Quentin så förblev jag en betraktare. Det påminner om andra berättelser men ändå liknar det inget annat som jag har läst förut. En mycket märklig känsla det där. Jag gillar ju när författaren får mig att känna att huvudrollen är min bästa kompis eller rent av mig själv. Här kände jag ett stort avstånd till Quentin trots att jag var i hans tankar men det var ändå helt okej.

Magikerna är utan tvekan den mest unika boken jag har läst på länge. Även om jag inte älskar den lika fullt ut som många andra gör så tycker jag definitivt att det är en mycket läsvärd bok. Språket, handlingen och karaktärerna tillsammans gör det verkligen till en annorlunda läsupplevelse. Är du trött på böcker med stereotypiska karaktärer och förutsägbara handlingar så kan jag rekommendera att du spana in den här.

Edit (2012-04-14)
När jag skrev recensionen hade jag precis läst ut boken, nu nästan en månad senare tänker jag fortfarande ibland på Quentin och hans olycklighet. Tycker verkligen att författaren har gestaltat hans drömmar och känslor bra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Woah, hade inte alls räknat med att de skulle åka till Fillory. Trots att jag visste att fanns andra världar så tänkte jag att Fillory var ett sagoland som inte fanns på riktigt. Blev verkligen superöverraskad när de reste dit i slutet.

• Gillar verkligen hela tanken med att Quentin är så olycklig. Han drömmer jämt bort om en plats där han är lycklig men även när han når dit så upptäcker han att han fortfarande är olycklig. Först Brakeville och sen Fillory, så himla tragiskt. Detta fick mig att tänka på att man är bara så lycklig som man tillåter sig själv vara. Istället för att längta efter något omöjligt (fast i Quentins fall blev det möjligt) så kan uppskatta det som man redan har istället.

 

Koncept: +1
Oförutsägbarhet: +0,5
Handling: +0,5
Minnesvärd: +0,5

Mest intressanta karaktär: Eliot
Bästa scen eller del: Spoiler [När de kom till Fillory]
Minnesvärt citat:
”Förr brukade man kunna säga ’vän’ på alviska och då blev man insläppt”, sa Josh. ”Nuförtiden har alldeles för många läst Tolkienböckerna.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en unik läsupplevelse och inte har något emot bitvis sega partier.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte deppiga karaktärer så bör du inte plocka upp den här.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Magikerna (eng. The Magicians)
2. The Magician King

 

 

 

Vissa seriealbum borde inte ha blivit gjorda…

En sämre seriealbum-omtolkning får man leta efter…

 

 

Titel: Hush, Hush
Författare: Becca Fitzpatrick
Illustratör: Jennyson Rosero
Serie: Hush, Hush: The Graphic Novel #1
Sidantal: 180
Utgivningsår: 2012

 

 

 

 

Tycke:
Åh gud, jag vet inte ens var jag ska börja. Det här seriealbumet är bara så FEL! Den har totalt förstört min bild av karaktärerna. Jag tyckte ju ändå att Hush, hush (boken alltså) var rätt bra, hur kan man misslyckas så totalt med en seriealbum-adaptation?

Det är lättare att visa vad jag menar så här kommer bilder från seriealbumet.

För det första, Noras klädstil! I boken uppfattade jag henne som en alldaglig, till och med blyg tjej. Kollar hur hon klär sig i seriealbumet.

 

Det är hur hon är klädd i skolan. Även om hon visar upp halva överkroppen så är det ändå bra att hon har behå på sig…

…  för det har hon inte nästa dag i skolan. Varför inte krydda till skollektionerna med urringat linne och en kjol som knappt täcker baken?

Och det här är hur hon klär sig (och sitter) när hon letar upp Patch på ett skumt biljardställe. Ser hon ut som en 16-åring. Tror inte det va?

Som om klädstilen i skolan inte är nog så var illustratören tvungen att slänga in lite sexiga sängbilder på Nora också. Sover hon förresten med mascara?

Och det här är alltså Vee som ska föreställa en söt och kurvig/mullig tjej. Hon ser snarare ut som en arg karl. Illustratören kompenserar dock hennes manliga utseende genom att ge henne gigantiska bröst (som iofs alla tjejkaraktärer i albumet har).

Och så har vi personen som ska föreställa vår snygga och mystiska Patch. Ehem, jag vet att han ska vara cool men här ser han ut att vara:
1. blind
2. hålla sig för gaserna i magen som vill ut
3. en zombie innan ruttningsstadiet

Ser han bättre ut i profil? Nja… kan jag inte riktigt påstå.

Marcie är faktiskt den som stämmer bäst överens med min bild av karaktärerna. Jag är dock väldigt tveksam till att skolans populäraste och rikaste tjej går runt med två tofsar på huvudet.

Detta är alltså vad Patch och Nora gör mitt i klassrummet under deras första lektion tillsammans. Kom igen alltså…

Den här bilden fick mig att börja gapflabba. Hur kan man göra ett sådant misstag? Jag vet att det finns ett biljardspel som heter Nine-ball men den går knappast ut på att man bara har nior på bordet.

Och nej, albumet täcker inte hela handlingen i boken heller utan slutar väldigt mitt i. Kommer dock inte att plocka upp fortsättningen. Ville egentligen ge den 1 i betyg från början men den fick ju faktiskt mig att skratta ett par gånger för att den var så dålig så därför får den 1,5. Jag kan dock tänka mig att man kan gilla seriealbumet om man inte har läst originalboken. Då skulle man inte ha suttit och stört sig på hur dåliga karaktärerna i seriealbumet stämmer överens med de i boken.

Betyg: 1,5/10

 

 

Mera Engelsfors

Kan den här möjligen vara den första svenska ”mellanboken”?

Titel: Berättelser från Engelsfors
Författare: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Illustratör: Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johnsson
Serie: Engelsforstrilogin #2.5
Sidantal: 112
Utgivningsår: 2013

Omdöme:
Eftersom det är en novellsamling samt seriealbum så skippar jag handlingsdelen.

Engelsforstrilogin är min personliga favorit när det kommer till svenska ungdomsbokserier och när jag fick veta att författarna kommer att ge ut en ”mellanbok” i form av ett seriealbum så blev jag såklart lockad. Tycker att idén är helt genialt. Mellanböcker är ju ett vanligt förekommande fenomen inom YA-världen, men en mellanbok som seriealbum har jag aldrig hört talats om tidigare.

Boken innehåller 8 tecknade noveller om olika karaktärer i Engelsforstrilogin. Att det är tre olika illustratörer märks tydligt. Samma karaktär kan se helt annorlunda ut mellan de olika novellerna. Detta är dock inget som jag fann störande, snarare tvärtom, tyckte att det var superkul att se de olika tolkningarna av karaktärerna!

Seriealbumet är bara på 112 sidor men eftersom en bild säger tusen ord och det är hur många bilder som helst så känns det som att man fick en mycket närmare bild av (bi)karkatärerna och deras förhållande med andra. Dessutom är det superlyxigt att alla sidor är i färg, inget svartvitt här inte.

Min favorit av novellerna är nog Frestelsen. Jag gillar utseendet på karaktärerna och det är den enda novellen där Viktor är med. Lina har även den tecknarstilen som jag gillar mest.

Om du tänker läsa det här seriealbumet så bör du ha läst både Cirkeln och Eld först, för ett par av novellerna innehåller MAJOR SPOILERS!

Det är svårt att skriva en recension om seriealbumet utan att spoila alltför mycket så jag nöjer mig här. Jag gillar den väldigt mycket och gillar ni Engelsforstrilogin så är det här seriealbumet ett solklart måste. Längtar halvt ihjäl mig till sista delen Nyckeln som kommer ut i höst!

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
3. Nyckeln

Extraböcker:
2.5. Berättelser från Engelsfors

Sen vill jag bara stoppa in fotot jag tog med Engelsforsgänget när de var i Malmö