Hur kan man låtsas vara en vampyr i 17 år?

För att det är ju så kul att äta rått kött och dricka blod varje dag.

Titel: The Hunt
Författare: Andrew Fukuda
Serie: The Hunt #1
Sidantal: 293
Utgivningsår: 2012

Handling:
17-åriga Gene känner sig som den sista människan i världen. Varje dag tar han på sig sina falska tänder och går i skolan med vampyrer… och låtsas vara en av dem. Människor, eller heapers som vampyrerna kallar dem, anses vara delikatesser och är i stort sett utrotade. Gene är livrädd för att bli upptäckt och uppäten men ser inget annat sätt att överleva förutom att låtsas vara en vampyr. Vid utlottningen till The Hunt, en nationell jakt som går ut på att låta ett gäng vampyrer jaga människor blir Genes namn dragen och han tvingas åka till träningscentret för att förbereda sig inför jakten. Att låtsas vara en vampyr i skolan är svårt nog, kommer han att överleva träningen? Och även om han gör det, kommer han att överleva jakten?

Tycke:
Efter att ha läst The Immortal Rules så var jag sugen på fler vampyrdystopier så därför fick jag upp ögonen på The Hunt som sägs vara en dystopi med vampyrer samt påminna om The Hunger Games. Efter att ha läst den så kan jag väl tycka att det ligger en viss sanning i jämförelsen men jag skulle knappast säga att de är särskilt lika.

The Hunt är en spännande bok med ett väldigt intressant koncept. Jag gillar vampyrböcker och jag gillar dystopier, en kombination av dem går absolut hem hos mig. Jag gillar idén med att världen har blivit övertagen av vampyrer och människor är i stort sett utrotade för de anses vara en delikatess. Någon som ser ett visst samband med hur vi fiskar ur havet idag?

Själva ordet ”vampyr” användes inte i boken men av beskrivningarna att döma så förstår man att det är vad de är. De är för det mesta civiliserade men så fort de upptäcker en människa blir de så besatta på mat att de blir helt galna. Något speciellt med dessa ”vampyrer” är att de faktiskt verkar åldras och så vitt vad jag vet så är de inte odödliga. Informationen man får om dem är ytterst begränsad, man vet t.ex. inte hur de tog över världen, om de kan försöka sig via sex eller om de kan föröka sig via bitningar (tror att det antyddes men det sades aldrig rakt ut). Tycker att det är rätt konstigt att deras erogena zon verkar sitta i armbågen(!). Deras hångel består liksom av att man armbåga varandra eller aggressivt gnider armarna mot varandra. Istället för att le så smeker de sin egen handled. Knasigt!

En annan sak som jag tycker är skumt är att Gene har lyckats låtsas vara en vampyr i 17 år! Han har alltså inte gäspat, rynkat på pannan, skrattat eller nyst någon gång när han umgås med andra vampyrer i skolan. Han måste tvätta sig hela tiden så att hans svettlukt inte avslöjar honom och raka sig varje dag. Gud, jag skulle förmodligen aldrig ha orkat med ett sådant liv. Och hur lyckas man låta bli att nysa och gäspa? Att Gene lyckas hålla det hemligt att han är en människa så länge tycker jag inte är ett dugg trovärdigt. Tur för honom att han inte har några finnar och är lika snygg som de andra vampyrerna. Jag gillar dock att han är en skicklig lögnare och använder list för att klara sig ur knipor.

Kort sagt, mycket spänning och intressant koncept, men tyvärr brister den totalt i trovärdighet samt ett par av tvisterna är superuppenbara. På det hela taget så är boken tillräckligt lockande för att jag skulle läsa ut den på två kvällar. Vill ni ha något snabbläst och spännande så rekommenderar jag den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Seriöst, det var så uppenbart att Ashley June också var en människa så att jag trodde att det skulle vara en dubbeltvist. T.ex. att hon bara låtsades vara mänsklig för att få Gene att avslöja sig. Det måste ju vara 10ggr svårare för henne med tanke på att hon är en tjej, vad gör hon när hon får mens? Nu kanske jag är fördomsfull för att författaren är en man, men jag tror faktiskt inte att han har tänkt på den punkten.

• Är Genes pappa död på riktigt tror ni? Eller är han en vampyr nu? Jag tror att han har något att göra med att Gene och Ashley blev valda till jakten.  

• Jag märkte faktiskt inte alls att inga vampyrer hade namn förrän de påpekade det i sista tredjedelen av boken. Rätt häftigt gjort av författaren faktiskt, för det kändes helt naturligt att Gene hittade på smeknamn åt dem och jag tänkte aldrig på att man inte fick veta deras riktiga namn.

 

Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Trovärdighet: -1

Mest intressanta karaktär: Gene
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ashley offrade sig för honom]
Minnesvärt citat: ”Long or short?” the man says.
Den är egentligen bara kul när man ser scenen framför sig. Tyckte att det var rätt kul att mannen smyger fram till Gene just precis när han ska pissa och viskar den frågan i hans öra haha.

Rekommenderar för:
Gillar ni spänning så lär ni sluka den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha trovärdighet i böcker.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Hunt
2. The Prey
3. The Trap

 

Slutet är nått!

Sista boken i Matched-serien är nu utläst.

Titel: Reached
Författare: Ally Condie
Serie: Matched #3
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen)

Handling:
Xander, Ky och Cassia jobbar nu alla tre för The Rising men på olika ställen. Xander jobbar inom sjukvården, Ky jobbar som pilot och Cassia som en sorter. De saknar varandra men vet att The Rising närmar sig och när som helst kommer rebellerna att ta över The Society. När folk börjar insjuknar i en sjukdom som kallas Plague skrider The Rising till verket. Först verkar allt vara under kontroll, men sedan bryter kaoset loss. Xander, Ky och Cassia vävs in i hemligheterna och upptäcker att de måste göra allt de kan för att rädda livet på sina nära och kära.

Tycke:
Jag har hört väldigt blandade åsikter om den avslutande delen i Matched-serien så jag hade inte särskilt höga förväntningar när jag öppnade upp boken. För en gångs skull så var boken så som jag förväntade mig så jag blev varken överraskad eller besviken.

I första boken var Cassia ensam berättare, i andra boken växlade kapitlen mellan Cassia och Ky, och nu i den tredje boken får vi ta del av Xanders berättarröst också. Ett problem som jag hade var att jag jämt blandade ihop deras röster. De låter ju som en och samma person allihopa. Fick jämt kolla upp i vems huvud jag befann mig i för tillfället och det störde ju en del av läsupplevelsen.

Början började väldigt sakta men farten drogs upp fram mot mitten (eller en tredjedel) av boken. Det var då som den blev som mest spännande och jag satt och bläddrade som besatt. Hemligheter vävdes in varandra och hjärnan arbetade på högtryck för att reda ut allt. Händelser och bakgrundshistorier som jag trodde att jag hade koll verkade helt plötsligt väldigt komplicerade och helt ärligt talat så förstår jag fortfarande inte hela bilden. Det kändes som att de förklarade samma saker om och om igen fast på olika sätt så att det till slut bara blev rörigt, i alla fall för mig.

Romansen i boken tyckte jag inte om alls faktiskt, visst, de tänker på varandra jämt men jag kände noll i passion mellan dem. Dessutom så tycker jag inte att deras kärlek är särskilt stark heller… och det är på gränsen till en kärlekspentagon istället för kärlekstriangel. Vissa kan väl tycka att det är mer trovärdigt att man som tonåring kan vara attraherad av flera personer samtidigt och jag köper det. Men grejen är att romantikern inne i mig vill gärna tro på odödlig kärlek så jag uppskattar faktiskt överdrivna romanser i böcker. (instalove går dock över gränsen för vad jag tål).

En sak som jag tycker skiljer Reached från övriga dystopiböcker är att huvudrollerna är mer som biroller när det kommer till själva revolutionen. De är inga nyckelpersoner som tågar längst fram i attackstyrkorna. Istället lever de bara i stort sett sitt vanliga liv och hjälper The Rising genom att medvetet skapa småproblem för The Society. Jag gillar verkligen att de inte är helhjärtat med rebellerna heller (Ky åtminstone) utan ifrågasätter deras mål ibland. I många andra dystopier är ju huvudrollerna en essentiell del av revolutionsgänget och kämpar hårt för att ta över kontrollen. Cassia, Ky och Xander vill inte ha kontroll, de vill bara leva i fred och det tycker jag ger en annorlunda bild av revolutionen.

Trovärdigheten har jag också lite problem med. The Society förbjuder i stort sett allt kultur förutom 100 låtar/dikter som de har godkänt. Folket kan läsa men inte skriva. För mig känns det rätt befängt att man kan förbjuda sång, målningar och dans. Vilka barn gillar inte att rita, sjunga och dansa? Som barn hittade jag jämt på egna sånger och ramsor. Å andra sidan så har jag växt upp i ett samhälle som uppmuntrar kreativitet så det kanske är därför jag tycker att bristen på kultur inte alls låter trovärdigt i mina öron.

Matched är jättebra, Crossed är bra och Reached är okej. Den har sina bra stunder men den sega början samt att alla berättarrösterna låter lika förstörde det lite för mig. Jag gillar Condies poetiska språk och att handlingen sticker ut lite från den mängden av revolutionsdystopier som finns idag.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Nu kanske jag har missuppfattat det men The Rising är väl ordnat av The Society? Vilken konspiration!

• Vilken kliché att det ska vara Xander och Cassia som ”upptäcker” botmedlet när alla mycket mer erfarna läkare misslyckas med det. Sen fattar jag inte heller om Cassias mamma visste att blomman var botmedlet.  Hela minnesgrejen med Cassia tyckte jag var skum.

 

Språk: +0,5
Handling: +0,5
Trovärdighet/Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Svårt, men jag säger väl Cassias brorsa, Bram.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de träffade varandra på flygplanet]
Minnesvärt citat: Den här meningen tycker jag beskrev Xanders känslor så bra.
(Xander) “For a moment, I’m a part of it all. Then I’m just apart.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar de tidigare delarna av den här serien och vill avsluta den.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha en actionfylld revolutionsbok så passar den här inte er. Inte heller om ni vill ha en passionsfull kärleksbok.  

Betyg: 5,5/10

Andra delar i serien:
1.Matched
2. Crossed
3. Reached

 

Livet som en tonårig demonfångare

En försvunnen pappa och en galen pojkvän är vardagen för Riley Blackthorne. 

Titel: Forbidden (alt. Soul Thief)
Författare: Jana Oliver
Serie: The Demon Trappers #2
Sidantal: 418
Utgivningsår: 2011

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen

Handling:
Efter den massiva demonattacken är Atlanta i oro. Demonfångarnas rykte har fått en törn och nu har regeringen skickat efter hjälp i form av kyrkans demonjägare. För Ridley spelar detta mindre roll, hon har viktigare saker att bry sig om. Bland annat så oroar hon sig för sin pojkvän Simon, letar efter sin pappas försvunna lik och dessutom är en stark demon efter specifikt henne. Att hon beskyddas av sexiga Ori är en sak men när det kommer till hennes förhållande med Beck så vet hon inte vad hon tycker. Livet är verkligen inte lätt för en ung och kvinnlig demonfångare.

Omdöme:
Jag älskar konceptet med en dystopisk Atlanta där demoner hör till människornas vardag. Gillar verkligen stämningen och den dystra miljön. Sen gillar jag även rivaliteten mellan demonfångarna och demonjägarna. Den här har verkligen potential att bli en av mina favoritböcker men tyvärr slutar det inte så.

Takten i den här boken är bara så seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeg. Och nej, jag överdriver inte, det går verkligen långsamt framåt. Det har tagit mig över 3 veckor att läsa ut den här boken vilket är väldigt länge för att vara mig. Klarade bara av att läsa 50-60 sidor åt gången innan jag tröttnade och började på en ny bok däremellan. Man får följa både Ridleys, Becks och Oris PoV vilket jag inte har något emot men däremot så vill jag inte veta alla småsaker de gör. Jag behöver inte veta till vilket café Ridley går till eller vad hon beställer för frukost, jag behöver inte heller veta allt hon packar med sig i väskan. Efter att ha läst halva boken så kändes det fortfarande som att berättelsen knappat hade börjat.

Hade det inte varit för att världen är så himla häftig och att jag redan har köpt hem de resterande böckerna av serien så skulle det nog ha tagit ännu längre tid att läsa ut boken. Nu tvingade jag ändå mig själv att plocka upp boken och läsa ett par kapitel då och då för jag vill gärna avsluta den här serien. Jag tror att min stress över att ha så många olästa böcker i hyllan kan vara orsaken till varför jag var otålig när jag läste den här boken. Kollar man på dess Goodreadsbetyg så har den 4.2 i betyg vilket är superhögt. Det är mycket möjligt att jag skulle ha uppskattat boken mer om jag hade läst den vid ett lugnare tillfälle.

Karaktärsmässigt så gillar jag väl huvudrollerna, de ligger någonstans mellan okej och bra. Ori är fortfarande favoriten och det är ju rätt spännande att han blir mer mystisk ju mer man vet om honom. Becks och Ridleys relation kan ibland vara irriterande. Både säger inte vad de egentligen tycker och menar. Beck är överbeskyddande och ibland så känns det som att Ridley trotsar honom bara för sakens skull. Simon tyckte jag var okej i första boken men i den här är han verkligen ett svin.

Som sagt, superintressant koncept och värld men takten är alldeles för långsam för att falla mig i smaken. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har hela serien hemma

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Blev väldigt förvånad när Ori blev ihop med Riley. Trodde att han bara skulle fortsätta vara hennes kompis och mystiska räddare. Anade att han var på helvetets sida så fort de blev ihop.

 

Koncept: +1
Miljö/stämning: +0,5
Takt: -3

Mest intressanta karaktär: Ori
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 3,5/10

Andra böcker i serien:
1. Forsaken
2. Forbidden
3. Forgiven
4. Foretold

 

 

Mini-rec: Fyra sömnlösa zombier

Titel: Free Four
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #1.1
Sidantal: 13
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Laddade hem den här då den var gratis på Amazon en gång i tiden. Tänkte hela tiden på att ”Free” i titeln stod för att den var gratis haha.

Det här är en kort novell som där man får följa Fours perspektiv från den första knivkastlektionen i Divergent. Nu var det ett tag jag läste boken så det kändes riktigt kul att komma tillbaka till Dauntless-träningen. Four har ju alltid varit av en stängd och mystisk karaktär och man kan väl inte direkt säga att den här novellen ändrade min bild på honom, snarare tvärtom. Eftersom jag gillar honom så tycker jag givetvis att novellen är bra. Dock är den väldigt kort och helt ärligt talat så vet jag inte om jag vill betala 7 kronor för en kort novell med tanke på att man kan få en vanlig e-bok för 20 kr. Men ja, gillar man Divergent, speciellt Four, så lär man gilla den här.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Ingen bestämd titeln än

__________________________________________________________________________

Titel: Never to Sleep
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers  #5.5
Sidantal: 62
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Sophie är Kaylees bitchiga kusin och den person som jag irriterar mig mest på i hela serien. När jag såg att det finns en mellanbok som handlar om henne så blev jag ändå nyfiken och klickade hem den. Med tanke på att Soul Screamers är en av mina favoritserier så vill jag givetvis läsa allt som har med den att göra.

Man kan knappast säga att den här mellanboken höjde Sophie i mina ögon. Jag tycker fortfarande att hon är jobbig och bitchig. Den började bra med att man fick inblick i Sophies tankar om hur hon ska försöka sno åt sig kaptenpositionen för danslaget. Tyckte att det var intressant för då sympatiserade jag ändå med henne. Men sen när hon träffade på Luke och kom till Netherworld spårade det helt ur och Sophie blev åter den störiga bimbon. Vissa kanske tycker att det är roligt att hon klagar på att hon får gräsfläckar på sina designerjeans när hon befinner sig i livsfara men själv satt jag bara och himlade med ögonen. Det hela kändes så överdrivet och Sophie tog ingenting på allvar. Nope, jag gillar henne fortfarande inte.

Den här mellanboken utspelar sig mellan den femte och den sjätte boken och jag rekommenderar att man läser den i den föreslagna ordningen, d.v.s. direkt efter den If I Die. Den innehåller spoilers för If I Die och sjätte boken When I Wake innehåller i sin tur spoilers för den här. Jag gjorde misstaget med att läsa When I Wake först så jag visste ju i stort sett redan hur det skulle sluta så det var inte så jättespännande.

Som sagt, jag gillar inte Sophie så jag tycker inte att den här mellanboken är särskilt bra. Men jag älskar serien som helhet så därför tycker jag att den är läsvärd.

Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

Extraböcker:
0.5. My Soul to Lose
3.5. Reaper
5.5. Never to Sleep

__________________________________________________________________________

Titel: Endurance
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #1.5
Sidantal: 73
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Jag tycker väldigt mycket om Enclave men den här mellanboken gick tyvärr inte hem hos mig. Möjligen så är jag fortfarande sur på Thimble och Stone för att jag upplevde som väldigt fega i Endurance så jag känner ingen större sympati för dem.  Tyckte inte heller att den var särskilt spännande och den slutade lite väl mitt i. Det bästa är väl att den fick en att tänka på att revolutioner faktiskt kan kosta många oskyldiga liv oavsett om rebellerna lyckas störta regeringen eller inte. Trygghet under förtryckt eller frihet i kaos? Det är verkligen inte lätt.

Men ja, som sagt, jag gillar inte varken Thimble eller Stone och med tanke på att den här mellanboken handlar om dem så är det inte så konstigt att jag inte uppskattar den så mycket.

Betyg: 3,5/10

Andra delar i serien:
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance

 

En vampyr som knarklangare

För vem vill inte bli biten av en snygg kille? 

Titel: Black City
Författare: Elizabeth Richards
Serie: Black City #1
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2012

Handling:
Med en darkling till mamma och en människa till pappa är Ash den enda halvmänniskan som tillåts leva hos människorna. För att få ihop pengar till sin familj jobbar han olagligt som en knarklangare – han biter folk och låter den euforiska drogen Haze strömma in i deras blod. Natalie är den rika dottern sentry-dottern som avskyr att flytta tillbaka till Black City. På en nattlig och förbjuden upptäcktsfärd stöter hon på Ash när han är tillsammans med en av sina klienter. Natalie står för folket som förtrycker darklings och Ash står för den rasen som dödade Natalies far. Båda vet om att de borde avsky varandra men istället så börjar deras hjärtans att slå.

Omdöme:
Så fort man öppnade upp sidan kastades man direkt in i världen som författaren byggt upp. Det gavs nästan inga förklaringar och okända termer kastades hit och dit. Från början upplevde jag det som väldigt rörigt och jag fick verkligen kämpa för att hänga med i berättelsen. Men trettio sidor senare var jag helt fast.

Båda Ash och Natalie är sympatiska karaktärer som jag fattade tycke om väldigt snabbt. Jag var väldigt nyfiken på deras historia och varför de är som de är idag. Författaren är duktig på att sätta ut små ledtrådar som gjorde att man hela tiden kände sig lockad av att läsa mer om dem. Berättarrösten växlas kapitelvis mellan dem och jag tyckte att både hade bra och distinkta röster.

Världen är utan tvekan det som jag fann mest intressant. Man fick väldigt lite förklaringar till vad darklings egentligen är. Har de alltid funnits? Har människorna alltid avskytt dem? Min personliga tolkning är att det är ett samlingsnamn på olika bloddrickande varelser, Ash är ju typ en vampyr. Sen finns det ju dem som liknar älvor och några är kattdjur. På ett sätt så tycker jag att den information som man får är alldeles för otillräckligt för att jag ska kunna kalla världen för genomtänkt. Men å andra sidan gör den sparsamma informationen att det inte blir någon tråkig historielektion och man fortsätter hela tiden att vara nyfiken.

Handlingen är väl egentligen inte unik och VÄLDIGT många av tvisterna såg man komma om man har läst andra dystopier. Men ”vampyrer” som förtryckta knarklangare känns ändå som ett fräscht koncept. Dessutom sker handlingen i en snabb takt vilket gjorde boken väldigt spännande.

Så ja, boken är riktigt bra i början och som läsare blir man helt hänförd och överväldigad av allt det nya. Tyvärr så lyckas boken inte hålla uppe kvalitén hela vägen för ju mer man lär känna karaktärerna desto mer ologiska upplevde jag att de blev. Främst gäller det Natalies och Sebastians relation men även Ashs och Natalies. Mer om detta i spoilersektionen. Sen var det väl ändå lite väl för mycket insta-love mellan Ash och Natalie, visst, man fick en förklaring, men både accepterade ändå varandra väldigt snabbt.

En sak jag undrar är varför det alltid är tjejen som är den ”skyddade” karaktären när det gäller dystopiska böcker där berättarrösterna växlar mellan tjejhuvudrollen och killhuvudrollen. Det är samma sak i Under the Never Sky av Veronica Rossi och i Legend av Marie Lu. Skulle gärna vilja läsa en dystopi med omväxlade roller där det är tjejen som är rebellen och killen som är den okunniga.

Sammanfattat så är Black City en mycket underhållande dystopi med en ytterst intressant värld. Den är helt fantastisk i början men efter halva boken börjar den påminna om andra dystopier. Slutet är dock väldigt bra och jag gillar verkligen att det känns som ett riktigt slut även om mycket fortfarande är olöst. Jag kan absolut tänka mig att det här kan bli en favoritbok för många, speciellt för de som inte har läst liknande böcker tidigare. I vilket fall så tycker jag väldigt mycket om boken och ser fram emot att läsa fortsättningen i Phoenix.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Varför har Natalie inte berättat för någon om Sebastians hemlighet? Hon måste ju ha varit rasande på honom när hon fick reda på att han hade varit otrogen mot henne med en darkling. Varför har hon inte berättat det för någon?

• Förstår inte varför Ash också tycker att det är Natalies fel när hon berättade om hemligheten med giftet i blodet. Det är inte så att det är hon som ligger bakom planen, hon gör ju dem en tjänst genom att berätta vad hon vet för dem ju! Att de andra darklings hatar henne pga hennes mamma förstår jag men Ash borde ha vetat bättre.

• Hela biten med att Natalie har ett lånat hjärta från en Darkling var ju så uppenbart! Satt hela tiden och hoppades att det inte skulle bli någon kärlekstriangel men min önskan slog inte igenom. Tyckte att hela biten med Evangeline var onödigt. Kan inte Ash och Natalie bara få varandra? Det känns ju som att de redan har tillräckligt många problem utan att behöva blanda in Ash riktiga bloodmate.

 

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Miljö: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. Black City
2. Phoenix
3. Titel ej bestämd

 

I en framtid där det kostar att andas

…något man tar för givet idag kan vara sällsynt om hundra år. 

Titel: Breathe
Författare: Sarah Crossan
Serie: Breathe #1
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2012

Handling:
Alina är en rebell som har vakterna efter sig och måste lämna staden. Bea är den fattiga men intelligenta flickan som är kär i sin rika kompis Quinn. Quinn är rikemanspojken som är kär i Alina efter att träffat henne en gång. När han och Bea var på väg ut till vildmarken på en utflykt stöter de på Alina igen och trots att hon uppenbarligen är en rebell så hjälper han henne att ta sig ut ur staden. Väl ute i den syrefattiga luften råkar de utför en hemskheter som får dem att inse att världen de har levt i har varit en lögn. Men vad ska de ta vägen om de inte längre kan gå hem? Och hur länge kommer syret i deras tuber att räcka innan de kommer att kvävas ihjäl i vildmarken?

Omdöme:
Ibland så kan man verkligen inte komma överens med karaktärerna i en bok och det var vad som hände mig och Breathe. En dystopi om en framtidsvärld där jorden har fått slut på luft och befolkningen lever i en kupad stad låter ju bara så himla lockande. Men tyvärr, ett intressant koncept kan falla platt om karaktärerna inte kan bära upp handlingen.

Jag skojar inte när boken börjar med att Bea är hemligt kär i Quinn som insta-love:ade Alina som i sin tur är hemligt kär i rebellkompisen Abel. Varför ha en kärlekstriangel när man kan ha en kvadrat?  Som tur så drev faktiskt inte författaren detta vidare så det visade sig inte vara så farligt ändå. Men Quinns attraktion till Alina gör honom verkligen till en idiot, han träffar henne en gång i knappt fem minuter och när de träffas nästa gång så bryter han mot lagen för hennes skull. Och Bea hjälper ofrivilligt till för att hon vill vara snäll mot Alina så att hon inte ska ta Quinn ifrån henne. Jag vet inte om man ska kalla henne för uppoffrande eller för patetisk?

När jag inte kan sympatisera med karaktärerna så är det extra viktigt att bokens handling är tillräckligt intressant. Tyvärr så utmärker den sig inte särskilt mycket där heller. Ett gäng ungdomar som upptäcker att regeringen har ljugit för dem och kommer i kontakt med en rebellgrupp känns ju inte direkt som något nyskapande. Det var även en hel drös med ologiska saker, krystade sammanträffanden och lösa trådar som gjorde att jag aldrig kom in i handlingen.

Det som räddar boken från att bli en riktig bottennapp är grundtemat att människor behandlar naturen dåligt. Idag så skövlas det massor av skogar och fortsätter vi i den här takten så kan det faktiskt sluta riktigt illa. Jag tror dock att inte att vi någonsin kommer att gå lika långt som scenariot i den här boken men det får en i alla fall att ägna en tanke till vår hotade natur.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag förstår verkligen inte hur Alina kan förlora i närstrid mot Maude. Alina ska ju föreställa vältränad och var dessutom beväpnad, hur kan hon förlora mot en skröplig gammal tant?

• Alltså, what’s up med Abel. De kan ju inte göra honom till värsta gåtfulla figuren och sedan lämna hela mysteriet oläst.

• Tyckte att det var rätt krystat med att Quinns pappa visade sig vara generalen och i slutet så verkade han vara lite rebellisk också.

 

Karaktärer: -1
Trovärdighet: -1
Lösa trådar: -0,5
Koncept: +0,5

Mest intressanta karaktär: Eh… Inger och Silas tror jag, möjligen Abel också.
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 3/10

Andra böcker i serien:
1. Breathe
2. Resist

 

Mini-rec: Rekordvinnaren med Bec och Hana

Titel: Rekordvinnaren
Författare: Pieter Tham
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Till att börja med så vill jag säga att reklamförlaget Pronto gjorde ett väldigt häftigt jobb med att skicka med en trisslott med recensionsexemplaret samt att ha med mitt namn på omslaget . Väldigt kul att man dessutom fick ett riktigt brev från en organisation (som nämndes i boken) hemskickad till sig. Gillar!

Tyvärr så gillade jag inte själva berättelsen i sig. Den här är nog så långt ifrån min vanliga genre man kan komma. Idén med att en 60 åring vinner en kvarts miljard kronor och får svindlare efter sig kunde ha varit intressant. Men karaktärerna fångade mig aldrig och jag inte låta bli att tycka att huvudrollen Jacob är väldigt trög som gick med på alla lögnerna. Han var ju misstänksamt, men ändå så föll han för dem. Och sen har jag även lite problem med trovärdigheten i boken, det kanske är jag som är naiv, men jag hoppas verkligen inte att folk är så avundsjuka, elaka och inställsamma på riktigt.

Så näh, boken gick inte hem hos mig, och det blev ingen vinst av trisslotten heller

Betyg: 2/10
__________________________________________________________________________

Titel: Bec
Författare: Darren Shan
Serie: Demonata  #4
Sidantal: 256
Utgivningsår: 2006

Omdöme:
Jahopp, då var det dags för en ny huvudroll i den här serien igen och den här gången är det shamanflickan Bec. Till skillnad från de tidigare böckerna är huvudrollen en tjej och handlingen utspelar sig i en annan värld. Om jag har fattat det rätt så sker handlingen i den här boken långt före böckerna med Grady och Kernal så man kan nästan säga att det är en prolog. Som med alla Darren Shans böcker är det mycket blod, monster, död och stämningen är så mörk att man nästan mår lite illa. Takten är snabb och hela boken lästes ut där jag satt fast på tåget mellan Lund och Malmö (seriöst Skånetrafiken, först en timmes försening på morgonen när jag ska till jobbet och sen totalt tågstopp när jag ska hem? ).

Hursomhelst, en lättläst bok som är spännande rakt igenom. Dock hade jag velat se lite djupare karaktärer men förstår att det kan vara svårt att få med allt när den bara är på 256 sidor. Jag väntar fortfarande på att alla huvudroller från alla böcker i serien ska mötas. Hoppas på en väldigt episk strid

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. Lord Loss
2. Demon Thief
3. Slawter
4. Bec
5. Blood Beast
6. Demon Apocalypse
7. Death’s Shadow
8. Wolf Island
9. Dark Calling
10. Hell’s Heroes

__________________________________________________________________________

Titel: Hana
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #1,5
Sidantal: 64
Utgivningsår: 2011

Omdöme:
Hana var min favoritkaraktär i Delirium och nu när jag har upptäckt förtjusningen med e-böcker så var jag inte sen med att skaffa hem mellanboken som handlar om just henne. Tyvärr så måste jag säga att jag är besviken, kanske inte på boken i sig utan på Hana som karaktär. I Delirium uppfattade jag henne som en stark och cool tjej, men i den här boken är hon bara oförsiktig, dum och avundsjuk. Egentligen så borde jag väl berömma Lauren Olivers för att hon har gjort ett bra jobb med att få till Lenas berättarröst. I Delirium så filtrerades allt genom Lena och i hennes ögon var Hana hennes bästa vän. Men nu när man läser från Hanas PoV så visar det sig att det verkligen finns två sidor av samma mynt. Utan att avslöja för mycket så kan man väl säga att Hana inte längre är min favoritkaraktär. Jag vet att vissa gillar henne ännu mer för hon känns mycket mer mänsklig i denna men för mig så blev hon en besvikelse. Vill ni inte få er bild av Hana förstörd så läs inte den här

Betyg: 5/10

Andra delar i serien:
1. Delirium
2. Pandemonium
3. Requiem (sv. Rekviem)

Extraböcker:
0.5. Anabel
1.5. Hana
2.5. Raven

 

Mini-rec: Våren och sommaren innan jag föll sönder

Titel: The Spring Before I Met You
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #0.25
Sidantal: 15
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Med tanke på att jag älskade Unspoken och gav den toppbetyg så ville jag givetvis läsa allt som har med den serien att göra. Den här korta novellen fanns gratis att läsa så passade jag givetvis på att läsa den med. Den här handlar om en skolkurator som får ta hand om Jared. Hela novellen är bara på 15 sidor men den är riktigt bra. Fick reda på flera saker som jag faktiskt inte hade uppfattat när jag läste Unspoken. Åhh, blev även påmind om hur mycket Jared tyckte om Kami, hon var ju den enda ljuspunkten i hans liv och då visste han inte ens om att hon existerade. Blev tårögd bara genom att tänka på deras relation.

Den här novellen kan man läsa innan man har läst den riktiga boken för den innehåller inga viktiga spoilers. Vet dock inte om man kommer att tycka om den så mycket när man inte har läst Unspoken.

Novellen hittade jag här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
0,25. The Spring Before I Met You
0,5. The Summer Before I Met You
1. Unspoken
2. Untold

______________________________________________________________________________________

Titel: The Summer Before I Met You
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #0.5
Sidantal: 15
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Ännu en gratis novell som utspelar sig före händelserna i Unspoken och den här gången handlar den om Kami. Den här berättas av Lizas (en kvinna som jobbar på campingen) och handlar om hur Kami och Angela hjälper till på en sommarcamping. Måste tyvärr säga att den inte alls är lika bra som Jareds novell. Det som gjorde Kami till en av mina favoritkaraktärer är ju just hennes humoristiska och knäppa berättarröst, i den här så läser man allting från Lizaz perspektiv och hon är inte alls lika rolig. Händelserna gick även väldigt snabbt framåt och det var knappt att jag hängde med. Har man inte läst Unspoken så lär man ha problem med att förstå vissa saker. Så jag rekommenderar att ni läser den riktiga boken innan ni ger er på den här novellen (ifall ni nu vill göra det, man missar inte så mycket ändå).

Novellen hittade jag här.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
Se ovan.

______________________________________________________________________________________

Titel: Falla sönder
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me  #1.5
Sidantal: 95
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
OMG, Warner, Warner, Warner. Kan inte få nog av honom! Han är min favoritkaraktär i den här serien och efter den här boken så älskar jag bara honom ännu mer. På 95 sidor får man tillgång till vår unga ledares innersta tankar. Man får veta varför han är så besatt av Juliette samt glimtar från hans barndom. Han tvingas vara grym men innerst inne så lider han av sina handlingar. Aww, tycker så synd om honom.

Är väldigt glad över att jag fick den här som recensionsexemplar för vad jag vet så finns den bara i ett begränsat antal (som tryckt upplaga alltså). Det sägs dock att den kommer att ges ut som e-bok på svenska så ni behöver inte vara oroliga över att ni inte kan läsa boken. Är ni minsta nyfiken på Warner så tycker jag att ni ska plocka upp den här boken för jag njöt av varenda sida!

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Rör mig inte! (eng. Shatter Me)
1.5. Falla sönder (eng. Destroy Me)
2. Rädda mig inte! (eng. Unravel Me)
3. Titel ej bestämd

 

När kärlek leder till pandemonium

… eller är det kaos som leder till kärlek?

Titel: Pandemonium
Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #2
Sidantal: 388
Utgivningsår: 2013 (original 2012)

(obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma)

Handling:
Då:
Sårad och utan sällskap flyr Lena in i vildmarken och sörjer förlusten av sin älskade Alex. När hon la sig ner för att dö hittades hon av kvinnan Raven och blir upptagen i deras grupp av vildmarksmänniskor. Långsamt blir Lena starkare och lär sig att leva på nytt.

Nu:
Lena är tillbaka i staden under ny identitet. Hennes uppdrag är att infiltrera DFA:s och samla information. Lite visste hon att hennes öde kommer att vävas samman med Julians, DFA:s talesperson och att kärlek faktiskt kan göra väldigt ont.

Omdöme:
Pandemonium är på många sätt en förbättring jämfört med Delirium. Den hade allt som sin föregångare hade och även de element som den saknade. Tyckte du som jag att Delirium var bra men seg på vissa ställen? Då kommer du att älska Pandemonium för den är full med fart och action!

Lena har verkligen växt till sig som karaktär. I förra boken tyckte jag att hon var omogen och trög men i den här kan hon minsann ta vara på sig själv. Hon gör fortfarande dumma misstag och är inte världens mest intelligenta person men hon är en klar förbättring från sitt gamla jag i första boken. Nya favoritkaraktären här är Julian. Aww, swoon, swoon. Gillar hur skör och bräcklig han är och ju mer man får veta om honom desto mer växer han i mina ögon. Med tanke på att jag aldrig riktigt fastnade för Alex så är jag utan tvekan med i Team Julian hah.

Berättartekniken är också väldigt intressant. Vartannat kapitel är Då och vartannat kapitel är Nu. Då handlar givetvis om tiden då Lena var i vildmarken och är en direkt fortsättning från slutet i förra boken.  I Nu är Lena tillbaka i staden och har blivit medlem av motståndsrörelsen. Jag tycker att författaren skötte det hela på ett väldigt bra sätt. Det var inte alls några problem att hålla koll på de två parallella berättelserna och då den ena tappade fart tog den andra vid och på så sätt var det spänning konstant genom hela boken. Den här boken skulle inte alls ha varit lika bra om Oliver hade skrivit den i kronologisk ordning. Så mycket bra gjort och tänkt där!

Språket är precis lika vackert och beskrivande som i första boken. Tycker att översättaren har gjort ett bra jobb. Nu har jag inte läst den engelska versionen av den här boken men jag läste första boken på engelska och det är samma stämning genom båda böckerna.

Och nu till det som jag verkligen inte kunde uppskatta och anledningen till varför boken inte blev en ny favorit – slutet! Gah, allt var så himla perfekt fram tills de sista 50 sidorna. Tyckte att en del av handlingen blev ologisk och den sista sidan fick mig att himla med ögonen. Varför kan ni läsa i spoilersektionen.

Så ja, en riktigt bra bok som lätt kunde ha blivit en ny favorit om det inte var för att slutet förstörde väldigt mycket för mig. Det märks verkligen att Lauren Oliver har utvecklats som författare och jag både tror och hoppas på att sista boken Requiem kommer att vara ännu bättre. Det står i slutet av boken att den svenska översättningen, Rekviem kommer att släppas i år yay! Ser mycket fram emot att läsa den!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, så fort kemin mellan Lena och Julian började hoppades jag på att Alex inte skulle komma tillbaka. Tänkte att det skulle vara så himla typiskt om Lauren Oliver stoppade in en jobbig kärlekstriangel. Och vad gjorde hon i slutet om inte just det? Buhh, förstörde hela boken för mig.

• Tycker att Lena alltid blir räddade i så lägliga situationer. Först i vildmarken att Raven hittade henne när hon hade bestämt sig för att dö. Sen att Hunter och Tack räddade henne när hon blev överfallen. Sen även att råttmänniskorna hittade dem precis när plundrarna hade kommit ikapp dem. Och även i slutet att Raven ENSAM (verkade det som iaf) infiltrerade sjukhuset och lyckades mörda Thomas och hjälpa Lena att rädda Julian. Känns väldigt tillgjort.

• Hur visste Raven att Julian skulle ändra sig om han blev kidnappad tillsammans med Lena? Räknade de iskallt med att han skulle bli kär i Lena? Sen tycker jag även att Lena föll för Julian lite snabbt, fast å andra sidan så gjorde jag det också så jag kan inte klandra henne :p

 

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Berättarteknik: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Julian
Bästa scen eller del: Första tredjedelen

Andra böcker som jag kom på att tänka på:
Beta av Rachel Cohn – Spoiler [Slutet var ju i stort sett detsamma förutom att karaktärerna har motsatt kön]

Crossed av Ally Condie – Huvudrollerna trallar runt i vildmarken och spoiler [joinar motståndsrörelsen]

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Delirirum
2. Pandemonium
3. Requiem (sv. Reviem)

 

När det är förbjudet att kunna mer än två språk

En dystopiromans med språket i centrum.  

Titel: The Pledge
Författare: Kimberly Derting
Serie: The Pledge #1
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2011

Handling:
Charlie (Charlaina) är en 17-årig flicka som har en hemlighet, en hemlighet som kan få henne dödad. I en värld där bara att kunna ett annat språk än sitt eget leder till döden har Charlie mycket att frukta, hon kan nämligen första alla språk, oavsett om hon har hört dem tidigare eller innan.  Efter en rad omständigheter möter hon på den mystiska och attraktiva Max som får reda på hennes hemlighet. Han lovar att skydda henne men kan hon lita på honom? Och när en revolution bryter loss i staden får Charlie lära sig att hennes förmåga har en stor betydelse för landets framtid.

 

Omdöme:
Jag har tidigare läst två böcker ur Bodyfinder-serien och var inte superimponerad av dem men när jag hörde att författaren hade gett ut en dystopi så blev jag nyfiken. Här är vad jag tycker om boken.

The Pledge började riktigt bra. Jag gillade konceptet med att man bara är begränsad till ett visst antal språk och att samhället är uppdelat i kastsystem. Huvudrollen Charlie är sympatisk och jag var väldigt nöjd med att bara lära känna världen och försöka förstå varför samhället har blivit som det är. Allt var bra tills Max dök och boken förvandlades från något lovande till ännu en dystopiromans i mängden. Seriöst, hur kan man bli besatt av någon på det sättet? Charlie träffar honom i kanske fem minuter och under den tiden tyckte hon till och med att han var läskig. Men efteråt så är han allt hon kan tänka på. Detsamma gäller för Max, hur kan han gå så långt för en främmande tjej? Helt skumt.

Allt stycken om hur mycket Charlie inte vet om hon vill ha Max eller inte blev tjatigt efter ett tag. Hon ser honom, vill gå fram till honom men vill ändå inte. I hemlighet vill hon att han ska se henne och gå fram till henne. Och när han gör det så springer hon iväg men hennes hjärta vill att han ska jaga henne. Japp, så där höll det på hela tiden. Det var till och med ett stycke som sa att ”sluta kyssa Max var det svåraste Charlie någonsin har gjort”. Herregud, om det svåraste hon har gjort är att sluta kyssa en kille så kan hon inte ha levt ett särskilt krävande liv.

Okej, nog talat om den sliskiga kärleken mellan Charlie och Max. En av de bra sakerna med boken är att takten var okej och handlingen lagom spännande hela tiden. Vad jag dock hade lite problem med är alla sammanträffande som Charlie råkar ut för. Hon råkar liksom alltid vara på rätt plats och träffar rätt personer. Ibland kändes det rätt krystat, men i och för sig så drev det ju handlingen framåt.

Det har kommit en fortsättning på den här boken och jag vet inte om jag ska läsa den eller inte. Slutet i The Pledge tyckte jag var väldigt tillfredsställande så just nu känner jag inget behov av att läsa uppföljaren. Derting har gjort ett bra jobb med att ge boken ett riktigt slut och inte en jobbig cliffhanger och det uppskattar jag verkligen.

Nu har det varit en väldigt negativ recension och boken förtjänar egentligen inte det för jag läste ju trots allt ut den och början var som sagt riktigt bra. Får väl skylla mig själv som är överkänslig mot just den sortens kärlekstjafs som det finns i överskott av i den här boken. Gillar ni dystopiromanser så kan ni ge den här en chans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att rebellerna är väldigt stora för att vara så oförsiktiga. Xander verkar ju släppa in vem som helst till deras högkvarter. Och är inte folk misstänksamma när en prins är ledaren för rebellrörelsen? Det är ju hans familj de vill störta liksom…

Handling: +0,5
Koncept: +0,5
Kärlekstjafs: -1
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Xander
Bästa scen eller del: De första 50 sidorna

Andra böcker som jag kom att tänka på:
The Selection av Kiera Cass: Både böckerna har kastsystem och killhuvudrollen heter typ likadant och [de är prinsar bägge två].

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien
1. The Pledge
2. The Essence
3. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget