En skola för mytologiska krigare

Magi, mytologi och internatskola kan inte bli fel.  

Titel: Touch of Frost
Författare: Jennifer Estep
Serie: Mythos Academy #1
Sidantal: 350
Utgivningsår: 2011

Handling:
Att gå i en skola för mytologiska krigare är inte lätt, speciellt inte när man är en nykomling och dessutom inte alls bra på att slåss. Gwens unika förmåga att förnimma känslor och läsa minnen från både levande och döda objekt genom att röra vid dem gör att hon håller för sig själv. Hon känner sig inte hemma i sin nya skola där tjejerna är vackra men bitchiga och alla killar är stiliga men stygga. När en viktig artefakt blir stulen från skolan och Gwen hittar liket av skolans populäraste tjej i biblioteket slår lärarna fast vid att det är verket av Reapers, guden Lokis onda anhängare. Men Gwen kan inte släppa känslan av att något är fel och precis som sin mamma så kan hon inte låta bli att ta reda på sanningen… hur farlig den än visar sig vara.

Tycke:
Blev nyfiken på den här boken när jag fick veta att handlingen skulle utspela sig på en internatskola för mytologiska krigare. Gillar ju både internatskolor och mytologi, och kombinationen av dem båda visar sig vara riktigt bra!

Boken är full av klichéer och ibland känns handlingen en aning påtvingad men på något märkligt sätt så har författaren fått det att fungera ändå. Huvudrollen Gwen är utbölingen som ingen gillar, alla andra är supersnygga och rika som svin. Och sen har vi kärleksintresset Logan som är skolans bad boy nummer 1 och av någon outgrundlig anledning blir kär i Gwen men kan inte ha ett förhållande med henne på grund av något som läsaren inte får veta. Släng in en bitchig tjej som visar sig ha ett djup och ett mysterium som är så genomskinlig att man undrar om skolans lärare är idioter så har du boken i ett nötskal.

Karaktärerna och handlingen är inte så nyskapande men som sagt så tycker jag mycket om boken ändå. Jag gillar Gwens ironiska berättarröst och att hon vågar stå upp för sig själv samt följa sina instinkter. Visst, hon tänker jämt på hur snygga och rika de andra tjejerna är men det är snarare bitterhet än dåligt självförtroende. Hon tycker att världen är orättvist och det är inte helt oväntat med tanke på att hennes mamma nyligen har dött och hon tvingas börja på en skola där hon inte känner någon.

Konceptet med skola där ättlingar till mytologiska krigare studerar gillar jag starkt! Så himla kul att alla är helt bad ass på att slåss (förutom Gwen då förstås). Från början var jag lite skeptisk till att författaren har blandat hejvilt bland olika mytologier men efter ett tag tyckte jag att det var riktigt bra. Kul med en skola där vikingar, valkyrior, amazons, ninjor, spartans med mera pluggar tillsammans. Gilla även att studenthemmen är så olika, i Vahalla är allting stort och fint medan i Styxx där Gwen bor är det rökigt och mörkt.

Kort sagt, den här serien har mycket potential och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen. Gillar ni mytologi och internatskolor är den här boken perfekt för er!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ehh, stack Morgan iväg mitt i under idrottslektionen för att hångla med Samson? Känns helt skumt tycker jag med tanke på att de skulle träffa varandra senare samma kväll. Och ändå så säger de att de ska vara försiktiga med att synas tillsammans. Mhm… de gör ju verkligen ett bra jobb.  

• Så fort prowlern dök upp och man fick veta att det var en illusion så var det väldigt lätt att komma på att Jasmines lik också var illusion. Vem vill annars döda Morgan och Samson? Däremot så är ju lärarna VÄLDIGT sugiga som inte insåg att liket var fejk. Borde de inte ha gjort noggrannare undersökningar?

 

Koncept: +1
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Klichéer/Genomskinligt mysterium: -0,5

Mest intressanta karaktär: Gwen, men annars så brukar jag ”gilla” Loki i nordisk mytologi
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: “I wouldn’t say hate, exactly. You’re kind of like fungus, Gwen. After a while, you just start growing on people.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar mytologi, internatskolor och mysterier.

Rekommenderar inte för:
Ni som är trötta på att den osynliga flickan ska få skolans värsta bad boy på fall utan någon speciell anledning.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien
1. Touch of Frost
2. Kiss of Frost
3. Dark Frost
4. Crimson Frost
5. Midnight Frost
6. Titel ej bestämd

Extraböcker
0.5. First Frost
1.5. Halloween Frost
4.5. Spartan Frost

 

Femtio nyanser av en planet

Ett äventyr som pendlar mellan hopp och fara. 

Titel: Shades of Earth
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #3
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Amy och Elder har listat ut hemligheterna på Godspeed och är nu på väg till den nya planeten med över tusen passagerare. De visste att det inte kommer att bli lätt att anpassa sig till det nya livet men de hade ingen aning om hur farligt det är på den nya planeten. Trots att militärstyrkan nu är upptinade så hotas de av de stora varelserna som numera är deras grannar. Inte nog med det så litar inte jordborna och de skeppsfödda på varandra och det blir ständigt konflikter mellan Elder och Amys pappa. Kommer de att överleva på den nya planeten eller kommer människornas hopp att dö ut?

Omdöme:
Det är inte ofta jag älskar alla böckerna i en serie men det är precis vad jag gör med Across the Universe. Alla böcker är bra väldigt bra skrivna och så fyllda med galet spännande tvister att man inte kan låta bli att läsa ut dem i ett enda svep. Ett tips, om ni ska börja på den här serien så se till att ni har hela dagen ledig

Beth Revis är en mästare på att överraska läsarna och både första och andra boken fick mig rysa av spänning. Nu har jag förmodligen blivit van vid hennes berättarteknik så jag lyckades gissa till mig en del av hemligheterna men det var fortfarande en hel del som förvånade mig. Handlingen är helt klart det bästa med boken, med hela serien faktiskt, och även om den kritiska delen av hjärnan sände ut varningssignaler under läsningens gång så ignorerade jag dem för det var så himla spännande. Nu i efterhand när man har fått mer tid att begrunda berättelsen så inser man att det finns ett par viktiga saker vars trovärdighet kan ifrågasättas, men under läsningens gång var man så upp i varv att man märkte dem knappt. Mer om detta i spoilerdelen.

Båda Amy och Elder är karaktärer jag gillar väldigt mycket. Jag tycker så synd om Elder, han försöker så hårt men blir ändå ifrågasatt hela tiden. Jordborna har inte den blekaste aning om hur mycket han har varit med om och ser honom bara som ett barn och galjonsfigur. Å andra sidan förstår jag jordborna mycket väl också, de ser bara de nuvarande skadorna och känner inte till att det faktiskt har varit mycket värre innan Elder och Amy kom in i bilden.

Både Amy och Elder växte under bokens gång. Jag gillar Elder för han är uppoffrande och kämpar så hårt för sitt folk. Jag gillar Amy för hennes självständighet och nyfikenhet. I hennes situation skulle det ha varit så lätt att släppa allt ansvar och låta sina föräldrar skydda henne, men nej, här vågar hon stå för sina egna åsikter och det tycker jag är en väldigt beundransvärd egenskap. Dock så betedde hon sig ganska dumt ett par gånger i boken så Elder är min favorit.

Det blir svårt att fortsätta recensionen utan att spoila något så jag nöjer mig här. Across the Universe är en av mina favoritserier och har ni inte testat på att läsa första boken så MÅSTE ni göra det. Gillar ni den så lär ni älskar resten av serien också!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Att Chris måste vara en av de skyldiga var ju supertydligt, han var så himla creepy. Fattar dock inte hur han lyckas lura alla så länge? Har de inget namnregister på alla nerfrusna? Märkte de inte att gänget som gick ut var tio pers men det var elva stycken som kom tillbaka? Och hur lyckades han vara klädd som dem samt någon måste ju bara märka att han aldrig ha varit på jorden när de pratar om gamla minnen. Känns inte alls trovärdigt att han skulle kunna hålla sin identitet hemligt så länge.

• Att det redan har varit människor på planeten lyckades jag gissa ganska långt i förväg men det var ändå väldigt spännande att reda på om hur det hade gått till.

• Gillar slutet, det är både olyckligt och lyckligt på samma gång. Tycker synd om Amy som förlorar sina föräldrar (igen) efter så kort tid.

• Herre gud Orion… till och med innan han dör så måste han tala i gåtor.

 

Berättarröst: +1
Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Tvister: +0,5
Ologiska saker: -0,5

Mest intressanta karaktär: Amy och Elder!
Bästa scen eller del: Gillar slutet men annars så gillar jag även när de [tog sönder statyn]
Minnesvärt citat: “I might have the whole world now, but it’s not enough if I don’t get to share it with her.”

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

 

Krig mot skolan

Att vara en lydig elev tjänar inget till när skolan driver hemliga experiment… 

Titel: Feedback
Författare: Robison Wells
Serie: Variant #2
Sidantal: 310
Utgivningsår: 2012

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Benson och Becky lyckades komma förbi stängslet som omgav skolan men till ett dyrt pris. Becky är skadad och många av deras kompisar visade sig vara känslolösa robotar. Flera mänskliga studenter har dött och Benson har dåligt samvete för han vet att det var han som startade upproret. Den tillfälliga hjälpen kommer i en väldigt oväntad form av Jane, hans döda robotflickvän. Men den här Jane är mänsklig och hon visar dem en hel by där de mänskliga versionerna av deras robotklasskamrater lever. Benson visste att Maxfield-skolan hade hemligheter, han visste inte bara att de var så stora och allvarliga.

Omdöme:
Variant är en av de mest spännande och tvistiga böckerna jag läste ifjol. Jag har sett riktigt fram emot att läsa fortsättningen men tyvärr lyckades boken inte leva upp till mina förväntningar.

Det kanske är mitt eget fel för jag har glömt bort väldigt många av namnen och det tog ett långt tag innan jag började förstå vem som var vem. Karaktärerna var enligt mig Variants svagaste punkt och här var de tyvärr inte mycket bättre. Kunde inte sympatisera med huvudrollen Benson och flera av de saker som han gjorde begrep jag mig inte på. Dessutom så blev inte boken spännande förrän vid sista tredjedelen och till och med då så var det rätt så förvirrande.

Slutet lämnade många frågor obesvarade men jag tänkte att det inte gjorde så mycket då det ska komma en tredje och avslutande bok. Men sen läste jag på författarens hemsida och det verkar som att de har ändrat på kontraktet. Robison skulle egentligen skriva tre böcker i den här serien men han och förlaget kom överens om att den tredje boken ska bytas ut mot första boken i en ny serie. Så om jag har tolkat det rätt så blir det ingen fortsättning och avslutande för han och förlaget har bestämt sig för att satsa på en ny serie som ska heta Blackout istället. Min spontana tanke till detta är WTF! Schysst mot läsarna att lämna en serie så här alltså. Men efter att ha lugnat ner mig en aning så tror jag nog att det är en bra idé ändå. Med tanke på att Feedback är en besvikelse så är jag inte ens säker på att jag skulle ha plockat upp fortsättningen om det hade funnits någon.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Är robotarna kassa eller är Benson lika bra som Bruce Lee på att slåss? Varför gör de inte starkare robotar egentligen om de nu är så högteknologiska? Tycker att det nästan är lite löjligt att Benson ensam slår ner 4 vuxna robotar på några minuter.

 

Förvirring: -0,5
Spänning: +0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Mason kanske
Bästa scen eller del: Spoiler [När alla ”svimmade” första gången]

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. Variant
2. Feedback

 

 

När en spion hotas av att bli kidnappad

… så är det tur att man har en familj som vet vad man ska göra.

Titel: Don’t Judge a Girl by Her Cover
Författare: Ally Carter
Serie: Gallagher Girls #3
Sidantal: 263
Utgivningsår: 2009

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från föregående delar)

Handling:
När Cammie hälsar på kompisen Macey i Boston så har hon inte väntat sig att de kommer att bli indragna i ett kidnappningsförsök. Nu när Maceys pappa är nominerad till att bli USA:s vice president är det många som vill komma åt hans dotter. Som tur var så klarar sig Cammie och Macey undan kidnapparna men innan valet är över så lever Macey i konstant fara. Den nya terminen på Gallagher får besök av secret services agenter men kommer de att vara tillräckliga för att skydda Macey?

 

Omdöme:
Gallagher Girls är ett säkert kort om ni vill ha något lättsmält och snabbläst. Förstår verkligen inte varför det inte är fler i Sverige som har läst den här serien, för riktigt underhållande är den.

Det är härligt att vara tillbaka i skolan och återigen vara med när Cammie, Bex, Macey och Liz planerar in sina egna spionuppdrag för att ta reda på saker som de egentligen inte bör veta. Skolan har ju hur många hemligheter som helst! Cammies berättarröst är lika härlig som alltid men i den här boken så tröttnade jag tyvärr lite på den.

Om ni har läst mina tidigare recensioner av den här serien så vet ni om att jag tycker att det är mycket skryt men lite action i boken. Som läsare blir man hela tiden påmind om hur tjejerna är superuppmärksamma, kan döda folk på flera sätt, kan försvinna på några ögonblick osv. Men när det kommer till verkligheten så känns det som att de gör misstag hela tiden… och de har inte ens särskilt bra minne. Tycker även att det är rätt jobbigt att Cammie ska vara så kärlekskrank när det kommer till killar och beter sig som en idiot så fort hon kommer i närheten av Zach. Gahh, visa lite stake nu tjejen!

Som vanligt så blir det en liten kortare recension när det kommer till den här serien för böckerna är rätt så korta de med.  Kommer hur som helst att fortsätta på den här serien för den är som sagt underhållande. Hoppas på att kunna låna hem de resterande böckerna snart! Och jag hoppas även på att Cammie blir starkare som karaktär och spion i nästa bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Undrar om Cammies pappa fortfarande lever? Och nu är jag nyfiken på vem Zach egentligen är? Har han några kopplingar till motståndarna?

 

Koncept/Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Cammie
Bästa scen eller del: Början
Minnesvärt citat: “Sometimes people run… to see if you’ll come after them”

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. I’d Tell You I Love You, But Then I’d Have to Kill You
2. Cross My Heart and Hope to Spy
3. Don’t Judge a Girl by Her Cover
4. Only the Good Spy Young
5. Out of Sight, Out of Time
6. Titel ej bestämd

 

Framtiden för en dåtida Manhattan

Här har du en tjock bok som är alldels för kort 

Titel: The Diviners
Författare: Libba Bray
Serie: The Diviners #1
Sidantal: 578
Utgivningsår: 2012

Handling:
Evie är den vilda rikemansflickan med en hemlig magisk förmåga. På en fest får hennes gåva och frispråkighet henne i trubbel och föräldrarna skicka iväg henne till Manhattan för att leva med morbror Will tills ryktena lugnat ner sig. För Evie är det snarare ett pris istället för bestraffning för hon älskar storstaden. Hon får äntligen träffa brevkompisen Mabel och även den snikna bedragaren Sam samt tystlåtna Jerico. Men allt är inte glitter och glamor, en uråldrig kraft har vaknat i staden och den skördar offer efter offer. Snart befinner sig Evie och hennes bekanta mitt uppe i en mordutredning och de måste stoppa mördaren innan det är försent…

Omdöme:
The Diviners är en bok jag har hört mycket gott om och nu vet jag varför så många tycker om den. Jag har tidigare läst två böcker av Libba Bray och jag har tyckt att de var bra, men den här boken överträffade verkligen mina förväntningar.

Intressanta karaktärer, lockande koncept, spännande handling och framförallt den fantastiska miljön gör att de 500+ sidorna bara flyger förbi. Jag älskar verkligen att berättelsen utspelar sig i Manhattan vid 1920-talet och det märks verkligen att Bray har gjort mycket research. Allt från frisyren, modet, kulturen och samhällsuppbyggnad kändes mycket autentisk. Visserligen så är jag ingen expert men det var verkligen lätt att se och leva in sig i miljön. Vill börjar gå runt och säga ordet ”Swell” och “pos-i-tute-ly”, till allt och alla

Nu har jag inte räknat så noga men jag skulle säga att det åtminstone var minst 15 olika berättarröster i den här serien, och vissa förekommer bara en gång. I vanliga fall så tycker jag inte om när man hoppar runt i så många huvuden men här tyckte jag att Bray har fått till en riktig bra dramaturgi. Det är nästan som att se på en film, scenerna och berättarrösterna växlas snabbt och smärtfritt och trots bokens imponerande tjockhet så blir det inte tråkigt en enda gång!

Själva konceptet med en mördare som dödar folk efter en profetia är så himla bra. Älskar den sortens deckare. Visserligen så fick man redan i första kapitlet veta vem mördaren var men det var ändå olidligt spännande. Varje karaktär är också ett mysterium i sig för förutom Evie som är huvudrollen så lär man först bara känna de andra på ytan. Man vet att de döljer något men inte vad, och inte förrän efter halva boken börjar man smått fatta vilka alla egentligen är. Evie tycker jag är en väldigt bra huvudkaraktär. Hon känns väldigt uppfriskande med sin vassa tunga, mod och envishet. Gillar även att hon inte är perfekt utan gör ofta taktlösa val och ställer till trubbel för både sig själv och andra.

Det sämsta med boken tycker jag onekligen är slutet. Vill ni veta varför jag tycker det så får ni läsa spoilerrutan, vill ju inte avslöja för mycket för er som inte har läst den än.

Kort sagt så är The Diviners riktigt bra. Låt er inte bli förskräckta av det höga sidantalet, när ni väl är inne i berättelsen så vill ni inte att den ska ta slut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag är missnöjd med slutstriden, trodde ju att det skulle bli mycket större än så. Det tog ju slut alldeles för snabbt! Sen tyckte jag inte heller om att Memphis inte var så involverad i mordutredningen. Kändes som att han och hans brorsa är en helt annan parallell historia och hade inget med Evies del att göra. Tycker i allmänhet att boken kändes mest som en prolog.

• Trodde att Evie skulle fastna för Sam, undrar vad Mabel tycker om att Evie blev ihop med Jericho. Är även väldigt förvånad över att Jericho är en cyborg!

 

Karaktärer: +1
Handling: +1
Spänning: +0,5
Berättarteknik: +0,5
Miljö: +1
Slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: Evie
Bästa scen eller del: När Will berättade om kannibalism och käkade korv samtidigt. Haha, den scenen var så rolig.
Minnesvärt citat:
Evie replied with an eye-roll. “Do you think you can manage to not steal anything while I’m gone?”
“The only thing I’m trying to steal is your heart, doll.” Sam smirked.
“You’re not that talented a thief, Sam Lloyd.”

Andra verk som jag tänkte på:
Chanslös av Gail Carriger – I flera scener så påminde Evie mig jättemycket om Alexia och Mabel som Ivy Hisselpenny.

Clockwork Prince av Cassandra Clare – De är inte så lika men ibland så påminner Sam mig om Will och Jericho om Jem.

Rekommenderar för:
Ni som gillar mystik, deckare och övernaturliga berättelser som utspelar sig i historisk miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gilla tjocka böcker, otillräckliga slut och många berättarröster.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Diviners
2. Titel ej bestämd

 

You got me begging you for Mercy

Ännu en ängelbok som får mig att tänka på en poplåt.

Titel: Mercy
Författare: Rebecca Lim
Serie: Mercy #1
Sidantal: 493
Utgivningsår: 2008

Handling;
Mercy har inget minne om vem eller vad hon är. Gång på gång vaknar hon upp i en okänd människas kropp och får leva dennas liv ett tag innan hon vaknar upp i nästa. I hennes drömmar ser hon Luc, en vacker men grym ung man som säger åt henne att hitta honom. Den här gången vaknar Mercy upp i kroppen av tonåriga Grace som är mitt i en resa med sin kör. Hennes värdfamilj har en son i hennes ålder som Mercy tror är Luc. Det hela leder till en jakt på Lucs försvunna syster samtidigt som Mercy försöker ta reda på vad är hennes mål? Och vad är hon själv för något egentligen?

 

Omdöme:
Jag hade väldigt låga förväntningar på den här boken. Trodde att det skulle vara en typisk paranormal romance men till min förvåning så är det snarare en blandning mellan urban fantasy och deckare.

Hela konceptet med att Mercy vaknar upp i en annan människas kropp och vet inte varför eller hur hon har hamnat där tycker jag är bra. Hade det inte varit för att hon kändes väldigt schizo skulle jag nog ha gillat henne. Ibland kändes hon så vek och gnällig men ibland var hon riktigt bad ass. Man visste aldrig vart man hade henne och för min del var hon för instabil för att bli en favorit. Alla andra karaktärerna var en aning överdrivna. Ryan var för besatt av sin syster och Tiffany så bitchig att hon bara var patetisk.

Precis som med Mercys personlighet så fann jag även handlingen väldigt förvirrande. Det var liksom två parallella händelser samtidigt. Vi hade Mercy som försökte leta efter försvunna Lauren och sen hade vi Mercys mystiska bakgrund och snabbvisit av övernaturliga personer som sa så kryptiska saker att de gav fler frågor än svar.

Hade inte hela boken varit så förvirrande så skulle jag nog ha tyckt att den var rätt bra. För själva mysteriet med Lauren, kören och idén med att Mercy tog över en mobbad flickas liv är väldigt intressant. Jag kan tänka mig att läsa fortsättningen men lär förmodligen inte göra det på ett bra tag med tanke på att jag har så där 500 andra böcker som jag vill läsa först.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var misstänksamt mot Paul hela tiden, var dock aldrig säker på att det var han. Men är han svensk eller? Han heter ju Stenborg i efternamn.

• Jag antar att Luc står för Lucifer.

 

Förvirring: -1
Koncept/Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Luc
Bästa scen eller del: När Carmen/Mercy sjöng för första gången.

Rekommenderar för:
Ni som gillar deckare och har inget emot ofärdiga slut och förvirrande handling.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill förstå vad ni läser.

Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien
1. Mercy
2. Exile
3. Muse
4. Fury

 

En bok som passar mig perfekt

Årets första fullpottare!

Titel: Unspoken
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidantal: 370
Utgivningsår: 2012

Handling;
Kami är den konstiga flickan som ständigt pratar med sin låtsasvän Jared i huvudet. Folk tror att hon är galen och ibland så tror hon det också. När familjen Lynburn, stadens grundare, flyttar tillbaka blir det mycket prat och rykten. Kami som är envis och nyfiken av naturen försöker ta reda på mer om dem för att kunna skriva om det i skoltidningen men hon märker snart att stadsborna inte gärna talar om familjen Lynburn. Strax efteråt hittar Kami ett skjul med mördade djur i skogen och ryktena börjar gå igen. Var det familjen Lynburn som låg bakom? Kami får snart stifta bekantskap med de två killarna i familjen, Ash och Jared…

 

Omdöme:
Jag har i skrivandets stund precis läst ut boken är fortfarande helt överväldigad av den så varning för en ganska flummig recension.

Karaktärerna är bara så himla underbara. De är överdrivna och udda, och det är därför jag älskar dem så fullkomligt. Varenda en av dem har en egenskap som gör dem oförglömlig, till och med birollerna. Brennan har tagit dem stereotypiska karaktärerna och gjort något nytt med dem. Vi har huvudrollen Kami som är den ensamma tjejen i skolan för att hon är så konstig så att ingen annan än bästisen Angela vill vara med henne. Givetvis ska bästisen även vara skolans snyggaste tjej. Låter som en kliché eller hur? Men det är här som Brennan kommer in och strör sin magi. Angela är hiskeligt lat och är otrevligt mot alla killar som försöker närma sig henne. Kami i sin tur är smart, envis och inte alls svartsjuk på Angela. Sen har vi även Holly som inte är blyg med att använda sin kropp för att få sin vilja igenom. Ash som är prinslik och beskyddande. Och sist men inte minst har vi Jared, åh underbara Jared, bad boy med attityd men ändå maktlös när det kommer till Kami.

Alla karaktärer är som sagt typiska men författaren har överdrivit dem så mycket att de känns unika, fräscha och minst sagt hysteriskt roliga. Humorn i den här boken passar mig som handen i handsken. Jag skojar inte när jag säger att vartenda kapitel i boken fick mig att brista ut i skratt minst en gång. Spänningen är konstant och jag var aldrig riktigt säker på vem som var skyldig förrän vid slutet.

Relationen mellan Kami och Jared tycker jag är en av de mest intressanta och finaste jag har stött på i bokväg. Deras band mellan varandra är så mycket mer än kärlek, det är snarare ett behov och en naturlig del av dem. De har känt varandra sedan de var barn har pratat med varandra hela livet utan att veta att den andra existerade på riktigt. De är varandras styrkor och svaghet. Kamis känslor för Jared tycker jag också gestaltades väldigt bra, att det både är tryggt och skrämmande att någon annan har tillgång till dina känslor och tankar.

Om jag nu ska ta upp något negativt med boken så är det väl trovärdigheten. Karaktärerna beter sig verkligen inte som normala människor skulle göra och jag kan tänka mig att man kan störa sig på det. Jag själv brukar ju vara känsligt för sånt men här är det en del av charmen så mig gjorde det inget. Man måste ha en viss typ av humor för att uppskatta skämten i boken och har ni inte det så lär ni nog uppfatta berättelsen som löjlig och barnslig. En annan sak är att berättarrösten hoppade över till Jareds PoV ibland. Först tyckte jag att det kändes konstigt men efter ett tag så insåg jag ju att Kami faktiskt kan läsa Jareds tankar, så egentligen så var man väl fortfarande kvar i hennes perspektiv fast man fick berättelsen berättad genom Jared. Haha, låter förvirrande jag vet men om ni läser boken så vet ni vad jag menar.

Och slutet, ahh, det höll på att döda mig. Känns som att någon tog en bit av mitt hjärta och krossade den. Brennan, du är så grym. Hur ska jag stå ut med att vänta tills slutet av augusti innan nästa bok kommer?!!

Okej, den här recensionen riskerar att bli hur lång som helst men jag tror att ni har fattat att jag fullkomligt älskar den här boken. Vet ni hur många böcker som fick fullpott av mig förra gången? En. En enda bok fick 10 stjärnor av mig och den boken blev även den bästa boken jag läste år 2012. Möjligen så är jag i skrivandet stund så förtrollad av boken att jag inte kan tänka klart. Möjligen så kommer jag om ett par dagar känna att den borde ha fått ett lägre betyg. Men just nu i detta ögonblick förtjänar boken alla sina 10 stjärnor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag praktiskt taget skrek nej när Kami tog bort banden mellan henne och Jared. Och sista scenen med Jared krossade mitt hjärta. Grät igenom hela den. Personligen så tror jag (och hoppas) att Jared bara är så taskig för att han är så ledsen över deras band är borta samt att han är arg på Kami som dödade den. Håller tummarna för dem i nästa bok.

• Gillade Ash faktiskt bättre i slutet än i början. Han var så tråkig och perfekt när han introducerades, uppfriskande vändning med att han också var maktgalen och medskyldig till brotten.

• Blev förvånad över att Angela var lesbisk. Nu när man tänker efter så var det ju en del hintar om det men jag kunde inte alls förutspå det.

 

Karaktärer: +1
Dialoger: +0,5
Berättarröst:+0,5
Handling: +1
Humor: +1
Spänning: +1

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Kami och Jared
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: Finns alldeles för många av dem men den här tyckte jag var väldigt kul (när Kami och Jared skulle förklara för de andra varför Jared var halvnaken när han räddade henne)

Jared had his back to the wall, which Kami thought was a reflex when he was uncomfortable. She wanted to shield him. “He was doing some—Zen jogging,” she claimed.
Jared flicked her an incredulous glance. “Yes,” he said slowly. “Zen jogging. I wasn’t wearing that many clothes because—that’s part of the process. You’re meant to commune with the elements. Normally, I wouldn’t have worn my jeans, but I put them on because I know the English are a modest people.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar humor, överdrivna karaktärer, mysterier och spänning.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha utdragna kärlekstriangel, logiska beteenden och riktiga slut.

Betyg: 10/10

Andra böcker i serien
1. Unspoken
2. Untold

 

Mini-rec: Att förlora sin själ till en skräckfilm med feber

Tadah, idag är det dags för bloggens första minirecensioner. Har sett det på en del bloggar och jag gillar det enkla upplägget. Eftersom jag läser så mycket så blir det ibland svårt att hinna skriva utförliga recensioner till alla böcker, men samtidigt så känner jag att jag vill skriva ner mina tankar om varje bok jag läser så jag tänker ge mig på det här med minirecensioner. Jag kommer främst att skriva mini-rec om vuxenböcker, manga-adaptioner, mellanböcker och kanske kortare ungdomsböcker som jag inte har så mycket synpunkter på. 

 

Titel: Slawter
Författare: Darren Shan
Serie: The Demonata #3
Sidantal: 233
Utgivningsår: 2006

Omdöme:
Oj, den här boken läste jag för längesen, i början av förra året eller så. Tänkte att jag skulle göra en minirecension på den men av någon anledning så blev det inte av. Jaja, bättre sent än aldrig. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket förutom att den handlade om en inspelning av en skräckfilm om demoner. Kanske bara jag som har barnslig humor men jag var bara tvungen att flina varje gång killen som hette Kuk dök upp.  Spännande och helt okej handling. Måste verkligen fortsätta med den här serien. Gillar att Grubs är ganska feg och inte alls så självuppoffrande som typiska hjältar. Nope, han tänker inte riskera sitt eget liv för att rädda mänskligheten. Störde mig först på det men om jag hade varit i hans situation så vet jag inte heller om jag hade valt ett liv där man kämpar mot hemska demoner varje dag istället för att gå i skolan och leva som en normal människa.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Lord Loss
2. Demon Thief
3. Slawter
4. Bec
5. Blood Beast
6. Demon Apocalypse
7. Death’s Shadow
8. Wolf Island 
9. Dark Calling
10. Hell’s Heroes 

______________________________________________________________________________________

Titel: Feberflickan
Författare: Elisabeth Östnäs
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Helt ärligt talat så gillade jag den här boken inte alls i början men bestämde mig ändå för att läsa ut den med tanke på att den bara är på 128 sidor. Ugh, den var inte alls i min smak. Första halvan av boken handlade bara om hur en konstig tjej gick runt i sitt hus och beskriv rummen och möblerna. Det var lite för många detaljerade beskrivningar av blod, ruttet kött, dåligt mat och spyor för min del. Dock vände det under den andra halvan för det var då som jag började fatta vad som hade hänt. De tre sista sidorna var verkligen WOW och man fattade plötsligt allting (eller allting kanske är lite väl att ta i, men ett ljus gick upp i alla fall). Älskar när författaren kan överraska en på det sättet och jag är mycket imponerad.

Har lite svårt att sätta betyg på den här för jag tyckte att början var riktigt seg men slutet var både mäktigt och helt fantastiskt. Men om man ska räkna med helheten så får det bli 6,5.

Betyg: 6,5/10

______________________________________________________________________________________

Titel: My Soul to Lose
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2009

Omdöme:
Min första e-bok wohoo. Laddade ner den här för längesen då den fanns tillgänglig på författarens hemsida, nu tror jag att man måste köpa den. Denna är en prolog till Soul Screamers-serien som jag numera älskar och handlar om Kaylees tid i psykvården. Eftersom jag redan har kommit långt i serien innan jag läste den här så visste jag i princip hela handlingen i förväg. Inte så spännande eller överraskande med andra ord. Jag skulle nog ha tyckt om den mer om jag hade läst den efter första eller andra boken.

Man behöver inte ha läst första boken i Soul Screamers men det skulle underlätta namninlärningen. På det hela taget tycker jag väl att den är okej, tillförde inte så mycket till själva huvudhandlingen men är ändå lite intressant.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
0.5. My Soul to Lose
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

 

Vad tycker ni om minirecensioner? Hiss eller diss?

 

Måste vara väldigt varmt bland en miljon solar

Jag har hittat en ny favoritserie!

Titel: A Million Suns
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #2
Sidantal:386
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:
16-årige Elder är numera ledaren på Godspeed och nu när befolkningen inte längre är neddrogade är det många som ifrågasätter hans auktoritet. Samtidigt får han reda på att skeppets energikälla har problem och snart kommer maten inte att räcka till. Folket blir argare för varje dag som går och det kommer inte att dröja länge förrän en revolution bryter loss. Under tiden som Elder försöker få ordning på skeppet är Amy upptagen med att knäcka ledtrådarna som Orion har lämnat kvar till henne. Och hon måste få reda på hans hemlighet snabbt innan tiden för skeppet rinner ut.

Omdöme:
Wow, här har vi verkligen en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Jag öppnade upp den vid 22:00 och tänkte att jag skulle läsa en halvtimme och sen gå och lägga mig. Det slutade med att jag satt uppe till nästan 01:00 för jag var bara tvungen att få reda på hur det slutade. Seriöst, om jag hade haft tredje boken till hands också så skulle jag förmodligen ha börjat läsa den på direkten. Och detta gjorde jag en vanlig onsdagskväll, det gick åt mycket concealer dagen därpå för att dölja påsarna under ögonen.

Andra boken i en trilogi har ju en tendens att vara en seg transsportsträcka men här var det spänning rakt igenom. Det var bara så lätt att leva sig in i situationen trots att jag aldrig har varit ombord på ett rymdskepp. Jag kände mig stressad på riktigt när revolutionen hotade att bryta loss och kände mig både nervös och irriterad varje gång någon ifrågasatte Elders ledarskap. Amys del när hon följde efter Orions ledtrådar var riktigt spännande och avslöjandet av vissa hemligheter fick mig att rysa.

I de flesta böcker jag har läst som handlar om en revolution så brukar man oftast följa rebellernas sida, här är det tvärtom och det är verkligen en annorlunda känsla. Jag tyckte att folket var så himla korkade som inte insåg hur hårt Elder jobbade utan bara skyllde allt på honom. Efter halva boken förstod jag verkligen varför ledarna hade drogat ner befolkningen och önskade nästan att Elder skulle göra samma sak för att få slut på eländet.

På tal om Elder så både störde jag mig på och tyckte om att han verkligen kändes som en tonårig ledare. Han är vilsen, arg och gör misstag. Jag hade väldigt gärna sett honom som mer karismatisk och självsäker men i så fall skulle han inte alls vara samma person. Amy var min favorit i den här boken. Hon var smart, modig men hade samtidigt sina brister hon med. På det hela taget så gillar jag karaktärerna.

Och nu kommer vi till det som jag tyckte var bokens största svaghet – trovärdigheten. Varför, varför, varför var du tvungen att tala i gåtor och lägger ut en massa ledtrådar Orion? Kunde du inte bara ha berättat om Godspeeds hemlighet för Amy och fått det överstökat. Visst, det är superspännande men samtidigt väldigt löjligt. Det är inte så att han tvingar Amy att gå igenom stora prövningar och hinner utvecklas på vägen så att hon kan hantera hemligheten bättre när hon väl få reda på den. Här behövde hon ju bara springa runt på skeppet och lösa klurigheter. Gud, varför kunde han inte bara berätta det på en gång?

På det hela taget tycker jag att det är en väldigt bra bok och Across the Universe är definitivt en ny favoritserie. Jag struntar i att omslagen inte passar ihop, jag måste ha den tredje boken direkt när den kommer ut!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså, Doc är ju typ den sämsta ledtrådsförstöraren som finns. Om han nu vill hindra Amy och Elder från att hitta svaret kunde han väl ha döljt Orions spår bättre. Vilket halvtaskigt jobb han gör.

• Jag trodde att det var antingen tjejen eller doktorn som var den skyldiga, tänkte faktiskt inte på att de samarbetade.

 

Handling: +1
Spänning: +1
Tvister: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +0,5
Ologiska saker: -1

Mest intressanta karaktär: Amy
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 9/10

 Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

En deckare i precis min smak

Gillar du mordgåtor kommer du att älska den här boken!

 

Titel: Ten
Författare: Gretchen McNeil
Sidantal: 294
Utgivningsår: 2012

Handling:
Meg ville egentligen inte följa med till ön och festa där över helgen men som vanligt så kunde hon inte säga nej till sin bästis Minnie. Inte bättre blir det när så fort de kommer till ön så visar det sig att hennes hemliga kärlek, T.J., som hon har dissat för Minnies skull är också där. En storm bryter loss vilket gör att de 10 tonåringarna blir fasta på ön. Ingen trodde att det var någon fara tills de börjar dö en efter en…

 

 

Omdöme:
Ett gäng främlingar på en öde ö utan möjlighet att kontakta omvärlden och bland dem går en seriemördare. Jaaaa! Jag fullkomligt älskar den här typen av deckare. Ge mig mer tack!

Och nu till boken då. Början var rörig då alla tio karaktärerna introducerades och jag fick bläddra fram och tillbaka för att ha koll på vilka alla var. Det visade sig vara väl investerad tid för när morden började så blev det riktigt spännande och jag kunde verkligen inte slita mig ifrån sidorna. Läste ut boken i ett enda svep trots att jag visste att jag skulle lida av sömnbrist på morgonen för att jag var bara tvungen att ta reda på vem mördaren var.

Karaktärsmässigt så önskar jag att det hade varit starkare. Eftersom takten var så snabb och handlingen så lockande så kom karaktärerna i skymundan. Man hann inte riktigt lära känna dem och i början förstod jag mig inte alls på varför Meg betedde sig som hon gjorde trots att man befann sig i hennes huvud. Det var inte förrän efter halva boken som jag förstod varför hon och Minnie var kompisar.

Som alltid när det kommer till deckare så är det svårt att få till trovärdigheten. I och för sig har jag aldrig varit i samma situation och jag kanske skulle ha betett mig exakt likadant som personerna i boken. Vill inte avslöja för mycket men jag är väldigt imponerad av mördaren i alla fall. Det är inte lätt att vara en seriemördare, speciellt när man måste mörda folk på ett visst sätt också.

Jag lyckades inte lista ut mördarens identitet vilket jag tycker är toppen. Visst, jag hade mina misstankar men jag var aldrig 100% säker. Gillar verkligen vilospåren som författaren har lagt ut. Det är en av anledningarna till varför boken är så himla spännande.

Boken sägs förresten vara inspirerad av Agatha Christies And then there were none (sv. Tio små negerpojkar). Jag har läst den boken också men det var för länge sedan så jag minns knappt något av den längre så jag kan tyvärr inte säga hur lika böckerna är.

Letar ni efter en mordgåta så tycker jag att ni ska kasta er över boken på direkten. Ten är en av de mest spännande böckerna jag har läst i år och jag rekommenderar den verkligen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag tyckte först att Ben var en idiot som inte kollade efter nötter i sin mat. Är man så allergisk så är man supernogrann, speciellt om maten är lagad av fulla tonåringar. Fast i och för sig så fick det sin förklaring eftersom han bara fejkade sin död.

• Alltså, var det ingen som kände den riktiga Ben? Tom dödade alltså Ben och låtsades vara honom. Vivian och Lori gick väl på samma skola honom? Även om de inte direkt var kompis med honom så måste de väl ändå känna igenom honom?

Handling: +1
Spänning: +1
Berättarröst: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Mördaren haha, det krävs skicklighet för att göra det som hen gör.
Bästa scen eller del: När de var i andra huset

Betyg: 8/10