Mini-rec: Att förlora sin själ till en skräckfilm med feber

Tadah, idag är det dags för bloggens första minirecensioner. Har sett det på en del bloggar och jag gillar det enkla upplägget. Eftersom jag läser så mycket så blir det ibland svårt att hinna skriva utförliga recensioner till alla böcker, men samtidigt så känner jag att jag vill skriva ner mina tankar om varje bok jag läser så jag tänker ge mig på det här med minirecensioner. Jag kommer främst att skriva mini-rec om vuxenböcker, manga-adaptioner, mellanböcker och kanske kortare ungdomsböcker som jag inte har så mycket synpunkter på. 

 

Titel: Slawter
Författare: Darren Shan
Serie: The Demonata #3
Sidantal: 233
Utgivningsår: 2006

Omdöme:
Oj, den här boken läste jag för längesen, i början av förra året eller så. Tänkte att jag skulle göra en minirecension på den men av någon anledning så blev det inte av. Jaja, bättre sent än aldrig. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket förutom att den handlade om en inspelning av en skräckfilm om demoner. Kanske bara jag som har barnslig humor men jag var bara tvungen att flina varje gång killen som hette Kuk dök upp.  Spännande och helt okej handling. Måste verkligen fortsätta med den här serien. Gillar att Grubs är ganska feg och inte alls så självuppoffrande som typiska hjältar. Nope, han tänker inte riskera sitt eget liv för att rädda mänskligheten. Störde mig först på det men om jag hade varit i hans situation så vet jag inte heller om jag hade valt ett liv där man kämpar mot hemska demoner varje dag istället för att gå i skolan och leva som en normal människa.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Lord Loss
2. Demon Thief
3. Slawter
4. Bec
5. Blood Beast
6. Demon Apocalypse
7. Death’s Shadow
8. Wolf Island 
9. Dark Calling
10. Hell’s Heroes 

______________________________________________________________________________________

Titel: Feberflickan
Författare: Elisabeth Östnäs
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2012

Omdöme:
Helt ärligt talat så gillade jag den här boken inte alls i början men bestämde mig ändå för att läsa ut den med tanke på att den bara är på 128 sidor. Ugh, den var inte alls i min smak. Första halvan av boken handlade bara om hur en konstig tjej gick runt i sitt hus och beskriv rummen och möblerna. Det var lite för många detaljerade beskrivningar av blod, ruttet kött, dåligt mat och spyor för min del. Dock vände det under den andra halvan för det var då som jag började fatta vad som hade hänt. De tre sista sidorna var verkligen WOW och man fattade plötsligt allting (eller allting kanske är lite väl att ta i, men ett ljus gick upp i alla fall). Älskar när författaren kan överraska en på det sättet och jag är mycket imponerad.

Har lite svårt att sätta betyg på den här för jag tyckte att början var riktigt seg men slutet var både mäktigt och helt fantastiskt. Men om man ska räkna med helheten så får det bli 6,5.

Betyg: 6,5/10

______________________________________________________________________________________

Titel: My Soul to Lose
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2009

Omdöme:
Min första e-bok wohoo. Laddade ner den här för längesen då den fanns tillgänglig på författarens hemsida, nu tror jag att man måste köpa den. Denna är en prolog till Soul Screamers-serien som jag numera älskar och handlar om Kaylees tid i psykvården. Eftersom jag redan har kommit långt i serien innan jag läste den här så visste jag i princip hela handlingen i förväg. Inte så spännande eller överraskande med andra ord. Jag skulle nog ha tyckt om den mer om jag hade läst den efter första eller andra boken.

Man behöver inte ha läst första boken i Soul Screamers men det skulle underlätta namninlärningen. På det hela taget tycker jag väl att den är okej, tillförde inte så mycket till själva huvudhandlingen men är ändå lite intressant.

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
0.5. My Soul to Lose
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

 

Vad tycker ni om minirecensioner? Hiss eller diss?

 

Hälsningar från helvetet

Ibland är mardrömmarna inte bara på låtsas

Titel: Girl of Nightmares
Författare: Kendare Blake
Serie: Anna #2
Sidantal: 332
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:
Trots att flera månader har gått sedan Anna har försvunnit så kan Cas inte släppa greppet om henne. Hon offrade sig själv för att rädda honom och hans vänner och för varje dag som går så saknar han henne ännu mer. Thomas och Carmel hjälper honom i hans spökjakter men snart blir hans tankar på Anna så starka att de sätter både honom själv och andra i fara. Överallt ser han spår av en torterad Anna och han tror att hon hemsöker henne. Det finns bara en sak att göra, han måste få tillbaka henne till den levande världen. Det finns dock två problem: 1. Han vet inte hur han ska göra. 2. Det finns andra som helst se till Anna stannar där hon är…

Omdöme:
Att ha en serie på tre böcker är ju väldigt inne just nu så jag är förvånad över att Anna-serien bara består av två böcker. Den här boken är alltså den sista i serien.

Tyvärr måste jag säga att jag inte tycker om Girl of Nightmares lika mycket som jag tycker om Anna Dressed in Blood. Det finns flera skäl och det mest självklara av dem är att min favoritkaraktär inte är med i så mycket av boken. Sedan tycker jag även att takten är väldigt långsam och jag föredrar mer actionfyllda böcker. Sen kan det helt enkelt bero på att jag inte längre tycker att konceptet är färskt längre och känner inte alls samma fascination som jag gjorde med första boken.

Nog talat om varför jag inte uppskattar boken så mycket. Det som jag fortfarande tycker är bra är Cas berättarröst och att man får historien berättad från en manlig synvinkel. I mina öron så lät han trovärdig och jag tänkte inte att det låg en kvinnlig författare bakom hans karaktär. Varken Thomas eller Carmel gjorde ett djupt intryck på mig och jag kom knappt ihåg vad de hette dagen efter jag hade läst klart boken. Samma sak med nykomlingen Jestine. De hade potentiell men det blev aldrig mer än halvljummet för mig.

Sen måste jag säga att Cas är hur störd som helst! Om och om igen ser han groteska versioner av Anna och han bara ”Åh, kom hit, jag saknar dig.”  Mhm, ett ruttnande lik med blödande ögon och krälande maskar i kinderna är ju precis vad man vill mysa med.

Den mest spännande delen var helt klart slutet då det äntligen hände saker. När slutet väl kom var jag helt paff för jag ville läsa mer. Kändes som att man åkte en berg-och-dalbana där vagnen stannade innan man hade åkt hela nerförsbacken. Slutet kom helt enkelt för snabbt. Vill jättegärna läsa en epilog eller något liknande för jag vill veta hur det gick för Cas och gänget sen.

Sammanfattningsvis en ganska bra bok men inte lika bra som sin föregångare. Gillar man Anna Dressed in Blood (eller Anna klädd i blod som den heter på svenska) så ska man absolut läsa den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag hade så många olika teorier om hur boken skulle sluta haha. En av dem var givetvis att Cas skulle låta Anna gå vidare. En annan var att Cas skulle dö och återförenas med Anna. En tredje var att Jestine skulle dö i underjorden och Anna skulle ta över hennes kropp så att hon och Cas skulle vara spökjägare tillsammans. Gillar att Blake inte är rädd för att skriva ett sorgligt slut. Bådar gott för hennes framtida böcker tycker jag.

Takt: -0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Anna
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 5,5/10

Tidigare böcker i serien:
1. Anna Dressed in Blood (sv. Anna klädd i blod)
2. Girl of Nightmares

 

Sista boken i en väldigt mörk serie

Kommer Alex att få ett lyckligt slut?

Titel: Execution
Författare: Alexander Gordon Smith
Serie: Escape from Furnace #5
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2011

Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar

Handling:
Kriget är i fullt gång och människorna är på den förlorande sidan. Alex trodde att han hade hamnat i säkerhet när han och hans kompisar blev omhändertagna av militären. Men snart upptäcker han att deras experiment för att ”lära-känna-honom-bättre” inte skiljer sig så mycket från hur han blev behandlad i fängelset. När man ser ut som ett monster så är kan det vara svårt att få andra att tro att man är god…

 

 

Omdöme:
Så har man äntligen läst sista boken i den här serien. Varje bok i serien är hemskare än sin föregångare och gillar du inte våld och död så bör du hålla dig borta från den här.

Vad jag älskar med den här serien är just att den känns som en serie. Det som Alex har gjort i de tidigare böckerna är vad som har format honom till den han är idag. Jag gillar herr Smith låter Alex tänka tillbaka på händelserna och nämner dem i konversationer. Det gör så att man verkligen känner hur mycket hela gänget har varit med om och hur mycket de har förändrats allihopa.

Vänskapen mellan Alex, Zee och Donovan är bara så himla vacker och underbar. Mer än en gång berördes jag till tårar, har ju följt karaktärerna i fem böckerna nu och blivit fäst vid dem.  Slutet är både sorgligt, lyckligt och bra på samma gång.

Mitt enda problem med boken är att den inte kom igång förrän efter cirka 100 sidor. Fick lite deja vu känsla för det var samma sak med bok nummer 3 i serien. Får bli en kort recension för jag vill inte avslöja alltför mycket av boken. Vill du ha en mörkare serie så tycker jag absolut att du ska spana in dessa böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh Gud vad jag grät när Alex läste brevet från hans föräldrar. Och när Donovan och Simon vinkade adjö till honom i hans tankar.

Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Alfred Furnace
Bästa scen eller del: När de var hemma hos Alex
Minnesvärt citat: ”Gee, thanks,” I said. ”I’m about to go and face the leader of an army of monsters that has torn the country, maybe the world apart, and you want me to wear bright orange leggings and a lime green poncho?”
Lucy shrugged, grabbing her own clothes and heading towards the toilets. “It could be worse, you might have had to face him wearing a dress.”

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Lockdown
2. Solitary
3. Death Sentence
4. Fugitives
5. Execution

 

Skulle jag se bra ut i blod?

En bok vars titel innehåller mitt namn kan aldrig vara fel

Titel: Anna Dressed in Blood
Författare: Kendare Blake
Serie: Anna Dressed in Blood #1
Sidantal: 316
Utgivningsår: 2011

Handling:
Cas följer i sina förfäders fotspår och är en spökjägare. Tillsammans med sin mamma reser de landet runt och “dödar” onda spöken, vålnader som hänsynslöst dödar andra människor. Cas får höra om Anna Dressed in Blood, spöket av en sextonårig flicka som har blivit brutalt mördad. Hon dödar alla som sätter en fot i hennes hus och Cas tar sig an uppdraget. Lite visste han att Anna skulle bli det mäktigaste spöket han har stött på hittills, och lite visste han hur hans liv kommer att förändras efter ett möte med henne.

 

Omdöme:
Anna Dressed in Blood har jag velat läsa sen den släpptes förra året. På grund av snålhet så har jag inte köpt den förrän nu när den har kommit ut som pocket. Var den värd pengarna? Absolut!

Skräckfilmer hoppar jag helst över men skräckböcker läser jag gärna. Jag vet inte om det beror på att jag har dåligt fantasi för jag kan inte bli skrämd av en bok… det har i alla fall aldrig hänt. Jag brukar få mardrömmar och vill sova med lampan tänt efter läskiga filmer men i böcker kan jag sitta och läsa om samma kusliga stycke om och om igen utan att känna någon rädsla. Dock så tror jag att Anna Dressed in Blood kan bli riktigt läskig ifall någon bestämmer sig för att filmdramatisera boken.

Det är uppfriskande att läsa från en killes perspektiv och jag tycker om hans berättarröst. Tyckte inte någon gång att Cas kändes som en tjej vilket är toppen, Kvinnliga författare som skriver från manliga perspektiv brukar ju ofta ha lite problem med trovärdigheten. Men i den här boken märkte jag inte det. Dock så tycker jag att vissa delar berättas lite för snabbt för jag ska hinna leva mig in i handlingen och känna det Cas känner.

Karaktärsmässigt så gillar jag de flesta men Anna var utan tvekan den mest intressanta. Även om hon dödar människor lite huller och buller så gillar man ändå henne. Det är minsann tur att den här en serie och ingen fristående bok. Är verkligen supersugen på att läsa med om Anna och hur berättelsen kommer att fortlöpa. Will tyckte jag var sjukt irriterande. Och även Cas var det ibland. Förstår inte alls hur de resonerar. Varför har Cas dåligt samvete? Det är väl inte hans fel att folk dör i början? Tycker även att alla reagerar ganska lätt på dödsfall. Cas är ju van förstår man, men resten av gänget verkar inte bry sig så mycket heller.

Den sista tredjedelen tyckte jag var bokens bästa del. Spänningen höjdes med flera steg och jag kunde inte läsa snabbt nog. Glömde bort tiden och höll på att missa att gå av tåget. Hade 6 sidor kvar att läsa så jag stod på perrongen och läste ut den för jag kunde inte vänta.

Kort sagt så gillar jag boken väldigt mycket och kommer garanterat att köpa fortsättningen. Tycker inte att den är särskilt läskig men om du är känslig för grafiska beskrivningar av likar så kan den här vara lite hård att smälta. Är ni intresserade av böcker med spöktema så kan jag rekommendera den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Blev så himla glad när Anna var på deras sida. Yay! Men hur kommer relationen mellan henne och Cas att fungera egentligen? En spökjägare som är ihop med ett spöke… hmm…

 
Karaktärer: +0,5
Berättarröst:+0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Språk:+0,5

Mest intressanta karaktär: Anna
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 7,5/10

 

Stygga flickor har en tendens att inte dö

En bok där titeln faktiskt har något med bokens handling att göra.

Titel: Bad Girls Don’t Die
Författare: Katie Alender
Serie: Bad Girls Don’t Die #1
Sidantal: 341
Utgivningsår: 2012

Handling:
Alexis trivs bra med att vara utstött i skolan. Ingen vågar bråka med henne för alla vet att hon kommer att ge igen. Alexis märker dock att lillasystern Kasey inte är av samma virke. Hon tillbringar mer och mer tid ensam i sovrummet med sina dockor och får inte längre besök av kompisar. Föräldrarna är för upptagna med jobb och bråk för att orka bry sig och Alexis antar att de små rebelliska handlingarna som Kasey gjorde var ett sätt att få uppmärksamhet. Men ju längre tiden gick desto mer elaka blir spratten. Till slut inser Alexis att något står väldigt fel till med Kasey… och det kanske redan är för sent för att rädda henne.

 

Omdöme:
Bad Girls Don’t Die visste jag i princip ingenting om när jag började läsa. Anledningen till varför jag köpte dem var för att titeln var lockande plus att den hade bra betyg på Goodreads. Jag trodde att den skulle handla om bitchiga tjejer som bråkade med varandra, kanske skulle ett mord ingår. Gud, så totalt fel jag hade… det visade sig att boken handlar om spöken.

Bad Girls Don’t Die gör verkligen skäl för sitt namn. Det var rätt lustigt för jag trodde verkligen att det inte skulle vara någon övernaturlig bok. Alla gånger då kusliga och spöklika saker så trodde jag att det var författarens sätt att skrämma läsaren och att det säkert skulle finnas någon logisk förklaring bakom. Det tog mer än en 1/3 av boken innan jag till slut fattade att det verkligen var spöken, det kom som en chock för jag hade absolut inte väntat mig det. Bara det var en ganska häftig upplevelse, att bli så totalt chockad alltså

Jahopp, då har jag förstört det för er genom att avslöja att det är en spökbok så ni lär ju inte bli chockad på samma sätt som jag blev. Men eftersom bokens baksida (som jag inte läste) avslöjar att det handlar om spöken så tror jag nog att det här inte räknas som någon spoiler.

Karaktärsmässigt så fascinerades jag av Alexis i början. Hon är en stark och beundransvärd tjej som vågar gå emot strömmen och säga sin mening rakt ut. Hon bär sin utstötthet med stolthet och även om de flesta inte gillar henne så har de respekt för henne, tycker att hon är hur cool som helst. Tyvärr så sjönk hon väldigt mycket i mina ögon när hon efter halva boken blev jobbig och vägrade inse sanningen fast allting var glasklart. Dessutom så lät hon sig bli manipulerad/hotad av andra vilket jag verkligen inte tyckte passade ihop med hennes karaktär. Resten av karaktärerna kände jag inte så mycket för, men Megan verkar rätt intressant hon med.

Handlingen är helt okej, finns flera spännande delar och även om jag aldrig blev rädd så var vissa scener ganska kusliga. Fast jag har aldrig blivit riktigt rädd för en bok på samma sätt som jag blivit för filmer. Har ni tips på en riktigt läskig bok? Helst en ungdomsbok. Skulle vilja ha lite tips

Hittills har det kommit ut tre böcker i den här serien. Jag vet inte särskilt mycket om uppföljarna men alla har fått bra betyg på Goodreads så jag lär väl läsa dem också. Har inte läst så mycket spökböcker så det här var en uppfriskande fläkt bland alla urban fantasy och dystopier.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde först att Kasey var schizofren, fast det var innan jag fattade att boken handlade om spöken.

• Tror att Megan kommer att vara med mer i nästa bok. Är nyfiken på hennes förmågor. Hon kanske till och med är huvudroll?

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Alexis
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Bad Girls Don’t Die
2. From Bad to Cursed
3. As Dead as it Gets

 

Botmedlet mot döden

Den sista boken i en mycket spännande serie!

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Serie: The Maze Runner #3
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2011

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Prövningarna är äntligen slut och Thomas och vännerna har blivit lovade svar av WICKED. Alla är trötta och ser fram emot att få sina minnen tillbaka, alla utom Thomas, Minho och Newt. Thomas vet att han än gång i tiden har arbetet för WICKED och trott att deras handlingar är för allas bästa. Men nu, efter alla experimenten litar han in på organisationen längre. Tillsammans med sina vänner bestämmer de sig för att inte minnas är bättre än att låta WICKED rota runt i deras hjärnor. Men deras handlingar har konsekvenser, och snart inser de att de måste fly innan det blir för sent.

Omdöme:
Det är alltid lite jobbigt att börja läsa sista boken i en bra serie. Man vill läsa för att man är nyfiken på upplösningen men samtidigt så vill man inte läsa för man är rädd för att bli besviken. The Death Cure lutar sig tyvärr mot det senare.

Jag vet inte riktigt varför, men efter halva boken kände jag ingenting för karaktärerna längre. Från att ha hejat och gråtit med dem i de två första böckerna så kände jag nu absolut inget för dem. Jag brydde mig inte riktigt om de skulle överleva eller dö, jag brydde mig inte om boken skulle sluta lyckligt eller olyckligt. Det var rätt hemskt faktiskt, att bara sluta gilla dem så där.

En av anledningarna till varför karaktärerna inte gick hem hos mig den här gången är för att jag förstod mig inte på deras val och att de var så sura hela tiden. Thomas kändes inte alls lika smart och modig längre, Minho blev arg hela tiden och Newt som tidigare var min favoritkaraktär blev bara deprimerande att läsa om. Det kanske är helt naturligt att de har blivit som de är med tanke på allt de har varit med om, men personligen så gillar jag inte deras karaktärsutveckling.

Varken handlingen och spänningen kunde mäta sig med de tidigare böckerna heller. I de två första böckerna så fanns det ett tydligt mål, ett uppdrag de skulle klara av, men i den här så kändes det mest som att de sprang runt som yra höns. Okej, det var fortfarande spännande, inget snack om den saken, men spänningen var inte alls på samma nivå. Och jag hade inte riktigt väntat mig att det helt plötsligt blev en (liten spoiler) [zombiebok].

The Maze Runner är fantastisk, The Scorch Trials är jättebra men The Death Cure är bara bra. 6,5 är absolut inget dåligt betyg och trots min extremt negativa ton så gillar jag den. Men jämfört med de tidigare böckerna så är avslutningen på trilogin en riktig besvikelse.

Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Newt
Bästa scen eller del: Början

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Maze Runner
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

Andra versioner av omslaget
 

 

Gästinlägg: Är du mörkrädd?

Om du inte är det så är risken stor att du blir det efter den här boken. 

 

Titel: Mörkrädd
Författare: Andreas Roman
Sidantal: 248
Utgivningsår: 2008

Handling:
Ända sedan David var nio år har han varit mörkrädd. Extremt, sjukligt mörkrädd som långsamt förstör hela hans vuxna liv. Till slut bestämmer han sig för att försöka bli av med rädslan och går i terapi. Slutprovet blir att bo ensam i en stuga mitt ute i skogen tills han är botad.

 

 

Omdöme:
Jag har aldrig varit särskilt mörkrädd, varken nu eller när jag var mindre. Bara på ett sunt sätt där jag undviker att gå runt ensam mitt i natten, vilket jag tror att de flesta undviker om de kan. Därför är det väldigt beundransvärt, och kanske på gränsen till galet, att David som är så rädd fullföljer det sista steget i terapin: att lämna storstan och bo ensam i en stuga där det inte finns någon mobiltäckning. Hans enda sällskap är katten Trassel.

Davids maniska rädsla skildras på ett väldigt skickligt och trovärdigt sätt. Jag tycker synd om honom. Han är rädd för att åka hem till lägenheten efter jobbet, rädd för natten, rädd för att sova, rädd för skuggor och mörka hörn och så givetvis mörkret. Även med alla lampor tända och ficklampan i beredskap äter rädslan upp hans vardag och han liknar mest ett vandrande vrak.

Jag gillar berättelsens uppbyggnad som varvas med nuet och tillbakablickar från Davids förflutna där jag får veta vad som utlöste hans rädsla. Jag anar snart hur det ligger till, men det gör inget för spänningen är konstant och jag ser fram emot att få reda på vad som händer när David måste konfrontera sina inre demoner.

Om du är mörkrädd, läs den här boken på dagen! Om du är lättskrämd, önskar jag dig lycka till för det här är en bok som kryper in under skinnet och biter sig fast.

Koncept: +1
Spänning: +1
Miljö: +0,5
Katten Trassel: +0,5

Mest intressanta karaktär: David
Bästa scen eller del: Tillbakablickarna

Betyg: 8/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.