En ljusbärare i mörkret

Här är det ljus mot mörker, ordagrant sagt! 

Titel: Shadow and Bone
Författare: Leigh Bardugo
Serie: The Grisha #1
Sidantal: 356
Utgivningsår: 2012

Handling:
Föräldrarlösa Alina och Mal har varit bästa kompisar och oskiljaktiga sedan de träffade varandra som barn. Nu när båda är tonåringar har de tagit värvning i armén, Mal som spårare och Alina som kartograf. När de korsar The Fold, en förbannad plats som befolkas av fruktansvärda monster, blir de attackerade och Alina svimmade. När hon vaknar upp igen får hon veta att hennes magiska krafter har räddat livet på truppen – Alina är en Grisha, och en ljusbesvärjare på köpet. Mot sin vilja blir hon bortförd till huvudstaden för att läsa sig magi. Hovlivet är ensamt, hon har inget grepp om magin och Alina vantrivs. Är hon verkligen den som kan omintetgöra The Fold och åter låta ljuset flöda över landet som den attraktiva Grishaledaren, Darkling, tror att hon är?

Tycke:
Den här boken var en wildcard för mig. Visste i princip bara om att det skulle vara en high fantasy och ingenting annat. Riktigt kul när en bok överraskar en!

De första 50 sidorna var rätt tråkiga. Det tog tid att sätta sig in i världen samt lära känna karaktärerna, men när Alina for till huvudstaden blev det riktigt spännande. Sedan blev det rätt tråkigt igen men de sista 100 sidorna var riktigt bra. Så takten var tyvärr inte så jämn med andra ord.

Karaktärerna tycker jag är rätt bra. Själva huvudrollen Alina fastnade jag inte så mycket för men däremot så fann jag hovkompisen Gwenya och Grishaledaren Darkling (han kallas bara för det, man fick aldrig veta hans namn) ganska intressanta. Relationen mellan Alina och Darkling är ju hundra gånger med intressant än den mellan Alina och Mal tycker jag. Nåja, lyckligvist är triangeldramat inte så mycket i fokus så det var inget jag fann störande.

Vissa vändningar i handlingen överraskade mig verkligen. Jag trodde att jag hade koll på hur boken skulle sluta men så blev det inte alls så. Slutet var så himla spännande att jag läste ut den sista delen i ett enda svep trots att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. Hade takten varit mer jämn så och Alina lite mer intressant så skulle nog den här har blivit en ny favorit.

Sammanfattat så tycker jag att Shadow and Bone är en bra och spännande bok med en handling som jag inte lyckades förutspå. Vill ni läsa en high-fantasy så är denna ett bra val. Ser nu fram emot att läsa fortsättningen i Siege and Storm!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde först att det var prästen som var den onda, blev överraskad när darkling:en var ond.

• Tyckte först att det var så himla mesigt av Alina att inte kunna döda hjorten när hon vet att så många andra liv hänger på att hon gör det. Men sen tyckte jag att författaren skötte det snyggt med att ge henne kraften över hornen ändå.

 

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Gwenya
Bästa scen eller del: Spoiler [När de hittade hjorten]
Minnesvärt citat: I hate hiding how much the stupid things he did hurt me, but I hated the idea of him finding out even more.

Andra verk som jag kom att tänka på:
Rör mig inte! av Tahereh Mafi – Triangeldramat…

Rekommenderar för:
Ni som gillar high-fantasy och har inget emot påhittade ord.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en berättelse som är lätt att komma in i.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Shadow and Bone
2. Siege and Storm
3. Ruin and Rising

Extraböcker:
0.5. The Witch of Duva

Andra versioner av omslaget

 

Ett mörkt drömland

Om ni tror att Sarah Dessen bara skriver gulliga och puttenuttiga böcker så har ni fel. 

Titel: Dreamland
Författare: Sarah Dessen
Sidantal: 250
Utgivningsår: 2004 (original 2000)

Handling:
Caitlins har alltid beundrat och levt i skuggan av sin perfekta syster Cassandra. Men när Cass rymmer hemifrån på Caitlins födelsedag vänds hemmet upp och ner. Ingen förstår varför Cass har lämnat familjen och Caitlin känner att hon nu måste leva upp till föräldrarnas förväntningar istället för sin syster. Först var det skönt att få den uppmärksamhet som alltid har tillägnats Cass, men ju längre tiden gick desto mer kvävd kände sig Caitlin av sitt nya liv. In kommer Rogerson, stadens beryktade kille och de enda gångerna Caitlin känner sig levande är när hon är med honom. Men Rogerson har problem, och snart har Caitlin det också.

 

Tycke:
Att Sarah Dessen är en mästare på ljusa och mysiga sommarböcker känner de flesta nog redan till. Men alla hennes böcker är inte lättsamma, Dreamland, en av hennes tidigare böcker tillhör definitivt den mörkare sorten.

Dreamland börjar som vilken Dessen-bok som helst. En tjej som har familjeproblem och lever på ytan ett perfekt liv men håller på att bryta sönder inuti. In kommer en swoonig kille som lär henne att hitta sig själv på nytt. Men till skillnad från Dessens typiska killkaraktärer så är Rogerson ingen ängel. Han är en destruktiv kraft som långsamt raserar Caitlins liv, trots att han innerst inne egentligen inte vill göra det heller.

Det är inget fel på boken men mörka contemporary är verkligen inte min grej. Jag blir så sur och arg på alla dumma valen som Caitlin gör samtidigt som jag kan förstå henne till en viss del. Ibland är det helt enkelt mycket lättare att låtsas som att ingenting är fel istället för att be om hjälp. Jag gillar att titeln har en betydelse för handlingen i boken, Caitlin anser att hon lever i en dröm och kan inte vakna därifrån utan sjunker bara längre och längre ner i mörkret.

Den bästa scenen i boken fick mig faktiskt att fälla en tår, så även om jag inte direkt gillade Caitlin så måste hon ändå ha berört mig på något sätt. Dessens böcker har en tendens att få mina ögon att tåras, vare sig de är ljusa eller mörka.

Kort sagt, den mörkaste boken jag hittills har läst av Sarah Dessen. Jag föredrar ljusa contemporary framför mörka så den här blev tyvärr ingen ny favorit. Läsvärd, till och med ganska bra tycker jag att den är men det är ingen bok som jag kommer att läsa om.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hur kan Caitlin stå ut med att Rogerson slår henne gång på gång? Och de har ju ändå bara varit ihop i några månader. Tycker ju inte heller att deras kärlek är så passionerad heller. Det är mer som två trasiga människor som har hittat varandra och kan inte släppa taget.

 

Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Uhm… gillar ingen men Rogerson är väl mest intressant.
Bästa scen eller del: Spoiler [När mamman upptäckte att Rogerson misshandlade Caitlin]
Minnesvärt citat: “It’s so easy to get caught up in what people expect of you. Sometimes, you can just lose yourself.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en mörk bok där du både hejar på och stör sig på huvudpersonens dumma val är den här perfekt.

Rekommenderar inte för:
Om du vill ha något lättsmält, romantiskt och somrigt (som Dessens andra böcker är) så bör du leta vidare.  

Betyg: 5,5/10

Andra böcker av författaren som jag har recenserat
Along for the Ride (sv. Mycket mer än så)
The Truth About Forever (sv. Mitt perfekta liv)
Just Listen (sv. Blunda och hoppa)
What Happened to Goodbye (sv. Du glömde säga hejdå)
Keeping the Moon (alt. Last Chance)

Andra versioner av omslaget

 

Mini-rec: En blödande halvvampyr som försvinner iväg i Peru

Titel: What Really Happened in Peru
Författare: Cassandra Clare & Sarah Rees Brennan
Serie: The Bane Chronicles #1
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Åh Magnus, Magnus, du är bara för cool, rolig, charmig, söt, bedårande… ja allt! Den här e-boken handlar om fyra av Magnus äventyr i Peru där han ibland får sällskap av sina trollkarlskollegor Ragnor Fell och Catarina Loss. Deras tjat och dialoger är bara så himla roliga, Ragnor är liksom superseriös och Magnus tar ingenting på allvar. Kombinationen av dem två fick mig att le flera gånger.

Boken är bara på 40 sidor och indelade i fyra kapitel där varje del behandlar ett årtal i Peru. Trots att boken inte är så lång så tycker jag ändå att man fick en bra bild av Magnus och hans relation med sina reskamrater. Gillar ni Shadow Huntervärlden och Magnus Bane så lär ni också gilla den här boken väldigt mycket!

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise and Fall of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. No Immortal Can Keep a Secret
8. The Course of True Love [and First Dates]
9. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything [And Who You're Not Officially Dating Anyway]
10. The Last Stand of the New York Institute

________________________________________________________________________________________

Titel: Tenth Grade Bleeds
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #3
Sidantal: 292
Utgivningsår: 2009

Tycke:
Blev ganska besviken på den här. Det som hittills har varit bra i serien blev sämre i den här boken. Karaktärerna gjorde ett par 180 graders personlighetsförändringar utan egentligen någon vettig anledning och sen blev de återigen sina forna jag vid slutet. Kändes mest som ett billigt trick för att skapa konflikter. Dessutom störde jag mig massor av flera av valen som Tod gjorde. Åh gud, varför är han en sån mes? Det kanske bara är jag som är grym men om en karaktär har försökt döda dig flera gånger samt torterat dina nära och kära så tycker jag att det är helt okej att avsluta dennes liv. Men nej, här ska man vara så himla god att man låter boven leva, trots att man vet att han bara kommer att återvända och göra livet surt för en igen.

Nej, ingen höjdare här. Blev besviken på karaktärerna flera gånger och handlingen kändes framtvingad. Något i stil med ”den här serien är på fem böcker så vi får inte låta den onda dö så tidigt trots att huvudkaraktären har haft flera tillfällen att döda honom”. Kommer dock att läsa fortsättningen för jag har redan resten av serien hemma.

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

________________________________________________________________________________________

Titel: As They Slip Away
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #0.5
Sidantal: 48
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Den här mellanboken är visserligen satt som #0,5 men jag skulle nog rekommendera att man läser den efter att ha läst första boken, alternativt den andra boken eftersom det var då den gavs ut.

Handlingen kretsar runt Selene, en bikaraktär som man träffade på i första boken Across the Universe. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på henne eller hennes bakgrund men nu efter att ha läst den här boken så vet jag hur gripande och tragisk den är. Man får även läsa om hennes vänskap med de andra ungdomarna på anstalten, så på det sättet fick man även inblick i de mer betydande bikaraktärernas bakgrund också. Utan att avslöja för mycket så fick den här e-boken mig att uppskatta några karaktärer mer, och avskyr en viss karaktär ännu mer.

Gillar ni Across the Universe-serien så rekommenderar jag verkligen den här. Beth Revis språk är lika suveränt som vanligt och det tar inte många sidor förrän man är fast i berättelsen.

E-boken kan läsas online här.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

Extraböcker:
0.5. As They Slip Away

 

Vill du leva i en värld med drakar?

Vill du läsa en bok om drakar så har du hittat rätt!

Titel: Seraphina
Författare: Rachel Hartman
Serie: Seraphina #1
Sidantal: 451
Utgivningsår: 2012

Handling:
Seraphina är en 16-årig flicka som är väldigt musikalisk begåvad. Faktumet är att hon är så duktig att hon har fått den eftertraktade platsen som lärling hos hovmusikern Viridius. Fullt i färd med att anordna musikfestligheterna till firandet av att det har varit fred mellan människorna och drakarna i 40 år har hon inte tid till mycket annat. Men Seraphinas mörka hemligheter och kunskaper drar henne in i undersökningen om en prins bråda död och vidare in på farliga konspirationsmisstankar. Kommer den bräckliga freden mellan människorna och drakarna att hålla? Eller kommer kaoset återvända till landet än en gång?

 

Tycke:
Wow, när jag öppnade upp den här boken hade jag ingen aning om hur bra den är. Visst hade jag hört positiva saker om den men att få uppleva bokvärlden på egen hand var en överraskande upplevelse!

För det första, Rachel Hartmans språk är helt fantastisk! I vanliga fall så brukar jag ju läsa väldigt snabbt och en bok på 400 sidor kan jag läsa ut på 4 timmar eller mindre, men den här boken tog mig snarare 7-8 timmar att läsa ut för den var så komplex. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att författaren använder supersvåra ord och krångliga namn. Det finns visserligen gott om påhittade ord men de har inget med saken att göra. Det som drar ner läshastigheten är att författaren har så mycket underliggande information i beskrivningar. Som en aspirerande författare så vet jag själv hur svårt det är att få till bra beskrivningar, man vill att beskrivningar ska göra annat än att just bara beskriva miljön utan även berätta något om PoV-karaktären eller om kulturen i den påhittade världen. Här kommer ett väldigt löst översatt exempel från boken.

“Drakarna var i sina mänskliga former men även på det här avståndet så kände man genast igen dem på deras klädsel, de tomma platserna runt om dem och deras motvilja att böja på huvudet under bönestunden.”

På bara en mening gör författaren det klart att drakar kan anta mänskliga gestalter, de har annorlunda klädsel, folk är rädda eller ogillar dem samt att de inte är religiösa men att människorna är det. Älskar verkligen att författaren inte dumförklarar läsarna med massor av förklaringar utan gömmer information i form av miljöbeskrivningar. Att drakarna kan anta mänskliga gestalter är en viktig del av berättelsen men det är ingenting som författaren tjatade om utan det kom fram med just den meningen, och sen nämndes det inte igen förrän långt senare.

Både världen och karaktärerna är komplexa och genomtänkta och i stort sett så gillar jag alla. Speciellt så tycker jag om Seraphina’s ”Mind Garden”. Vilken häftig idé att ha en hel påhittad värld i huvudet! Men gud vad jobbigt det måste vara att hon måste ”vara” där ett par timmar varje dag. Seraphina måste ha hur mycket tålamod som helst. Sen så gillar jag att hon ljuger så lätt även om hon hatar lögner. Hon är smart, musikalisk, lojal och lär sig av sina misstag. Gillar henne verkligen! Förutom henne så tycker jag även om Lucian för att han är trogen och gör så mycket för rikets säkerhet. Dessutom gillar jag att han är typ värsta nyfiken på folk och spionerar jämt på andra. Glisselda trodde jag först att jag skulle hata men hennes entusiasm och vänskap är uppriktig och hon imponerar verkligen på mig med att ta sin roll som ledare på allvar och är inte bara en bortskämd prinsessa. Sist men inte minst har vi Orma, åh så himla torr humor han har, men det är väl typisk för drakar.

Eftersom jag inte vill att den här recensionen ska bli en mil lång så nöjer jag mig här. Det finns mycket mer att säga men då finns det risk för att jag kommer att spoila något. Kort sagt, vill du ha en välskriven bok med drakar, en komplex värld och genomtänkta karaktärer så ska du definitivt plocka upp den här!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Undrar hur Kiggs och Seraphinas relation kommer att bli. Jag hoppas inte att det kommer att bli en jobbig kärlekstriangel med Glisselda. Men å andra sidan så verkar ju Glisselda och Kiggs vara mer kompisar än kärlekspar så jag håller tummarna och hoppas på att Glisselda kommer att välja en annan man!

• Fatta inte riktigt hur Imlann kan lyckas låtsas vara en gammal kvinna i flera år. Jag uppfattade ändå att han var ganska vältränad när han var i sin mänskliga form.

 

Handling: +0,5
Karaktärer: +1
Miljö: +0,5
Berättarröst: +0,5
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Seraphina är favoriten men den intressantaste är Glisselda.
Bästa scen eller del: Delarna hon var i Mind Garden
Minnesvärt citat: We were all monsters and bastards, and we were all beautiful.

Rekommenderar för:
Gillar du drakar och episk fantasy lär du älska den här boken.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något lättsmält bör du undvika den här boken.

Andra verk som jag kom att tänka på
Delirium av Lauren Oliver – För att drakar tyckte att kärlek och starka känslor i allmänhet var en sjukdom.

Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor – Seraphinas Mind Garden påminde mig väldigt mycket om demonaffären Karou bodde i.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien
1. Seraphina
2. Dracomachia

Extraböcker
0.5. The Audition

 

Att vara tidlös…

… betyder en spännande resa till Egypten!

Titel: Timeless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #5
Sidantal: 382
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers för tidigare delar i serien kan förekomma i handlingen.

Handling:
För en gångs skull ser livet ljust ut för Alexia. Hon är lyckligt gift med Lord Maccon. Deras lilla dotter Prudence är vild men bedårande trots sina tendenser att byta skepnad. Vänskapen med grannen och gudfadern Lord Akeldama är stark och till och med Biffy, det nyaste och motvilliga tillskottet till flocken börjar hitta sin plats. Mitt i friden kommer en kallelse till Alexia från Lady Matakara, världens äldsta och mäktigaste vampyr. Att tacka nej är inget val och tillsammans med sin familj och sina vänner gör sig Alexia redo för ett äventyr i Egypten.

 

Tycke:
När jag började läsa den här serien förra året så hade jag ingen aning om hur mycket jag skulle älska den. Karaktärerna är bara så underbara! Jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med Alexia, ta en titt på Lord Akeldamas garderob, leka en stund med lilla Prudence, gå en sväng i Biffys (eller LeFouxs) hattaffär, ja, jag kan till och med tänka mig att titta på Ivys och Tunstells teaterproduktion. Känner så mycket kärlek till karaktärerna att det faktiskt gör lite ont nu när serien är utläst.

Gail Carrigers språk passar mig så bra. Allting är liksom överdrivet och knäppt men det känns ändå helt naturligt och otvingat. Mitt i humorn finns det mörkare sidor och varje gång dessa dök upp värkte det i hjärtat. Tycker att det speglar livet så bra, allt är inte bara glatt och lyckligt, det finns även sorg och olyckliga minnen. Men karaktärerna låter inte sitt förflutna eller oro inför framtiden stoppar dem från att leva i nuet, och det får mig att älska dem ännu mer!

Och alla tvisterna i boken, woah! Hade verkligen inte väntat mig många av dem. Som ni säkert vet så älskar jag när en bok kan överraska mig och här hände det flera gånger. De sista 50 sidorna fick mig både att gråta, skratta och framförallt längta otroligt mycket efter spion-off-serien The Parasol Protectorate Abroad.

Det är svårt att skriva en spoilerfri recension om en sista bok i serien så jag nöjer mig här och tar upp resten av funderingarna i spoilersektionen. Har ni inte läst något av Gail Carriger än så måste ni verkligen göra det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Lyall och Biffy!!! Hade verkligen inte förväntat mig den kombinationen trots att det hintades om det redan i förra boken. Men jag är verkligen glad! Även om jag hade hoppats på att Biffy och Alkedama skulle bli ihop igen trots rasskillnaderna så tycker jag ännu mer om Lyall och Biffy tillsammans. Hurray! Och Biffy är en Alpha? Whaaat? Men det känns bra att i framtiden kan Lyall bli Biffys beta och de kan vara tlllsammans.

• Blir så ledsen när jag tänker på att Lyall har blivit våldtagen och trakasserad av sin gamla herre. Tycker att han är så stark som inte bröts ner av det utan tog saken i egna händer och kom på en lösning. Sen tycker jag att det både är sorgligt och starkt av Lord Maccon som planerar att begå självmord innan han blir galen. Tycker att det är fint och smart av honom att vilja åldras och dö med Alexia.

• Även om jag var rätt säker på att Maccon överlevde fallet så blev jag ändå ledsen av att se hur förstörd Alexia blev av sin mans död. Var så glad när han dök upp igen och skyddade Alexia och Prudence.

• OMG, Ivy som vampyrdrottning??? Det var nog den största överraskningen i boken.

• Att Floote var den som dödade Dugh var tydligt men däremot hade jag ingen aning om att Matakara ville dö samt att Goldenrod var Lord Alkedama.

 

Karaktärer:+1
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, så svårt, älskar verkligen alla men favoriten är nog Alexia ändå. Biffy växte väldigt mycket i mina ögon också.
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.
Minnesvärt citat: “I never gossip. I observe. And then relay my observations to practically everyone.”

Rekommenderar för:
Om ni gillar de tidigare böcker i serien så är den här ett måste! Annars så tycker jag att alla som gillar humor, steampunk och övernaturliga varelser ska plocka upp den här serien.

Rekommenderar inte för:
Ingen! Man plockar ju inte upp den här om man inte redan har läst bok 1-4. Och har man kommit så långt i serien så lär man älska den här boken med!

Betyg: 9/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Mini-rec: En spricka i dagen innan

Titel: Fracture
Författare: Megan Miranda
Serie: Fracture #1
Sidantal: 262
Utgivningsår: 2012

Tycke:
När jag först öppnade upp den här boken så trodde jag av någon anledning att det skulle vara en överlevnadsbok om en tjej som har fastnat ute i vildmarken. Det visade sig att jag hade fel och boken lutar sig mer åt det övernaturliga än åt äventyrshållet. Kort sagt så handlar den om att Delaney ramlar igenom isen och är i det iskalla vattnet i 11 minuter, alltså hela 11 minuter utan syre. Till läkarnas och allas förvåning så vaknar hon upp ur koman utan några hjärnskador. Delaney trodde att hennes liv skulle återgå till det normala men det var tills hon upptäckte att hon ibland tappade kontrollen över sin egen kropp och hade en onormal dragning till människor hon inte ens kände.

Boken var rätt bra och spännande i början men jag upplevde den sista tredjedelen som väldigt förvirrande. Alla verkade brytas ner och jag förstod mig inte på huvudrollen. Kärlekstriangel kändes tvunget, i och med att boken är kort så skedde allting jättesnabbt. Jag gillar dock att Troy faktiskt kändes som en sympatisk kille i början, creepy men ändå rätt okej. Delaneys och Deckers relation gick mig lite på nerverna men samtidigt så upplevde jag den som trovärdig och jag förstår att de var osäkra på varandras känslor så de sårar varandra oavsiktligt hela tiden. Men gah… lite kommunikation skulle ha rett ut problemen från första början.

En okej bok, spännande i början men förvirrande i slutet. Finns en fortsättning också vad jag vet men jag lär nog inte plocka upp den inom den närmaste tiden..

Betyg: 4,5/10

Andra delar i serien
1. Fracture
2. Vengeance

____________________________________________________________________________________

Titel: The Day Before
Författare: Lisa Schroeder
Sidantal: 307
Utgivningsår:2011

Tycke:
Min tredje renodlade versbok av Schroeder och precis som med de andra så gillar jag den. Tycker väldigt mycket om att man som läsare inte alls fattade vad som pågick i början och att författaren placerade ledtrådarna väldigt bra så att ens intresse hölls på plats hela tiden. Själva konceptet är egentligen inget märkvärdigt, en ledsen tjej ger sig i väg till stranden för att komma undan sina problem och möter en ledsen kille med egna problem. Trots att de lär känna varandra under bara en dag och det är mycket insta-love så gillar jag deras relation väldigt mycket. Schroeders magiska språk får helt enkelt allt att verka så drömlik att man köper allting och tycker att det är gulligt och romantiskt istället för galet och icke-trovärdigt.

Ambers (tjejhuvudrollen) känslor beskrevs väldigt bra och det var lätt att sympatisera med henne. På det hela taget en fin och mysig bok som går väldigt snabbt att läsa.

Betyg: 6,5/10

____________________________________________________________________________________

Titel: Ninth Grade Slays
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #2
Sidantal: 278
Utgivningsår: 2008

Tycke:
Andra boken i serien om halvvampyren Tod. Man kan i stort sett delar in boken i tre delar där den första och tredje delen utspelar sig i hemstaden medan den andra delen utspelar sig i Ryssland. Första delen var okej, kändes mest som en inledning där nya karaktärer introducerades. Övergången mellan första och andra delen var väldigt tydlig och flöt inte alls på. Helt plötsligt var de i Ryssland, jahopp. Övergången mellan miljöerna var faktiskt så dåligt att det kändes som att det var två separata böcker. Nåja, i Ryssland fick man i alla fall veta mycket mer om vampyrvärlden så det var rätt intressant. Favoritdelen är den tredjedelen där hemligeter avslöjades samt det var en del spänning och action också. Slutet var förvånansvärt känslosamt och mina ögon fuktades litegrann.

På det hela taget en rätt så bra och snabbläst bok. Råkade spoila för mig själv genom att läsa handlingen för första boken i spin-off-serien till den här så jag visste redan svaret på en av de stora hemligheterna, annars så kanske jag skulle ha gillat den ännu mer.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills

 

En lillasyster som dödar för storasysterns skull

Syskonkärlek på liv och död!

Titel: Mind Games (alt. Sister Assassin)
Författare: Kiersten White
Serie: Mind Games #1
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2013

Handling:
Sedan föräldrarna dog i en bilolycka har Fia gjort allt för att göra sin blinda men synska storasyster Annie lycklig. Fastän hon avskyr att vara en marionettdocka så gör hon allt som Keane säger för att de inte ska skada hennes syster. Uppvuxen bland människor som kan förnimma andras känslor och tankar så är Fias enda skydd mot dem att bli galen. Den dagen då hon blir skickad för att döda en kille vid namn Adam blir dagen då hon bryter mot ordern. Hennes instinkter säger åt henne att rädda Adam och för den första gången på länge så lyder hon dem, även om det innebär att hon sätter sin Anniei fara.

 

Tycke:
Eftersom jag gillar Paranormalcy-serien så var jag givetvis nyfiken på Kiersten Whites senaste bok. En berättelse om en lönnmörderska och hennes synska syster lät ju bara så häftigt. De första 40 sidorna gav mig faktiskt lite huvudvärk. Boken är berättad av både Fia och Annie, och sedan både i nutid och i dåtid (som i minnesglimtar alltså, inte ordtempus). Så egentligen kan man nästan säga att det är fyra berättarröster, för förutom att hålla koll på vem som är berättaren för tillfället så behöver man även hålla koll om kapitlet utspelar sig i nutid eller för X-antal år sen. Jag vande mig dock vid detta så småningom och efter ett tag så gillade jag det riktigt mycket, men det tog som sagt lite tid att komma in i det.

Fias berättarröst i sig upplever jag som hackigt och ”all over the place”. Men detta tycker jag är riktigt bra för det gestaltar hennes halvgalna sinnesstämning helt suveränt. Redan från första kapitlet så förstår man att hon har problem och är inte helt mentalt stabil vilket gör henne ännu mer intressant. Annie är okej, hon sticker inte ut lika mycket som sin syster och jag känner litegrann som att hennes största syfte i berättelsen är att få Fia att framstå som mer mänsklig så att man som läsare förlåter henne för det hemskheter hon gör – ”för hon gör ju det bara för att skydda sin älskade syster.” På det hela taget så tycker jag att Fias kärlek till Annie är mycket starkare än Annies till Fia. Det var inte förrän i slutet av boken som jag uppfattade att Annie också älskar sin syster väldigt mycket.

Det finns även en gnutta kärlekstriangel i det hela men det är inget som tar över berättelsen så för mig så funkar det fint. Min självklara favorit är James. Han är hundra gånger mer intressant än Adam. Dessutom så tycker jag om att han har sin egen agenda och att man inte riktigt vet var man har honom. Tycker att han och Fia passar bra ihop.

Boken är relativt kort så det händer inte särskilt mycket. Som tidigare nämnt så är det många kapitel som handlar om Annies och Fias bakgrund så den nutida handlingen utspelar sig kanske bara på 130 sidor eller mindre. Trots det så tycker jag ändå att boken är spännande rakt igenom.

Sammanfattningsvis, en kort och intressant bok med en hemlig förening som utnyttjar flickor med magiska förmågor. Kan vara svårt att hålla koll på berättarformen i början men när man har vant sig så är den bra. Kommer absolut att plocka upp nästa bok när den kommer. Och just ja, UK-versionen av den här boken heter ”Sister Assassin”. Vet inte riktigt vilket namn jag föredrar faktiskt, tycker att båda passar och inte passar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattade ju att något måste vara fel med Annies vision för Fia skulle aldrig döda henne. Men jag tyckte att det var väldigt starkt och uppoffrande av Annie att låta det ske trots att hon såg att Fia dödade henne.

 

Handling: +0,5
Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Förvirrande berättarform i början: -0,5

Mest intressanta karaktär: James
Bästa scen eller del: Spoiler [När Sophia dödade Clarice]
Minnesvärt citat:
Their smiles are lies.
Most smiles are.

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot virriga berättarröster samt tidshopp i berättelsen

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en positiv huvudkaraktär, t.ex. som Evie i Paranormalcy.

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Mind Games (alt. Sister Assassins)
2. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

 

Hur kan man låtsas vara en vampyr i 17 år?

För att det är ju så kul att äta rått kött och dricka blod varje dag.

Titel: The Hunt
Författare: Andrew Fukuda
Serie: The Hunt #1
Sidantal: 293
Utgivningsår: 2012

Handling:
17-åriga Gene känner sig som den sista människan i världen. Varje dag tar han på sig sina falska tänder och går i skolan med vampyrer… och låtsas vara en av dem. Människor, eller heapers som vampyrerna kallar dem, anses vara delikatesser och är i stort sett utrotade. Gene är livrädd för att bli upptäckt och uppäten men ser inget annat sätt att överleva förutom att låtsas vara en vampyr. Vid utlottningen till The Hunt, en nationell jakt som går ut på att låta ett gäng vampyrer jaga människor blir Genes namn dragen och han tvingas åka till träningscentret för att förbereda sig inför jakten. Att låtsas vara en vampyr i skolan är svårt nog, kommer han att överleva träningen? Och även om han gör det, kommer han att överleva jakten?

Tycke:
Efter att ha läst The Immortal Rules så var jag sugen på fler vampyrdystopier så därför fick jag upp ögonen på The Hunt som sägs vara en dystopi med vampyrer samt påminna om The Hunger Games. Efter att ha läst den så kan jag väl tycka att det ligger en viss sanning i jämförelsen men jag skulle knappast säga att de är särskilt lika.

The Hunt är en spännande bok med ett väldigt intressant koncept. Jag gillar vampyrböcker och jag gillar dystopier, en kombination av dem går absolut hem hos mig. Jag gillar idén med att världen har blivit övertagen av vampyrer och människor är i stort sett utrotade för de anses vara en delikatess. Någon som ser ett visst samband med hur vi fiskar ur havet idag?

Själva ordet ”vampyr” användes inte i boken men av beskrivningarna att döma så förstår man att det är vad de är. De är för det mesta civiliserade men så fort de upptäcker en människa blir de så besatta på mat att de blir helt galna. Något speciellt med dessa ”vampyrer” är att de faktiskt verkar åldras och så vitt vad jag vet så är de inte odödliga. Informationen man får om dem är ytterst begränsad, man vet t.ex. inte hur de tog över världen, om de kan försöka sig via sex eller om de kan föröka sig via bitningar (tror att det antyddes men det sades aldrig rakt ut). Tycker att det är rätt konstigt att deras erogena zon verkar sitta i armbågen(!). Deras hångel består liksom av att man armbåga varandra eller aggressivt gnider armarna mot varandra. Istället för att le så smeker de sin egen handled. Knasigt!

En annan sak som jag tycker är skumt är att Gene har lyckats låtsas vara en vampyr i 17 år! Han har alltså inte gäspat, rynkat på pannan, skrattat eller nyst någon gång när han umgås med andra vampyrer i skolan. Han måste tvätta sig hela tiden så att hans svettlukt inte avslöjar honom och raka sig varje dag. Gud, jag skulle förmodligen aldrig ha orkat med ett sådant liv. Och hur lyckas man låta bli att nysa och gäspa? Att Gene lyckas hålla det hemligt att han är en människa så länge tycker jag inte är ett dugg trovärdigt. Tur för honom att han inte har några finnar och är lika snygg som de andra vampyrerna. Jag gillar dock att han är en skicklig lögnare och använder list för att klara sig ur knipor.

Kort sagt, mycket spänning och intressant koncept, men tyvärr brister den totalt i trovärdighet samt ett par av tvisterna är superuppenbara. På det hela taget så är boken tillräckligt lockande för att jag skulle läsa ut den på två kvällar. Vill ni ha något snabbläst och spännande så rekommenderar jag den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Seriöst, det var så uppenbart att Ashley June också var en människa så att jag trodde att det skulle vara en dubbeltvist. T.ex. att hon bara låtsades vara mänsklig för att få Gene att avslöja sig. Det måste ju vara 10ggr svårare för henne med tanke på att hon är en tjej, vad gör hon när hon får mens? Nu kanske jag är fördomsfull för att författaren är en man, men jag tror faktiskt inte att han har tänkt på den punkten.

• Är Genes pappa död på riktigt tror ni? Eller är han en vampyr nu? Jag tror att han har något att göra med att Gene och Ashley blev valda till jakten.  

• Jag märkte faktiskt inte alls att inga vampyrer hade namn förrän de påpekade det i sista tredjedelen av boken. Rätt häftigt gjort av författaren faktiskt, för det kändes helt naturligt att Gene hittade på smeknamn åt dem och jag tänkte aldrig på att man inte fick veta deras riktiga namn.

 

Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Trovärdighet: -1

Mest intressanta karaktär: Gene
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ashley offrade sig för honom]
Minnesvärt citat: ”Long or short?” the man says.
Den är egentligen bara kul när man ser scenen framför sig. Tyckte att det var rätt kul att mannen smyger fram till Gene just precis när han ska pissa och viskar den frågan i hans öra haha.

Rekommenderar för:
Gillar ni spänning så lär ni sluka den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha trovärdighet i böcker.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Hunt
2. The Prey
3. The Trap

 

Slutet är nått!

Sista boken i Matched-serien är nu utläst.

Titel: Reached
Författare: Ally Condie
Serie: Matched #3
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen)

Handling:
Xander, Ky och Cassia jobbar nu alla tre för The Rising men på olika ställen. Xander jobbar inom sjukvården, Ky jobbar som pilot och Cassia som en sorter. De saknar varandra men vet att The Rising närmar sig och när som helst kommer rebellerna att ta över The Society. När folk börjar insjuknar i en sjukdom som kallas Plague skrider The Rising till verket. Först verkar allt vara under kontroll, men sedan bryter kaoset loss. Xander, Ky och Cassia vävs in i hemligheterna och upptäcker att de måste göra allt de kan för att rädda livet på sina nära och kära.

Tycke:
Jag har hört väldigt blandade åsikter om den avslutande delen i Matched-serien så jag hade inte särskilt höga förväntningar när jag öppnade upp boken. För en gångs skull så var boken så som jag förväntade mig så jag blev varken överraskad eller besviken.

I första boken var Cassia ensam berättare, i andra boken växlade kapitlen mellan Cassia och Ky, och nu i den tredje boken får vi ta del av Xanders berättarröst också. Ett problem som jag hade var att jag jämt blandade ihop deras röster. De låter ju som en och samma person allihopa. Fick jämt kolla upp i vems huvud jag befann mig i för tillfället och det störde ju en del av läsupplevelsen.

Början började väldigt sakta men farten drogs upp fram mot mitten (eller en tredjedel) av boken. Det var då som den blev som mest spännande och jag satt och bläddrade som besatt. Hemligheter vävdes in varandra och hjärnan arbetade på högtryck för att reda ut allt. Händelser och bakgrundshistorier som jag trodde att jag hade koll verkade helt plötsligt väldigt komplicerade och helt ärligt talat så förstår jag fortfarande inte hela bilden. Det kändes som att de förklarade samma saker om och om igen fast på olika sätt så att det till slut bara blev rörigt, i alla fall för mig.

Romansen i boken tyckte jag inte om alls faktiskt, visst, de tänker på varandra jämt men jag kände noll i passion mellan dem. Dessutom så tycker jag inte att deras kärlek är särskilt stark heller… och det är på gränsen till en kärlekspentagon istället för kärlekstriangel. Vissa kan väl tycka att det är mer trovärdigt att man som tonåring kan vara attraherad av flera personer samtidigt och jag köper det. Men grejen är att romantikern inne i mig vill gärna tro på odödlig kärlek så jag uppskattar faktiskt överdrivna romanser i böcker. (instalove går dock över gränsen för vad jag tål).

En sak som jag tycker skiljer Reached från övriga dystopiböcker är att huvudrollerna är mer som biroller när det kommer till själva revolutionen. De är inga nyckelpersoner som tågar längst fram i attackstyrkorna. Istället lever de bara i stort sett sitt vanliga liv och hjälper The Rising genom att medvetet skapa småproblem för The Society. Jag gillar verkligen att de inte är helhjärtat med rebellerna heller (Ky åtminstone) utan ifrågasätter deras mål ibland. I många andra dystopier är ju huvudrollerna en essentiell del av revolutionsgänget och kämpar hårt för att ta över kontrollen. Cassia, Ky och Xander vill inte ha kontroll, de vill bara leva i fred och det tycker jag ger en annorlunda bild av revolutionen.

Trovärdigheten har jag också lite problem med. The Society förbjuder i stort sett allt kultur förutom 100 låtar/dikter som de har godkänt. Folket kan läsa men inte skriva. För mig känns det rätt befängt att man kan förbjuda sång, målningar och dans. Vilka barn gillar inte att rita, sjunga och dansa? Som barn hittade jag jämt på egna sånger och ramsor. Å andra sidan så har jag växt upp i ett samhälle som uppmuntrar kreativitet så det kanske är därför jag tycker att bristen på kultur inte alls låter trovärdigt i mina öron.

Matched är jättebra, Crossed är bra och Reached är okej. Den har sina bra stunder men den sega början samt att alla berättarrösterna låter lika förstörde det lite för mig. Jag gillar Condies poetiska språk och att handlingen sticker ut lite från den mängden av revolutionsdystopier som finns idag.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Nu kanske jag har missuppfattat det men The Rising är väl ordnat av The Society? Vilken konspiration!

• Vilken kliché att det ska vara Xander och Cassia som ”upptäcker” botmedlet när alla mycket mer erfarna läkare misslyckas med det. Sen fattar jag inte heller om Cassias mamma visste att blomman var botmedlet.  Hela minnesgrejen med Cassia tyckte jag var skum.

 

Språk: +0,5
Handling: +0,5
Trovärdighet/Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Svårt, men jag säger väl Cassias brorsa, Bram.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de träffade varandra på flygplanet]
Minnesvärt citat: Den här meningen tycker jag beskrev Xanders känslor så bra.
(Xander) “For a moment, I’m a part of it all. Then I’m just apart.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar de tidigare delarna av den här serien och vill avsluta den.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha en actionfylld revolutionsbok så passar den här inte er. Inte heller om ni vill ha en passionsfull kärleksbok.  

Betyg: 5,5/10

Andra delar i serien:
1.Matched
2. Crossed
3. Reached

 

En åttondeklassare som biter

Början på en lovande serie. 

Titel: Eigtht Grade Bites
Författare: Heather Brewer
Serie: The Chronicles of Vladimir Tod #1
Sidantal: 172
Utgivningsår: 2007

Handling:
Tod har varit föräldralös sedan tre år tillbaka och blivit omhändertagen av sin mammas bästa vän Nelly som inte har något emot hans hemliga och speciella kost – blod. Tods pappa är nämligen en vampyr och hans mamma en människa vilket gör honom till en halvvampyr. I hela sitt liv har han trott att det inte fanns andra vampyrer men mystiska mord och försvinnanden i staden väcker hans misstankar. När en ny lärare börjar på skolan och blir onormalt intresserad av honom börjar det minst sagt blir skumt. Tillsammans med sin bästa kompis Henry lär sig Tod att det finns fler vampyrer än vad han tror.

 

Tycke:
Den här serien har jag varit intresserad av hur länge som helst så jag blev superglad när jag upptäckte att stadsbiblioteket i Malmö hade hela serien inne! För att inte vara alltför girig lånade jag bara hem de två första böckerna i serien och nu har jag läst första boken.

Det är en relativt kort bok och i och med att det är första boken i en serie så känns det mest som en prolog, dock en väldigt lovande sådan. Jag gillar Tods berättarröst och han känns som en trovärdig 13/14-åring. Jag gillar även kompisen Henrys intresse för udda tjejer. Tycker mycket om vänskapen mellan dem och att Henry inte behandlar Tod annorlunda bara för att han är vampyr.

Vad jag gillar riktigt mycket med Tod är att han faktiskt berättar om sina problem och misstankar för andra redan i tidigt skedde. Hur ofta händer det i ungdomsböcker egentligen? Uppskattar verkligen att författaren inte hamnade i den klichén med att låta huvudrollen bete sig som en idiot och håller allt hemligt. Dock så trodde varken Nelly eller Henry på Tod och tyckte bara att han överdrev så det tjänade inte så mycket till. Men det var ett tappert försök åtminstone.

I och med att det är en kort bok så får det blir en kortare recension den här gången. I överlag så gillar jag den och tycker att serien verkar mycket lovande. Boken är lättläst och takten är jämn. Innehöll inte så mycket action men jag kan tänka mig att det blir mer av den varan i de kommande böckerna.

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Tod
Bästa scen eller del: Övernattningen med Henry.
Minnesvärt citat: “People fear what they can’t understand and harm what they fear.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha något snabbläst och lättsmält med en övernaturlig touch och manlig protagonist. Kan tänka mig att yngre killar kommer att älska den här. 

Rekommenderar inte för:
Är du trött på vampyrböcker är det inget för dig. Inte heller om du vill ha en romantisk bok.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Eighth Grade Bites
2. Ninth Grade Slays
3. Tenth Grade Bleeds
4. Eleventh Grade Burns
5. Twelfth Grade Kills