… vill man då fortsätta spela?
Titel: Erebos
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal: 423
Utgivningsår: 2011 (Original 2011)
Handling:
Något är skumt med Colin. Han svarar inte på telefonen, har helt bytt attitud, umgås med töntarna i klassen och dyker inte upp på träningen. Nick förstår inte varför hans kompis ignorerar honom men snart får han också paketet som innehåller datorspelet Erebos. Det är så mycket hemlighetsmakeri runt spelet att Nick tycker att det var löjligt men installerar det ändå och börjar spela. Snart är han helt fascinerad av spelet och alla tankar kretsar runt hur han kan göra sin spelkaraktär bättre. Det enklaste sättet att gå upp i nivå är att utföra uppdrag av budbäraren, uppdrag som ska utföras i verkligheten. Uppdragen är först lätta och oskyldiga men blir allt svårare. Hur långt är Nick beredd att gå i verkligheten för att bli bättre i spelvärlden?
Omdöme:
Eftersom jag gillar datorspel, speciellt mmorpg (Massively multiplayer online role-playing game) som Erebos, så var boken extra intressant att läsa. Idén med ett spel som integrerar med verkligheten är inget nytt koncept men det känns ändå fräscht.
Jag vet själv hur det är att bli besatt av ett spel och det är lätt att känna igen mig i Nick. Jag tyckte också att det var hur irriterande helst när föräldrarna kom in i rummet och man var tvungen att avbryta spelandet. När Nick spelade så kändes det verkligen som att man var i spelet och man befann sig i en fantastymiljö. Man höll tummarna för Sarius (Nicks spelkaraktär) och följde hans upptäcktsfärder med spänning.
Karaktärsmässigt så tycker jag att boken kunde ha varit starkare. Nick är så vardaglig, han är inte överdrivet modig, inte överdrivet smart, han är inte överdrivet bra på något alls faktiskt. Möjligen så är han bra på att spela datorspel för jag gillar faktiskt Sarius bättre än honom. Och hur konstigt låter inte det med tanke på att det är Nick som spelar Sarius? 
I spelet så är Sarius modig och kommer på nya sätt att klara av uppdragen. Han känns helt enkelt mer intressant än Nick själv.
Jag har lite problem med trovärdigheten. Personligen så tycker jag att mmorpg är så fängslande för det är så socialt. Man skapar en ny identitet och låter karaktären umgås med andra spelare, man snackar, skämtar och lär känna varandra. Älskar gruppuppdrag där man verkligen behöver samarbeta för att klara av bossarna och att alla i lagen ska ha ett specifikt syfte, t.ex. prästen ska helar, riddaren ska skydda, barbaren ska göra skada etc. I Erebos uppfattade jag inte alls att samarbete existerade, tvärtom, det är alla mot alla och man får inte avslöja saker om spelet för nya spelare. Hur välkommen kan man känna sig som nyspelare när alla är helt fientliga liksom? Dessutom så får man även inte snacka om spelet i verkligheten och jag har svårt att man kan bli så besatt av något som man inte ens får prata om. Det är ju vad jag tycker är kul, att hitta människor med samma intressen och kunna prata med dem. Näh, Erebos är nog inget spel jag skulle ha gillat på riktigt.
I överlag så tycker jag att det är en spännande bok med ett kul koncept och den passar både för tjejer och killar, unga och vuxna. Rekommenderas!
Handling/Koncept: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Trovärdighet: -0,5
Betyg: 7,5/10
