RSS

Veronica Roth – Dödens märken

Tatueringar får en helt ny betydelse.

Titel: Dödens märken (original Carve the Mark)
Författare: Veronica Roth
Serie: Carve the Mark #1
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
Det är en värld full av våld och hämndlystnad. En värld där alla som föds utvecklar en »flödesgåva« – en unik förmåga avsedd att forma framtiden. De flesta har nytta av sina förmågor, men Cyra och Akos har gåvor som samtidigt gör det lättare för andra att kontrollera dem.

Cyra är syster till Ryzek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva ger henne en kombination av smärta och makt – vilket gör det möjligt för hennes bror att utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, hon kommer snabbt på fötter, hon är smartare än han tror.

Akos är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av sin ovanliga gåva, men när han och hans bror fängslas av Shotet-soldater är Akos beredd att göra vad som helst för att få ut sin bror levande därifrån.

När Akos kastas in i Cyras värld verkar fiendskapen mellan deras länder och familjer oöverstiglig. De måste hjälpa varandra för att överleva – eller förgöra varandra Ska de kunna återta kontrollen över sina flödesgåvor, och återställa maktbalansen i sin värld?

 Tycke:
Jag älskar Divergent, uppföljarna är ganska bra också men första boken i serien stal mitt hjärta då jag läste den år 2011 (yikes! Det är ju sex år sen!).

Nu har alltså Roth släppt den första boken i sin nya duologi och återigen är det en dystopi med kärlekshistoria och revolt. Vi har huvudrollerna Cyra och Akos, de börjar som fiender och värms sakta men säkert upp i varandras sällskap. Handlingen är full med rymdskepp, intriger och övernaturliga förmågor. Det borde tilltala mig, och visst tycker jag om boken, problemet är att det känns som att jag har läst denna berättelse tidigare.

Hade jag läst boken för tre-fyra år sen så skulle jag säkert ha älskat den. Nu känns allt lite för välbekant och trots ”tvisterna” så tycker jag att handlingen är ganska förutsägbar. Det är inte så att den är tråkig men den är helt enkelt inte så gripande som jag hade hoppats på.

Vad jag däremot gillar starkt är att Roth har gått ifrån könsstereotyperna, här är det tjejen som är krigaren medan killen är den snälla helaren (som givetvis kan slåss också). Både två har komplexa syskonrelationer och jag gillar hela idén med öden.

Karaktärsmässigt så är Cyra favoriten. Även Ryzek tycker jag är riktigt intressant. Akos känns lite för perfekt så han är inte lika tilltalande. I överlag så har boken ett bra karaktärsregister. Jag älskar ingen men jag gillar de flesta.

Så ja, jag tycker om boken och kommer absolut att läsa fortsättningen. För den som inte har läst så många dystopier eller böcker där karaktärerna har övernaturliga krafter så är säkert denna bok en guldklimp.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Kommer Eijeh och Ryzek att byta personlighet helt och hållet? Fattar inte riktigt hur Ryzek kan tycka att det är okej att byta bort minnen, man måste ju tappa bort en del av sig själv när man inte minns händelserna som har format en.
  • Hm… Akos är alltså shotet, men betyder det att alla syskonen också är det? Eller är han adopterad? Eller har morsan varit otrogen? På tal om morsan, fyfan alltså. Att veta om vad som kommer att hända med sin familj och ändå låter hon det bara ske… så himla grymt (och jag menar grymt som i hänsynslöst och inte som i awesome)!

+ Karaktärer
+ Handling
– Förutsägbar

Mest intressanta karaktär: Cyra
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill ha spänning och sci-fi med ickestereotypiska könsroller.

Rekommenderar inte för:
Ni som har läst för många dystopier.

Andra delar i serien: 
1. Dödens märken (original Carve the Mark)
2. Titel ej bestämd än.

 etikett- denhärgillarjag

goodreads add

 

Tags: , , ,

Jag som hade så många planer

Alltså… ibland så vet jag verkligen inte var tiden tar vägen… jag hade så många planer för bloggen, massor av recensioner och roliga inlägg. Istället så blev det… ingenting.

Shit… life happens, det har varit fullt upp här med jobb, lektörsläsning, barnpassning och skrivande. Men nu ska bloggen få lite mer kärlek igen. Har flera böcker som jag inte hunnit recensera och jag ska försöka komma ifatt. Hädanefter ska jag försöka skriva en recension så fort jag har läst boken för annars blir det liksom inte av. I bästa fall kommer det en uppdatering imorgon, annars blir det under början av nästa vecka. Jag lovar! 😀

 

 

 
3 Comments

Posted by on April 22, 2017 in Blandat

 

Minirecensioner – Harry Potter och den fördömda författarens odyssé

Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Författare: J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
Serie: Harry Potter #8
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
20 år har gått sedan händelserna i Harry Potter och vi får träffar karaktärernas barn.

Tycke:
Den här måste ju vara en av de mest hypade böckerna förra året. Läste den för ett par månader sen men har glömt bort att skriva en recension på den.

Så tyckte jag om boken? Ja… men inte lika mycket som jag gillar Harry Potter-böckerna. Det går liksom inte riktigt att jämföra för boken är skriven i manusform och man (eller jag) får helt enkelt inte samma inlevelse. Dessutom så tyckte jag att det var så deprimerande att läsa om relationen mellan Harry och Albus. Ännu ett klassiskt fall av kommunikationsproblem.

Hur som helst så var det trevligt att komma tillbaka till Hogwarts och träffa alla karaktärerna igen. Jag trodde ett tag att det var något mellan Albus och Scorpius men det var ju synd att det inte var så. Själva tvisten gillade jag och även hur det hela slutade. Kort sagt, jag gillar den och vill gärna se föreställningen i London!

 

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså att Voldemort har ett barn… höll på att skratta ihjäl mig. Kan inte alls tänka mig att han har sex med någon.   
  • Så fint att Albus kom på att använda filten för att kommunicera med Harry. Nästan min favoritscen i boken för den var så spännande.   

etikett-denhärgillarjag

goodreads add

________________________________________________________________________________

Titel: An Author’s Odyssey
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Tvillingarna måste hämta sin egen armé för att ha någon chans mot den maskerade mannen.

Tycke:
Alla böcker i den här serien har varit så underbara och den här är inget undantag. Var ju ett tag sen jag läste de andra böckerna men det var inga problem att komma in i handlingen igen. Älskar humorn och jag är verkligen imponerad av Colfers förmåga att blanda sagorna och dess karaktärer. Ser riktigt fram emot den avslutande delen!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Haha, Connors felstavningar i första novellen, så himla rolig när piraterna började rea ut grejer och hönan med halsbandet. Riktigt roligt.  
  • Oj, hade inte räknat med att den maskerade mannen skulle ha ett barn. Är så nyfiken på hur det kommer att sluta!

 etikett-riktigtbra

goodreads add

Andra delar i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Beyond the Kingdoms
5. An Author’s Odyssey
6.  Worlds Collide

 

Tags: , , ,

Reseinlägg 7 – Avengers i Singapore och värmechock i Vietnam

Så har vi kommit fram till den sista delen av resan. Efter så många fantastiska dagar i Nya Zeeland har det blivit dags att återigen flyga tillbaka till Singapore för 1 dags mellanlandning för att sedan flyga till Vietnam.

Flyget till Singapore gick helt okej, mycket bättre än första gången. Även om Dante passade på att bli sjuk igen så var han ändå på glatt humör och han sov åtminstone 5 av de 10 timmarna. Förra gången vi landade i Singpore så var ju var alla dödströtta på grund av tidsskillnaden, den här gången passade det mycket bättre med tiden så vi orkade faktiskt turista en del i staden.

En av sakerna vi besökte var Avengers Station. Min man och jag gillar Marvel-filmerna så när vi fick reda på att utställningen just då hade kommit till Singapore så tog det inte lång tid innan vi bestämde oss för att besöka den.

Haha, vilken placering av vattensprutaren. 

Priset låg på cirka 140kr i inträde och jag tycker att den var värd det. Jag gillar verkligen hur de använder sig av bluetooth, mobilapp och internet för att skapa en riktig häftig upplevelse. Stämningen och inredningen var väldigt bra och all rekvisita såg snygga och realistiska ut. Min favoritstation var (såklart) Iron Man. Så många suits! Man fick även spela ett VR-spel där man får se sig själv i Iron Man- Haha, jag såg ut som en väldigt löjlig version av Iron Man, höll på att dö av skratt. Så synd att vi glömde ta bilder på det!

Några av dräkterna på utställningen.

På kvällen åt vi på en food court och maten där var riktig billig och god. I överlag är ju Singapore en dyr stad att turista i men man kan hitta väldigt prisvärda matställen. Vi passade också på att gå till hamnen och ta lite bilder på nattutsikten.

Billigt och gott!

Singapore på natten.

Den berömda statyn (i alla fall en minikopia av den).

Nästa dag var det dags att sätta sig på planet igen för att ta oss till Ho Chi Minh City i Vietnam. Efter två timmar var vi framme och när vi åkte taxi från flygplatsen höll jag på att få en chock. Det var bilar och mopeder överallt och ingen verkade följa trafikregler. Helt plötsligt kunde bilen framför bromsa in och börja backa istället, eller så kommer det en bil som kör i motsatt riktning och det blir chicken race. Folk tutade till höger och vänster. Wow, organiserat kaos på hög nivå.

Mopeder överallt!

Är ganska imponerad över hur mycket de kan lasta på sina mopeder.

Vi lyckades i alla fall ta oss oskadda hem till min faster där vi bodde i 6 dagar. Och här började värmechocken för mig. Jag tål inte värme! Tyvärr så fungerade AC:en inte så jättebra hos min faster heller så det var kvavt nästan dygnet runt. Både jag och Dante blev jättesega och ville bara sova hela tiden. I stort sett så gjorde vi ingenting förutom att äta och sova de första dagarna. Visst var det skönt det också, men det kändes som att man slösade bort tid.

Favoriträtten i Vietnam, saknar det såååå mycket!

De sista 4 dagarna lyxade vi till det med ett fint hotell och då kände jag mig mycket piggare. Även om jag fortfarande undvek att vara utomhus mellan 11-15 så var man i alla fall vaken inne i hotellrummet och kunde skriva/läsa/surfa.

Jacuzzi på hotellets tak.

Nåja, nog om mitt klagomål på värmen. Det bästa med Vietnam är utan tvekan den supergoda och billiga maten! Då vi bodde hos min faster åter vi väldigt lokalt och jag var väldigt imponerad av hur snabbt hemkörningen kom och hur gott det var. Dessutom var det superbilligt. En måltid kostade bara mellan 9-15 kr. Skippar man varm mat utan nöjer sig med en vietnamesisk baguette (som förövrigt är supergoda) så klarar man sig på 4 kr. Galet prisvärt!

Rätterna kostade 9-10kr.

Hygienen och renligheten hos vissa restauranger kan man dock ifrågasätta…

Totalt var vi i Vietnam i 10 dagar innan vi reste tillbaka till Sverige. Jag önskar att jag hade tagit fler bilder i Vietnam men eftersom jag var så utslagen på grund av värmen så blev det inte så många. Här kommer några till i alla fall.

Vietnamesiska modeller?

“Pubgatan” för turister i centrala Saigon.

“Den röda kyrkan”. Det var här som mina föräldrar träffade varandra under deras första daté för över 45 år sedan. 

Detta är det sista reseinlägget, hoppas att ni har tyckt om dem 🙂

 
10 Comments

Posted by on March 15, 2017 in Blandat

 

Reseinlägg 6 – Under miljontals stjärnor och omgiven av hundra delfiner

Så har vi kommit fram till andra delen av sydönsresan. Under turens tre första dagar hade vi ju Queenstown som utgångspunkt och besökt sevärdheter i närheten (om man nu räknar 3,5 timmars bilfärd som nära). På den fjärde dagen var det dags för att fara vidare till öns andra städer så vi fick packa ihop och säga adjö till vår fina övernattningslägenhet.

Slutmålet för dagen var Tekapo som är känd för att vara ett stjärnbeskådningsställe. Men innan vi kom dit så hade vi givetvis flera stopp på vägen.

Första stoppet var lunch vid en laxodlingsfarm. Istället för att importera norsk lax så fixar Nya Zealand fram sina egna fiskar alltså. Vår guide berättade att den största skillnaden (som han kände till) är att den lokala laxen är mindre fet än sina norska släktingar och har därför ”bättre” textur.

Laxfarmen.

Laxbassäng där man kunde mata fiskarna.

Sashimi-lunch!

När jag såg högen med sashimi som lades framför mig började det direkt att vattnas i munnen. Eftersom det var flera personer i sällskapet som inte var så förtjust i rå lax så fick jag deras portioner också muhahaha. Men det var faktiskt inte lika mumsigt som jag hade hoppats på. Laxen smakade helt enkelt inte så mycket eftersom den var så mager. Visserligen är norsk lax fullpumpade med antibiotika men smakmässigt slår dem den zeeländska laxen flera gånger om.

Efter maten hann vi också med att besöka Lake Pukaki som enligt maorierna är den vackraste sjön i Nya Zeeland. Jag håller helt och hållet med! Bilderna gör inte sjön rättvisa egentligen, man måste vara själv på plats för att begripa hur andlöst vackert det var.

Panoramavy över sjön.

Önskar att den finns en liknande sjö i närheten av Lund.

På eftermiddagen kom vi fram till Tekapo där vi fick bo i ett jättefint hus och åt sedan middag i en närliggande restaurang (i och för sig så är staden/byn så liten att det mesta låg ganska nära). När klockan närmade sig 23:00 så var alla trötta och vissa hade till och med gått och lagt sig. Jag själv var ganska sömnig men tänkte att jag åtminstone skulle ut och kolla lite på stjärnorna när jag ändå var här. Jag gick ut i mörkret och lyfte på huvudet… och bara gapade. Natthimlen var pyntat med miljontals stjärnor och det såg så fantastiskt ut att jag först hade svårt att fatta att det var på riktigt. Man kunde se vintergatan med blotta ögat! Det var bara så mäktigt och vackert att det är svårt att beskriva det med ord. Eftersom våra egna kamerabilder inte på något sätt gör stjärnhimlen rättvisa så visar jag en bild jag har hittat på nätet istället.

Bild tagen härifrån.

Bilden överdriver inte, det var verkligen så stjärnklart att det var galet! Efter att ha hämtat de andra i huset så stod vi alla ute och bara njöt av tystnaden och nattens prakt. Den kvällen/natten fick jag se 5 stycken fallande stjärnor. Jag låg på en bänk och tittade på stjärnorna tills det började bli för kallt och mina ögonlock för tunga. Ville verkligen inte sluta titta på stjärnorna.

Nästa dag var jag ganska sömnig men vi gick upp tidigt för att åka till Christchurch. Där gick vi runt en stund i staden och fick se den berömda halvraserade kyrkan. Det är först i Christchurch som jag med egna ögon fick se konsekvenserna av jordbävningarna som landet har varit med om. Det var ju en ganska stor jordbävning för bara några månader sen och den har lämnat tydliga spår efter sig. Vår guide berättade att i vanliga fall brukar Christchurch vid den här tiden på året vara pynt med vackra blommor, istället så är det nu vägarbeten och byggnadsställningar överallt.

En av många ombyggnanden i Christchurch.

Dagens slutstation blev Kaikoura där vi fick se ännu tydligare spår efter den senaste jordbävningen. Hela kustremsan har ändrat sig och på vissa stället har marken höjt sig med 10 meter. Det var stängda vägar och blockerade tunnlar. Man får verkligen respekt för naturen.

Hela den här delen låg under vatten för bara några månader sen.

Hittade en säl i naturen 😀

Nästa morgon gick jag upp väldigt tidigt för jag ville passa på att se soluppgången. Nya Zeeland är ju det landet i världen som får se soluppgången först av alla så det kändes extra häftigt att få se en ny dag gry där.

Soluppgång i Kaikoura.

Kaikoura är känd för sina valar och det var precis det vi var där för – whale watching! När vi var på plats fick vi dock veta att Dante inte fick följa med vilket gjorde mig ganska upprörd. Vi hade ju redan betalat allting via resebolaget men inte fått reda på att barn under tre år inte fick följa med. Som tur var så erbjöd sig min pappa att hoppa över turen och agera barnvakt vilket jag var väldigt tacksam för.

Så ja, vi klev på båten och efter en säkerhetsintroduktion så åkte vi ut på öppet hav. Det tog knappt fem minuter innan kaptenen meddelade att han hade upptäckt inte bara en utan TVÅ valar tillsammans vilket är supersällsynt. Alla rusade ut på däck och fotograferade valarna.

Två valar tillsammans.

Inne i båten.

Ärligt talat så var jag ganska besviken, allt man såg var ju två svarta fläckar i havet. Sen skumpade båten så mycket att jag snart började bli sjösjuk trots att jag hade tagit tabletter mot just det. Jag var inte den enda som inte klarade av gungningarna, det dröjde inte länge förrän folk började spy till höger och vänster vilket gjorde att jag kände mig ännu mer illamående. Ehem, för att inte besvära er med vidriga detaljer så kan jag säga att just då ångrade jag mig att jag någonsin satte fot på den där båten.

Det upptäcktes fler valar efter hand men jag var för sjösjuk för att överhuvudtaget orka bry mig om. Jag tror faktiskt jag somnade för nästa gång som båten stannade så hörde jag nåt om ”delfiner”. Jag öppnade ögonen och såg att folk höll på att gå ut på däck. Jag mådde lite bättre då så jag tänkte att jag kunde gå ut och ta en bild på nån delfin i alla fall. Det visade sig inte vara en delfin, inte ens två utan ÖVER HUNDRA stycken! Illamåendet blev som bortblåst och trängde mig fram till fören för att se bättre. Det var såååååå coolt! Över hundra delfiner som bara simmade runt och under båten, hoppade och lekte i vattnet. Vad som var en mardröm blev plötsligt en av resans bästa upplevelser!

Delfinerna simmade så nära!

Så många delfiner överallt! Var så sugen på att själv hoppa i vattnet.

Efter en lunch så åkte vi tillbaka till Christchurch igen, denna gång för att lämna Nya Zeeland. Det kändes sorgligt men efter att ha sett så många fantastiska saker och varit igång så mycket så såg jag även fram emot att få ta det lugnare i Singapore och Vietnam vilket nästa inlägg kommer att handla om.

 

 
8 Comments

Posted by on March 12, 2017 in Blandat

 

Reseinlägg 5 – Queenstown, båtturer och paragliding

Wohoo, så har vi kommit till resans vackraste del, nämligen turen på Nya Zealands södra ö. Vi hade bokat en tur via ett resebolag som såg till att under sex dagar så hade vi en guide som körde oss runt till olika sevärdheter på ön. Det blev väldigt fullspäckade dagar och stundtals var det ganska jobbigt att resa med en 1åring. Trots det så blev det ändå en fantastisk upplevelse vilket ni säkert kommer att förstå när ni ser bilderna.

Sagan om Ringen-tema i Wellingtons flygplats. Så coolt!

Efter fem dagar i Wellington så flög vi till Queenstown som är ett paradis för äventyrare. Här kommer man bland annat testa på bungeejump och paragliding. Staden är belägen vid en sjö och som ni kan se så är det väldigt vackert.

Panoramavy över staden och sjön.

Man kan praktiskt taget drunkna i naturens skönhet.

Vi kom landade vid lunch och blev upphämtad av vår guide på flygplatsen. Han körde oss till ett ställe som kallas för Glenorchy där många scener i Sagan om Ringen är inspelade. Det var dock alldeles för längesen som jag såg filmerna så jag kände inte alls igen ställena, men vackert var det i alla fall. Det enda negativa var den stekande solen, så himla varmt alltså! Jag hade ju fortfarande kvar mitt soleksem från Rarotonga så jag försökte hålla mig i skuggan (kan avslöja att det inte gick bra).

Känner ni igen området från Sagan om Ringen?

Stekande sol! Känner inte heller igen detta från filmerna.

Ett par som tog bröllopsfoton, mannen måste svettas ihjäl i sin kostym.

På kvällen visade guiden var vi skulle bo och till min förtjusning var det en villa precis bredvid sjön. I tre dagar fick vi alltså njuta av fantastisk utsikt så fort man vaknade ❤

Utsikt från lägenheten som hade en stor takterass/balkong. Hann till och med skriva lite. 

Andra dagen fick vi kliva på södra halvklotets enda ångbåt som fortfarande är i tjänst. Eftersom vi så passande nog hade besökt ett skeppmuseum i Auckland så var det faktiskt extra intressant att få testa på att färdas med en så gammal båt.

Ångbåten vi åkte med.

Efter båturen åkte vi Sky Gondola upp till ett berg där vi fick en jättegod lunch. Eftersom vi hade en del fritid däruppe förslog min mans bror att vi skulle paraglida. Vad som började som skoj blev på allvar när vi var flera stycken som var intresserade. Sagt och gjort, jag testade på paragliding!!!

I linbanan på väg upp till berget. 

På utsiktsplatsen uppe på berget.

En bild på oss innan paraglidingen, vi skämtade lite smått om att detta kanske skulle vara det sista fotot på oss levande. Tur att det inte blev så!

Om jag ska vara helt ärlig så var det mycket mindre läskig än vad jag trodde att det skulle vara. Man hade ju piloten bakom sig hela tiden så jag var inte rädd alls. Fritt fall i Gröna Lund är bra läskigare än paragliding enligt mig 😊

Paragliding över Queenstown! Så häftigt!

På kvällen åt vi en av specialiteterna i Queenstown, Steakburger från Fergburgers. Alltså, en hel entrecote-bit i burgaren… Gott och väldigt mättande!

En av de bästa (och största) burgarna jag har ätit. 

Nästa dag fick vi gå upp jättetidigt för vi skulle köra till Milford Sound. Vi skulle vara färdiga att ge oss av innan 06:00 på morgonen och det är en av gångerna där man ångrar att man reser med en 1-åring. Nåja, det var bara att bita ihop (mest för min man som hade honom på bussen).

På väg till fjorden så passerade vi ett ställe som jag faktiskt tycker att jag känner igen från Sagan om Ringen.

Känner ni igen stället?

Det var nämligen här som Gandalf kom ridandes i filmen!

Äntligen en hoppbild efter många misslyckanden.

 

Vi passade på att ta en titt på spegelsjöarna.

Verkligen spegelblankt.

Här passade folk på att dricka vatten direkt från strömmen. Kranvattnet i Nya Zealand är ”drickbart” men det smakar klor vilket gör att kräsna jag undviker att dricka det. Men vattnet i strömmen är smält isvatten från bergen så den smakade faktiskt ingenting, som vanligt kranvatten i Sverige.

Första gången jag har druckit vatten från en ström faktiskt.

Efter 5 timmar så kom vi i alla fall äntligen fram till Milford Sound där vi tog en båttur genom fjorden. Tyvärr så fick jag och min man mycket mindre ut av denna båttur än våra medresenärer eftersom mer än halva tiden gick åt till att mata Dante och gå på toa med honom. När vi äntligen hade gjort honom nöjd och kunde lämna över honom till andra så var det inte så mycket kvar av båtfärden. Vi skyndade oss upp på däck och hann ta några bilder i alla fall.

Blåsigt men skönt uppe på däcket.

En av vattenfallen vi åkte förbi.

Mäktigt och fint!

Den fjärde dagen lämnade vi Queenstown för att åka till Tekapo där jag fick se en av de vackraste sakerna jag har sett i hela mitt liv. Mer om detta i nästa inlägg!

 

 
9 Comments

Posted by on March 11, 2017 in Blandat

 

Reseinlägg 4 – Wellington där vi fick närkontakt med djur

Sista delen av roadtripen på norra ön spenderade vi med att köra till huvudstaden Wellington. Det är där min mans släkt bor och snälla som de var så fick vi bo hos dem (yay, sparade massor av pengar!). Totalt var vi i Wellington i fem dagar där vi bara umgicks, turistade och tog det lugnt. Väldigt trevligt och skönt!

På väg till Wellintgon körde vi förbi denna fina vattenfall.

Eftersom jag gillar att gå på museum så besökte vi Te Papa. Det fanns massor av olika utställningar där och alla utom en var gratis. Min favorit var krigsdelen för den var verkligen stämningsfull. Innan jag reste till Nya Zeeland visste jag inte ens att de hade utkämpat några krig (tänkte ju att det är en ö) men de har varit med i båda världskrigen på Storbritanniens sida.

Det syns inte på bilden men statyn är stor och superverklighetstrogen (förutom storleken då).

Vi åt massor av god mat! Vi äter ju inte så mycket (nästan inget alls) lammkött och nötkött i Sverige men i Nya Zealand finns det så mycket får och kossor att vi testade en del av det lokala erbjudandet.

Yummy!

 

Panoramavy över staden är ju ett måste… precis som hoppbilden.

En av kvällarna åt vi middag vid en restaurang vid kusten. Maten var supergod men det bästa med att äta där var definitivt solnedgången. Den var utan tvekan den vackraste solnedgången jag har sett. Hela himlen sattes i brand!

Snart dags för solnedgång!

Lite senare…

Några minter senare…

Vi ser helt photoshoppade ut men vi var där på riktigt! Och himlen hade verkligen den färgen.

Wellingtons höjdpunkt blev överraskande nog Wild life park, en minidjurpark där man kunde ta med sig grönsaker/frukter och mata djuren. Vägen dit var dock ingen höjdare, superslingrig bergsväg och eftersom vi körde en stor bil så fick vi köra i snigelfart. Jag blev både åksjuk och orolig över att vi närsomhelst skulle köra över kanten och dö. Nåja, vi kom fram helskinnade och att mata djuren var faktiskt en av de bästa sakerna med hela resan.

Dante fick en puss av en get och var överlycklig.

Åhh så fluffiga och keliga lamm. Ville bara krama om dem. 

Vi hade tur att vi fick se en påfågel visa upp sina fjädrar (för första gången i mitt liv)

Kändes som att man var med i någon Disney-musikal

Ett mysterium som jag har undrat över fick äntligen sitt svar när jag var i Wellington. Sedan jag kom till Nya Zealand har jag varit förvånad över att det oftast saknades lås på toaletterna. Det är ju såklart på grund av jordbävningsrisken!

Efter Wellington tog vi flyget ner till sydön där en annan fantastisk del av resan påbörjades, mer om det i nästa inlägg.

 
Leave a comment

Posted by on March 10, 2017 in Blandat