RSS

S.J. Kincaid – Diabolic

Skapad för att vara den perfekta livvakten.

diabolicTitel: Diabolic
Författare: S.J. Kincaid
Serie: The Diabolic #1
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2016

Officiell handling:
Diaboler är hänsynslösa. Diaboler är livsfarliga. Inte ett spår av mänsklighet återstår hos dem. Eller?

Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida – den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Tycke:
Den här boken var jag superhypad på då den släpptes på svenska, men sedan så läste jag ett par halvljumma recensioner om den och intresset la sig. För ett par veckor sen låg den så fint i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag kunde ge den en chans ändå. Det visade sig vara helt rätt gjort, boken var mycket bättre än förväntad!

Jag gillar spänningen, brutaliteten och flera av karaktärerna. Huvudrollen Nemesis är rätt blek men hennes personlighet är att vara kall, så på ett sätt så har författaren gjort ett bra jobb med henne. Både Sidonia och Tyrus tyckte jag var väldigt intressanta.

Till min förtjusning så var instaloven inte så farlig, visst, romansen utvecklades väldigt snabbt och man fattade liksom efter några kapitel att Tyrus kommer att vara ett kärleksintresse. På den biten är den väldigt förutsägbar men jag kan glatt säga att det fanns flera tvister som totalöverraskade mig.

Världen hade jag från början lite svårt att köpa. Eftersom jag själv jobbar med teknik så har jag svårt att tro att mänskligheten kan bli så lata och naiva att de totalt struntar i vetenskap och tror att allting kommer att sköta sig själv.

Det är väldigt nära att den här boken skulle ha fått fyra stjärnor av mig på Goodreads, men en viss händelse i slutet drog ner på betyget, mer om det i spoilerdelen.

Kort sagt, en spännande och brutal bok som är full av tvister och intriger. Den överraskade mig och jag kommer absolut att plocka upp uppföljaren när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh, även om jag numera inte är så överdrivet förtjust i kärlekstrianglar så var ju denna riktigt intressant. Jag trodde faktiskt att Sidonia var intresserad i han den mesiga killen. Vilken tvist! Himla synd att Sidonia dog på riktigt i slutet.
  • Alltså… kan Nemesis inte tänka själv? Det var ju så uppenbart att det var Cygna som låg bakom allt. Istället så misstror hon Tyrus och lyssnar på drottningen som hon vet är grym och hänsynslöst. Gah! Det sänkte faktiskt bokens betyg för mig.

+ Miljö
+ Handling
+ Spänning
+ Tvister
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Tyrus
Bästa scen eller del: Spoiler [När Nemesis trodde att Sidonia var död]

Rekommenderar för:
Vill du ha en sci-fi med grymma karaktärer och där folk dör till höger och vänster så har du hittat rätt.

Andra delar i serien:
1. The Diabolic
2. The Empress
3. Titel ej bestämd

Advertisements
 

Tags: ,

Hänt i veckan – Första feedbacken och nya spel

Hej! Längesen det var sen sista gången jag skrev en av dessa inlägg. Här kommer en inblick i mitt liv.

Det absolut mest spännande som har hänt denna vecka är att jag har fått tillbaka feedback från en av testläsarna. Helt otroligt vad snabbt det gick. Testläsaren fick dessutom manuset först förra helgen, men redan i torsdags fick jag mail om att hon var klar. Nu har kommentarerna satt igång tankeprocessen hos mig och jag har börjat strukturera upp vilka delar och karaktärer som behöver gå igenom ytterligare en redigering.

Min läsning har också kommit igång igen! Har läst klart 3 böcker denna vecka och det känns underbart! Herregud, jag har inte ens läst 30 böcker hittills i år. För ett par år sedan läste jag 200 böcker per år utan problem, nu vet jag inte ens om jag kommer att klara mitt mål på 50 böcker. Ska iaf satsa på att läsa så mycket jag kan fram tills november då jag tänker sätta igång med redigeringen.

Böckerna jag har hunnit läsa i år

Under helgen hälsade vi på hos mina föräldrar i Helsingborg (yes, barnvakt!). Och bara för att jag blev så taggad och glad av feedbacken så åkte jag och min man iväg till Väla för att shoppa. Där impulsköpte vi två brädspel som vi inte har testat innan. Sedan Dante kom till världen har brädspelsstunderna varit ytterst få men vem bryr sig? De får väl stå och samla på sig damm i hyllan som i sällskap av alla andra lådor som vi har typ öppnat en gång. Viktigaste är att jag blev glad av att köpa dem haha.

Vi hann faktiskt spela Mansion of Madness igår kväll när Dante sov. Det stod att scenariot vi valde skulle ta 60-90 min. Vi började sätta upp spelet kl. 21:30, vi blev klara strax innan 02:00. Men men, det blir ju så när det är första gången man spelar, plus massa avbrott för fika och en extranattning av Dante. Spelet var superkul, älskar att appen man laddar ner är spelledaren och den håller koll på scenariot åt en. Riktigt bra spel! Sen ville Dante gå upp kl. 7 på morgonen idag och det var mindre kul.

 
2 Comments

Posted by on October 15, 2017 in Vardag

 

Minirecensioner – Alltid och för evigt tills världarna kolliderar

Titel: Always and Forever, Lara Jean
Författare: Jenny Han
Serie: To All the Boys I’ve Loved Before #3
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Lara Jeans slutar snart i gymnasiet och framtiden väntar runt hörnet.

Tycke:
Jag visste inte ens om att det skulle komma en tredje bok i serien men helt plötsligt såg jag en massa recensioner på den och nu har jag äntligen också läst den.

Alltså, vilken serie, jag var inte vidare förtjust i Sommaren jag blev vackerserien men jag ÄLSKAR böckerna om Lara Jean. Eller… jag tycker att böckerna är väldigt bra, men serien som helhet är fantastisk.

Lara Jean är i särklass den mest naiva och gulliga huvudrollen jag har läst om. Hon har ett bra liv, många vänner, en supergullig pojkvän och en familj som älskar henne. Alla problem hon stöter på är så vardagliga och helt ärligt talat väldigt minimala jämfört med alla andra fantasy och dystopier som jag i vanliga fall läser. Och det är bokens största styrka, att det är så lätt att känna igen sig i hennes bekymmer! Visserligen så hade jag ingen pojkvän i gymnasiet men mycket annat känner jag igen, som osäkerheten inför framtiden, stressen av att välja utbildning och att flytta hemifrån för första gången. Att läsa om Lara Jean är som att se tillbaka på sitt liv och minnas många nostalgiska stunder.

Om du vill känna dig alldeles varm inombords av kärlek och fluff så är den här serien helt perfekt. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Peter är riktig gullig i denna bok, han gör liksom allt för Lara Jean. När han överraskade henne med födelsedagsfesten… mitt hjärta bara smälte.
  • Känns som att båda Peters föräldrar är ganska själviska. Blev så sur på mamman som bad Lara Jean göra slut med Peter, och sur på Lara för att hon faktiskt gjorde det.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. To All the Boys I’ve Loved Before
2. PS. I Still Love You
3. Always and Forever, Lara Jean

________________________________________________________________________________

Titel: Worlds Collide
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #6
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Alexs och Connors kamp för att stoppa de onda karaktärernas samt häxornas plan om att ta över världen.

Tycke:
I likhet med serien ovan så tycker jag också mer om denna hexalogi som serie än vad jag tycker om de individuella böckerna (även om jag gillar dem väldigt mycket).

Humor, spänning, magi och färgstarka karaktärer, den här boken är en värdig avslutning till serien och i överlag så tycker jag att Colfer har knutit ihop säcken snyggt. Nu i efterhand kan jag väl se några logiska luckor men under tiden jag läste så var jag så uppslukad att jag inte analyserade så mycket.

Jag är fortfarande lite skeptisk till både prologen och epilogen då jag tycker att de ger berättelsen en annan ton (mer om det i spoilerdelen) men annars så tycker jag att boken är väldigt underhållande.

Ifall ni älskar sagor och äventyr är denna serie helt perfekt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tycker att boken blir så tung och mörk när man läser om Connors glömska (han har ju glömt bort allt och så gammal är han ju inte) och att Bree har dött. Plus att ingen av deras (adopterade barn) tror på sagor. Det är ju så sorgligt och det skiljer sig så markant från bokens lättsamma ton.
  • Alltså… hur kan man smyga, klättra, springa med ett nyfött barn? Som mamma till en 1åring så kan jag ju säga att boken förlorade många trovärdighetspoäng här. Nyfödda bebisar behöver äta och ha blöjombyten stup i kvarten. Det blir svårt att hinna med att rädda världen då. Och Goldilocks måste ha världens mest vältränade knipmuskler när hon kan göra alla dessa akrobatiska rörelser så kort tid efter förlossningen.
  • Jag trodde att det skulle bli lite mer konsekvenser av att världarna har krockat mot varandra. Men ev epilogen att döma så har det inte påverkat den verkliga världen något alls.
  • Alltså Arthur, så himla swoonig. Skrattade så mycket åt den delen när han samlade ihop alla riddarna när de var tonåringar och planerar att hitta grailen på ett par år haha.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Beyond the Kingdoms
5. An Author’s Odyssey
6.  Worlds Collide

 

Tags: , , , , , , ,

Minirecensioner – Naondel och Maresi

Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #2
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Berättelsen om hur det Röda klostret grundades.

Tycke:
Jag läste den här boken utan att veta att det var en fristående fortsättning, himla tur att det är en prolog så man slipper bli spoilad i alla fall.

Älskar miljön i boken. Tycker också väldigt mycket om de olika kvinnorna och att de faktiskt får åldras. Jag tyckte dock att det blev för många berättarperspektiv och till slut så blandade jag ihop namnen och karaktärerna.

Sen är ju kvinnomisshandeln verkligen hemsk att läsa om, och allt kommer från en och samma man. Det är väl det som drar ner betyget litegrann, Iskan känns så personlighetslös och verkar gå på viagra dygnet runt. Jag blev arg på hur kvinnorna blev utnyttjade och hur lite de stöttade varandra. Det är inte förrän i slutet jag kände av systerskapet och hur mycket kvinnor faktiskt kan åstadkomma även om världen förtrycker dem.

Allt som allt en så gillade jag boken, speciellt den exotiska miljön. Kommer absolut att plocka upp första boken om jag hittar den i biblioteket.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Maresi
2. Naondel

________________________________________________________________________________

Titel: Maresi
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #1
Sidantal: 205
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Maresi lever fridfullt på ön tillsammans med de andra systrarna tills en dag då det kommer män till ön.

Tycke:
Sådär ett år efter att jag har läst Naondel (yepp, jag har haft Naondel-recensionen liggandes på hårddisken i mååånga månader) så fick jag chansen att läsa Maresi. Till skillnad från Naondel så följer man bara ett perspektiv, Maresis.

Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag Naondel mer, det är mer action och mycket färgstarkare karaktärer i uppföljare-prologen. Maresi lever ett lugnt liv på klostret och mer än halva boken gick ut på att introducera ön, alla olika avdelningar de hade, alla traditioner, maträtter, säsongsarbeten, alla systrar… ja, det kändes nästan som en dokumentär.

När stillheten väl tog slut gick boken i rasande fart framåt. Jag älskar epilogen men slutet kändes inte så episk för mig. Jag älskar också idén med en fristad för kvinnor i en brutal värld som är styrd av män. Jag kan dock tycka att det är lite synd att kvinnornas kraft kommer från magin och inte från dem själva, t.ex. från kunskap, list och styrka.

En lite annorlunda fantasyberättelse som fokuserar på kvinnor, kommer det fler böcker i serien kan jag absolut tänka mig att plocka upp dem

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var rätt segt i slutet när haggan vill att Maresi ska släppa loss henne och Maresi bara ”neeeeej, jag vågar inte”. Man fattar ju att det är vad hon kommer att göra i slutet ändå så det kändes bara utdraget.

goodreads add

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , ,

Jessica Schiefauer – Pojkarna

En blomma som omvandlar flickor till pojkar

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2011

Officiell handling:
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.

Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Den kombinerar det plågsamt vardagliga med det vackert magiska i en berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Tycke:
Äntligen har jag tagit mig tid att läsa denna hyllade bok som vann Augustpriset för barn och ungdomar år 2011.

Trots att boken är så omtalad så kände jag knappt till handlingen, det jag visste var att tre flickor kunde förvandla sig till pojkar med hjälp av en blomma. Jag hade inte alls förväntat mig att den skulle vara så här mörk och full av jobbiga känslor.

Pojkarna är verkligen ingen bok man läser för att bli glad. Redan från början målas en väldigt skrämmande värld upp, en värld där flickor redan från grundskolan lär sig att deras kropp är ett objekt och fritt fram för skrattande pojkar att tafsa på. Det kanske beror på det målande språket, men jag hade väldigt svårt att se att detta skulle utspela sig i dagens samhälle i Sverige. Så var det i alla fall inte när jag gick i skolan, visst förekom det tafsningar, men skolan satte stopp för det och det var kanske ett par pojkar som inte kunde hålla styr på sina händer, inte en hel mobb som det var i boken. De flesta av pojkarna är faktiskt snälla och respektfulla.

Nåja, vi går vidare i handlingen och jag även om jag inte riktigt känner det som Kim gör så fascineras jag av hennes besatthet av sin pojkkropp samt det destruktiva förhållandet med Tony. Ett tag så shippade jag dem och väntade bara på att hon ska berätta för honom som sanningen.

Språket är väldigt fint, beskrivande och stämningsfullt. Jag hade dock väldigt svårt för alla ”sensuella” beskrivningar av blomman. Urk, för mig är en blomma ungefär lika sexuellt som ett barn, med andra ord inte alls. Det är faktiskt så att jag mådde lite illa av texten. Fast det i sig säger väl hur inlevelsefullt berättelsen är.

Trots att det är en kort bok så hinner det hända mycket som väcker funderingar. Hur samhället delar in oss i fack efter vilket kön vi har. Varför pojkar tillåts göra saker som inte flickor får och vice versa? Jag känner väl att det inte är lika så illa som det är i boken men visst finns det skillnader på hur män och kvinnor förväntas uppföra sig.

Oj, jag som hade tänkt att det skulle bli en kort recension. Pojkarna är helt enkelt en bok som är skriven för att väcka diskussioner. Den är inte vad jag förväntade mig men den här helt klart läsvärd. Mer om vad jag tycker ser ni i spoilerdelen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstår inte hur föräldrarna inte kan märka att Kim smyger ut varje natt. Och ringer Tony aldrig till Kim?
  • Ehh… sexscenen mellan Momo och Kim. Bara whaaaat? Och sen pratar de aldrig om det igen…
  • Oj jäkla, så Kim dödade Tony? Efter våldtäcktsscenen så förlorade jag visserligen all sympati för honom, men det var lite väl hårt av Kim. Och att hon klarar sig så länge helt ensam.
  • Tycker faktiskt att tjejernas lekar är kusliga och sektliknande. Visst är det kul med rollspel, men till den graden som de kör? Nja…. Tycker mest att det är obehagligt.

+ Koncept
+ Språk
+ Tänkvärdhet

Mest intressanta karaktär: Tony
Bästa scen eller del: Början på Kims och Tonys relation.

Rekommenderar för:
Vill du ha något annorlunda som väcker mycket funderingar så kan denna passa dig.

goodreads add

 

Tags: ,

Väntar med spänning…

Igår blev jag äntligen klar med min första redigeringsrunda och innan jag la mig så skickade jag ut texten till mina testläsare. Tanken är att jag ska redigera i början av november så inom 4 veckor så får jag förhoppningsvis veta vad de tycker om manuset och hur berättelsen kan förbättras. Det är ju inte första gången jag skickar ut till testläsare men det känns lika spännande och nervöst ändå. Har ju jobbat med texten så intensivt de senaste månaderna. Känns så konstigt nu när jag inte längre behöva sitta med den om kvällarna. Innan så somnade jag till och med vid 19:30 när jag skulle lägga Dante haha.

Nu blir det dags att ta itu med ett lektörsomdöme, några recensioner samt en hel drös med olästa böcker. Ska bli så kul att få koppla av med en bok innan läggdags igen!

 
3 Comments

Posted by on October 4, 2017 in Skriva

 

I’m back!

Efter en veckas konferens i Orlando så kom jag äntligen hem igår. Åh hem ljuva hem alltså. Saknat Dante massor! Resan har i överlag varit jättebra och jag fick till och med tag på en Heracross (Orlando räknas tydligen som Sydamerika i Pokémon Go). Jag försökte köpa hem en SNES Classic Mini men den var slutsåld överallt, så jag kompenserade min man genom att ta hem 4 påsar chips till honom från USA, yeah!

Höjdpunkten med resan är helt klart The Wizarding World of Harry Potter. Jag vill dit igen redan! Hann ju inte gå klart hela Diagon Alley och utforskar alla butiker. Om jag hinner så skriver jag lite mer utförlig om resan sen.

När jag kom hem så väntade två väldigt spännande böcker på mig.

Elin Säfström har till och med skrivit en personlig hälsning till mig, ihhhhhhhh! Ser superdupermycket fram emot att läsa dem. Men först ska jag bara redigera klart mitt eget manus! 😀

 
Leave a comment

Posted by on October 2, 2017 in Nytt i hyllan, Vardag