RSS

Julsemester!

Nu tar jag en tidig juluppehåll från bloggen och beräknas vara tillbaka efter nyår.  Ni kommer dock inte att märka någon större skillnad eftersom jag har ordnat med flera tidsinställda inlägg. Kommer att kika in då och då för att läsa eventuella kommentarer. Ha det gott så hörs vi snart igen!

Advertisements
 
Leave a comment

Posted by on December 16, 2018 in Blandat

 

Nästa år blir vi fyra

Som rubriken säger så väntar vi tillökning i vår lilla familj. Om allt går bra, vilket jag verkligen hoppas på att det gör, så kommer vi att få vårt andra barn i början av maj nästa år. Det är fortfarande lite overkligt och väldigt spännande på samma gång. 

Skillnaderna från förra graviditeten är att den har känts både mer och tidigare, med Dante mådde jag hur bra som helst, men med denna har jag mått ganska illa, framförallt de första fyra månaderna. Än idag så får jag huvudvärk och kväljningskänslor av matos och bränd mat, men det är mycket bättre nu än innan.

Min plan är att vara aktiv på bloggen så länge som jag orkar, vilket blir väl fram till maj nästa år, sen får vi se vad som väntar 🙂

 
12 Comments

Posted by on December 12, 2018 in Blandat

 

Lizette Edfeldt – Brännmärkt

Ett svenskt bidrag till ungdomsdystopisamlingen

Titel: Brännmärkt
Författare: Lizette Edfeldt
Serie: Imperiet #1
Sidantal: 446
Utgivningsår: 2017

Baksidetexten:
Efter flera hundra år av översvämningar, orkaner, epidemier och krig tvingas återstoden av mänskligheten att hålla hårt i sina resurser för att inte gå under. Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. En värld, fyra zoner, tio rang. Detta är Imperiet. I rang åtta lever Adeline Theta – en sarkastisk och upprorisk tjej som vägrar att acceptera sitt öde. Runt halsen bär hon det enda hon har kvar efter sin bortgångna mor en amulett i silver. Smycket är hennes mest värdefulla ägodel, men den drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel. Hon tvingas ta upp kampen mot Imperiet, som visar sig vila på hemligheter mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat ana. För att överleva måste hon ge upp det hon håller allra kärast. Kanske till och med sig själv…

Tycke:
En svensk ungdomsdystopi som dessutom har ett snyggt omslag. Denna har jag suktat efter sedan den dagen jag fick veta att den skulle bli utgiven. Samtidigt så undrar jag vad författaren har för nytt att erbjuda i den (för mig) numera ganska uttjatade genren.

Boken börjar klassiskt med en mystiskt prolog där man inte fattar särskilt mycket för att sedan handlar om Adeline, en bitter tjej som är trött på förtrycket i samhället. Alla föds in i sina kast och stannar där resten av livet, för Adeline innebär detta en framtid full av slit och fattigdom. Sedan händer det saker som gör att boken påminner om Diabolic och Red Rising, fast utan lika sympatiska karaktärer och trovärdighet.

Just de ovannämnda sakerna gjorde att boken inte blev en fullpoängare hos mig. Jag fastnade varken för Adeline eller för någon av de andra karaktärer. Och trovärdigheten ska vi inte ens börja prata om, hur kan man låtsas vara någon som man knappt känner och ingen märker det? Jag har även svårt att köpa karaktärernas motivation och driv, det är handlingen som styr karaktärerna och inte tvärtom.

En sak som jag dock tycker mycket om är att det är fritt fram med samkönade relationer (så länge man tillhör samma kast), Adeline har hånglat med både tjejer och killar, hennes syster är kär i en annan tjej och det vävs så naturligt in i berättelsen. Av alla dystopiserier jag har läst så har jag bara stött på normaliserade samkönade relationer en enda gång tidigare. Så bra gjort där!

Språket fungerar bra, tycker ibland att det blir för mycket upprepningar (jaja, jag fattar att han har blåa ögon) men annars helt okej. Stundtals är boken riktigt spännande, speciellt i slutet, vilket också är trevligt. Ser jag andra boken i biblioteket så kan jag tänka mig att låna den.

 

Tags: , , ,

Cath Crowley – Ord i djupaste blått

Betydelsen av det skrivna ordet

Titel: Ord i djupaste blått
Författare: Cath Crowley
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2018 (original 2016)

Baksidetexten:
Det är många år sedan Rachel blev förälskad i Henry Jones. En dag innan hon lämnade staden gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel.

Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig.

Lång tid senare återvänder Rachel till staden – och bokhandeln – för att arbeta tillsammans med samma pojke som hon egentligen aldrig mer vill träffa. Men bara månader har gått sedan hennes bror drunknade, och hon har förlorat förmågan att känna någonting alls. Rachel behöver distraktion.

Omgivna av böcker arbetar Henry och Rachel sida vid sida, och i varandra finner de hopp. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt har mening?

Tycke:
Om jag ska vara helt ärlig så kände jag mig inte särskilt lockad av att läsa den här boken men eftersom jag fick den som recensionsexemplar så beslöt jag mig för att ge den en chans, och tur var väl det. Det visade sig att jag faktiskt gillade boken, ganska mycket till och med.

Jag tycker om att en stor del av handlingen utspelar sig i bokaffären och hela idén med brevbiblioteket. Även om jag själv behandlar mina böcker som ett nyfött barn och aldrig skulle få för mig att skriva i dem, så kan jag förstå charmen med folk som lämnar anteckningar och brev bland boksidorna. Det låter bara så mysigt!

Början är ganska långsam och jag fastnade från början inte för Henry alls, tyckte mest att han var en toffel som lät Amy köra över honom hela tiden. Rachel var för aggressiv och flydde hellre undan sanningen än att konfrontera den. Men någonstans under läsningens gång började jag tycka om dem och helt plötsligt blev boken väldigt känsloväckande. I slutet rann tårarna för jag var så emotionellt investerad i handlingen och karaktärerna.

På ett sätt är väl Ord i djupaste blått en ganska typisk ungdomsbok som behandlar sorg, vänskap och kärlek, men det är något som får den att sticka ut ändå. Jag vet inte riktigt vad, kanske är det miljön (bokhandeln och stranden), kanske är det karaktärerna som långt ifrån perfekta och därför väldigt mänskliga, kanske är det språket som flyter på väldigt bra, kanske är det en kombination av allt.

Oavsett vad så är det en fin bok som överraskade mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Önskar att Henry hade gjort slut med Amy innan han fick reda på att Rachel var kär i honom. Nu känns det lite som att han gjorde slut med Amy för han visste att han hade en annan tjej som väntade på honom.
 

Tags: ,

Jag överlevde The Haunting of Hill House

Jag brukar vara den som undvikar skräckfilmer men det har pratats så mycket om Netflix-serien The Haunting of Hill House att jag bara var tvungen att se den. För ett par veckor sen tvingade jag min man att se det första avsnittet med mig (i ett väl upplyst rum givetvis). Det var faktiskt inte alls lika farligt som jag hade föreställt mig, blev knappt skrämd. Stämningen är mer kuslig än skräckframkallande vilket passade mig bra. På grund av saker som tar tid (t.ex. att lägga ett barn som inte vill sova) så blev det inget sträcktittande men nu har jag äntligen sett klart alla 10 episoderna.

The Haunting of Hill House är riktigt bra och definitivt värd sin hype. Bra skådespeleri, bra dramaturgi, intressant filmteknik, oftast välgjorda specieleffekter, fantastiskt stämning och en väldigt fängslande story. För varje avsnitt så får man en tydligare bild av vad som egentligen hände i huset den natten och det är en riktig aha-upplevelse. Dessutom slutar serien inte i cliffhanger utan har ett tillfredsställande slut! Det kommer dock en säsong 2 och jag hoppas verkligen att den kommer att fortsätta i samma stil som ettan.

Så om ni har varit tveksamma inför den här serien så kan jag gott säga att den faktiskt inte är så hemsk, visst, jag blev rädd några gånger under seriens gång men det var mest jump-scares och det släppte väldigt snabbt. Man behöver ju inte titta på den mitt i natten i ett mörkt rum (såvida man inte vill maximera kusligheten). Jag tycker ärligt talat att vissa Black Mirror och Criminal Minds avsnitt är mer skrämmande.

Och nu till de spoileraktiga tankarna om serien, läs inte vidare om ni inte har sett klart serien.

_____________________________________________________________________________

  • Har läst att manuset från början följde 3 tidslinjer istället för 2 som det är nu. Men på grund av otillräckligt budget var de tvungna att stryka bort spökena Hills bakgrundshistoria (t.ex. Poppys och Williams). Detta är ju något som faktiskt märktes när man tänker efter. De introducerades väldigt hastigt och kort, och man fick ju knappt reda på något om dem även om de är med ganska ofta. Varför murade William in sig själv? Dödade Poppy sina egna barn som hon antydde? Och vem är den där klockmakaren? Han måste ju också ha dött i huset. Jag antar att man får reda på det i säsong två.
  • Vad/vem var monstret i vinkällaren som Luke såg? Och vart tog den vägen? samma sak med hundarna som barnen hörde om nätterna.
  • Jag trodde att Abigail var spöket av Dudleys första barn, det dröjde länge innan jag fattade att hon var en riktig människa.
  • Något som jag störde mig på är att både Nell och Luke (och resten med honom) åkte tillbaka till huset mitt i natten. Herregud, det är ju då den är som starkast, kunde ni inte ha väntat till morgonen?
  • Var först lite skeptisk men sedan köpte jag förklaringen med att huset böjer både tid och rum. Vilken tvist att Nell såg sin död sedan hon var liten och trodde att det var ett monster. Och att alla har varit i Röda rummet utan att de själva vet om det.
  • Vid slutet fylldes jag konstigt nog av en mysig känsla, det är ju knappast något man förväntar sig av en skräckserie. Men själva familjedramat fick ett tillfredsställande om än lite sorgligt slut, och jag är glad över att både Steve och Shirley öppnade upp sig för sina partner. Så fint!
  • Tyckte att det var sorgligt och fint att Clara Dudley fick dö i huset så att hon kunde vara med sina båda döttrar igen. Undrar om Mr. Dudley också planerar att dö i huset.
 
6 Comments

Posted by on November 21, 2018 in Blandat

 

Julklapp till mig själv

För att belöna mig själv för att jag tidigare i år har kört en Whole30 så har jag lyxat till det och beställt ett stort och hårt paket till mig själv. Dock är det inga böcker inblandat men däremot en massa hudvårdsprodukter. Jag har nämligen köpt årets julkalender från Skincity!

Man kanske inte se det på bilden men lådan är stor. Bakom de 25(!) luckorna gömmer sig överraskningar och det är faktiskt riktigt svårt att inte öppna allihopa redan nu.

Det är första gången jag testar på en hudvårdskalender så jag hoppas innerligt att jag inte kommer att bli besviken och produkterna kommer att passa mig.

 
2 Comments

Posted by on November 17, 2018 in Blandat

 

Goodreads choice award får mig att inse att jag inte längre har koll

Årets upplaga av Goodreads choice award är i full gång. Enkelt förklarat så är det en “tävling” där goodreadsmedlemmarna kan rösta fram årets bästa/populäraste böcker inom olika genrer. I år är det 10 års jubileum och man kan även rösta fram deceniets populäraste bok.

Jag har i vanliga fall ganska bra koll inom genrerna YA Fiction och YA Fantasy och brukar ha läst majoriteten av de nominerade, men i år är det annorlunda…

Här är de nominerade inom YA Fantasy.

Här är de nominerade inom YA Fiction.

Av de nominerade så har jag endast läst 3 inom YA Fantasy och 0(!) inom YA Fiction. Det är ju egentligen inte så konstigt för min lästid har gått ner rejält sen jag fick Dante. Förr läste jag 200 böcker om året, nu är jag glad om jag hinner med 50. Dessurom är ju flera av böckerna delar av serier jag inte har påbörjat än, och det tar ju sin lilla tid att komma ikapp.

Nåja, man kan ju inte ha koll på allt. I vilket fall så är Goodreads choice award ett väldigt bra sätt att få nya boktips. Jag planerar att läsa åtminstone hälften av de nominerade böckerna inom YA Fiction och YA fantasy, men det blir under nästa år 🙂

 
4 Comments

Posted by on November 14, 2018 in Blandat