RSS

Internatskola för vampyrer

14 Mar

Rena undret att jag fick tag på denna bok med tanke på att den är utlånad hela tiden. Här kommer i alla fall en recension om den första boken i en populär vampyrserie.

Titel: Vampyrens Märke (eng. Marked)
Serie: House of Night 1
Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Sidantal: 344

Handling:
Under en vanlig dag i skolan får Zoey vampyrens märke, tecknet på att hon kommer att bli en vampyr. Förtvivlad över sitt öde flyr hon hemifrån och bestämmer sig för att hälsa på sin mormor. En olycka sker och hon kommer i kontakt med gudinnan Nyx, vampyrernas moder. Zoey får veta att hon är utvald och välsignad av gudinnan. Till slut går hon med på att flytta in till internatskolan, House of Night, för att utvecklas till en fullfjädrad vampyr.

Omdöme:
Jag älskar vampyrböcker så det var med stor glädje jag öppnade upp boken på tåget imorse. Första meningen var woah, läs själv: ”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.” Hur kan man inte fastna? Den är nog bland de bästa öppningsfraserna jag har läst. Man fick konflikt, miljö, personlighet, och allt detta i en enda mening. Boken har humor och en bra grundidé (”high school”-drama med vampyrer), men tyvärr ganska tråkiga karaktärer.

Hela boken berättades ur Zoeys PoV. Hennes röst var stark och ofta överdriven, vilket gjorde att jag inte tog henne på allvar. Ironi hos berättaren är ett dubbeleggat svärd, det är svårt att balansera allvar och skämt, i Zoeys fall blev det mest det sistnämnda. Det är kul att läsa det överdrivna, hennes beskrivning av Afrodites dans fick mig att brista ut i skratt klockan sju på morgonen på ett fullsatt tåg, men som sagt så försvann mycket av allvaret.

Mycket av handlingen är också kliché, tjej med speciella krafter, skolans snyggaste kille faller för henne utan anledning vilket får skolans populäraste bitch att hata henne. Tjejen blir kompis med utanförgänget och alla bedårar henne.

Vissa av dialogerna var så barnsliga att jag undrade om Zoey verkligen var 16 eller om något gick fel i översättningen. Hallå, hur kan en replik som ”Han har bajs i hjärnan” anses vara coolt av tonåringar? Är vampyrer utvecklingsstörda? (okej, det är de faktiskt med tanke på att de inte åldras.)
Slutet kändes lite väl uppgjort också.

Okej, nu låter det säkert som att jag hatar boken men det gör jag inte (jag tror inte att jag kan hata vampyrböcker). Den är inte lika bra som jag har hoppats på, men är ändå ett klart godkänt tidsfördriv.

etikett-heltokej

Andra delar i serien:
1. Vampyrens Märke (eng. Marked)
2. Sveket (eng. Betrayed)
3. Utvald (eng. Chosen)
4. Svart ängel (eng. Untamed)
5. Hunted (sv. Jagad)
6. Tempted (sv. Frestad)
7. Burned (sv. Bränd)
8. Awakened (sv. Uppvakandet)
9. Destined (sv. Ödet)

Advertisements
 

Tags: , ,

9 responses to “Internatskola för vampyrer

  1. Fia Filur

    March 14, 2011 at 21:07

    Jag hade för höga förväntningar när jag läste den här boken, så jag blev besviken. Jag tyckte karaktärerna kändes löjliga, fåniga, fnittriga. Orkade inte med dem. Har för mig mamman var skitjobbig också, vilket är ganska typiskt i ungdomsböcker. Jag gav upp efter tvåan, men kanske blir serien bättre efter det.

     
    • boktycke

      March 14, 2011 at 21:32

      Ja, karaktärerna var löjliga, så himla sterotypiska. Ingen (och jag menar verkligen ingen) kändes trovärdig. Ska sätta igång och läsa 2an ikväll, får se vad jag tycker om den ^^

       
  2. aeskill

    March 14, 2011 at 21:52

    Jag tyckte ettan var okej, men tappade intresse ju längre serien led. Jag hade också lite svårt för karaktärerna, men har iofs nyss passerat det magiska trettio-strecket :- ). Angående de barnsliga dialogerna tror jag överstättningen har del i det. Engelskan är lite förlåtande – det skulle inte vara lika hemskt att läsa ‘retarded’ eller ‘poop/shit’. Det är i alla fall min teori efter det att jag mer eller mindre chockerats av ‘Död tills mörkret faller’!

     
    • boktycke

      March 15, 2011 at 08:07

      Hmm… ja, man kanske ska läsa fortsättningen på engelska istället. Läste halva tvåan på tåget imorse, börjar bli mer och mer irriterad på Zoey :s

       
  3. Fia Filur

    March 15, 2011 at 15:08

    Ha ha, känner igen den känslan 🙂 I tvåan har jag för mig att jag tyckte de kunde bytt huvudperson till Afrodite, hon blev mer intressant och var inte så fjollig. Mest mest fjolliga är ju de där kompisarna, tvillingarna eller vad de kallas och killen. Suck.

     
    • boktycke

      March 15, 2011 at 15:28

      Ja, herregud, de kallar varandra för “tvilling” hela tiden. Hur störigt är inte det?
      “Du är bäst, tvilling.”
      “Du med, tvilling.”
      *suck*

       
  4. Kaleido

    March 17, 2011 at 10:27

    Haha, jag älskar de här böcker och de flesta “ungdomsböckerna” (speciellt i fantasygenrer) är kanske inte så stenhårda/seriösa. Tycker däremot att de blir lite mer seriösa i de andra böckerna.
    Jag har inte läst dem på svenska så jag kan inte säga någonting om översättningen.

     
    • boktycke

      March 17, 2011 at 12:22

      Jag tycker att de flesta ungdomsböcker jag har läst är rätt seriösa (speciellt de som har fantasyinslag). De enda “oseriösa” jag kan komma på är den här och Percy Jackson, och i Percys fall är det mest för att han är så ironisk.

       
  5. nellie

    May 15, 2014 at 19:24

    jag tycker att första boken är bra, men jag gillar inta att en kille blir kär i en tjej så fort han ser henne.

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: