Förutom vampyrromanser har det på senare tid även varit inne med ängelromanser.
Titel: hush, hush (sv. Fallen ängel)
Serie: Hush, hush 1
Författare: Becca Fitzpatrick
Sidantal: 391
Handling:
Inget verkar stå rätt till i Noras liv sedan hon fick Patch som sin biologipartner. Patch är hemlighetsfull, spydig och stöter hänsynslöst på henne. För att inte få dåligt betyg i kursen tvingas Nora att stå ut med honom, trots att hon både avsky och samtidigt attraheras av honom. Snart händer mystiska saker i Noras liv och hon har en obehaglig känsla av att Patch är inblandad.
Omdöme:
Boken började väldigt bra, Nora verkade vara en tjej som kunde ta vara på sig själv och Patch var så härligt dryg. Jag fastnade för karaktärerna direkt, speciellt Patch för hans personlighet var så annorlunda från de typiska övernaturliga manliga huvudrollerna. Här var det ingen charmig gentleman inte, snarare en spydig tonåring som drev en till vansinne. Patch var en väldigt uppfriskande karaktär.
Som sagt så var första tredjedelen bra, sen dalade det tyvärr neråt. Nora visade sig inte vara den starka personen jag trodde att hon var, hon föll alldeles för lätt för Patch och betedde sig lite dumt ibland. Förklaringen till varför ”the bad guy” gjorde som han/hon gjorde kändes en aning långsökt och inte helt optimalt (åtminstone i mitt tycke).
Slutet gillade jag, men det tog slut alldeles för fort.
Jag önskar att boken kunde ha tagit upp lite mer om ängelhierarkin och mer om hur ängelvärlden fungerar, annars kunde det lika gärna har varit en vampyrbok. Förhoppningsvis gör nästa bok i serien det.
Betyg: 6,5/10
Andra delar i serien:
1. Hush, hush (sv. Fallen ängel)
2. Förlorad ängel (eng. Crescendo)
3. Silence (sv. Noras Val)
4. Finale
Boktycke 
andréa
April 5, 2011 at 19:09
Tycker du att Norah blir svagare och svagare i den här boken så ska du se henne i Crescendo … satt och stönade över flickan igenom hela den, klarade knappt av att vända sida eftersom jag störde mig så otroligt mycket på henne. Hemskt att se en karaktär som började så bra fortsätta på det sättet.
boktycke
April 5, 2011 at 19:58
Haha, det låter nästan som Katniss i Hungerspelen :p Jag tyckte att scenen där Nora gav bort sin jacka och mössa till uteliggar-tanten kändes så korkad, kunde hon inte ha kollat upp kartan på mobilen liksom. Men efteråt så visade det sig att den händelsen hade en viss betydelse, och då tyckte jag istället att det var lite “cheap” av författaren att få till den scenen genom att låta Nora vara så trög.
Fia Filur
April 5, 2011 at 20:46
Tyckte den här boken var lite svag och svävande. Det som var mest spännande var änglarna så jag blev också besviken på att man inte fick reda på mer om den världen. Det jag störde mig allra mest på var att författaren “lurades”. Gillade inte förklaringen till upplösningen, antar att det är den som du anser var långsökt och det tycker jag också.
boktycke
April 5, 2011 at 21:12
*spoilervarning*
Det som jag tyckte var långsökt var Jules skäl till varför han anföll Marcie och Nora. Alltså, han hade ju hur många tillfällen som helst att döda Nora, och just de gånger han försöker så tar han fel person… duh, hur kass är han egentligen? Sen Marcie, han anföll henne för att ingen annan skulle få plåga Nora, det kändes också lite långsökt. Jag gillar mysterier men i Hush, hush kändes de en aning ologiska och påtvingade. Och att han gjorde allt det där bara för att plåga Patch… hmm…