RSS

Gästinlägg: En bok som känns som en film

19 May

Från början var de nio. Tre har redan blivit mördade. Näst på tur är John Smith. Han är nummer fyra.

Titel: I am number four
Serie: The Lorien Legacies 1
Författare: Pittacus Lore
Sidantal: 374

Handling:
När planeten Lorien invaderas av mogadorianer flyr nio utvalda barn och deras beskyddare till Jorden. Så länge som de utvalda befinner sig på olika ställen skyddas de av en besvärjelse och kan bara dödas i nummerordning, men det tycks inte hindra mogadorianerna som redan har hittat och mördat tre av dem.

John och hans beskyddare Henri flyttar från småstad till småstad, byter namn och försöker smälta in, men hela tiden är de på sin vakt. John längtar efter ett vanligt liv, och trots riskerna skaffar han vänner och så småningom en flickvän. Men han är nummer fyra och det är bara en tidsfråga innan mogadorianerna hittar honom.

Omdöme:
För ett tag sedan ville jag se en film som handlade om magiska krafter, kärlek och spänning. Alltså precis min typ av film, men eftersom jag går på bio ungefär lika ofta som tomten kryper ner i skorstenen, så köpte jag boken istället. I am number four är visserligen en bok, men den känns som en film. Det är John som berättar och han känns ungefär så normal som en femtonårig utomjording borde vara. Det tror jag i alla fall för jag får inte riktigt veta skillnaden mellan honom och en människa förutom att han är starkare, snabbare och kommer att utveckla förmågor. Bokens styrka är spänningen, den lilla informationen som delas ut bitvis och som håller kvar intresset. Det är spännande att veta att John är näst på tur, det är intressant när han upptäcker sina krafter och det jag sitter och väntar på är själva fighten. Svagheterna är att det fattas bitar för att bli en riktigt bra bok. Intrigen är bra, men karaktärerna är inte särskilt djupa och ibland ”fuskas” det lite, nya karaktärer finns med i scenerna men utan namn och utan att vidröra handlingen. Det är särskilt vid sådana tillfällen jag känner att boken borde vara en film, och att den är skriven som ett manus.

En oväsentlig sak jag stör mig är huvudpersonens namn, John Smith. Alltså, jag förstår att han inte kan presentera sig som nummer Fyra, men var han tvungen att välja det vanligaste namnet som finns?
Trots svaga partier tycker jag storyn är intressant och jag väntar med spänning på fortsättningen som kommer att berättas av nummer Sju.

1+ för dramaturgi
1+ för spännande story
1- för språk
1- för karaktärer

Slutbetyg: 5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Tags:

7 responses to “Gästinlägg: En bok som känns som en film

  1. skrivprocess

    May 19, 2011 at 20:15

    Namnet John Smith brukar ju (vad jag vet) användas av personer som inte vill bli hittade just för att det finns så otroligt många som heter så. Jag känner att det kan vara naturligt att huvudpersonen tar det namnet därav.

    Jag blev sugen att läsa nu när jag fick veta att det finns en bok. Har annars tänkt se filmen, men jag har lite svårt att först se en film och sedan läsa boken.

     
    • Fia Filur

      May 19, 2011 at 20:38

      Jo, fast han byter namn hela tiden, typ till varje ny ort han flyttar tror jag. Fram till sidan 10 kallar han sig för Daniel Jones. John Smith väljer han för att han aldrig förut varit en John och aldrig en Smith. Lite lamt tycker jag.
      Har för mig en av de kvinnliga “siffrorna” kallar sig Jane Doe…

      Tror boken passar bättre att läsa före man ser filmen.

       
  2. boktycke

    May 19, 2011 at 21:00

    Jag tänker se filmen men måste läsa boken först. Finns den på svenska?

     
    • Fia Filur

      May 19, 2011 at 21:18

      Nej, inte på svenska. Men på norska 🙂

       
  3. Fia Filur

    May 19, 2011 at 21:26

    En grej jag måste berätta är att när jag läste den här boken så fick jag en superstark känsla av filmen Jumper, har ni sett den? Det är ingen direkt likhet i storyn, men jag kände att den filmen också måste vara baserad på en bok. Det är den, men jag hittade inget samband mellan dem.

    Känns som I am number four är skriven för “yngre” ungdomar. Språket är ganska lätt och berättelsen är lite ytlig, därför tyckte jag att den nog vore ännu bättre som film. Har en kompis som sett den och hon tyckte den slutade utan att vara slut liksom. Känns som den kanske borde vart en tv-serie istället.

     
    • boktycke

      May 20, 2011 at 16:56

      Jumper har jag sett och jag tyckte att den var kass. Så himla förutsägbar.

      Ska inte det komma flera filmer av den bokserien då? Eller har de pajat slutet i filmen så mycket att det inte längre går att göra en fortsättningen på den? :p

       
      • Fia Filur

        May 20, 2011 at 17:58

        Vet inte om det kommer fler filmer. Nästa bok kommer i höst tror jag.
        Nä, tror inte slutet var pajat, mer att det liksom kändes oavslutat. Typ att det var en del av en fight, men inte den stora slutfighten. Du vet, sådär som böcker är ibland, sådana som ingår i serier alltså, de är bra men de är inte jättestarka fristående.

         

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: