RSS

Gästinlägg: Blodtörstiga zombies och komplicerad kärlek

14 Jun

Kampen för överlevnad kantas av frustrerande kärleksbekymmer i De vassa tändernas skog.

Titel: De vassa tändernas skog (eng. The forest of hands and teeth)
Serie: The forest of hands and teeth 1
Författare: Carrie Ryan
Sidantal: 334
Utgivningsår: 2011

Handling:
Mary bor i en isolerad by som omgärdas av höga stängsel. Utanför stängslet sträcker sig De vassa tändernas skog och där finns de oheliga som ständigt är på jakt efter levande människor att äta upp eller infektera. Reglerna är enkla, det enda som betyder något är livet i byn och att följa Systerskapets order. Men Mary drömmer om världen utanför, om havet, kärleken och något annat än plikt. När de oheliga forcerar stängslet tar hon och några andra sin tillflykt till skogen och äntligen får hon reda på om det finns något utanför.

 


Omdöme:

Jag vet att man inte ska döma en bok efter utseendet, men den här boken är så läcker att det är frestande att bara titta på den istället för att öppna den. Gillar verkligen det blanka omslaget och de häftiga svarta kanterna utmed sidorna.

Storyn får mig att tänka på en mix av Legend och filmen The Village. Byn är gammaldags, giftasvuxna flickor och pojkar binder sig vid varandra och skapar nya generationer, ibland av kärlek, ibland av plikt. Men Mary drömmer om något mer, och framför allt drömmer hon om en pojke hon inte kan få. Den här omöjliga kärleken består inte av att en är människa och den andra är vampyr, varulv eller ängel, istället påminner den om den där ramsan ”jag gillar en kille, som gillar en tjej, som gillar en kille, som gillar mig”. Och det kan vara nog så komplicerat när man först befinner sig i en by där kravet är att föda upp en ny generation, och sedan i en skog där en massa zombies vill lemlästa en.

Trots att boken har en lång startsträcka så är spänningen konstant och stämningen som byggs upp är både vacker och sorglig. Det är en lättnad när dödläget bryts och slakten startar. Som vanligt agerar hysteriska människor helt idiotiskt och det är skönt att huvudpersonerna i boken har lite vett i skallen. Efter ett segt parti drar det igång mot slutet och då är det så intressant och spännande att jag vill läsa mer, men då är boken slut.

Det jag saknar mest är dialoger. Mary funderar, undrar och tänker, men hon varken frågar eller pratar och det är oerhört frustrerande. Långa, beskrivande stycken bromsar upp takten och jag saknar action. Det som lyfter upp är registret av känslor som författaren lyckas förmedla genom Mary. Jag vet inte hur hon ser ut eller hur gammal hon är, men jag känner med henne.

Boken lämnar alldeles för många lösa trådar och jag vill veta mer om vad, hur och varför, men den ger definitivt mersmak och jag hoppas att nästa del översätts till svenska och får ett minst lika snyggt omslag.

De här tre citaten speglar Marys kärlek och förtvivlan som upptar en stor del av boken.

”Om jag kunde tappa mig själv på liv och dela med mig åt honom för att göra honom bättre skulle jag inte tveka.”

”Jag är bortom åtrå.”

”Jag gråter för att detta inte är något liv – det är inte så här livet ska vara – och för att jag inte vet hur jag ska kunna råda bot på någonting.”

Språk +1
Karaktärer +1
Fantasivärld +1
Stämning +1
Lösa trådar -0,5

Slutbetyg: 8,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs Boktyckes recension här.

 

Tags: ,

3 responses to “Gästinlägg: Blodtörstiga zombies och komplicerad kärlek

  1. Eldtunga

    June 14, 2011 at 19:22

    Action är viktigt 🙂

     
  2. boktycke

    June 14, 2011 at 20:19

    Åhh, den här boken vill jag läsa.

     
  3. Fia Filur

    June 15, 2011 at 00:16

    Alltså, jag är väldigt för action och vill gärna att det händer mycket grejer, men tonen i den här boken är så sorglig, vacker och tröstlös att det liksom räcker ändå. Mary är frustrerande tystlåten, men hon är stark och gör det som behöver göras vilket jag beundrar. Dock känns det som en sådan bok som helst ska läsas tillsammans med de andra delarna.

    En grej som är rätt cool är när jag i början av en bok tänker: “Så skulle jag aldrig göra, det skulle jag aldrig gå med på”, men i slutet har jag blivit totaltövertygad och tycker att karaktären handlar helt logiskt. Den här och Nightshade är utmärkta exempel på det.

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: