RSS

Är hämnden är alltid ljuv?

28 Aug

En bok om att ge igen fast man har förlorat allt.

 

Titel: Best Served Cold
Författare: Joe Abercombie
Serie: The first law 4 (men är ganska fristående)
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2009

Handling:
I många år har Monza slagits i Orsos namn och troget tjänat honom. Att han dödar henne och hennes bror under ett möte är något hon inte har räknat med. Men Monza överlever trots alla sina skador och är fylld av hat. Med fula ärr och vanskapta lemmar är hon en skugga av den vackra personen hon har varit. Det enda som håller henne vid liv är hatet, och hennes begär efter hämnd.

 

Omdöme:
“Den första lagen”-trilogin är av mina favoritfantasyserier så när jag fick veta att “Best Served Cold” (BSC) är en fristående fortsättning kastade jag mig glatt över den. Handlingen i BSC utspelar sig 4 år efter “Den första lagen” och innehåller både nya och gamla bikaraktärer från originalserien.

Vad jag verkligen gillar med BSC är alla de bekanta namnen. Huvudrollerna i “Den första lagen” har numera blivit levande legender och nämns ofta i BSC. Man kan läsa BSC utan att ha läst originalserien men då missar man antagligen många av de interna skämten.

Handlingen i boken är ganska rak på, Monza samlar ihop ett gäng människor som ska hjälpa henne att döda de 7 personerna som har förrått henne och hennes bror. De åker till nya ställen, planera i några sidor och utför sedan dådet. Oftast så går planen givetvis åt helvete. Boken är delad i 7 delar, en för varje person de ska döda.

Karaktärerna är inga hjältar, och det är därför jag gillar dem. De super, dödar, förråder och ligger med varandra. De är spydiga och grälsjuka. Alla är unika på sitt sätt och personkemin är superb, de ironiska smågrälen har fått mig att skratta högt flera gånger.

Humorn är något jag verkligen uppskattar i Abercombies böcker, både handlingsmässigt och i dialogerna. Deras kupp i bordellen fick mig att skratta från början till slutet. Det var bara så vansinnigt roligt hur allting gick fel och alla agerade på egen hand.

BSC är en tjock bok och om jag ska skriva om vad jag tyckte om alla delarna så kommer recensionen att bli alldeles för lång. Början är förvirrande för man drunknar direkt i massor av okända namn och termer. Jag var faktiskt nära på att ge upp boken efter tre sidor men bestämde mig för att åtminstone läsa klart första kapitlet, och tur var väl det. Den bästa delen är otroligt nog mitten som alltid brukar vara det segaste partiet. Det är där de roliga kupperna sker och det är där jag hejar på huvudrollerna. Den sämsta delen tycker jag är slutet, allting blev så splittrat och det roliga var över. Jag kände redan på mig hur den skulle sluta och jag ville bara få det överstökat.

Det underliggande temat hämnd väckte en del funderingar hos mig. Varför ska man hämnas? Mår man bättre av att hämnas? Även om man dödar mördarna så kan offren aldrig komma tillbaka. Abercombie har gjort ett bra jobb med att ta upp olika sidor av hämnd, baka in det i en underhållande historia men ändå väcka tankar om det hos läsaren.

BSC är en avslutande historia men om man har läst “Den första lagen” så vet man att det bara är en del av något mycket större. Det är många mindre trådar som lämnas lösa och vad jag vet så kommer Abercombie att jobba vidare med denna fantasivärld i ytterligare några böcker till.

Karaktärer: +1
Humor: +1
Berättarröst: +1
Fantasivärld: +0,5
Lösa trådar och segt slut: -0,5

Betyg: 8/10

Andra versioner av omslaget

Advertisements
 

2 responses to “Är hämnden är alltid ljuv?

  1. Fia Filur

    August 28, 2011 at 19:58

    Jag gillar när man får återse karaktärer man har läst om innan även om det bara är ett namn som nämns, kul med aha-upplevelse. Intressant med temat hämnd också, aldrig fel att få en tankeställare när man läser. Bäst är det när man går och funderar på det långt efter boken är slut, typ hur skulle man själv ha gjort, gjorde karaktärerna rätt eller fel och finns det egentligen något som är rätt eller fel… Man blir ju galen, fast på ett bra sätt 🙂

    Fick lite Kill Bill-känsla av dödslistan.

     
    • boktycke

      August 29, 2011 at 12:48

      Jag tycker det roligaste är när man vet saker om de gamla karaktärerna som de nya inte vet. För dem är det en främling men för mig är det en gammal kompis. Hehe, känner mig liksom smartare än dem ^^

      Ja, hämnd är intressant. Man märker väl att Abercombie vill få fram att hämnd är dålig och jag håller med honom. Man blir knappast lyckligare av att döda någon.

       

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: