RSS

Hur man hanterar ånger och skuldkänslor

30 Aug

Skaffa en psykopat till bästis, på det sättet kommer du att hata henne/honom mer än vad du hatar dig själv. 

Titel: Sanningen om Alice (eng. Beautiful Malice)
Författare: Rebecca James
Sidantal: 301
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Sedan lillasystern Rachel dog har Katherine levt med ånger och skuldkänslor. Nu, två år senare, träffar hon Alice och hennes liv förändras igen. Kathering upptäcker hur mycket hon har saknat livet och snart är hon och Alice oskiljaktiga. Alice är underbar och snart består varje dag av lyckliga minnen. Allt är bra tills Alices sämre sidor kommer upp till ytan. Sidor så grymma och känslokalla att Katherine undrar om Alice verkligen är hennes vän.

 

 

Omdöme:
En gastkramande thriller vet jag inte om jag kan säga om boken men spännande var den i alla fall. Man följer tre tidslinjor samtidigt, i den första är Katherine är vuxen och med barn, i den andra träffar hon Alice, och i den sista får man följa händelserna under den kvällen då Rachel dog. James har skött hoppen mellan tidslinjorna väldigt bra och det räckte med ett par meningar för att förstår att man hade hoppat bakåt eller framåt i tiden.

Tror det eller ej, men den jag gillar bäst i hela boken är Alice. För mig är hon den mest intressanta karaktären och även den jag sympatiserar med mest. Perfekt utsida och bruten insida lockar mig, fastnar alltid för det i manga och anime också. Hon är en manipulerande häxa och precis som resten av karaktärerna i boken så dras jag mot henne. Katherine är rätt blekt i jämförelse, faktiskt så blek att jag glömde bort hennes namn knappt en timme efter att jag har läst ut boken. Personligen tycker jag att Katherine är en feg och dum usling och förtjänar att lida för det som har hänt.

Jag vet inte om det beror på översättningen men vissa av dialoger kändes väldigt utdaterad. Alice och Katherine är tonåringar men pratar ibland som om de vore 80 år gamla. Det förstörde en del av läsupplevelsen.

Att man redan vet slutet på ett ungefär direkt från början är både bra och dåligt. Bra för att det skapar spänning, och dåligt för att man redan vet vad som kommer att ske i slutändan. Man vet vad som kommer att hända, men inte hur eller varför. Ärligt talat så väntade jag mig en tvist, allt pekade mot ett visst slut och jag tänkte att det var för uppenbart så det måste vara något annat. Men men, man kan inte ha rätt alltid.

Sammanfattningsvis är Sanningen om Alice en spännande bok med en intressant berättarteknik. Är den skrämmande? Nej. Är den en bladvändare? Absolut!

Spänning: +1
Karaktärer: +0,5
Berättarteknik: +0,5
Dialoger: -0,5

Betyg: 6,5/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

Andra versioner av omslaget

 

Tags: , ,

13 responses to “Hur man hanterar ånger och skuldkänslor

  1. Pia

    August 30, 2011 at 19:41

    Hejjj! 😀 Jag har gett dig ett fint litet award på min blogg ^^

     
  2. Fia Filur

    August 30, 2011 at 20:52

    Jag fick känslan av att författaren kommit på idén till boken när hon var ung, men inte skrivit färdigt förrän i vuxen ålder, och att den därför känns lite ur tiden. Det finns inget som binder den till nutid och scenerna är rätt typiska och lätta att räkna ut. Sedan blir jag förbryllad över språket. Det känns akademiskt! Men det är verkligen härlig sträckläsning rakt igenom. Är dock lite skeptisk till att avslöja hela bokens upplösning i första meningen. Är det osmart eller genialiskt egentligen?

     
    • boktycke

      August 30, 2011 at 21:19

      Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt. Jag gillar att boken fångade mig direkt genom att avslöja slutet först men det är ju lite tråkigt att man redan vet hur det kommer att sluta.

       
  3. smartasanna

    August 30, 2011 at 21:48

    Jag hade skit höga förväntningar på den. Det skulle jag inte ha haft. Tyckte inte att den var speciellt bra egentligen. Var inte dålig heller, men liksom inget som fastnade.
    Men undrar hur du tänker med K, vad skulle du ha gjort? Gått fram och slagits med dem eller? Tror nog att de flesta hade reagerat så, mänsklig instinkt liksom.
    Hur som gillar din blogg skarpt 😀

     
    • boktycke

      August 30, 2011 at 22:04

      Spoilervarning!

      Det jag tänker med K är att hon är otrolig dum som försatte sig själv och sin syster i den situationen. Jag vet att hon är ung (15-16) men man bör ha tillräckligt med vett i huvudet för att fatta att man inte ska följa med främmande killar i en bil. Alkoholpåverkad eller inte, vissa saker gör man bara inte nykter eller ej. Jag störde mig mycket mer på att hon själv försatte sig i den situationen än att hon lämnade sin syster. Och att de lämnade ifrån sig mobilerna! Kunde de inte bara ha dem avstängda?

      Åh, vad kul att du gillar bloggen! Jag försöker skriva saker som jag själv vill läsa om, toppen att andra gillar det också ^^

       
  4. Fia Filur

    August 30, 2011 at 21:50

    Jag vet, så tycker jag också!
    Egentligen tyckte jag att hela första kapitlet var meningslöst och tråkigt, kändes som att det gick ut på att Kathrine var en neurotisk person som var rädd för precis allting, och det var inte riktigt så jag uppfattade henne i slutet. Tyckte inte att det stämde, hon blev ju stärkt när hon gick igenom allt det där med Alice, inte knäpp.
    Det var väl tack vare första meningen det blev spännande och tvingade en att läsa vidare, samtidigt som sista halvan av boken kändes tråkig eftersom man redan visste hur det skulle sluta.

     
    • boktycke

      August 30, 2011 at 22:07

      Jag tyckte att den var rätt spännande rakt igenom. Jag ville veta hur långt Alice skulle gå hehe. Tyckte att det jobbiga var att man visste att allting skulle spira neråt och det lyckliga var slut. Gillar inte deprimerande böcker, det fanns inget hopp och sånt är inte kul att läsa.

       
  5. smartasanna

    August 30, 2011 at 22:30

    Alltså vad då ska man behöva tro att alla killar som vill ge en skjuts hem är våldtäktsmän eller? Spela roll om man är nykter eller inte. Den världen vill inte jag leva i alla fall. Jag menar det är ju lättare att lita på människor liksom.
    Fast hon fick väl en fientlig känsla tror jag, fast den ignorerar de ju jämt i böcker i alla fall ;b

     
  6. smartasanna

    August 30, 2011 at 22:31

    Nu kanske jag låter arg. Det är jag inte xD

     
    • boktycke

      August 31, 2011 at 07:40

      Visst vill man kunna lita på människor. Men tyvärr finns det ju en del ohederliga människor och det är svårt att skilja dessa från genuint godhjärtade människor. Jag själv skulle iallafall aldrig sätta mig själv i någon främlings bil, speciellt när det är mitt i natten, jag har en stupfull syster och utan mobil. Eller ja, om mitt liv svävade i fara skulle jag väl ha gjort det. Men nu tog de den risken för att de ville inte bli upptäcka av föräldrarna. Tycker inte att det är värt att riskera.

      Jag gillar inte att K låter sig uppslukas så lätt av omgivningen och glömmer bort sin förnuft. T.ex. att hon hånglade med sin kille och glömde fullständigt bort sin syrra. Eller att inte ens visste att var gradvid innan hon började spy (bör man inte märka ifall mensen är 1 månad sen?). Kanske bara beror på att hon och jag är så olika, svårt att sätta mig in i hennes situation ^^

       
  7. Fia Filur

    August 30, 2011 at 22:55

    Men det jag undrar över är vad bokens budskap egentligen är? Jag gillar när jag förstår avsikten, undertexten och meningen med en bok (eller i alla fall tror att jag fattar), men den här är för mig otydlig. Handlar den om att Kathrine på något skruvat sätt får upprättelse i och med SPOILER att hon försöker rädda Alice? Hon mår dåligt för att hon var feg och svag när det gällde systern, men sedan trots allt Alice gjort mot henne, så tänker hon att den här gången ska hon vara modig och våga. Sen händer allt det idiotiska och modet var förgäves, hon växte som person, men miste mycket annat. Livet blev skit för henne hur hon än gjorde…

     
    • boktycke

      August 31, 2011 at 07:48

      Hmm, jag vet inte om boken har något budskap. Isf skulle jag säga att det är att psykopatiska människor lider också. Som sagt gillar jag Alice och i slutet tyckte jag synd om henne. Hon var helt förvirrad och visste inte vad hon själv längre ville, bara att hennes bror blev orättvist behandlad genom hela livet.

      Men K fick väl inte upprättelse? Jag tyckte mer att hon litegrann vållade sin killes död när hon ville rädda Alice men inte kunde så killen gjorde det istället. Haha, jag skyller allt på stackars K. Men i slutändan så slutade väl berättelsen rätt lycklig, hon verka ju få Robbin(?) till slut.

      Jag vet inte, budskapet kanske är att man ska lida för det man har gjort, men sen gäller det att förlåta sig själv och gå vidare med livet.

       
  8. Fia Filur

    August 31, 2011 at 09:19

    Upprättelse var nog fel ord, menade att hon plågat sig själv med att hon var en fegis, men att hon sen försökte gottgöra det genom att vara modig och försöka rädda Alice. Sen gick ju inte det så bra, men jag tror att insikten var viktig för henne.
    Jag tror det stämmer som du säger att det handlar om att förlåta sig själv och gå vidare!

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: