RSS

Hur blir man kompis med en kille man har dumpat?

05 Sep

Och hur fortsätter man att vara bästis med dennes syrra?

Titel: Välkommen hem
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 345
Utgivningsår: 2011

Handling:
När Sara kommer tillbaka till Luleå efter ett gymnasieår i London hoppas hon att Mattias, den före detta pojkvännen, har förlåtit henne. Men trots att de en gång har varit bästa vänner så undviker han henne som pesten, detsamma gör hans syrra som också är (eller var) en av Saras bästisar. Sara känner sig sårad och för att tänka på något annat så bestämmer hon sig att testa på jujutsu. Det visar sig att hennes nya störiga granne Adrian också går där, och efter ett tag inser Sara att Adrian inte alls är så dålig som hon föreställt sig. Han är nästan pojkvänsmaterial, problemet är bara att han redan verkar ha en flickvän.

 

Omdöme:
Vilken berättarröst! Jag har läst många böcker men det är sällan jag har stött på en lika energisk, glad och rolig berättarröst. Man kan riktigt följa tankegångarna hos Sara och flera gångar har hon fått mig att brista ut i skratt. Det är omöjligt att inte tycka om Sara när man är i hennes tankar. Men när man tar en paus från läsandet inser man att Sara egentligen är egoistisk. Hon vill att alla ska tycka om henne och undviker konfrontationer. Det var hon som dumpade Mattias men hon förväntar sig att han ska ha förlåtit henne och hon blir både sur och sårad av utfrysningen. Så fort hon ser honom med en tjej blir hon svartsjuk och arg. Visst kan jag förstå henne, men jag önskar att hon är lite starkare och inte inbillar sig så mycket om vad folk tror om henne.

Som sagt är Sara är älskvärd karaktär under tiden man läser boken. Jag älskar att hon ser det som en personlig utmaning att få folk i hennes sällskap att skratta. Även om det aldrig sades rakt ut i boken så kunde man läsa mycket mellan raderna. I vanliga fall gillar jag inte att engelska uttryck blandas med i den svenska texten men här fungerar det alldeles utmärkt. Mixen av språk förstärkte bara Saras utlandsvistelse och gjorde hennes röst ännu mer trovärdig.

Humorn är helt underbar. Man kan känna igen sig i flera av situationerna och det blev många leenden och skratt under läsningens gång. Något jag tyckte var extremt roligt var att Sara tyckte att dialogerna i språkböcker är så konstiga, haha, jag och en kompis hade nästan exakt samma diskussion när vi gick i gymnasiet. Bara en sådan sak fick mig att le i flera minuter.

Handlingen tycker jag också är intressant. Jag har läst för många böcker där det är tjejen som blir dumpad så denna kom verkligen som en frisk fläkt. Kul att det är tvärtom. Det enda negativa jag har att säga om boken är att jag saknar karaktärsutveckling, plus att Sara velar alldeles för mycket i slutet. Jag hade gärna velat se mer av Mattias också, man kunde ju ana varför han betedde sig som han gjorde och vad han egentligen kände för Sara, men man fick aldrig någon riktig bekräftelse.

Denna är den första boken jag har läst av Johanna Lindbäck och jag ska definitivt läsa mer av henne. Faktum är att jag redan har skaffat hem 3 av hennes andra böcker.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Betyg: 8/10

Advertisements
 

Tags: , ,

7 responses to “Hur blir man kompis med en kille man har dumpat?

  1. Fia Filur

    September 5, 2011 at 21:15

    Åh låter lovande! När jag läste smakprov skrattade jag ihjäl mig åt det där med My Person. Var SSAH med bland de tre?

     
    • boktycke

      September 5, 2011 at 21:47

      Ah, du gillade ju SSAH så jag måste ju läsa den ^^

       
  2. smartasanna

    September 5, 2011 at 23:07

    Gillar faktiskt när de blandar in engelska ord i talspråket hos ungdomar i böcker. För vi pratar ju faktiskt så, om man nu tycker det är dåligt eller inte ;b

     
    • boktycke

      September 6, 2011 at 07:22

      Engelska i talspråk är okej, tycker att det är värre när de tänker vissa ord på engelska och resten svenska. T.ex. Jag är hungrig och vill ha breakfast. Det är ju helt sant att man gör så i verkliga livet, men i textväg så gillar jag det inte. Det är säkert en vanesak ^^

       
  3. Fia Filur

    September 6, 2011 at 14:14

    Måste kommentera det där med karaktärsutveckling. Har läst många böcker på sistone där jag saknar karaktärsutveckling och börjar undra om jag har missförstått hela begreppet. Vad är egentligen en bra karaktärsutveckling och hur åstadkommer man det i en och samma bok?

     
    • boktycke

      September 6, 2011 at 20:10

      För mig är karaktärsutveckling när det är en klar skillnad på karaktären i början och slutet av boken. Sarah Dessens mycket mer än så och mitt perfekta liv tycker jag gör det bra. Katniss i hunger games har ju också en utmärkande karaktärsutveckling, jag tyckte iofs att hon blev sämre men utveckling är det iaf ^^

       
  4. Fia Filur

    September 6, 2011 at 20:41

    Jag vill gärna att karaktären ska utvecklas till det bättre, att hon kommer till insikt om något, att det händer något som gör att hon befinner sig i ett högre läge i slutet än när boken började. Risken med otydlig karaktärsutveckling är att jag ibland undrar vad som var meningen med boken och varför jag skulle läsa den. Vill gärna att det förmedlar något jag kan ta med mig och fortsätta tänka på. Plotdrivna böcker är spännande, men när gåtorna är lästa är det inte mycket mer att fundera på.

    Jag blev besviken på Katniss, hon började på topp och dalade. Jag gillar att börja lågt, sen köra karaktärerna i botten (hehe, kanske du har märkt) och sen vända uppåt igen. Och det är sen det blir svårt! AH!

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: