RSS

Gästinlägg: Manlig motsvarighet till Sanningen om Alice

14 Sep

Om valen du gör och inte gör. Om hur livet blir som det blir vare sig du vill det eller inte.


Titel: Splitter
Författare: Charles Benoit
Sidantal: 185
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

*Kan innehålla spoilers”

Handling:
Kyle är femton år och en ”hoodie” . En kille som ständigt är klädd i svart luvtröja, struntar i läxorna, får kvarsittningar och verkar skita i skolan, livet och framtiden. Men han bryr sig. Om lillayster Paige som är liten och oskyldig. Om vännen Ashley som är snygg och smart och som han gärna vill vara mer än vän med. När Zack börjar på skolan dras Kyle till honom, och det är då det börjar gå snett på riktigt. Eller började det kanske långt innan dess?

 

Omdöme:
Först tyckte jag att det var lite ovant med bokens du-form, men det tar inte lång tid innan jag vänjer mig och gillar det. Stilen är snygg och orden flyter på i ett snabbt och lätt tempo. Ofta är det mörkt och hopplöst, men när Paige och Ahsley är med skingras det dystra. Jag önskar att Kyle ska styra upp sitt liv för han är riktigt smart och passar inte in där han befinner sig. Hans liv skulle kunna vara helt annorlunda om han bara ville, men jag är inte säker på att han vill. Zack är både fascinerande och irriterande på samma gång. Han är en smart överklasskille som jävlas bara för att han kan. Han ger både geniala och psykopatiska vibbar och jag kan inte låta bli att undra vad som till slut händer med en sådan kille.

En tanke som kom till mig är att den här boken påminner om en manlig ”Sanningen om Alice”. Båda börjar med att avslöja slutet och fortsätter hinta upplösningen med jämna mellanrum i takt med att sanningen växer fram. Det är konstant spännande, huvudpersonen känns en aning instabil och den nya vännen ger psykopat-vibbar.

Ett tänkvärt stycke är när femåriga Paige har fått fel på en skoluppgift. En av de här fyra: häst, bord, pojke och hund passar inte in. Ringa in den som är annorlunda. Paige har ringat in pojken, men det är fel. Bordet är rätt svar eftersom de andra är levande. Varför har Paige ringat in pojken? Jo, för att alla andra har fyra ben, men pojken har bara två. Visst borde hon ha fått rätt? Eller finns det bara ett sätt att tänka på, ett rätt svar?

Jag som gillar när trådar fångas upp och säckar knyts ihop, hade inte tackat nej till en epilog, men samtidigt är jag nöjd med boken som den är. Tror den väcker starkast eftertanke så här. Hur mycket tar vi för givet utan att verkligen tänka efter? Och hur ofta låter vi oss styras utifrån de val som vi tror finns? Orkar vi tänka utanför boxen? Eller gör vi bara det som är lättast, det som förväntas av oss?

Tänkvärt citat från Kyles mamma:

Kom ihåg, Kyle, att varje flicka är någons syster.

Stil: +1
Eftertanke: +1

Betyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

Advertisements
 

Tags: , ,

6 responses to “Gästinlägg: Manlig motsvarighet till Sanningen om Alice

  1. Fia Filur

    September 14, 2011 at 20:21

    Känns som att *spoiler-texten* har hamnat i fel recension!

     
    • boktycke

      September 14, 2011 at 20:25

      Ojdå, jag som har kopierat och klistrat för mycket :p

       
  2. boktycke

    September 14, 2011 at 20:28

    Jag tycker förresten också att människan är fel.

     
  3. Fia Filur

    September 14, 2011 at 20:45

    Du menar Paiges skoluppgift? Jag blir lite irriterad över att systemet är så inskränkt att det bara finns ett rätt svar, ett sätt att tänka. Uppgiften har ju faktiskt två rätta svar, säkert fler om man är lite smart och orkar klura på det. Barn borde uppmuntras att tänka självständigt istället för att rätta in sig i ledet. Tycker den scenen var klockren.

     
    • boktycke

      September 14, 2011 at 20:56

      Ah, jo, tycker att det är gulligt av en femåring att tänka annorlunda, och hon har ju en bra motivering. Jag upplevde själv att i hela grundskolan så är svaret viktigare än själva lösningen och motiveringen. Sen när jag började i gymnasiet så kunde man liksom svara fel på prov men om hade bra motivering så fick man bra poäng ändå. Ännu mer sånt vad det ju i högskolan, hade en lärare som inte ens visste i förväg om talen i provet han gjorde gick att räkna ut. Man fick full poäng om man har tänkt rätt även om svaret är rätt.

      Menfrågan är om det är så lämplig att barn i unga ålder lär sig att tänka så. Man kanske måste ha en viss mental mognad innan man klarar av det. Ingen aning. Kanske borde ta och hålla utkik efter den här boken.

       
  4. Fia Filur

    September 14, 2011 at 22:32

    Nej, det har du i och för sig rätt i. Hon är ju fortfarande väldigt liten. Jag kan inget om pedagogik, men jag tror det ingår i lärandet att tänka och ifrågasätta. Jag blir galen när mina ungar frågar varför, varför, varför hela dagarna, och de godtar inget “bara för att det är så”. Men sanningen är att den dagen de slutar fråga är sorglig för det betyder att de har accepterat världen som den är, och jag är inte säker på att det är bra att bara finna sig i saker “för att det är så”.

    Ja, du borde läsa den! Läsvärd och tänkvärd!

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: