RSS

Efter vampyrer, varulvar och änglar kommer drakar.

03 Nov

Hur kan en bok om drakar bli så fel?

Titel: Firelight
Författare: Sophie Jordan
Serie: Firelight
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2010

Handling:
Jacinda är en draki, en ättling till drakarna som kan anta människoform, och inte nog med det så är hon även den första eldsprutande draken som har fötts på många generationer. Tråkigt nog så vill stammen använda henne som en avelshona och Jacinda avskyr alfadraken Cassie som kommer att bli hennes gemål. Under en förbjuden flygtur blir hon jagad men en ung jägare släpper henne fri. Tillbaka hos stammen så vill de straffa henne men på natten flyr Jacinda tillsammans med sin mamma och tvillingsyster. Mamman vill att de ska börja om på nytt som människor och trots att Jacinda inte uppskattar idén så går hon med på den. De börjar i skolan och där finns även Will, den unga jägaren som räddade Lucinda då hon var i sin drakform.

Omdöme:
Varnar redan nu att detta kommer att bli ett gnällinlägg.

Förbjuden kärlek, drakar och en fantastisk omslagsbild, på ytan ser Firelight så lovande ut, men ack, man kan verkligen inte döma en bok efter baksidestexten och omslaget.

Boken började mycket bra och lovade spänning, konflikter och attraktion, men sedan gick det tyvärr bara utför. För det första så är jag väldigt trött på oförklarlig kärlek vid första ögonkastet. Nej, det funkar inte så.  Attraktion när man ser en snygg kille/tjej? Javisst! Men jag är ytterst tveksam till att man kan älska en helt okänd person bara genom att titta på honom/henne. Det märks att Jordan verkligen har försökt att få kärleken mellan Jacinda och Will att framstå som speciellt men det funkar inte för mig. T.ex. alla de gånger Jacinda kan känna av Will innan hon ens ser honom, är hon en blodhund eller?

En av de absolut största anledningarna till varför jag inte tycker om berättelsen är Jacinda. Gahh, vilken irriterande huvudroll! Hon gnäller hela tiden om att hon vill vara en drake och anklagar sin mor för att döda hennes själ. Men varför sticker hon inte bara tillbaka till stammen då? Hon är en drake, mamman och systern är människor. Det är inte så att de kan hindra henne. Sluta gnälla och gör något åt saken istället liksom.

Jacinda är även väldigt självisk och jag förstår inte hur hon kan hålla sanningen om Will hemligt för sin familj. Seriöst, Wills och hans släkt är kallblodiga jägare som dödar alla drakar de kommer åt. Hur kan Jacinda sätta sin egen familj i livsfara?

Och allt velande fram och tillbaka, det höll på att göra mig tokig. Ena sekunden är hon besatt av Will, när han ignorerar henne blir hon arg och lovar sig själv att strunta i honom. Men så fort Will flashar ett leende mot henne blir hon alldeles vild och vill inget annat än att vara nära honom. Så höll det på hela tiden!

Språket är bra och jag tycker att det är så synd att Jacinda ska förstöra hela berättelsen. Drakar är en av mina absoluta favoriter när det kommer till mytologiska djur och jag hade höga förväntningar på Jordans drakar. Tyvärr så måste jag säga att jag aldrig fick någon klar bild av vad en draki är, hur de ser ut och vad de kan göra i människoform. Från början så hade jag förställt mig dem som stora typiska drakar, men under läsningen så kom det fram att de hade fingrar och långt hår… och rymdes dessutom i ett toalettbås. Öhh… det stämmer nog inte riktigt mot vad jag har föreställt mig. Dessutom så verkar Jacinda vara hur vek som helst i människoform, trodde att hon skulle ha lite övermänskliga krafter även som människa.

En ytterligare sak som jag inte förstår är varför man tappar drakkraften efter ett tag om man inte förvandlar sig till drake. Det nämns ju hela tiden att drakformen är deras sanna form och människoskepnaden bara var ett skinn. Det känns inte helt logiskt att de kan fastna i människoform.

Slutet är inget riktigt slut utan en irriterande cliffhanger. Näh, det krävs nog rätt mycket för att jag ska plocka upp nästa bok i serien. Slutordet är att den här är ingen bok för mig, jag har redan hunnit tröttna på böcker som bara består av massa kärleksvelande. Men gillar du böcker som drar ut på förbjuden kärlek i all evighet så bör du plocka upp den här.

Och ja, jag är med i Team Cassie, bara så ni vet 🙂

Karaktärer: -1
Takt: -0,5
Språk: +0,5
Slut: -0,5

Betyg: 3,5/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

Advertisements
 

Tags: , , ,

7 responses to “Efter vampyrer, varulvar och änglar kommer drakar.

  1. Fia Filur

    November 3, 2011 at 20:43

    Hihi, jag visste att du skulle störa dig på Jacinda! Hon är otroligt störande typ hela tiden! Första kapitlet är det bästa, sen går det bara utför. Det kunde ha blivit så bra, drakarna är spännande och språket är bra, men det där velandet … AHHH vad frustrerande! Och slutet, visst blir man ARG!

     
    • Anna - Boktycke

      November 3, 2011 at 20:55

      Ja eller hur!!! Jag fattar verkligen inte varför 99% av alla tjejhuvudroller i paranormal romance är så himla störiga allihopa. Luce i Fallen, Bella i Twilight, Ever i Evermore, Helena i Starcrosed, Elena i VD, Nora i Hush, Hush… och ändå så läser jag faktiskt inte sååå många paranormal romance. Den enda jag tycker är bra är Grace i The Wolves of Mercy Falls.

      Är det receptet på lyckad framgång inom paranormal romance? Ha en sjukt irriterande tjej och en snygg men dryg kille.

       
      • Fia Filur

        November 3, 2011 at 21:46

        Håller med, fattar inte heller varför tjejerna måste vara så jobbiga! Just därför älskar man ju Rose och Katniss ännu mer, bara för att både är vettiga och coola.
        Grace gillar jag också! Hon känns tillräckligt självständig.

        Men det irriterande är att det känns som att de drar ut på det för att kunna göra en serie. Jag tror att Firelight hade kunnat bli en bra bok om den inte haft uppföljare. Velandet mellan killarna kändes som utfyllnad och infon med drakarna doldes mer än den visades. Tyckte det var intressant med de olika egenskaperna osv, men man fick knappt veta någonting. Det är som när man satt och längtade efter mer info om änglar i Hush Hush. Twilight ska iaf ha cred för att den fungerar som en ensamtstående bok!

         
  2. Lisa

    November 3, 2011 at 21:01

    Vad synd att du inte tyckte om den :/ Jag har velat läsa den här ett bra tag nu, pga att jag älskar drakar, haha. Vi får se om jag ger den en chans ändå 😀

     
    • Anna - Boktycke

      November 3, 2011 at 21:09

      Jag tyckte själv att det var alldeles för lite fokus på drakarna, som sagt så vet jag inte ens hur de ser ut eller hur stora de är. Men Firelight har ju fått en del fina recensioner så det är fullt möjligt att du kommer att gilla den 🙂

       
  3. smartasanna

    November 4, 2011 at 00:15

    Okej, jag som funderat som fan på att läsa den här. Inte första prio på köplistan längre xD

     
  4. undrentide

    November 4, 2011 at 23:08

    Det verkar som om jag var några år före min tid. Vilken tur att min nästa drakbok De två odjuren precis har släppts. Där är det dock inget kärleksvelande för huvudpersonen. Han är glad om han slipper.

    Hojta till om du känner för att recensera.

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: