Varulvar, akta er för Rödluvan

En annorlunda version av den klassiska sagan. 

Titel: Sisters Red
Författare: Jackson Pearce
Serie: Fairytale Retellings 1
Sidantal: 344
Utgivningsår: 2010

Handling:
När systrarna March var små attackerades de av en varulv. Deras mormor dödades och Scarlett förlorade både sitt ett öga och blev vanställd för att hon skyddade lillasystern Rosie. Nu, 7 år senare är de självutnämnda varulvsjägare och använder sig själva som bete för att locka till sig monstren. Varulvarnas antal ökar markant och systrarna får veta att de leta efter en potentiell varulv. Tillsammans med deras vän, skoghuggarens son Silas, som också är en varulvsjägare flyttar de in i staden för att hindra varulvarna. Men hur ska de klara sig när de är tre mot hundratals? Och ännu viktigare, kommer Rosies och Silas känslor för varandra att splittra systrarna isär?

Omdöme:
Jag älskar omtolkningar av klassiska sagor så det var med höga förväntningar jag öppnade den här boken. Och precis som vanligt så förstör jag mig själv genom att hoppas på för mycket.

Sisters Red är en modern och mer våldsam version av Rödluvan. Jag gillar upplägget att vargen är varulvar och att systrarna (Rödluvan) är varulvsjägare. Boken är skriven i jag-form och skiftar kapitelvis mellan Scarletts och Rosies berättarröst. Jag är imponerad över att Pearce har lyckats ge systrarna så pass distinkta röster, även om man glömmer bort att författaren har växlat berättarröst så upptäcker man det automatiskt efter ett par stycken.

Jag gillar kontrasten mellan systrarna. Scarlett är den ärrade krigarkvinnan och Rosie är den vackra men dödliga kämpen. Storasystern är den hårda och lillasystern den mjuka. Deras relation tycker jag är väldigt fin och jag hade faktiskt inget emot att den tog en så stor del av berättelsen.

Mitt största problem med boken är takten, det är så mycket beskrivningar att spänningen tog stryk av det. Handlingen är väl egentligen rätt intressant, det finns en gåta att lösa och de har fiender att bekämpa, men jag kände aldrig någon spänning.

Den så kallade ”tvisten” i boken var så uppenbart att jag undrar om ens Pearce har menat den som en tvist. Redan 344 sidor innan slutet anade jag vad som skulle hända, och med tanke på att boken är på 344 sidor så säger det ju rätt mycket. Kan rekommendera att ni inte läser baksidestexten av boken ifall ni funderar på att läsa den.

Näh, ”tvisten” lyckades inte överraska mig men det gjorde däremot slutet. Ska inte avslöja något men personligen så gillade jag den väldigt mycket. Den kändes både bra och trovärdig.

Det var en hel del lösa trådar och saker jag inte begrepp mig på. I början så trodde jag att jägarna var en förening men det visar sig inte vara så, det är bara Scarlett, Rosie och Silas. Alltså, borde inte lite fler människor ha upptäckt att varulvar finns på riktigt med tanke på hur ofta de slår till? Sen begriper jag inte hur de kan vinna mot ett gäng varulvar. Okej, de använder yxor och knivar men varulvar är ju övermänskligt starka och snabba. Känns inte särskilt trovärdigt att de dödar dem nästan hur lätt som helst.

En annan sak som jag även störde mig på är varför de måste vänta tills varulven förvandlas till varulv innan de sätter igång och hacka sönder den. De kan väl lika gärna göra det när den är i människoform? Många av gångerna så var de 100% säkra på att det är en varulv men ändå så väntar de. Känns så dumt!

När jag hade kommit halvvägs i boken så tänkte jag att jag inte ville läsa Sweetly, omtolkningen av Hans och Greta, av samma författare. Men nu i efterhand så känner jag mig rätt nyfiken ändå. Det kanske beror på att jag gillar slutet av den här. Hursomhelst så är Sisters Red en läsvärd bok och jag gillar verkligen upplägget.

Berättarröst: +1
Koncept: +0,5
Slut: +0,5
Takt: -0,5
Lösa trådar/orimligheter: -0,5

Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. Sisters Red
2. Sweetly
3. Fathomless

Advertisement