RSS

Den vackraste vägen i världen

17 Dec

Det är jobbigt att bli besviken på en bok, speciellt när alla andra verkar älska den. 

Titel: Jellicoe Road (Original: On the Jellicoe Road)
Författare: Melina Marchetta
Sidantal: 419
Utgivningsår: 2010 (Original 2006)

Handling:
Varje år sker ett krig om territorium mellan studenterna på Jellicoeskolan, kadetterna och ungdomarna i byn. I år har ledarrollen för Jellicoeskolan fallit på 16-åriga Taylor. Taylor är motvillig till rollen men tar på sig den ändå. Hon är inte överdrivet populär på skolan och kan inte ens lita på personerna på sin egen sida. Inte bättre blir det när hon upptäcker att ledaren för kadetterna är Jonas, en kille hon träffade och rymde bort med när hon var 14. Men det värsta av allt är nog ändå att Hannah, den enda vuxna människan som Taylor litar på, är spårlöst försvunnen.

 

Omdöme:
Jellicoe Road är en bok jag har hört mycket gott om, boken har vunnit många priser och på Goodreads har den det imponerande betyget 4,24. Med andra ord så är det antagligen inget fel på boken, felet ligger hos mig.

Jag är nog den enda i världen som tycker att boken är ytterst förvirrande. Man följer två separata tidslinjer och handlingar samtidigt, den ena handlar om Taylor och den andra handlar om fem ungdomar. Jag blandade ihop namnen på de fem ungdomarna hela tiden och jag även nu efter att ha läst ut boken så har jag inte fullt koll på vilken relation de har till varandra. Jag tyckte även att bytena av tidslinjerna förstörde mer än vad de tillförde för jag hade svårt att minnas vad som hade hänt sist.

Oftast så uppskattar jag att man kastas in i handlingen direkt men här var det totalt kaos. Man förstod att det var krig och först trodde jag att det här var någon alternativ värld där ungdomar varje år ska slåss till döds mot varandra (läst för mycket Hunger Games? 🙂 ), men det visar sig snart att detta sker i vår värld och jag blev ännu mer förvirrad. Efter ett tag så insåg jag att det var någon typ av blodig lek och på helgerna så pausas kriget och Taylor och ledarna för de andra sidorna umgås med varandra som kompisar… eh?

Språket är väldigt bra och tillför en nostalgisk känsla över berättelsen. Man anade längtan och sorgen som alla gömde inom sig. Tycker att den påminner till en del om Maggie Stiefvaters (författarinnan till The Wolves of Mercy Falls) språk då båda är väldigt poetiska. Jag gillar Taylors berättarröst men däremot så gillar jag inte det allvetande berättarperspektivet som används när de fem ungdomarna kom i fokus. Det hände rätt ofta att jag inte ens förstod i vems huvud jag befann mig i.

Det var inte förrän i slutet som jag började förstå vad berättelsen handlar om. När man väl var inne i berättelsen så var den helt fantastisk och jag blev till och med tårögd för vissa delar var så vackra. Jag skulle nog behöva läsa om boken en gång till för att uppskatta den men tid är dyrbar och jag har mängder av andra böcker att läsa i hyllan.

Näh, Jellicoe Road gav mig inte den läsupplevelsen jag hade väntat mig. Jag tycker inte att den är dålig men anser inte att den är så bra som alla säger. Men låt inte min recension avskräcka er för jag vet att många andra fullkomligt älskar den här boken.

Språk: +1
Förvirring: -1
Slut: +0,5

Betyg: 5,5/10

 

Tags: , ,

6 responses to “Den vackraste vägen i världen

  1. Nea

    December 17, 2011 at 18:25

    Jag tyckte också att det var lite förvirrande i de kursiva delarna den första gången jag läste den. Men när det blev dags för omläsning så gick det mycket bättre 🙂

     
  2. andréa

    December 17, 2011 at 19:25

    Äntligen någon annan som inte älskar den så där vansinnigt mycket! Nu slipper jag känna mig ensam om det då …

     
  3. enligt O

    December 17, 2011 at 20:18

    Jag kämpade med den länge, men orkade inte mer än 150 sidor, sedan gav jag upp. Helt ointressant, vilket är konstigt när så många tokälskar den.

     
  4. smartasanna

    December 17, 2011 at 23:47

    Jag försökte också läsa den. Cirka två hundra sidor, sedan tröttnade jag. Kände mig förvirrad halva tiden då jag läste den. Sedan blev jag glad: nu förstår jag. Sedan gick det några sidor igen och så fattade jag åter ingenting. Trodde först att det var för att jag inte läst en engelsk bok på länge, men när jag läste Divergent efteråt så var det inga problem. Konstigt bok. Tänker dock ge den en ny chans då den kommer ut på svenska i vår. Kanske är lättare om det är på svenska .. xD

     
  5. Angela

    December 18, 2011 at 04:14

    Finns den på svenska? 🙂

     
    • Anna - Boktycke

      December 18, 2011 at 12:48

      Inte än. Men den ska komma på svenska nästa år har jag för mig.

       

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: