RSS

Ett nytt äventyr i Nevernever

13 Mar

Denna gång är vi på jakt efter den stulna spiran.

Titel: The Iron Daughter (sv. Järnprinsessan)
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey 2
Sidantal: 406
Utgivningsår: 2010 

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Meghan är nu fånge/gäst hos vinterhovet. Hon vantrivs i den ständiga kylan och hennes hjärta krossas när hon inser att Ashs kärlek till henne bara var spelad. Vinterdrottningen Mab vägrar tror på henne att Iron fey existerar utan anklagar henne för att ljuga. Inte bättre blir det när några järnalver stjäl Säsongernas spira och Mab tror att det är sommarhovet som ligger bakom. Meghan och Ash måste hitta spiran innan kriget mellan vinter och sommar bryter loss. Det är dags för ännu en resa på liv och död genom Nevernever.

Omdöme:
Så var vi tillbaka i Nevernever igen med Meghan & C:O. Om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte att början av boken var särskilt bra. En av anledningarna till varför jag gillade förra boken, The Iron King, så mycket var för att den inte innehöll så mycket kärlek utan var mer äventyrsfokuserad. I de första sidorna i The Iron Daughter hade Meghan förvandlats till en kärlekskrank flicka som var besatt av Ash. Hon tänker på hur mycket hon älskar honom även om han är så kall mot henne o.s.v. Hon kändes så vek och inte alls som huvudpersonen i förra boken. Som tur vände detta och så fort de gav sig iväg så satt jag som fastklistrad vid sidorna.

Nevernever, åh wow. Jag gillar verkligen fantasivärlden som Kagawa har byggt upp. Den är både mysig och skrämmande på samma gång. Att utforska älvlandet tillsammans med Meghan, Puck, Ash och Grimalkin är det bästa med hela boken.

Karaktärsmässigt så är Puck den nya favoriten. Han är bara så gullig och snäll. Förr tyckte jag bäst om Ash men i den här kändes han så avlägsen på något sätt. Meghans godhet är fortfarande lite irriterande, och hennes ständiga åtrå till Ash nämns lite väl för ofta. Istället för att känna med henne så börjar jag istället himla med ögonen. Nej, tacka vet jag Puck och Grimalkin som alltid får mig att le. Iron Horse är rätt kul han med när han tar allting på allvar hela tiden.

Det är en del ”tvister” i boken, eller ja, jag är inte säker på om de ska föreställa tvister egentligen. Redan tidigt i boken så gavs det ledtrådar om hur det skulle sluta men jag tyckte att det var helt okej. Världen och karaktärerna är lockande nog för att man vill fortsätta läsa även om man hade goda aningar om vad som skulle hända.

Kort sagt, jag gillar boken väldigt mycket och ser mycket fram emot att läsa den tredje boken, The Iron Queen (sv. Järndrottningen), som jag har i hyllan. Tänker dock läsa ett par andra böcker först så att mina förväntningar dämpas. Annars blir det lätt hänt att jag hoppas på för mycket och blir besviken. Men fortsättningen kommer jag absolut att läsa!

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Fantasivärld: +1

Mest intressanta karaktär: Puck
Bästa scen eller del: Spoiler [När Meghan använde sin superkraft]
Minnesvärd citat: ”I didn’t think faeries liked shopping and buying stuff. Isn’t that a bit… unnatural?”
”Of course not, darling. Shopping is just another form of hunting. All feyare hunters, whether they admit it or not. It’s in our nature, pet, nothing unnatural about it.”
That made a strange sort of sense.

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. The Iron King (sv. Järnkonungen)
2. The Iron Daughter (sv. Järnprinsessan)
3. The Iron Queen (sv. Järndrottningen)
4. The Iron Knight

Advertisements
 

Tags: , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: