RSS

Att prata med en död konstnär

29 Apr

Nej, det är ingen paranormal romance utan bara en konstig huvudroll. 

Titel: The Fine Art of Truth or Dare
Författare: Melissa Jensen
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2012

Handling:

Ella går på den prestigefyllda konstskolan Willing School. Om den sociala statusen i skolan skulle gestaltas med de fyra stånden så skulle hon utan tvekan tillhöra bönderna. Men det gör inte så mycket, hon har sina bästisar, den snygga bögen Frankie och den snälla Sadie. Dessutom så har hon Edward Willing, sin idol och kärlek som hon i sin fantasi pratar med varje dag. Ella är dock inte helt trogen sin döda idol, nej, hon är dessutom förälskad i den populära Alex som resten av skolans kvinnliga studenter också gör. Vad händer när Alex helt plötsligt ska hjälpa henne med franskan? Kan den osynliga flickan verkligen få drömprinsen alla flickor vill ha?

 

Omdöme:
Här har vi ett bevis på att man inte ska lita på bokens beskrivning.

”Pretty in Pink meets Anna and the French Kiss in this charming romantic comedy.”

Nej, nej, nej, visserligen har jag inte läst Pretty in Pink men Anna and the French Kiss är en av mina favoritböcker och The Fine Art of Truth or Dare kommer inte ens i närheten av den. Ärligt talat så tycker jag inte att de påminner om varandra särskilt mycket. Den enda gången jag fick lite AatFK-vibbar var när man fick läsa mailkonversationerna.

Första kapitlet är riktigt bra men sen går allt i snigelfart. Det händer praktiskt taget ingenting och det har tagit mig två veckor att läsa ut den, vilket är en väldigt lång tid för mig. Detta berodde i och för sig på att jag hade så många andra mer spännande böcker att läsa vilket gjorde att jag aldrig riktigt lyckades sjunka in i historien.

Karaktärsmässigt är den okej. Min favorit är Daniel och jag hade gärna velat se mer av honom. Frankie är också rätt cool men annars så gjorde ingen av karaktärerna något intryck på mig. Huvudrollen Ella är rätt mesig och ibland lite irriterande. Det mest intressanta med henne är att hon är ”kär” i en död konstnär och har jämt samtal med honom i sitt huvud.

Språket imponerade inte direkt på mig men det gjorde åtminstone intryck. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det. Det är väldigt virrigt och svävar ut överallt. Det kanske är meningen att det ska vara så eftersom man läser allting utifrån Ellas synvinkel och hon är en virrig person. Jaja, jag ska inte ge det minuspoäng för jag tycker att det fungerar ändå.

Om ni ska läsa den här boken så gör inte samma misstag som jag gjorde, det är ingen ny Anna and the French Kiss. Jag tror bestämt att jag öppnade upp boken med alldeles för höga förhoppningar och väntade mig något helt annat än vad den erbjöd.

Takt:-1

Mest intressanta karaktär: Daniel
Bästa scen eller del: Middagen med Daniel
Minnesvärd citat: Ett av Ellas och Alexs första meningsbyten.
”I saw yours.” It was out before I could think about it.
”My what?” He sounded slightly alarmed, and I imagined what he was thinking. That I’d been peeping in the locker room or something.

Betyg: 4/10

Advertisements
 

Tags: , ,

4 responses to “Att prata med en död konstnär

  1. Zozzo

    April 29, 2012 at 20:54

    SV: Håller med, det är otroligt jobbigt! Visst är det ju innehållet som är viktigast, men man vill ju ha alla böckerna i en serie i samma format. Men som du sa, att ha Vampire Academy känns fantastiskt bara det ^^

     
  2. Anna

    April 30, 2012 at 15:12

    Svar: Men alltså, enligt boken verkar det som att man kan träna upp sina tankar. Man kan liksom tänka på något annat så pass högt att det täcker hemligheten. Fast visst är det ganska otroligt att man aldrig lyckas tänka på sin hemlighet så att någon annan hör.

     
  3. smartasanna

    April 30, 2012 at 16:51

    En sak jag undrar? Varför måste man skriva “den snygga bögen?” Snacka om att verkligen skylta med det, hallå det är en bög med i min bok, kolla så pk och bra den är! Tjoho! Kan man inte nämna det lite diskret i boken liksom..? Orkar inte. Blir så sur eftersom att det hela tiden ska vara en sådan stor grej. Jag tycker att det är bra att man tar aktiva val och ha med homosexuella karaktärer i böcker, för det behövs, men om man väl har det. Då behöver man inte göra ett sådant jävla liv av det, eftersom det då blir “speciellt och annorlunda”. Det ska inte vara speciellt och annorlunda att vara homosexuell. Det ska bara vara.. x)

     
  4. Maria

    April 30, 2012 at 18:02

    Det jag blir lite trött på är hur man måste sälja allt med romantisk kärlek. Jag fastnade inte så mycket p.g.a “Anna”-liknelsen (Och nej, jag fattar inte den heller. Alex/Etienne är bättre på franska än Ella/Anna?)men jag förväntade mig att det skulle vara mer fokus på Alex och Ella och mer av en renodlad kärleksbok. Det var snarare en bok om Ellas osäkerhet, vänskapsrelationer, familjeliv och inte minst hennes nördiga besatthet av Edward. Vilket inte är fel, men en omsvängning när man praktiskt taget lovats något annat.

     

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: