RSS

Ungdomarna på ett psykhem kanske inte är så galna som man tror

31 Jul

En övernaturlig gåva eller bara en psykisk sjukdom?

Titel: The Summoning
Författare: Kelley Armstrong
Serie: The Darkest Powers #1
Sidantal: 390
Utgivningsår: 2008

Handling:

15-åriga Chloe drömmer om att bli en filmregissör och lever ett ganska normalt liv… ändå fram tills hon börjar se spöken. Hennes pappa och moster skickar henne till Lyle House, ett behandlingshem för unga människor med psykiska besvär. Chloe tror först att alla där är galna men inser snart att de flesta där är rätt normala, inte tokigare än vad hon själv är i alla fall. Hon försöker lyda läkarens råd och intala sig själv att hon bara hallucinerar, men när spökena vägrar lämna henne ifred och hennes bästis i huset blir bortskickad och ingen får kontakt henne så anar Chloe att allt inte står rätt till med Lyle House…

 

Omdöme:
Kelley Armstrong är en författare jag har varit nyfiken på länge. Vad jag vet så är det inte jättemånga svenska bokbloggare som har läst hennes böcker men de få recensioner jag har sett har varit mycket positiva. För ett par månader köpte jag hem hennes YA-serie, The Darkest Powers och har nu läst den första boken.

Boken börjar okej med att en tjej tror att hon själv håller på att bli galen på grund av de övernaturliga saker hon råkar ut för. För mig så börjar det konceptet kännas lite uttjatat men samtidigt så få man erinera sig att boken släpptes år 2008 och har ändå 4 år på nacken. Hmm… kan man säga “på nacken” om en bok? Blir det “på ryggen” istället? 🙂  Nåja, så när den här boken kom så kanske “tjej-upptäcker-att-hon-har-magiska-förmågor-men-tror-att-hon-är-galen”-konceptet var mindre kliché.

Något jag gillar riktigt mycket med boken är hur Armstrong har vävt in Chloes filmintresse i hennes tankar. Jag tyckte att det gjordes på ett väldigt skickligt sätt och man kan verkligen känna hur mycket Chloe brinner för sitt intresse. Jag har läst många andra böcker där huvudrollen sägs ha ett intresse och man kanske får läsa om hur han/hon utövar intresset en gång i boken och sen aldrig tänker på det igen. Det funkar inte så i verkliga livet. Brinner man för något så tänker man på det hela tiden. T.ex. så funderar jag ofta på mina manus eller på vilka böcker jag ska köpa, fantiserar om hur det är att vara en författare och om jag någonsin kommer att bli utgiven. Armstrong lyckades verkligen få fram Chloes intresse utan att behöva tjata om det. Väldigt imponerande!

Karaktärer tycker jag om, speciellt Chloe som har en bra berättarröst. Det är lätt att sätta sig in i hennes situation och förstå hur hon tänker. Derek är den personen jag tycker är mest intressant efter Chloe. YEEEES! För en gångs skull är han inte den supersnygga killen som alla blir kär i. Väldigt uppfriskande att han är ful och otrevlig. De andra karaktärerna, t.ex. Rae och Liz tyckte jag var lite väl för skumma ibland för att jag ska gilla dem. Tori avskyr jag riktigt mycket och mer än en gång störde jag mig på Rae också.

Takten var väldigt jämn, vilket gjorde att boken kändes en aning seg trots att handlingen var intressant. Något annat jag tyckte mindre om var alla namn i första kapitlet (inte prologen, första kapitlet). Alla Chloes vänner och lärare introducerades med namn och som läsare kände jag mig bombarderad. Att man anstränger sig för att lära dem och sedan upptäcker att personerna inte ens dyker upp i resten av boken kändes ju sådär kul.

Förövrigt så kändes boken verkligen skriven år 2007/2008, författaren namedrop:ar ord som Firefox, NDS, PSP. Om jag minns rätt så använde jag Firefox och NDS för 4 år sedan, numera är det Chrome och NDSi som gäller heh.

Så slutordet: Ja, jag gillar boken, men hade förväntat mig lite mer med tanke på de fina recensioner som den har fått. Det är hursomhelst en välskriven och lagom spännande bok med en intressant huvudroll och handling.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vem kommer Chloe att paras ihop med? Derek eller Simon eller någon okänd eller ingen alls? Vad tror ni?
  • Hade faktiskt inte förväntat mig att mostern skulle vara i maskopi med Lyle House. Blev överraskad i slutet.

 

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Chloe
Bästa scen eller del: Spoiler [När Liz visade sina krafter i rummet]
Minnesvärt citat:
He rolled his eyes. ”First, my Dad’s Korean and my mom was Swedish. Second, I totally suck at math. I don’t like cuckoo clocks or skiing or fancy chocolate either.”
I sputtered a laugh. “I think that’s Swiss.”
“Huh. So what’s Swedish?”
“Um, I don’t know. Meatballs?”

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Summoning
2. The Awakening
3. The Reckoning

Advertisements
 

Tags: , , ,

12 responses to “Ungdomarna på ett psykhem kanske inte är så galna som man tror

  1. Rebecca

    July 31, 2012 at 18:23

    Kul att du tyckte om den! 🙂 Och de blir bättre, tycker jag. Älskade verkligen sista boken!

    Haha, lite roligt att jag vet sanningen på dina funderingar, eller vad man ska säga 😉

     
    • Anna - Boktycke

      July 31, 2012 at 20:12

      Låter mycket lovande! Har ju hela serien hemma så jag ska läsa ut dem så snart låneböckerna är utlästa!

      Schhh, säg inget! :p

       
  2. Lisa - Lisas Böcker

    July 31, 2012 at 20:16

    Hahah, citatet var ju jätteroligt! Köttbullar är nog det svenskaste som finns, även fast man brukar skämta om att tacos är Sverige’s nationalrätt. 😉

     
    • Chicken

      July 31, 2012 at 21:47

      Haha… jag trodde att nationarätten var kebabpizza 😛

       
  3. Författardrömmar

    July 31, 2012 at 20:23

    Det låter som en bra bok 🙂

     
  4. Petra

    July 31, 2012 at 21:39

    Åh den här måste jag läsa snart! Kul att du gillade den, det brukar vara lovande då. 🙂

    sv: Det är ju så jobbigt att behöva vänta på rätt version att nuförtiden har jag flera böcker där första boken i serien är en paperback och övriga är i hardback. Livet är genast mycket enklare. 😉

     
    • Anna - Boktycke

      July 31, 2012 at 22:29

      Anledningen till varför jag vill köpa den i paperback beror även på att jag är snål :p

       
  5. Chicken

    July 31, 2012 at 21:50

    Jag är inte förtjust i omslaget, det är en sådan bild som får mig att tycka att boken är dålig (ja, fördomsfull Chicken är färdomsfull), men jag kanske bör ge den här boken en chans…

    Jag använder fortfarande firefox…

     
    • Anna - Boktycke

      July 31, 2012 at 22:30

      Haha, jag är likadan! Gillar inte omslaget heller. Men har hört så mycket gott om serien så jag köpte den ändå hehe.

      Jag använder en del Firefox på jobbet faktiskt, men annars så föredrar jag helt klart Chrome 🙂

       
  6. Fia Filur

    July 31, 2012 at 21:57

    Kul citat! Och samma blandning som mina barn 🙂
    Tycker det är roligt när de nämner Sverige/svenska saker i utländska böcker/tv-serier/filmer. I ett gammalt avsnitt av CSI är det en som pratar norska, det är också lite komiskt, tror han säger “Som man bäddar får man ligga” fast på norska då 🙂

     
    • Anna - Boktycke

      July 31, 2012 at 22:32

      Det avsnittet har jag missat! Tycker också att det är superkul när Sverige nämns i andra böcker/filmer. T.ex. i Mission Impossible 4 🙂 Nämner faktiskt detta i en recension jag inte har postat än, då är karaktärerna i Sverige och beundrar den svenska landsbygden hihi

       
      • Fia Filur

        August 1, 2012 at 13:44

        Haha, ja sånt är ju jättekul! Har du sett det avsnittet av Vänner när Phoebe säger att hon är från Sverige och har ett vanligt svenskt namn: Ikea… Hihi 🙂

         

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: