En mer förvirrande bok får man anstränga sig för att hitta.
Titel: The Evolution of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #2
Sidantal: 544
Utgivningsår: 2012
Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen
Handlingen på tre meningar:
Alla tror att Mara är galen som säger att Jude är levande och den enda som tror på henne är pojkvännen Noah. För att inte hamna på ett psykhus låtsas hon att hon mår bra. Konstiga saker händer och Mara är säker på att det är Jude som ligger bakom… men händer sakerna på riktigt eller finns dem bara i Maras huvud?
Omdöme:
Här har vi nog årets mest förvirrande bok. Mara är en opålitlig berättare så man vet aldrig om saker och ting är verkligen så som hon upplever det. Det är väldigt många frågor och väldigt få svar. Nu låter det som att jag ogillar boken men tvärtom, sanningen är att jag tycker om den bra mycket!
Att man som läsare hela tiden var osäker på Maras psyke gjorde att boken blev olidligt spännande. Trots det höga sidantalet så gick det väldigt smidigt och lätt att läsa ut den. Det var inte tråkigt en enda gång och jag beundrar verkligen Hodkins för att hon lyckades trollbinda mig hela vägen fram till sista sidan. Det är en del saker som är inte är helt logiska när man tänker på det i efterhand men under läsningens gång så pågick det så många saker samtidigt så man funderade inte särskilt mycket på dem.
Karaktärsmässigt så gillar jag inte Mara och Noah lika mycket som jag gjorde i första boken. Mara för att hon gör mig så förvirrad och Noah för att han har blivit för perfekt. I första boken gick han från en typisk bad boy till en person med djup, i den här kändes det som att författaren ville ge honom ännu mer djup och bakgrund men resultatet blev bara att han kändes överdriven och onaturlig. Svinrik, kaxig, sexig, snygg, atletisk, intelligent, beskyddande, magiska krafter, tragisk bakgrund, fotografiskt minne (?), älskar tjejhuvudrollen över allt annat… är det tillräckligt med egenskaper eller? Detsamma gäller Maras storebror Daniel, vilken helgon han är! Han är så genomgod och snäll att han inte känns trovärdig.
Handlingen tycker jag är bra men jag hade velat få fler svar. Nu vet jag att det kommer en tredje bok så jag sätter mina förhoppningar på den. Tyckte även att vissa scener var lite svåra att hänga med i då jag inte alltid hade koll på om de hände på riktigt eller inte. Det ska hur som helst bli väldigt spännande att se hur författaren knyter ihop säcken.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Slår vad om att Noah inte är död. Han är ju killhuvudrollen så han kan ju inte dö.
Spänning: +1
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Förvirring: -0,5
Mest intressanta karaktär: Oavgjort mellan Mara och Noah.
Bästa scen eller del: Slutet
Andra böcker som jag kom att tänka på:
The Awakening av Kelley Armstrong – Ni som har läst båda böckerna vet vad jag menar.
Betyg: 7/10
Andra böcker i serien:
1. The Unbecoming of Mara Dyer
2. The Evolution of Mara Dyer
3. The Retribution of Mara Dyer
Bokälskarinnan
December 28, 2012 at 00:55
Denna blir man ju sugen på:)
Anna - Boktycke
December 28, 2012 at 10:16
Ja, mycket förvirrande men uberspännande!
Shattermeagain
December 28, 2012 at 05:14
Hej 🙂 kommer du göra ett sånt där inlägg med 100 böcker att längta efter som du gjorde förra året i december? 🙂 hoppas det för jag fick många av mina böcker från den listan 😀
mvh
Anna - Boktycke
December 28, 2012 at 10:15
Yes, det kommer jag att göra! Har tänkt lägga upp den i helgen hihi.
Rebecca
December 29, 2012 at 22:58
Älskade den här boken och tyckte inte att den var lika förvirrande som förra boken. Men gillar lite att den är det eftersom att det då blir mycket mer spännande. Längtar till sista delen och håller tummarna på att man kommer att få mer svar då 🙂
Anna - Boktycke
December 30, 2012 at 14:08
Hoppas verkligen att man får fler svar ja, annars så kommer jag nog att känna mig väldigt lurad :p
SPOILER:
Jag tyckte att det blev ännu mer förvirrad när de blandade in gamla släktingar med i bilden. Och sen att Jude helt plötsligt hade Mara fattade jag först inte om det var en dröm eller om det var på riktigt. Men det är det som gör det bra också som sagt, för man var aldrig säker på något.