RSS

Att rida på människoätande hästar

24 Jan

Världens farligaste sport?

Scorpio RacesTitel: The Scorpio Races (sv. Dödsritten)
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 482
Utgivningsår: 2011

Handling;
Varje år den första november anordnas ett hästlopp på ön. Men det är inga vanliga hästar som tävlar, nej, det är människoätande havshästar capaill uisce. Dödsfall är förväntade men spänningen, äran och prispengarna gör det till en populär sport för männen på ön. För att rädda sin familj deltar Puck i tävlingen vilket leder till många protester, dels för att hon är en flicka och dels för att hon tänker tävla med en vanlig häst. Under träningen lär hon känna den tysta och ensamma Sean, fyrfaldig vinnare av loppet men som ändå inte är lycklig. Båda har starka skäl till att behöva vinna i år men det kan bara bli en vinnare.

 

Omdöme:
Först vill jag bara säga att jag gillar den här boken men det kommer nog ändå att bli en negativ recension är jag rädd. Maggie Stiefvater är en av mina favoritförfattare och jag tycker om alla hennes böcker, den här kan dock inte mäta sig med hennes övriga verk.

Jag är van vid att Stiefvaters böcker är långsamma och jag hade inget emot takten. Det är rätt skönt med en lugnare bok ibland. Vad jag dock hade problem med är att karaktärerna aldrig blev levande för mig. Från tidigare erfarenheter så vet jag att det tar tid för dem att växa men vid slutet så brukar jag tycka om dem så mycket att det gör ont när boken tar slut. Jag trodde att det skulle bli samma sak här så jag satt och väntade och väntade, först gick det hundra sidor, sedan tvåhundra, trehundra… och när hela boken är utläst har jag fortfarande inte fastnat för dem. Det här är en karaktärsdriven bok, och sympatiserar man inte med dem så tappar den mycket av sin charm.

Puck och Sean turas om att vara berättare och jag skulle väl säga att jag gillar Sean snäppet bättre än Puck. Jag irriterar mig på att hon inte kommunicerar med sin bror och lider i tystnad (och detsamma gäller Gabe! Kul att han bara kommer hem och säger att han kommer att lämna dem om ett par veckor, väldigt ansvarsfull storebror…). Jag tycker också att hon borde utnyttja sin ställning bättre, låt männen tro att hon är blåst och dum. Det är ju bara till fördel för henne om de underskattar henne i loppet.

Och för att prata om boken antagonist Mutt. Gud, vilken irriterande karaktär. Han var ju bara jobbig och omogen rakt igenom. Det kändes inte som att han hade något djupt utan bara existerade för att göra livet surt för Sean. Nu när jag tänker efter så finns det faktiskt ingen antagonist i Stiefvaters böcker som jag tycker är bra. Oftast så har de ju inte så stor plats så man lägger inte märke till dem så mycket. Men här dök Mutt upp relativt ofta, och det märktes att han inte direkt är den mest genomtänkta personen.

Det absolut bästa med hela boken tycker jag är relationen mellan Sean och Corr. Det är där som Stiefvaters styrka lyser. Älskar hur fint hon gestaltar deras band, hur det både är starkt och samtidigt fragilt. Det blev ett par fällda tårar i slutet. Kärleken mellan Sean och Puck som jag har sett många andra prisa kände jag i stort sett inget för. Visst, de passar bra ihop men det var knappast någon hejdundrande passion mellan dem.

För mig är The Scorpio Races, eller Dödsritten som den heter på svenska en besvikelse tyvärr. Som sagt så tycker jag fortfarande om den men inte på långa vägar lika mycket som andra av Stiefvaters böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Aww, vilket snyftigt slut. Jag trodde faktiskt att Corr skulle återvända till havet men så gick han tillbaka till Sean.

 

Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Sean
Bästa scen eller del: Loppet
Minnesvärt citat:
“Do you know how to wrap a leg?”
“I was born wrapping legs,” I say stiffly, because I’m insulted.
“Must’ve been a challenging delivery.”

Andra böcker som jag kom att tänka på:
Hästen och hans pojke av C.S. Lewis: De liknar egentligen inte varandra men varje gång jag läste om Sean och Corr så tänkte jag på den titeln.

Rekommenderar för:
Ni som gillar hästböcker och har inget emot att riddjuren är blodtörstiga monstren. Vill ni ha mycket beskrivningar och fint språk så är det här något för er.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar långsamma böcker. Om ni vill ha en kärleksbok med mycket romantik så kan ni också leta vidare.

B5.5Betyg: 5,5/10

Andra versioner av omslaget
The Scorpio Races small

Advertisements
 

Tags: , , ,

4 responses to “Att rida på människoätande hästar

  1. Rebecca G

    January 24, 2013 at 18:58

    Har alltid varit osäker på att läsa den här boken. Vet inte riktigt varför, men den har aldrig riktigt lockat mig trotts att den är skriven av Maggie Stiefvater.
    Får se ifall jag gör det sedan någon gång tillslut 🙂

     
    • Anna - Boktycke

      January 25, 2013 at 09:19

      De flesta verkar ju älska den så det är ju en stor chans att du kommer att göra det också. Jag föredrar The Raven Boys framför den här 🙂

       
  2. Petra

    January 25, 2013 at 11:59

    Vad tråkigt att du blev besviken. 😦 Själv tror jag faktiskt att The Scorpio Races är min favorit av Maggie Stiefvaters böcker. 🙂

     
    • Anna - Boktycke

      January 25, 2013 at 18:15

      Ah, trodde verkligen att jag skulle gilla den 😦

       

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: