RSS

De mörkaste sinnena

23 Jun

I en framtid där barnen antingen dör eller blir dödliga

The Darkest MindsTitel: The Darkest Minds
Författare: Alexandra Bracken
Serie: The Darkest Minds #1
Sidantal: 488
Utgivningsår: 2012

Handling:

Ingen vet varför, men plötsligt dör barnen en efter en utan minsta tecken på sjukdomar. Och många av de få barn som överlever utvecklar istället farliga förmågor så som telekinesi och manipulation. Ruby fick sin förmåga när hon var 10 år gammal och har sen dess levt i en av de statliga camparna som ska bota barnen från sjukdomen. Men allmänheten vet inte om att dessa egentligen är slavcampar. Barnen blir inte botade, de blir straffade och lever i misär. Efter att ha varit 6 år på campen får Ruby äntligen ett tillfälle att fly. Men när hon kommer ut i friheten inser hon att hon fortfarande är lika fångad. På vägen möter hon ett gäng andra ungdomar som henne och de slår följe. Men för Ruby är det viktigt att hon håller sin förmåga hemligt, förmågan som gör henne till ett monster…

Tycke:
När man inte fastnar för karaktärerna i en bok så är det svårt att tycka att den är fantastisk oavsett vilka lysande recensionerna den har fått. The Darkest Minds är ett exempel på det. När jag såg boken i biblioteket blev jag överlycklig och lånade genast hem den. Men den visade sig vara ganska långt ifrån mina förväntningar.

För det första så hade jag väntat mig en actionfylld och spännande bok men faktumet är att den första halvan av boken var tråkig. För det andra så gillade jag inte huvudkaraktärens attityd och fastnade inte för någon av bikaraktärerna. När varken handlingen eller karaktärerna är lockande så är det som sagt svårt att leva sig in i boken. För mig kom inte boken i gång förrän under de 150 sista sidorna vilket är lite för sent. Dock så var dessa 150 riktigt spännande och gjorde att boken ändå lämnade ifrån sig en bra eftersmak trots den sega starten.

Själva konceptet med barn som dör som flugor och de överlevande utvecklar övernaturliga förmågor tycker jag är väldigt lockande men däremot så saknar jag förklaringar. Man fick verkligen ingen förklaring till hur det kan ha blivit så, inte ens en endaste teori. Sen förstod jag aldrig riktigt hur sällsynta ”normala” barn var. Borde inte vanligt folk ha reagerat mer på tonåringarna med tanke på att de är sällsynta? Nu kommer jag inte ihåg statistiken men var inte det över 85% av barnen som antingen dog eller fick krafter? Men här så verkar det ju ändå som att ingen lade märke till Ruby och gänget de få gånger de vistades bland folk.

Sen tyckte jag att handlingen var väldigt förutsägbar. Jag gillar att författaren har lagt ut små ledtrådar men dessa var så himla tydliga att man som läsare visste att de skulle ha en betydelse för händelseutvecklingen. Det kändes även som att karaktärerna har känt varandra betydligt längre än vad de har gjort. Efter några dagar är de typ bästa vänner och kan riskera livet för varandra.

Om jag ska välja någon favoritkaraktär så är det väl Chubs. Han är ju en bokälskare precis som jag. Däremot så gillar jag inte alla name-dropping av böcker. Olika titlar på böcker dök upp titt som tätt utan att ha någon betydelse för handlingen och efter tag så började det bli tröttsamt. Jo tack, vi fattar att Chubs gillar böcker. Ruby tyckte jag var så deppig och ljög alldeles för mycket i början. Visst förstår jag att hon gjorde det för att skydda sig själv men såna lögner blir ju alltid påkomna. Liam var för godhjärtad för sitt eget bästa och Zu var bara där så att Ruby kunde visa lite nytta genom att ta hand om henne.

Helt ärligt talat så trodde jag att jag inte ens skulle ge boken en 5:a i betyg men de sista 150 sidorna var verkligen bra och höjde boken i mina ögon. Rent spontant så skulle jag nog ge de första 300 sidorna en 4a eller 5:a och de sista 150 sidorna en 8:a. The Darkest Minds har verkligen fått bra betyg och lysande recensioner av många andra så låt inte min recension avskräcka er. Jag gillade som sagt sista tredjedelen väldigt mycket och kan mycket väl tänka mig att läsa fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vad tydligt det var att Ruby skulle använda panikknappen någon gång samt att Slip Kid var presidentens son. Vet inte om det var jag som funderade på handlingen i förväg men jag blev inte ett dugg förvånad när de ovannämnda sakerna dök upp.
  • Tyckte att det var rätt skumt att Ruby tog tag i Zus nakna hand för att bevisa att Zu inte skulle skada henne. Men däremot så tänkte hon inte alls på att hon själv kunde ha raderat Zus minne. Alltås, Ruby är ju superförsiktig med att inte röra vid folk för hon är livrädd för att skada dem, inte särskilt troligt att hon bara fatta tag i Zus händer sådär utan att tänka på att hon faktiskt kan skada Zu.
  • Jag fattade inte om Clancy våldtog Ruby eller inte, men jag antog att han inte gjorde det.  

 

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Hmm, gillar ingen men den mest intressanta är väl [Clancy]
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ruby raderade Martins minnen]
Minnesvärt citat: “Let’s carpe the hell out of this diem.”

Andra verk som jag kom att tänka på
Rör mig inte! av Tahereh Mafi – Båda huvudrollerna har krafter som aktiveras när de rör vid någon annan.

Rekommenderar för:
Gillar du att läsa mörka böcker om ungdomar som på något oförklarligt sätt få magiska förmågor och jagas av staten så är det rätt bok för dig.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha positiva karaktärer och oförutsägbar handling så bör du leta vidare.

B6Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. The Darkest Minds
2. Never Fade
3. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: