RSS

Efter att ha vittrat och haft feber är det dags att skära av banden

15 Aug

Slutet för den kemiska trädgården.

SeverTitel: Sever
Författare: Lauren DeStefano
Serie: The Chemical Garden #3
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Rhine är tillbaka hos Linden, Cecily och Vaughn. Från att nästan ha dött i Vaughns hänsynslösa experiment måste hon nu vara på vakt mot hans lögner och förklaringar. Linden och Cecil tror inte på att henne och tror att hennes minnen bara är febriga drömmar. Dock ordnar de en plats hos Lindens farbrors hus där hon kan återhämta sig. Under tiden måste Rhine klara ut sin relation med Linden och försöka hitta sin tvillingbror. Och ju mer hon letar desto fler rykten upptäcker hon. Rykten om att hennes föräldrar var nära att hitta botmedlet, rykten om att Rhine och hennes bror är frukten av deras experiment…

Tycke:
The Chemical Garden började jag läsa på grund av deras vackra omslag och till min förtjusning så tyckte jag om den första boken väldigt mycket när jag stiftade bekantskap med den i början av förra året. I tredje och sista boken Sever får vi åter följa Rhine i en dystopisk värld där alla kvinnor dör vid tjugoårsåldern.

Precis som sina föregångare är boken väldigt seg. Man läser sidor efter sidor och kommer ingenvart. Men detta gjorde mig faktiskt ingenting i början för jag var så tagen av det vackra språket och den melankoliska stämningen. Gillar verkligen Rhines berättarröst och hur lätt det är att förstå henne. I över 100 sidor var jag helt tillfreds med att bara njuta av texten och insupa stämningen, men sen blev det en aning segt när inget särskilt hände.

Karaktärsmässigt så gillar jag både Rhine, Linden och Cecily. Speciellt Cecily växte riktigt mycket i den här boken. Jag har alltid sett henne som den störiga och fega flickan, det är riktigt förvånande att se henne i mammarollen och som Lindens älsklingsfru. Ibland är det väldigt svårt att tänka sig att hon endast är 14 år gammal. Linden tycker jag också är en intressant och komplex karaktär. Han är så oerhört bortskämd men ändå samtidigt inte. Hans känslor för Rhine är så fina och tragiska. Rhine själv är väldigt passiv och det är egentligen ganska irriterande att hon håller så mycket för sig själv. Men i och med att hennes berättarröst är så bra så känner man mycket sympati för henne.

Under den sista fjärde delen trappades farten upp och det blev ganska spännande. Tyckte att det var väldigt bra tills man kom till en punkt där karaktärerna betedde sig så himla korkade att jag bara blev irriterad på dem. Visst är det bra att vissa drastiska saker händer men inte på det sättet! Det sänkte faktiskt boken i mina ögon.

Så om jag ska sammanfatta vad jag tyckte så var början väldigt bra, mitten ganska seg, sista tredjedelen bra men sen så hände det något jag tyckte vad idiotisk vilket lämnar en sur eftersmak. Det är hur som helst en mycket välskriven bok och jag totaltälskar stämningen. Jag gillar även att DeStefano knöt ihop många lösa trådar från tidigare böcker och gav serien ett riktigt slut. Allt som allt så tycker jag att det är en bra bok, bara inte lika bra som de tidigare böckerna. Jag är väldigt nyfiken på författarens nästa projekt som ska vara en utopi.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  •  Så himla onödigt att Linden dog. Vem fan går och sätter sig i ett hemmasnickrat flygplan som aldrig har blivit provflugen innan bara för nöjes skull? Och Reed är ju inte ens pilot, han har aldrig flugit förr och har bara läst en manual om hur man styr ett flygplan. Det är så korkat att jag blir arg. Åh, Linden *snyft*
  • Störde mig även på Rhine som satt helt tyst när Vaughn försökte släta över vad han hade gjort med henne. Åh, varför sa Rhine inget till Rowan? Hon satt ju typ bara där och höll med hans lögner. Och varför berättade hon inte om Gabriel för hennes bror? Jag trodde att hon litade på honom.
  • Tyckte om tvisten att Madame var Roses mamma samt att Cecily dödade Vaughn i slutet.
  • Fattar fortfarande inte vad Rhine ser i Gabriel, han har ju typ ingen personlighet. Det är i alla fall bra att han knappt var med i boken. Hade mycket hellre sett Rhine ihop med Linden.
  • Kul att man fick veta att seriens namn “The Chemical Garden” syftar på föräldrarnas projekt. Men däremot så tycker jag att det är synd att man aldrig fick reda på varför de döpte projektet till det.

 

Berättarröst: +1
Språk: +1
Karaktärer: +0,5
Takt: -0,5
Vissa saker i slutet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Linden
Bästa scen eller del: Spoiler [När Linden tog tillbaka sin ring från Rhine]
Minnesvärt citat: Maybe hope isn’t the most dangerous thing aperson can have. Maybe love is worse.

Rekommenderar för:
Ni som gillar de tidigare böckerna och vill ha ett avslut på serien.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om sega böcker med ett vackert språk så ska du nog inte ge dig in på den här serien.

B6.5Betyg: 6.5/10

Andra böcker i serien:
1. Wither
2. Fever
3. Sever

Advertisements
 

Tags: , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: