När jordens öde vilar på en 10-årings axlar

… så är det är bra att han är duktig på att spela.

Titel: Enders Spel (original Ender’s Game)
Författare: Orson Scott Card
Serie: Ender’s Saga #1
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2013 (original 1985)

Handling:
Människorna har inte glömt bort den senaste striden mot giftningarna, de insektsliknande utomjordingarna som nästan förintade armén. I förberedelser inför nästa krig föder regeringen upp barngenier och tränar dem redan vid ung ålder till att bli soldater och befälhavare. 6-åriga Ender lever dagligen under hot från sin psykopatiska storebror Peter och endast den sympatiska systern Valentine får livet att vara uthärdlig. När han blir rekryterad av och får en plats i Stridskolan gör lärarnas plan att han genast blir utfryst och hatad av de andra barnen. Utan någon vuxen att vända sig till lär sig Ender snabbt att överleva i en värld där inte bara utomjordingar, utan även barn i hans egen ålder vill skada honom. Kan han rädda mänskligheten eller kommer den att döda honom först?

Tycke:
Ender’s Game har jag känt till i många år men alltid dragit mig undan för att läsa. Varför undrar ni? Jo, det är för att väldigt många har rekommenderat mig boken och jag känner flera som har sagt att det är en av deras absoluta favoritböcker. Allt den här hypen har gjort att jag innerst inne har känt att boken omöjligt kan leva upp till mina förväntningar. Nu har jag äntligen vågat mig på den här dundersuccén och har bara en sak att säga – varför läste jag inte den tidigare?!

Jag älskar att läsa om smarta karaktärer och Ender måste vara nummer ett på listan över intelligenta huvudroller. Och han är bara 6 år gammal! Eller ja, han växte ju under bokens gång men i större delen av boken är han faktiskt bara 6 år. Enders ålder är dock något som jag aldrig riktigt tänkte på. I och med att han pratade och tänkte ofta som en vuxen (eller åtminstone en äldre tonåring) så föreställde jag mig honom som cirka 16-17 år. Blir alltid lika paff när jag blev påmind om att han faktiskt bara var ett litet barn. Jag skyller också på filmtrailern som jag såg innan jag läste boken. I den så ser ju Ender ut att vara mycket äldre än 10 som han var i slutet av boken.

Handlingsmässigt så är egentligen boken väldigt repetitivt. Ender får motgångar, han överlistar dem, får nya motgångar igen, överlistar dem igen, bla bla bla. Trots det så är det ändå galet spännande. Hur kommer det att sluta? Kommer Ender att förlora? Det onda tar liksom aldrig slut och som läsare så tycker man verkligen synd om honom samtidigt som man beundrar hans styrka och intelligens. Jag skulle aldrig ha klarat av det som han fått gå igenom. Det stack till i mitt hjärta varje gång han var förtvivlad.

För det mesta så gillar jag Enders berättarröst men ska jag vara ärlig så tycker jag inte alls om att författaren blandar in jag-form och allvetande form lite då och då. Trodde först att det var tryckfel i den svenska översättningen för ett stycke kunde ungefär vara så här:

Ender såg hur Peter blängde på honom. Titta inte på mig. Slå mig inte.

Istället för såhär som jag är van vid:

Ender såg hur Peter blängde på honom. Titta inte på mig. Slå mig inte.

Jag var så upprörd över bristen på tanke-markeringar att jag faktiskt gick till biblioteket och letade upp ett engelskt exemplar av boken. Det visade sig att det faktiskt var så i originalspråket också så det är inget fel på den svenska översättningen. Nåja, efter ett tag så vande jag mig och i slutet så tänkte jag inte så mycket på det.

En sak som jag inte förstår är varför 99% av barnen är så elaka. De ska ju ändå föreställa genibarn allihopa så de borde väl fatta bättre än att mobba en stackars unge för att känna sig bättre? Åh andra sidan så är de som sagt bara småbarn och i den stressiga miljön så kanske det inte är så konstigt ändå.

Vad jag vet så är finns det tre böcker till i serien samt ett gäng mellanböcker/noveller men vad jag har hört så är de resterande böckerna inte alls i samma stil som Enders spel. Tydligen ska det vara mycket mer politiskt och filosofiskt och eftersom det inte låter som riktigt min stil så lyder jag rådet och kommer att nöja mig med den första boken.

Nu blev det en lång recension och det är ett tydligt bevis på att boken verkligen har gjort ett djupt intryck hos mig. Jag är väldigt glad och nöjd med att ha fått ta en del av denna fantastiska bok och jag kommer garanterat att se filmen när den kommer på bio.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Waaah!!!! Så spelet var på riktigt! Så grymt och samtidigt häftigt! Det är smart också för jag tvivlar på att Ender skulle ha gjort som han hade gjort ifall han visste att det var på riktigt. Fick rysningar när det avslöjades att det var på riktigt för det hade jag inte alls tänkt mig. Trodde ju att HELA serien handlade om striden mot giftningarna ju! Och så tog det slut redan i första boken hahah.

• Blev chockad när det visade sig att Ender hade dödat Stilson och Benzo. Gud vad hemskt!

• Alltså, Peter, Valentine och Ender måste vara genmodifierade va? Hur kan man få tre genier i samma familj? Varken farsan eller morsan verkade ju vara någon supermänniska.

• Fattade först inte varför man var tvungen att läsa om Valentines och Peters ”kupp”, men det visade sig faktiskt ha betydelse för slutet, inte själva striden men vad som hände efter det.

• Nu i efterhand fattar jag hur spoilerfull trailern till filmen är. Det i slutet med planeten som sprängdes är väl giftningarnas planet? Och de visade ju Mazer (tror jag) i trailern fast han dök inte upp förrän i slutet av boken.

 

Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +1
Handling/Koncept: +1
Spänning: +1

Mest intressanta karaktär: Ender
Bästa scen eller del: Spoiler [När Ender slogs mot Benzo i badrummet]
Minnesvärt citat: Orkade inte skriva av den svenska översättningen så jag tog motsvarande citat på engelska:
“In the moment when I truly understand my enemy, understand him well enough to defeat him, then in that very moment I also love him. I think it’s impossible to really understand somebody, what they want, what they believe, and not love them the way they love themselves. And then, in that very moment when I love them…. I destroy them.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en häftig och mörk sci-fi bok med ett barngeni i huvudrollen så är boken perfekt för dig.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om hemska och lite surrealistiska berättelser med småbarn i huvudroll så håll dig borta.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Ender’s Game
2. Speaker for the Dead
3. Xenocide
4. Children of the Mind

Advertisement