RSS

En till bok där huvudrollen undrar om hen har dödat sin bästa kompis…

25 Jun

En klichéfull spänningsroman.

Don't Look BackTitel: Don’t Look Back
Författare: Jennifer L. Armentrout
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2014

Handling:
Tonåriga Samantha går ensam på en väg och har inget minne om vem hon är. Läkarna tror att hon har minnesförlust på grund av stress. Som en främling i sin egen kropp tvingas hon nu att långsamt lära känna sin familj, sina vänner och sin snygga pojkvän Del. Hon får även veta att hennes bästis Cassie är fortfarande spårlöst försvunnen och att Samantha är den sista personen som har sett henne levande.

Ju längre tiden går desto mer ogillar Samantha personen hon har varit. Hennes vänner är bitchiga och hon känner inga känslor för Del. Istället dras hon hjälplöst mot heta Carson som hon tydligen tyckte om att nervärdera. Samantha slits mellan sitt gamla liv och hennes nya värderingar, samtidigt vet ingen fortfarande vad som har hänt med Cassie… och vad Samantha egentligen gjorde innan hon tappade minnet.

Tycke:
Hittills så har jag gillat allt jag har läst av Jennifer L. Armentrout så när jag fick reda på att hon skulle släppa en spänningsroman så blev jag givetvis intresserad. Även om jag har tröttnat på konceptet med en huvudperson som har tappat minnet så har boken fått så många fina recensioner att jag plockade upp den… vilket jag kanske inte borde ha gjort.

Den här boken är så full av klichéer att det inte är sant. Under läsningens gång himlade jag så många gånger med ögonen att jag nästan fick träningsvärk. Här är en lista på några av de saker som förekom.  Notera att det förekommer lite spoilers men helt ärligt talat så är det så uppenbara saker att man inte ens kan räkna dem som spoilers.

  • Supersnygg och rik huvudperson.
  • Ett as till pojkvän (dock snygg och rik också)
  • En superhet och attraktiv barndomskompis, och med attraktiv så menar jag att huvudrollen blir i stort sett svimfärdig bara genom att vistas i samma rum som honom. Oh, och så givetvis så har han varit hemligt förälskad i huvudrollen sedan de var små.
  • Man får läsa om hur het barndomskompisen är HELA TIDEN.
  • Bitchiga och personlighetslösa kompisar
  • Skolbal och klänningsshopping
  • Skumma lappar med varningar och hot
  • Vistas ensam i skogen så att man kan bli jagad
  • Hallucinationer
  • Vilseledande minnesglimtar
  • Huvudrollens gamla liv var en fasad
  • Telefonsamtalet avbryts precis innan någon ska avslöja mördarens identitet.

Det här är bara en bråkdel av sakerna jag reagerade på. Det finns till och med den typiska “huvudrollen snubblar och faller raklång över kärleksintresset”. Alltså, hur ofta händer sånt i verkligheten? Både att man snubblar så himla hårt (för oftast så hinner kroppen reglera sig så att man får tillbaka balansen innan man faller), samt att killen råkar just befinna sig på den platsen tjejen snubblar mot. Och killen ska ju vara vältränad också, så lätt kan det inte vara att få omkull honom. Ja, ni fattar min frustration.

Hade det inte varit för att Armentrout är en skicklig författare och vet verkligen hur man håller fast läsaren så skulle jag förmodligen inte ha läst klart den här boken. Nu kände jag ändå en viss sympati för Samantha och ville veta hur det hela skulle sluta. Spänningen är faktiskt riktigt bra, det är bara det att många saker är för uppenbara samtidigt som den lämnar ett par frågetecken.

Slutordet är att jag har läst alldeles för många liknande böcker för att kunna uppskatta den här. Hade jag läst den här för 3-4 år sedan så skulle jag säkert ha älskat den. Det är väldigt många som gillar den här boken och jag förstår varför. Det är bara jag som har tröttnat på den här sortens böcker.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Varför frågade Samantha inte om bilderna när hon fick höra talas om dem första gången? Och det var ju så himla uppenbart att Del hade legat med Cassie.
  • Var även supertrött på att när Samantha säger att hon är “ett monster”/”galen”/”en mördare” så ska alla andra kommer med svaret “Nej, det är du inte”. Hur kan de vara så säkra egentligen? Samantha har ju varit en riktig elak bitch, varför är det så otänkbart att hon kan ha råkat döda Cassie?
  • Önskar också att Samantha kunde ha haft lite mer stake i ryggen och snäst tillbaka mot sina elaka kompisar. Hon var ju skolans drottning en gång i tiden, hade gärna velat se henne sätta dem på plats.
  • Jag fattar inte riktigt varför farsan dödade Cassie. Och varför var han där i stugan mitt under natten? Och säg inte att det är för att smygröka för det känns inte så övertygande. Hade Cassie ringt honom för att konfronterar honom eller? Men han kände ju redan till att hon var hans barn. Vet inte om det var jag som var för trött vid slutet men detta förklarades väl inte? Vilket motiv farsan hade alltså.

Klichéer: -1
Uppenbarhet: -1
Spänning: +1

Mest intressanta karaktär: Cassie
Bästa scen eller del: Början

Rekommenderar för:
Ni som inte gillar klichéer och massor av beskrivningar av hur attraktiv kärleksintresset är.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar klichéer och massor av beskrivningar av hur attraktiv kärleksintresset är.

B4Betyg: 4/10

Andra version av omslaget
Don't Look Back alt 2

 

Tags: ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: