Ett samhälle som går ut på att mörda folk

En värld som är allt annat än logisk…

Titel: The Murder Complex
Författare: Lindsay Cummings
Serie: The Murder Complex #1
Sidantal: 398
Utgivningsår: 2014

Handling:
När mörkret faller är det bäst att låsa in sig med sin familj, för på morgonen därpå kommer gatorna att vara fulla av färska människolik. Meadow har sedan barndomen blivit tränad till att försvara sig själv och till att döda. I en värld där man måste mörda för att få tillgång till mat är hon en jägarinna. Zephyr är föräldrarlös och tvingas att städa undan morden på gatorna. Han får minnesluckor och är rädd för sig själv. De enda ljusglimtarna i hans liv är hans drömmar om en flicka med silverhår. När Meadow och Zephyr möts blossar känslor upp till ytan. Tillsammans inser de att ingen av dem är vad de trodde att de var…

Tycke:
The Murder Complex är en av årets mest efterlängtade böcker för mig. En dystopi om en tjej som är tränad till för att döda och de lever i ett samhälle som går ut på att ta livet av varandra. Ojoj, så bisarrt och blodigt det låter, en perfekt bok för mig.

Tyvärr så gjorde mina förväntningar att boken istället blev en av årets största besvikelser.

Innan jag går in på varför boken gjorde mig besviken så vill jag lyfta fram det som är bra. Boken är otroligt spännande och det är nästan action konstant. Jag älskar också att Meadow är så kickass och vet hur man försvarar sig själv (och döda andra). Jag tycker också om syskonrelationen och att författaren inte drar sig undan från att skriva lite mer brutala scener.

Och nu till det som jag inte uppskattar med boken.

1. Extrem instalove
   Den har boken tar instalove till en helt ny nivå. Herregud alltså. Så fort de träffas så byter båda personlighet och blir till kärlekskranka idioter. Meadow har i hela sitt liv blivit upplärd att inte lita på någon. Helt plötsligt vill hon rädda Zephyrs liv fast han är en främling och så följer hon med honom till okända ställen i en stad där hon kan bli utsatt för mordförsök när som helst. Och trots alla konflikter så är de förälskade i varandra efter ett par timmar. Mhm… väldigt trovärdigt.
2. För många sammanträffanden
   Alldeles för ofta händer det att Meadow av en slump får veta superviktig information eller hitta saker som sedan visar sig vara nyckeln till något annat.
3. Superförvirrande samhälle
   Okej, det kanske bara är jag som inte är intelligent nog för att förstå logiken i världen. Och för att inte spoila så tar jag upp detta i spoilersektionen. Men helt seriöst, hur tänker de egentligen? Varför föder de upp människor för att sedan slumpvist döda dem? Och de påhittade svärorden “Skitz” och “Flux” känns bara så löjliga när det är så tydligt att de bara är ersättningar för ”Shit” och ”Fuck”. Det har ju bara gått ett par årtionden sedan samhället kollapsade, varför börjar man plötsligt byta ut svärorden men behåller alla andra ord i språket? Makes no sense!
4. Motsägelsefullhet
   Här kan det återigen vara jag som är trög som inte förstår. Men flera gånger tyckte jag att det ges en förklaring men verkligheten är det motsatta. T.ex. farsan som tränar upp Meadow i stridskonst. Han säger att han förbereder sina barn så att de inte blir dödade när de börjar jobba. Men han utsätter ju dem för livsfara varje gång de tränar, det är liksom inte “säkra” övningar de får göra. Så egentligen så är han den största faran för barnen.
5. Karaktärerna
   Varken Meadow eller Zephyr blev sympatiska karaktärer för mig. Meadow för att hon alltid verkar underskatta motståndarna och för att hon blir så patetisk när hon är i närheten av Zephyr. När det gäller Zephyr så gillar jag inte alls hans kvinnobild. Han tror liksom att alla tjejer är svaga (fast Meadow har visat honom flera gånger att det inte är så) och att det är upp till männen att beskydda dem. Han säger saker som “Jag grät som en tjej när min mamma dog”. Jaha, för att killar inte gråter eller?

I risk för att den här recensionen blir alldeles för lång och gnällig så nöjer jag mig här. Kort sagt så är jag besviken för konceptet lät så spännande och jag hade hoppats på mycket mer. Kommer med stor sannolikhet att inte läsa andra boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Zephyr måste ju vara världens mest själviska person. Han vet att han är en mördarrobat och kan när som helst tappa kontrollen och döda Meadow. Ändå så envisas han med att hålla sig i närheten av Meadow hela tiden. Tänker han inte på att han kan råka döda henne i vilken sekund som helst?!

• Alltså, vad är hela vitsen med projektet The Murder Complex. De säger att “medicinen” förstörde djurlivet så nu är det ont om mat. Hmm… okej. Men vad hjälper det att de föder upp mördare? Jag förstår inte! Om de nu bara vill döda alla så kan de väl bara släppa ner en bomb. Eller ännu bättre, varför inte bara satsa på att rädda djuren? Näh, istället så lägger vi ner en massa pengar på att bygga experimentsamhällen där vi slumpvist dödar folk utan anledning. Och vilket forskarteam döper sitt projekt till något så morbidt som “The Murder Complex”?

• Stor chans att Meadow råkar just hitta armbandet som lillsyrran så slumpvist har tappat.

Spänning: +0,5
Karaktärer: -1
Motsägelsefullhet: -1
Brist på logik: -1

Mest intressanta karaktär: Koi
Bästa scen eller del: Början innan Meadow träffade Zephyr
Minnesvärt citat: Sometimes we have to give up little pieces of our humanity so that we can keep on living.

Rekommenderar för:
Ni som älskar action och har överseende med att det totalt brist på trovärdighet.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en genomtänkt bok.

Betyg: 2,5/10

Advertisement