RSS

Author Archives: Anna - Boktycke

About Anna - Boktycke

En aspirerande författare som älskar ungdomsböcker.

Anna testar Linas Matkasse

Det hela började med att jag (och min man) blev så trötta på att äta samma rätter hela tiden så vi bestämde oss (mest jag) för att testa på en matkasse. Första valet föll på Linas Matkasse och vi beställde deras ekologiska kasse.

Leveransen var förra måndagen vid 20-tiden och det började allt annat än bra. För det första så ringde leverantören bara på dörren och sen sprang därifrån. Vi öppnade inom loppet av några sekunder (eftersom vi var beredda på leverans) och hann bara se hissdörren stängas efter honom. Fine, det gör inte så mycket.

Vad som dock gör mycket är att vi bara fick halva leveransen! Efter att ha plockat upp och ställt fram grejerna på bordet (samt beundrat vilka färska råvaror vi hade fått) så upptäckte jag att vi inte hade fått några kyl/frysvaror. Det blev direkt samtal till supporten som var supertrevlig, de lyckades hitta min kylkasse och de skulle försöka levererar den senare på kvällen. Då var klockan runt 20:30. Kl. 23:00 tröttnade jag på att vänta och la mig, fortfarande inget skymt av den försvunna påsen.

Nästa morgon blir det samtal till supporten igen där de beklagade händelsen och strök min faktura, det vill säga att jag får maten de lyckades leverera helt gratis. Wohoo! Eftersom vi hade fått recepthäftet så valde vi att handla de saknade varorna själva och laga enligt recepten.

Min lysande framtid som matfotograf…

Vi har bara gjort fyra av fem recept och det mesta var gott. Om inget annat så åt vi mycket mer varierat än vanligt. Trots missödet med den försvunna kassen så har jag ändå ett positivt intryck av Linas Matkasse, mest tack vare deras trevliga support och färska råvaror. Kommer att beställa en gång till av dem för att testa och hoppas på att det inte blir något fel nästa gång.

Advertisements
 
Leave a comment

Posted by on May 6, 2018 in Anna testar

 

Tags: ,

Long time no see

Hej! Det var ett tag sen, det här med regelbundna uppdateringar går verkligen inget vidare, men nu är det vår och jag känner att energin(och pollen) börjar komma tillbaka.

Vad har hänt sen sist? Ganska mycket faktiskt, i bokväg har jag lektörsläst, skrivit, haft skrivgruppsmöten och gått på releasefest, superkul!

Igår var jag på bio och såg årets mest efterlängtade film, Avengers: Infinity War och nu längtar jag efter Captain Marvel. Imorgon blir det besök på Bakken och jag ska tvinga Dante att åka karuseller med mig 🙂

Känner på mig att det kommer att bli en härlig vår, vem vet, kanske hinner jag klart med redigeringen av mitt manus också (haha, I wish).

 
Leave a comment

Posted by on April 30, 2018 in Blandat

 

Mackenzi Lee – The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue

Ett historiskt äventyr du inte vill missa!

Titel: The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue
Författare: Mackenzi Lee
Serie: Guide #1
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
Henry “Monty” Montague was born and bred to be a gentleman, but he was never one to be tamed. The finest boarding schools in England and the constant disapproval of his father haven’t been able to curb any of his roguish passions—not for gambling halls, late nights spent with a bottle of spirits, or waking up in the arms of women or men.

But as Monty embarks on his Grand Tour of Europe, his quest for a life filled with pleasure and vice is in danger of coming to an end. Not only does his father expect him to take over the family’s estate upon his return, but Monty is also nursing an impossible crush on his best friend and traveling companion, Percy.

Still it isn’t in Monty’s nature to give up. Even with his younger sister, Felicity, in tow, he vows to make this yearlong escapade one last hedonistic hurrah and flirt with Percy from Paris to Rome. But when one of Monty’s reckless decisions turns their trip abroad into a harrowing manhunt that spans across Europe, it calls into question everything he knows, including his relationship with the boy he adores.

Tycke:
Den här boken har jag hört så mycket gott om, och att den är nominerad i Goodreads Choice Award som bästa YA-bok 2017 gjorde att mina förväntningar var höga. Till min stora förtjusning så är den till och med bättre än vad jag hade föreställt mig.

Monty är en så himla härlig karaktär. Han är långt ifrån perfekt, faktumet är att han är arrogant, bortskämd och oansvarig, allt han vill är att festa och ligga runt, helst med sin ovetandes bästis Percy. Han fasar för dagen han ska ta över sin fars arbete för det kommer att bli slutet på hans liv. Så ja, han är en brat.

Men Montys berättarröst är hysteriskt rolig. Flera gånger brast jag ut i gapskratt. Hans sätt att se på världen är minst sagt annorlunda och i princip så struntar han fullständigt i sitt rykte, det är väl på ett sätt hämnd mot sin misshandlare till far. Systern Felicity är en feminist i en tidsålder då flickor anses vara underlägsna män och kärleksintresset Percy är en svart aristokrat i en vit värld. Jag trodde att det skulle vara en rolig men oseriös bok, istället blev jag överraskad över vilka allvarliga och grymma historiska aspekter den tar upp. Humorn gör att man inte blir alltför nerstämd av att läsa om alla orättvisor som Percy och Felicity fick stå ut med, men flera gånger blev jag upprörd över hur ojämnställd världen har varit (och tyvärr fortfarande är).

Jag trodde att boken skulle få toppbetyg av mig men efter att ha avverkat hälften av sidorna så tyckte jag att handlingen bara fortsatte i samma spår. Jag tröttnade på allt resande och delvis på Montys dåliga bedömning. Slutet var också antiklimax och jag hade önskat mig mer.

Kort sagt, The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue stal en bit av mitt hjärta med dess humor och härliga karaktärer. Handlingen blir lite reeptivt efter ett tag och jag hade gärna sett ett längre slut, men i överlag så är boken riktigt bra. Helt enkelt en bra blandning mellan humor, spänning, tunga ämnen och hur det var att resa i Europa på 1800-talet.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Meeen jag vill ju se konfrontationen mellan Monty och hans pappa! Även om jag tycker om att Monty är villig att offra sin titel och rikedom för att vara med Percy så känns slutet lite snopet. 

– Karaktärer
– Handling
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Henry
Bästa scen eller del: Spoiler [När Monty skulle stjäla äpplen, höll på att dö av skratt]

Rekommenderar för:
Vill ni ha en underhållande bok med älskvärda karaktärer och inblick i 1800-talet.

Andra delar i serien:
1. The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue
2. The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy

 

Tags:

Laura Wood – Poppy Pym och Faraos förbannelse

Ultracharmig bok med ett mysterium på en internatskola

Titel: Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
Författare: Laura Wood
Serie: Poppy Pym #1
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Poppy Pym var fortfarande en bebis när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Men där fick hon en underbar uppväxt, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska ledaren Madame Pym.

När hon fyller elva bestämmer dock hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning, och skickar henne till den snofsiga internatskolan St Smithens. Först trivs Poppy inte alls – skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men när en antik egyptik ädelsten blir stulen börjar det hända saker på skolan: mystiska saker, och otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna – men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Tycke:
Detta är ett av recensionsexemplaren som jag fick hem för över ett år sedan när jag var föräldraledig med Dante. Då hade jag verkligen inte mycket tid för att läsa än mindre skriva recensioner. Men nu har jag äntligen börjat komma ikapp i recensionshögen och jag ångrar verkligen att jag inte har läst denna tidigare.

Den här boken är bara sååååååååå charmig. Underbara karaktärer, mysterium, humor som fick mig att skratta rakt ut och fina illustrationer. Poppy Pym är som skriven för mig. I och med att den är så lättläst så läste jag ut den i ett enda svep och det var verkligen längesen som en bok fick mig att göra det.

Poppy är en intressant och sympatisk karaktär. När hon är med sin cirkusfamilj är hon den ”normala”, när hon är med sina klasskamrater är hon den udda. Jag tycker att författaren har fått ihop kontrasten riktigt bra. Gillar även mycket att Poppy reflekterar över hur mycket hon vill vara som andra samtidigt som hon inte vill förlora sin egen personlighet. Den är faktiskt djupare än vad jag hade trott från början.

Det enda som drar ner betyget är alla jämförelser och likheter med Harry Potter. Det är en föräldralös huvudroll som börjar på en internatskola. Det finns fyra elevhem och alla har varsitt djur som symbol (detta tillför absolut ingenting till handlingen). Poppys bästa vänner är en plugghäst till tjej och en klumpig kille. Det finns en sur lärare som undervisar i trolldrycker, ehm kemi, Poppy har en ärkefiende/rival i form av en rik och arrogant tjej. Jag skulle förmodligen inte ha tänkt lika mycket på detta om det inte är för att bokens beskrivningar innehåller meningar som ”den nya Harry Potter” och ”given läsning för alla som älskar Harry Potter”. Det blir liksom för mycket. Det är säkert ett jättebra marknadsföringsknep att jämföra med Harry Potter, men personligen så tycker jag att Poppy Pym står redan så starkt själv på egna ben så det känns bara för mycket med att blanda in Harry Potter.

Kort sagt, en oerhört underhållande bok för både unga läsare och för vuxna. Kommer absolut att hålla utkik efter uppföljaren!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ju superuppenbart att det var sekreteraren som var tjuven! Och varför blev hon ens anställd med tanke på att hon verkar vara helt värdelös som sekreterare?

+ Karaktärer
+ Humor
+ Illustrationer
– För mycket Harry Potter-liknelser

Mest intressanta karaktär: Poppy
Bästa scen eller del: Breven och telefonsamtalen hem.

Rekommenderar för:
Letar ni efter en charmig och rolig bok med fina illustrationer för slukaråldern så är denna helt perfekt!

Andra delar i serien:
1. Poppy Pym och Faraos förbannelse (original Poppy Pym and the Pharaoh’s Curse)
2. Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (original Poppy Pym and the Double Jinx)
3. Poppy Pym and the Smuggler’s Secret
4. Poppy Pym and the Beastly Blizzard

 

Tags: , ,

Ursula Poznanski – Layers

Glasögon som ger dig inblick i en annan verklighet.

Titel: Layers
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal: 381
Utgivningsår: 2017 (original 2015)

Officiell handling:
En tidig morgon vaknar hemlösa Dorian och upptäcker att han ligger bredvid en död man. En man som uppenbarligen har mördats. En man som Dorian bråkat med dagen innan. Han minns ingenting från natten och frågorna kryper på honom. Vad har hänt? Var Dorian med när det hände? Är det till och med han som är skyldig?

Just då kommer någon fram och erbjuder Dorian att flytta in i Bornheims residens, ett slags hem där hemlösa ungdomar får bostad, mat, sysselsättning och utbildning. Men det är något konstigt med erbjudandet. I det ingår att han ska leverera reklamgåvor, även om mottagaren inte vill ta emot dem. Faktum är att han ska leverera dem till vilket pris som helst.

Tycke:
Poznanski är en författare jag har läst flera böcker av och gillar. Jag vet att författaren är bra på spänning och Layers är inget undantag. Det är galet spännande, kan-inte-sluta-läsa-spännande. Jag slukade boken i två läsomgångar vilket säger hur beroendeframkallande den är.

Dorian börjar som en sympatisk och intressant karaktär. Man får knappt veta något om hans bakgrund förutom att han har rymt hemifrån och vill inte tillbaka till sin misshandlande pappa. Jag köper hela delen om att han ser Bornheims jobb som en ny chans till livet och gör som han blir tillsagd. Hela tiden så väntar jag på att Dorians skulle fördjupas som karaktär och att man skulle lära känna honom bättre… men nej, Dorian förblir en gåta vilket gör att jag som läsare till slut har svårt att sympatisera med honom.

För att göra det hela värre så finns det även instalove med i bilden. Stella existerar endast för att vara skälet som håller kvar Dorian i staden. AR-glasögonen som Dorian har är från början en häftig grej och jag kan mycket väl tänka mig att såna kommer att bli lika vanliga som smartphones i framtiden, men sedan börjar det hela urartar sig och trovärdigheten sjunker mer och mer ju längre in i handlingen man kommer. I slutet så läste jag bara vidare för spänningens skull och inte för att jag egentligen brydde mig om vad som skulle hända med Dorian.. eller någon annan för den delen.

Oj, nu låter det som jag inte tycker om den här boken men det gör jag. Spänningen är riktigt bra gjord och jag kan tänka mig att många andra kommer att sluka boken på samma sätt som jag har gjort. Om bara karaktärerna hade fått mer djup och trovärdigheten hade varit bättre så skulle denna ha blivit en favorit hos mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag gillade tvisten med att Bornheim faktiskt var ”god” och att det var Nico som låg bakom hoten. Och att Melvin också var en av de bad guy hade jag inte gissat.
  • Som en utvecklare själv så har jag svårt att köpa att GPS:en inte kan fjärrstyras. Varför vill de att bäraren själv ska kunna stänga av spårbarheten? Så himla korkat med tanke på att de litar ju inte ens själva på bärarna. Och den där fågel haha, varför är den programmerad att bete sig som en skum orakel?

– Karaktärer
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Dorian
Bästa scen eller del: Första leveransen

Rekommenderar för:
Vill man ha en snabbläst och spännande thriller så lär denna passa som handen i handsken.

 

Minirecensioner – Krigstid och Korpgudinnan

Titel: Krigstid
Författare: Elisabeth Östnäs
Serie: Sagan om Turid #2
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Turid och Unna reser runt och det är krig och elände överallt.

Tycke:
Alltså, jag önskar att dessa böcker fanns som läroböcker då jag läste om vikingatiden i skolan. Nu vet jag visserligen inte hur historiskt korrekta de är men man lär sig så otroligt mycket från berättelsen om Turid.

Något som berörde mig stark är kvinnosynen på den tiden, närmare bestämt trälkvinnorna. Alltså fyfan, att folk kan utnyttja andra på det viset. Bara tanken på att man kan bli våldtagen och dödad utan att någon lyfter på ögonbrynen får mig att må illa. Tur att vi har kommit mycket längre än så nu i alla fall.

Den här boken är mörkare än sin föregångare, men den känns äkta och jag lider verkligen med Turid och Unna. Hoppas på ett lyckligt slut för dem.

Andra delar i serien:
1. Kungadottern
2. Krigstid
3. Korpgudinnan

________________________________________________________________________________

Titel: Korpgudinnan
Författare: Elisabeth Östnäs
Serie: Sagan om Turid #3
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Turid, Unna och Frode är trötta på kriget och reser till ställen de aldrig har varit på förut.

Tycke:
När jag inte trodde att denna serie kunde bli mörkare så lyckades den överraska mig. Gah, det händer en riktigt hemsk grej i boken och jag var inte alls beredd på det. Samtidigt som jag tycker att det är bra att man inte drar sig för att ta upp svåra saker i ungdomsböcker så blev det för mycket för mig. Var faktiskt tvungen att lägga boken på paus och först efter några månader senare plockade jag upp den igen.

Det har varit en spännande och blodig resa. Min bild av vikingatiden har blivit annorlunda och jag är verkligen glad över att jag inte levde under den perioden. Allt som allt så tycker jag att Sagan om Turid är en väldigt bra blandning mellan historisk fiktion och fantasy. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Turids missfall… så himla hemskt! Och så bittert att hon och Unna skiljdes åt.  

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , , ,

Neal Shusterman & Eric Elfman – Teslas vind

Galna uppfinningar som hamnar i fel händer.

Titel: Teslas vind (original Teslas’s Attic)
Författare: Neal Shusterman & Eric Elfman
Serie: The Accelerati Trilogy #1
Sidantal: 331
Utgivningsår: 2014

Officiell handling:
Nick flyttar med sin pappa och lillebror till ett fallfärdigt gammalt hus som de har fått ärva av en släkting. Vinden är proppfull av gammalt skräp – mest trasiga och uråldriga apparater. Nick ordnar en loppis för att bli av med skräpet och säljer till sin stora förvåning allt. Det visar sig dock att apparaterna har märkvärdiga egenskaper, och att mystiska män i ljusa kostymer är MYCKET angelägna om att få tag på dem. Dessutom tycks själva vindsrummet ha en märklig dragningskraft. Som om det hade ett medvetande och ett syfte.

Tycke:
Varför har jag inte plockat upp denna bok tidigare? Jag vet ju från Unwind att Neal Shusterman är en fantastisk författare så det var ett misstag att vänta så länge med att läsa hans MG-trilogi. Ska definitivt hålla utkik efter resten av serien nästa gång jag är i biblioteket.

Precis som i hans tidigare serie så är det många karaktärer och berättarröster som man behöver hålla koll på. Jag kan erkänna att det kräver en viss ansträngning med att hålla reda på karaktärerna i början men sen när man väl har kommit in i boken så är det riktigt bra. Speciellt så älskar jag partiet där man får läsa från tio olika synvinklar på några få sidor och de vävs ihop så himla snyggt.

Sarkastisk humor finns det gott om. Dessutom är flera av karaktärerna riktigt udda och beter sig knappast som normala människor, men detta är en del av bokens charm. Petula störde jag mig på i början men i slutet blev hon min favoritkaraktär för hon är så skum.

Det enda som drar ner betyget är konstigt nog handlingen. Jag älskar konceptet med de knäppa uppfinningarna men under en stor del av läsningens gång så visste jag inte vad boken gick ut på. Själva ”hotet” kom väldigt långt in i boken och jag tyckte att det tog en väldigt lång tid innan den riktiga handlingen kom igång.

Sammanfattat så gillar jag denna riktigt mycket. Önskar att jag hade resten av böckerna hemma så jag kan sluka hela serien i ett snafs.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Whaaat, är mattanten en Accelerati-medlem?!! Och nu har hon rekryterat Petula också… Tyckte att det var så dumt av Nick att bli arg på Petula när det inte var hennes fel att Vince dog.
  • Aww, fällde en tår när Danny fångade en massa kometbitar/stjärnor och önskade att mamman skulle vara hos dem. Så himla sorgligt.

+ Karaktärer
+ Humor
+ Spänning
– Oklar handling

Mest intressanta karaktär: Petula
Bästa scen eller del: Spoiler [i slutet när man visste att nån skulle dö men inte vem]

Rekommenderar för:
Om ni letar efter en intressant och rolig bok med vetenskap(smän) som tema så lär ni gilla denna.

Andra delar i serien:
1. Teslas vind (original Teslas’s Attic)
2. Edisons källare (original Edison’s Alley)
3. Hawkings korridor (original Hawking’s Hallway)

 

Tags: ,