RSS

Author Archives: Anna - Boktycke

About Anna - Boktycke

En aspirerande författare som älskar ungdomsböcker.

Julie Murphy – Puddin’

Att vara tjock ska inte vara något hinder för att uppnå framgång!

Titel: Puddin’
Författare: Julie Murphy
Serie: Dumplin’ #2
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Millie Michalchuk has gone to fat camp every year since she was a girl. Not this year. This year she has new plans to chase her secret dream—and to kiss her crush. Callie Reyes is the pretty girl who is next in line for dance team captain and has the popular boyfriend. But when it comes to other girls, she’s more frenemy than friend. When circumstances bring the girls together over the course of a semester, they will surprise everyone (especially themselves) by realizing they might have more in common than they ever imagined.

 

Tycke:
Här har vi en av de nominerade finalisterna i Goodreads Choice Award 2018 och trots att jag tyckte att första boken Dumplin’ var överskattad så hade jag höga förväntningar på denna. Tyvärr så levde den inte upp till mina förhoppningar och även om det var underhållande läsning så lämnade den mig ganska besviken. Jag vet att en del av anledningen till varför boken har blivit så uppskattad är för att det är två tonårstjejer i huvudrollerna, en tjock och en mexikansk. Visst har den ett bra budskap om att acceptera sig själv och andra, och visst är det bra att alla huvudroller i amerikanska ungdomsböcker inte består av smala, vita personer. Dock har etnicitet och kroppsstorlek hos karaktärerna har aldrig spelat någon roll för mig, så för mig är det faktiskt struntsamma. Sen har det ju kommit ganska många böcker i ungefär samma tema så Puddin’ är ju inte särskilt unik i den bemärkelsen.

Hursomhelst, jag gillar att Millie är så positiv och artig. Det är ju omöjligt att inte gilla henne! Callie är också intressant, uppskattar att hon säger vad hon tycker och tar inget skit. Hon var ingen favorit från början men hon växte mycket under bokens gång och vänskapen mellan tjejerna är väldigt fin. Det kändes som en klassisk kärlekssaga: snäll flickan möter stygg pojke och känslorna spirar, fast i det här fallet är båda heterosexuella tjejer som blir vänner istället.

Sammanfattat så är Puddin’ en bok om vänskap med en förutsägbar handling. Den har dock ett bra budskap och intressanta huvudkaraktärer och allt som allt så gillar jag den, men inte lika mycket som många andra verkar göra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag fattar inte riktigt Callies lojalitet, hon kan ta skulden för hela inbrottet själv för hon är “lojal” mot laget, men sen kickar de ut henne och hon blir arg och känner sig förrådd. Istället för att avslöja för polisen vilka andra som var med så går hon och avslöja deras pinsammaste hemligheter för att hon vill hämnas. Känns som en märklig logik, det hade varit mer i linje med hennes karaktär att dra med hela laget i ner gropen.
  • Vad jag blev både ledsen och trött på Millies mamma. Snacka om att ge sin dotter dålig självkänsla och falska förhoppningar när hon tjatar på henne att banta hela tiden och säger att livet blir mycket lättare om hon blir smal. Det är ju en sak om Millie är ohälsosamt tjock, men i boken verkar hon må hur bra som helst och då är det ju bara fel att tvinga henne att gå ner i vikt när hon trivs med sig själv.
Advertisements
 

Tags: , , ,

Merissa Meyer – Archenemies

Kärleksintresse och fiende på samma gång

Titel: Archenemies
Författare: Marissa Meyer
Serie: Renegades #2
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Time is running out.
Together, they can save the world.
But they each other’s worst nightmare.

In Renegades, Nova and Adrian (aka Insomnia and Sketch) fought the battle of their lives against the Anarchist known as the Detonator. It was a short-lived victory.

The Anarchists still have a secret weapon, one that Nova believes will protect her. The Renegades also have a strategy for overpowering the Anarchists, but both Nova and Adrian understand that it could mean the end of Gatlon City – and the world – as they know it.

Tycke:
Marissa Meyer fortsätter att rida på trenden med superhjältar. Archenemies är den andra boken i en planerad trilogi och tyvärr tycker jag att den lider av mellanbokssyndromet: långsam och känns mest som en transportsträcka.  Visst har den sina spännande delar, t.ex. så är slutet riktigt pulshöjande och det är här Meyer briljerar med sina actionscener och tvister. Problemet är att man hinner tappa lite av intresset innan man kommer dit.

Handlingen kretsar kring Novas infiltration och Adrians hemlighet om att han är The Sentinel. Romansen mellan dem spirar och under mer än halva boken så försöker Nova kommer till underfund med sina känslor och Adrian försöker låtsas att hon bara är en vän när han tänker på henne hela tiden. Man får även väldigt många inre dialoger från Nova om att The Renegades är uppblåsta hjältar som vill kontrollera samhället med sina krafter. Jag gillar att boken lyfter upp gråzonen mellan godhet och ondska, men detta upprepas lite väl mycket och i slutändan upplevs det som tjatigt.

Nåja, nog med klagomål, boken är faktiskt inte så dålig som jag har fått det att låta som hittills. Inledningen var bra, lagom takt och bra återintroduktion så att även om det nästan var ett år jag läste första boken så kom jag snabbt in i handlingen. Språket flyter på väldigt bra och även om det är många “vardagsscener” så de flesta av dem ganska intressanta. Hade boken varit 100 sidor kortare så skulle jag säkert ha älskat den. Det finns ju trots allt en underliggande spänning som gjorde att jag ville läsa klart boken, det är bara det att det tog så lång tid innan man kommer till klimaxen i slutet.

Slutsatsen är att trots en del upprepningar, utdragen handling och tonårshormoner så gillar jag boken. Slutet höjde verkligen betyget och det ska bli intressant att se hur Novas och Adrians relation kommer att utvecklas när båda två har så stora hemligheter. Kommer att läsa tredje boken när den släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag avskyr verkligen Frostbites team, så himla elaka de är. Och så typiskt att båda The Sentinel och Nightmare får skulden (Hawthornes död och Maxs skada) när det är dem som är de skyldiga. Så rätt att åtminstone två av dem blir av med deras superkrafter.
  • Undrar vad Adrians “stjärna” består av, och varför blev det en sten i Novas armband? Undrar om man får veta var superkrafterna kommer ifrån i sista boken?
 

Tags: , ,

Det här med att vara gravid…

Nu är det nästan bara 9 veckor kvar till beräknad förlossning och jag kan knappt vänta tills det är över. Den här graviditeten skiljer sig enormt från min första, olyckligt nog åt det värre hållet. Redan från vecka 5 började illamåendet och när det försvann ersattes det av foglossning som bara blir värre och värre. Lägg till förvärkar, jobbiga sammandragningar, ständig trötthet och tryck neråt så har ni ungefär hur jag mår nu.

Jag jobbar fortfarande heltid även om jag helst vill ligga i sängen hela dagen. Morgnarna är bättre än kvällarna och nätterna är värst. Ska man se det positivt så växer bebisen som det ska, och jag har ju faktiskt varken fått havandeskapsförgiftning, graviddiabetes eller andra värre åkommor. Min man tar hand om Dante på kvällarna och låter mig vila så mycket det går.

Det är också av denna anledning som det nästan bara har kommit upp recensioner och inga vardagsinlägg de senaste veckorna.. Jag har helt enkelt varit för trött för att hitta på något som är intressant att skriva om, men däremot blir det en hel del böcker lästa med tanke på att jag ligger i sängen från kl. 20 på kvällen. Om allt går enligt plan så jobbar jag i 7 veckor till, sen tar jag äntligen min efterlängtade ledighet och förhoppningsvis så tittar bebisen ut strax efter det.  

 
4 Comments

Posted by on March 2, 2019 in Vardag

 

Adam Silvera – They Both Die at the End

Vad skulle du ha gjort om du hade mindre än 24 timmar kvar att leva?

Titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Sidantal: 373
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
On September 5, a little after midnight, Death-Cast calls Mateo Torrez and Rufus Emeterio to give them some bad news: They’re going to die today.

Mateo and Rufus are total strangers, but, for different reasons, they’re both looking to make a new friend on their End Day. The good news: There’s an app for that. It’s called the Last Friend, and through it, Rufus and Mateo are about to meet up for one last great adventure—to live a lifetime in a single day.

 

Tycke:
Detta är den första boken jag läser av Adam Silvera men det lär inte vara den sista. Idén med Death Cast är så himla bisarrt och intressant att det är omöjligt att inte fastna. Helt ärligt talat så hade jag nog föredragit att inte få en varning utan bara leva livet som vanligt på min sista dag. Tänk vilken ångest man måste känna om man vet att man med säkerhet kommer att dö inom 24 timmar, visst finns det fördelar (som boken nämner), men paniken och stressen måste ju vara outhärdlig!

Karaktärerna i boken, Rufus och Matteo, tog dödsvarningen förvånansvärt bra, speciellt Rufus som behöll lugnet framför sina vänner (Matteo fick åtminstone en panikattack). Det var fint hur de träffades och blev varandras “last friend”. Relationen gick visserligen väldigt fort framåt men de var tonåringar som hade mindre än ett dygn kvar att leva så jag hade överseende med det. Älskade bokens början och mitt när de lärde känna varandra och båda två började äntligen att leva på riktigt. Matteos farväl till sin pappa fick mig att gråta i flera minuter.

Sen var det även ganska spännande att gissa hur de skulle dö, mer om det i spoilerdelen.

Förutom Rufus och Matteo så får man även följa en hel drös med andra personer som de stöter på under dagen. Jag var först skeptisk till jonglerandet med berättarrösterna men det funkade överraskande bra i längden. Faktiskt så blev jag lite sugen på att testa det själv i någon av mina framtida manus.

Fram mot slutet tyckte jag att boken innehöll lite väl mycket “du gör mig levande” och “fånga dagen”-klyscha, istället för att vara motiverande kändes det mest tjatigt.

They both die at the end är en bok som verkligen får en att tänka efter om man verkligen lever ett liv som man är nöjd med. Trovärdigheten kanske inte är den bästa när man analyserar över hur ett death cast på riktigt skulle ha påverkat ett samhälle men det är inte syftet med berättelsen. Sympatiska karaktärer, intressanta berättarröster och lockande handling, helt klart en läsvärd bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag hoppades länge på att Matteos död bara var ett misstag och att det egentligen var hans pappa som skulle dö. Trots att jag var förbered så kom hans död så plötsligt, gahhh, båda skulle ju ha klarat sig om han bara hade stannat kvar i sängen.
  • Undrar hur det funkar hos sjukhusen och vårdpersonalen. Om de vet att patienten kommer att dö i vilket fall, kämpar de då inte lika hårt för att rädda dennes liv? Eller tvärtom, om de vet med säkerhet att patienten inte kommer att dö, kommer de att vara slappare då?
 

Tags: , ,

Veronica Roth – The Fates Divide

Akos och Cyras öden går mot uppfyllelse.

Titel: The Fates Divide
Författare: Veronica Roth
Serie: Carve the Mark #2
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
The lives of Cyra Noavek and Akos Kereseth are ruled by their fates, spoken by the oracles at their births. The fates, once determined, are inescapable.

Akos is in love with Cyra, in spite of his fate: He will die in service to Cyra’s family. And when Cyra’s father, Lazmet Noavek—a soulless tyrant, thought to be dead—reclaims the Shotet throne, Akos believes his end is closer than ever.

As Lazmet ignites a barbaric war, Cyra and Akos are desperate to stop him at any cost. For Cyra, that could mean taking the life of the man who may—or may not—be her father. For Akos, it could mean giving his own. In a stunning twist, the two will discover how fate defines their lives in ways most unexpected.

Tycke:
Så var vi tillbaka i Cyras och Akos värld där det ständigt är konflikter. Det var ett tag sen jag läste första boken Carve the Mark (eller Dödens märke som den heter på svenska) men det tog inte lång tid innan jag kände mig som hemma igen.

Jag kan inte sätta fingret på vad, men det är något som gör så att jag har svårt att sympatisera med karaktärerna. Språket är bra, handlingen i sig är ganska spännande och “tvisten” blev jag överraskad av, men jag brydde mig aldrig om vem som dog och vem som överlevde. Först tyckte jag att de politiska bitarna var svintråkiga men efter ett tag så blev det till min egen förvåning ganska intressant (tecken på att jag börja bli gammal?).

Akos och Cyras relation förstod jag mig inte på. Akos orakelmamma och brorsan är bara konstiga och man lärde inte känna dem särskilt väl. Att man får följa andra berättarröster än Akos och Cyras gav visserligen en breddare bild av vad som händer på olika planeter, men det gör också att fokusen blir splittrad och man blir inte fäst vid någon.

Allt som allt så tycker jag att boken är okej, men inte så mycket mer än så. Hoppas på att författarens nästa verk tilltalar mig mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag minns ju från första boken att jag inte fattade hur Akos kan vara shotet när hans syskon inte var det, misstänkte dock aldrig att Cyra och Akos bytte plats med varandra som bebisar. Shit, vad jobbigt det måste ha varit för mammorna.
  • Cisi växte mycket i mina ögon, hon började som ganska intetsägande men det är häftigt hur hon kan kontrollera andra utan att det märks.
 

Tags: , ,

Morgan Matson – Save the Date

Allt som kan gå fel med ett bröllop…

Titel: Save the Date
Författare: Morgan Matson
Sidantal: 432
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Charlie Grant’s older sister is getting married this weekend at their family home, and Charlie can’t wait for the first time in years, all four of her older siblings will be under one roof. Charlie is desperate for one last perfect weekend, before the house is sold and everything changes. The house will be filled with jokes and games and laughs again. Making decisions about things like what college to attend and reuniting with longstanding crush Jesse Foster all that can wait. She wants to focus on making the weekend perfect.

The only problem? The weekend is shaping up to be an absolute disaster. There’s the unexpected dog with a penchant for howling, house alarm that won’t stop going off, and a papergirl with a grudge.

There are the relatives who aren’t speaking, the (awful) girl her favorite brother brought home unannounced, and a missing tuxedo. Not to mention the neighbor who seems to be bent on sabotage and a storm that is bent on drenching everything. The justice of the peace is missing. The band will only play covers. The guests are all crazy. And the wedding planner’s nephew is unexpectedly, distractedly cute…

Tycke:
Var ett tag sen jag läste en bok av Morgan Matson så jag har glömt hur charmiga hennes berättelser är. Charlie är en väldigt naiv karaktär som lever i sin egen bubbla när det kommer till familjen, från början har jag lite svårt för henne men det dröjer inte länge förrän jag fattar tycke för henne och hennes familjemedlemmar. Jag kan förstå hennes önskan om att få en sista perfekt helg med familjen innan de säljer huset som de har växt upp i och syskonen sprids för vinden igen.

Romansen tar överraskande nog inte en stor plats i boken, gillar dock alla interaktioner med Bill och hur gulliga de är tillsammans. När det kommer till trovärdighet så är det väl inte bokens starkaste sida, men det är inte meningen heller. Att allt går så fel med planeringen höjer humorn och på många sätt så påminner boken om en feelgood film.

Det jag gillar mest med boken är att Charlies familj kännssom riktiga människor. Alla, inkl. Charlie, har dåliga och bra sidor. Det är både kärlek och bråk inom familjen, de skrattar åt interna skämt, ler åt dåliga semesterminnen och helt enkelt älskar varandra. Det är så fint, och jag kan lyckligt nog känna igen mig i många av ögonblicken.

Save the Date passar bra om du är sugen på en humoristisk bok med fokus på familj och hur mycket kaos ett bröllop kan orsaka. Blandningen mellan humor och allvar är bra gjord och karaktärerna känns levande. Nu ser jag fram emot att läsa nästa bok av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Hade gissat på att föräldrarna skulle skilja sig, men alltså, vilken dålig tajming att det avslöjades direkt efter bröllopet. Lyra fick ju sin natt förstörd 😦
  • Så skönt att Charlie fattade till slut att Jesse inte såg henne som flickvänsmaterial. Han lät ju som en player från första början och jag är så glad att hon inte lät deras fling gå längre. Bill är ju ett mycket bättre val!
 

Tags: , ,

Tomi Adeyemi – Children of Blood and Bone

Ett gäng tonåringar på äventyr för att återställa magin

Titel: Children of Blood and Bone
Författare: Tomi Adeyemi
Serie: Legacy of Orïsha #1
Sidantal: 525
Utgivningsår: 2018

Beskrivning:
Zélie Adebola remembers when the soil of Orïsha hummed with magic. Burners ignited flames, Tiders beckoned waves, and Zélie’s Reaper mother summoned forth souls.

But everything changed the night magic disappeared. Under the orders of a ruthless king, maji were killed, leaving Zélie without a mother and her people without hope.

Now Zélie has one chance to bring back magic and strike against the monarchy. With the help of a rogue princess, Zélie must outwit and outrun the crown prince, who is hell-bent on eradicating magic for good.

Danger lurks in Orïsha, where snow leoponaires prowl and vengeful spirits wait in the waters. Yet the greatest danger may be Zélie herself as she struggles to control her powers and her growing feelings for an enemy.

Tycke:
Av någon anledning så var jag inte alls sugen på att läsa den här boken då den släpptes förra året och syntes på många bokbloggar. Var väl förmodligen trött på episk fantasy just då, men strax innan 2018 tog slut (och efter min Throne of Glass-maraton) så plockade jag denna och blev väldigt positivt överraskad.

Själva handlingen känns som en blandning av flera andra böcker men jag tycker att författaren ändå har gjort något eget genom miljön, språket och karaktärerna. Zélie, Amari och Inan är alla väldigt intressanta karaktärer och det har varit riktigt spännande att följa deras karaktärsutveckling och äventyr. Romansen känns lite påtvingat men annars flöt handlingen på väldigt bra. Det händer mycket i boken och när man väl har börjat var det lätt att fastna med läsningen i flera timmar.

Jag tänkte på boken som en vanlig fantasyroman tills jag kom till författarens tacksida i slutet och förstod att den är delvist inspirerad av orättvisor som svarta personer har fått utstå, t.ex. slaveriet. Tycker att det alltid är mer intressant när författaren har ett budskap bakom berättelsen.

Det jobbiga nu är att man behöver vänta på nästa bok…

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ganska väntat att alla skulle få magi efter ritualen, snacka om att det kommer att bli kaos nu.
  • Så tragiskt att Zélie och Tzain förlorar sin pappa också. Trodde faktiskt att pappan skulle klara sig.
 

Tags: , ,