RSS

Category Archives: 2. En helt okej bok

An Ember in the Ashes – Sabaa Tahir

En rebellisk soldat och en motvillig spion som blir väldigt attraherad av varandra vid första blick.

An Ember in the AshesTitel: An Ember in the Ashes
Författare: Sabaa Tahir
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2015

Handling:
Sedan kejsardömet tog över makten så har livet varit hårt i landet. Laia tillhör den gamla befolkningen och lever under ständigt skräck. En dag sker det oundvikliga, vakter kommer till huset, de dödar hennes familj, fångar hennes bror och Laia är den enda som lyckas fly. Hennes enda chans att rädda sin bror är att gå med på rebellernas vilkor: att vara deras spion på Blackwells stridsskola.

Elias går sista året på stridsskolan men klarar inte längre av grymheten och orättsvisorna. Han planerar att fly från kejsardömet så snart han kan men en oväntad event hindrar honom. Motvilligt dras både Laia och Elias in i ett spel som är mycket större än vad de kan föreställa sig. Ett spel där minst felaktiga val kan kosta dem livet.

Tycke:
Här har vi en väldigt hypad bok med (i skrivandets stund) betyget 4.21 på Goodreads! Självklart hade jag skyhöga förväntningar på den här. En stridskola, en spion, en ensamstående episk fantasybok, det låter helt enkelt för bra för att vara sann… vilket tyvärr också visade sig vara så.

Jag vet, jag vet. 80% av min besvikelse kommer från att jag hade så höga förhoppningar. Innan jag börjar med mitt gnällande så ska jag ta upp det som jag tyckte var bra med boken.

Både miljön och stämningen tycker jag att författaren har fått till väldigt bra. Jag kände av råheten i skolan, nervositeten bland slavarna i köket, och den gladlynta feststämningen under festivalen. Gillar även konceptet med masker som är rikets bästa soldater och hur grym och hård deras träning är. Språkmässigt flöt den på bra också, även om det var ett par missar i berättarrösterna.

Och nu till de sakerna som jag tyvärr inte fattade tycke för. Det första är instaloven mellan Elias och Laia. Just den delen känns så kliché. De träffar varandra lite snabbt och sen kan de inte sluta tänka på varandra. Resten av boken är mörk så deras fluffiga tankar om varandra kändes så malplacerad. Något annat som inte föll mig i smaken är Elias bitterhet. Jag föredrar smarta karaktärer och Elias är tyvärr ingen sån. Han har ju varit på skolan i över tio år! Kan han inte låtsas vara lydig de sista dagarna så att han kan fly utan problem? Början upplevde jag som ganska seg och boken blev inte spännande förrän efter 200 sidor.

Sist men inte minst så trodde jag att det skulle vara en fristående bok, men nope. Jag tror i alla fall att det kommer att finnas en fortsättning med tanke på att berättelsen slutar mitt i och har hur många obesvarade frågor som helst. (Det blev officiellt förra veckan att det ska komma en fortsättning).

Måhända så låter jag min besvikelse döma boken för hårt. Jag är en av de ytterst få som inte uppskattade den fullt ut för det finns hur många positiva recensioner av boken som helst. Jag hade hoppats på en fantastisk bok men i slutändan så blev den okej för mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud, shit vad grymt det tredje provet är. Hur kan man klara av att döda kompisar man har känt i mer än halva sitt liv? Jag trodde faktiskt att Elias dödade Helena på riktigt.
  • Hmm… tredje priset känns egentligen helt lamt. De tidigare priserna har ju varit fantastiska vapen och rustning. Och Elias pris är att han får spendera en natt med Laia, vilket han kunde ha gjort vilken natt som helst med tanke på att det är fritt fram att våldta slavar.  

+ Miljö
+ Stämning
+ Prövningarna
– Instalove
– Långsam början
– Elias bitterhet
– För öppet slut för att vara fristående

Mest intressanta karaktär: Helena
Bästa scen eller del: Tredje provet

Rekommenderar för:
Om du vill ha en till en långsam episk berättelse om förtryck och våld.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om instalove och vill ha en ensamstående bok.

etikett-heltokej

goodreads add

 

Tags: ,

Vanishing Girls – Lauren Oliver

En bok som inte innehåller särskilt många försvinnande flickor

Vanishing GirlsTitel: Vanishing Girls
Författare: Lauren Oliver
Sidantal: 375
Utgivningsår: 2015

Handling:
När systrarna Dara och Nick var små var de varandras bästa vänner. Men ju äldre de blev desto mer gled de bort från varandra. Nick blev den duktiga och perfekta dottern, Dara blev den snygga och populära. Efter en bilolycka är ingenting sig likt längre. Nick som körde klarade sig utan skador, men Dara som inte hade säkerhetsbälte på sig blev ärrad för livet. Under sommaren tvingas Nick att flytta tillbaka till sin mamma och Dara. Hon tvingas jobba på ett ställe hon inte tycker om. Hennes mamma låtsas som att allt är bra när ingenting är det och Dara ignorerar att Nicks försök att bli sams igen. Kommer systrarnas relation att kunna räddas? Eller är det redan försent?

Tycke:
Lauren Oliver är känd för Delirium-serien samt Before I Fall (sv. Resten får du ta reda på själv). Jag älskar hennes språk men brukar önska mer handling från hennes böcker, vilket är exakt vad jag tycker om Vanishing Girls.

Jag vet inte om det är för att jag själv skriver så mycket nu, har läst flera böcker med samma koncept eller om ledtrådarna verkligen var så tydliga att jag kom på sanningen efter mindre än 100 sidor. Därefter så var det bara en lång transportsträcka för att ta reda på om jag hade rätt eller inte. Problemet med att ha kommit på tvisten så långt i förväg är att man upptäcker en del mindre trovärdiga saker. Mer om detta i spoilersektionen.

Det känns även som att alla konflikter i boken kunde ha undvikits om karaktärerna bara hade pratat med varandra. Jag ogillar verkligen kommunikationsproblem och det är väl därför som jag inte fastnade för karaktärerna. Att Dara och Nick skulle vara bästa vänner är ingenting jag kände av. Känslan jag fick av dem är bara att de i hemlighet är superavundsjuka på varandra men de bara ler och säger ingenting.

Vad jag dock tycker om riktigt mycket är som tidigare nämnt språket samt hur boken är innehållet är formad. Förutom vanlig berättande text så får vi även ta del av journaler, mail-växlingar, dagböcker, tidningsartiklar och fotografier. Detta gör berättelsen väldigt levande och bidrar till en mycket trevlig läsupplevelse.

Jag tror definitivt att jag skulle ha gillat boken mycket mer om jag hade blivit överraskad av slutet. Nu tycker jag mest att slutet är uppenbar och att det är konstigt att Nick inte har kommit på det tidigare. Allt som allt en helt okej bok men jag hade hoppats på mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag förstår inte hur Nick kan ha lyckats ljuga för sig själv så länge utan att någon har märkt av det. T.ex. att ingen kallade henne för Nick när hon trodde att hon var Dara. Eller ett ingen sa åt henne i restaurangen. Eller Daras facebooksida borde ju vara full med “Vila i fred”-meddelanden också. Möjligen så kan Nick undermedvetet har ignorerat alla tecken som tyder på att Dara var död men det var ingen som nämndes i boken.
  • Är det bara jag som tycker att Parker är ett svin som höll på med Dara när han egentligen var kär i Nick?

–  Kommunikationsproblem
– Trovärdighet
– Uppenbar tvist
+ Språk
+ Utformning

etikett-heltokej

Mest intressanta karaktär: Nick (i brist på andra)
Bästa scen eller del: Tidningsartiklarna och journalen

Rekommenderar för:
Ni som tycker om att läsa om relationsdrama och kommunikationsproblem.

Rekommenderar inte för:
Tja… jag vill ju inte avslöja tvisten men det jag kan säga att det finns flera andra böcker med liknande koncept, och har man läst dem så är chansen stor att man inte kommer att bli överraskad i slutet.

goodreads add

 

Tags: ,

Minirecensioner – En krona för en gud och Halvlögner

The Crown of PtolemyTitel: The Crown of Ptolemy
Författare: Rick Riordan
Serie: Percy Jackson & Kane Chronicles Crossover #3
Sidantal: 68
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Gänget träffas för att hindra ett hot mot världen.

Tycke:
Ännu en crossover mellan Percy Jackson och Kane-syskonen! I den här träffas äntligen alla fyra och det blir en mysig träff, ja, om man inte räknar med att de behöver sätta stopp för Setne som försöker bli en gud.

Det är mycket action i den här. I mitt tycke är det nästan för mycket. Novellen är inte på många sidor och det känns som att 75% av dem går åt till att beskriva striderna. Jag hade velat se mer dialoger och umgänge. Nåja, förutom det så är det en trevlig novell och är man insatt i båda av serierna så lär man tycka om dem väldigt mycket. Jag håller tummarna för att det ska komma fler. Gärna några med Magnus Chase också 🙂

Gillar!

etikett-denhärgillarjag

Andra böcker i serien:
1. The Son of Sobek
2. The Staff of Serapis
3. The Crown of Ptolemy

goodreads add

________________________________________________________________________________

 

Half LiesTitel: Half Lies
Författare: Sally Green
Serie: Half Bad #0.5
Sidantal: 61
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Gabriels lillasyster Michele skriver i sin dagbok om sitt liv i USA.

Tycke:
En inblick i Gabriels förflutna. Det händer inte särskilt mycket i den här novellen och allting berättas via dagboksanteckningar. Jag gillar hur som helst Gabriel ännu mer efter den här och nu tror jag inte längre att han egentligen är en tjej. Förväntar er dock ingen spännande läsning eftersom det är mest beskrivningar. Och ja, man bör helst ha läst Half Bad innan man ger sig på denna eftersom man ganska lätt kan bli förvirrad av häxvärlden annars.

etikett-heltokej

Andra böcker i serien:
1. Half Bad
2. Half Wild
3. Half Lost

Extraböcker:
0.5. Half Lies

goodreads add

 

Tags: , ,

Salt & Stone – Victoria Scott

Det dödliga loppet fortsätter ut till havs.

Salt & StoneTitel: Salt & Stone
Författare: Victoria Scott
Serie: Fire & Flood #2
Sidantal: 407
Utgivningsår: 2015

Handling:
Loppet Brimstone Bleed fortsätter. För sin brors skull deltar Tella återigen i det farliga loppet. Hon vill dessutom vara Guys bundsförvant och hämnas på människorna som har tvingat dem till detta. Nästa lopp sker ute till havs och tillsammans med både bekanta och främmande personer tvingas de att samarbeta för att kunna överleva ombord på båten. Men är nykomlingarna pålitliga och känner Tella sina vänner verkligen så väl som hon tror? Dessutom är hon frustrerad över att Guy vägrar se henne som sin jämlike och är fast besluten om att bevisa att han har fel.

Tycke:
När jag Fire & Flood förra året tyckte jag att den var väldigt spännande. Nyligen kände jag mig sugen på att läsa något lättsamt och plockade därför upp uppföljaren.

Salt & Stone tar vid där föregångaren slutar. Det är ännu mer action, spänning och takten är rapp. Med andra ord så borde jag gilla den mer, men tyvärr är så inte fallet.

Under hela läsningens gång så störde jag mig så mycket på Tella. Hon säger hela tiden att hon har blivit en starkare person men sanningen är att jag bara uppfattar henne som ännu gnälligare och barnsligare än förra boken. Hon vill att Guy ska sluta se henne som någon klen tjej men det är ju vad hon är! Och bara för att bevisa att han har fel så går hon och säger emot honom bara för att. Det om något visar ju hennes omognad. Så fort något händer så tittar hon efter honom och önskar att han tittar på henne också. Inte nog med det så går hon och berätta om hans hemlighet för andra utan hans tillstånd. Hur smart och respektfullt är det? Jag kunde inte inte heller låta bli att himla med ögonen åt Tellas godhet. Hon ska alltid vilja rädda allt och alla. Hon offrar sig själv (och sin bror) för andra. Det blir liksom bara för mycket.

Bikaraktärerna blev inte heller särskilt sympatiska för mig, i ena stunden är de hur själviska som helst, i andra så offrar de sina liv. Jag fick inget bra grepp om dem och dessutom så förstår jag inte varför en 10-åring och en 12-åring är kvar i loppet. Visst, de vill rädda sina släktingar men de är ju bara en börda för de andra deltagarna.

Vad som räddar den här boken är att den faktiskt är väldigt spännande samt att vissa scener är riktigt häftiga. Jag gillar också grundidén med tävlingen och pandora-djuren. Miljön är bra beskriven och handlingen, fastän ganska överdriven, är lockande. Jag trodde att det skulle vara en duologi och blev ganska paff när boke återigen slutar ganska mitt i. Än så länge vet man inte om det kommer ut en tredje bok men jag är inte säker på att jag kommer att läsa den i vilket fall.

Tyvärr ingen höjdare för mig men helt okej som underhållning. Om ni vill ha något lättläst och spännande och så kan den här passa. Den här har fått hur högt betyg som helst på goodreads så det är förmodligen bara jag som tyvärr missade dess storhet.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Var ju så uppenbart att det var något skumt med Cotton. Tyckte dock att det var helskumt när Tella ryter åt Cotton att lämna Harper i fred när hon såg att de bara myste tillsammans, och Tella själv hade ju precis haft en stund med Guy också. Känns så himla konstigt att hon reagerade så mycket.
  • Så skönt att Willow dog alltså. Känner mig ganska elak men himla jobbig och manipulativ unge. Och varför går en 10-åring och tävlar i ett livsfarligt race? Jag är dock lite rädd för att hon kommer att dyka i tredje boken och hämnas eller något. För de lämnade väl bara henne i snön?
  • Var det verkligen så lönt av Tella att skära bort en del av sin vad? Och rena undret att det inte har blivit infekterat och att hon efter några par dagar inte märkte något av skadan och erbjöd sig till och med att simma i land.
  • Fattar inte hur Jaxon kan vara så självisk att han räddar sin ödla istället för Harper men däremot så kan han tänka sig att hoppa in i hajvatten och rädda någon annans pandora.

+ Spänning
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Madox
Bästa scen eller del: Spoiler [När djuren beskyddade Tella]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha spänning och gillade första boken.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en trovärdig berättelse med sympatiska karaktärer.

etikett-heltokej

Andra delar i serien:
1. Fire & Flood
2. Salt & Stone

goodreads add

 

Tags: , ,

Minirecensioner – Apollyon & Sentinel

Apollyon (Covenant #4) av Jennifer L. ArmentroutTitel: Apollyon
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #4
Sidantal: 343
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Alex försöker få kontroll över sig själv och komma på ett sätt att stoppa Seth.

Tycke:
Jag gillar ju de tidigare böckerna i serien så jag förstår själv inte varför den här boken inte föll mig i smaken. Istället för att vara spännande och humoristisk så tyckte jag mest att den var långsam, överdriven och lite löjlig. Författaren har ju målat upp en bild av att det inte är så hemskt att dö (man lever typ som vanligt i dödsriket), så det känns inte ju särskilt illa om de onda skulle vinna.  Sen så fick man även reda på vilken elak mobbare Alex har varit i sin ungdom och det höjde ju knappast henne i mina ögon, speciellt när hon kände att hon inte behövde be om förlåtelse för det skulle inte hjälpa i vilket fall.

Takten är för långsam för min smak, kändes som att de bara var i huset och badade i självömkan. Därefter blev det ”öppna upp mitt hjärta”-samtal med typ varenda person i huset i rad efter varandra. Buhh, jag saknar Seth och hans härliga humor. Hoppas på att nästa bok är mer spännande!

Andra böcker i serien:
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

 

Betyg: 4/10

goodreads add

________________________________________________________________________________

Sentinel (Covenant #5) av Jennifer L. ArmentroutTitel: Sentinel
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #5
Sidantal: 297
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Gänget förbereder sig inför slutstriden.

Tycke:
Åhh, äntligen är humorn tillbaka i serien. Här händer det grejer och handlingen går raskt framåt. Det finns så många roliga citat i den här att jag log i princip hela tiden som jag läste. Texten flyter på och det är mycket underhållande läsning. Det är väl det jag tycker om.

Jag vet inte om det är jag som blivit mätt på serien men jag är så trött på att båda kärleksintressena ska vara svartsjuka alfahannar. Jag har svårt att sympatisera med Aiden och även en del med Seth fast han är min favoritkaraktär. Det som jag tyckte var det största problemet är dock att riskerna i boken är alldeles för låga. Vad är det värsta som kan hända? Jo, de dör. Och vad händer om de dör? Jo, de hamnar i paradiset och återförenas med alla döda bekanta och kan ha kul i all evighet. Nu kanske det är jag som inte hängde med i svängarna men jag förstår inte riktigt vad som är så hemskt med att dö i den här serien.

Ja, en underhållande bok tycker jag. Det är alltid kul att avsluta en serie och som helhet så gillar jag den. Rekommenderas till personer som vill ha underhållande läsning utan alltför mycket djup.

Andra böcker i serien:
Se ovan.

Betyg: 6,5/10

goodreads add

 

Tags: , , ,

Minirecensioner – Elixir för en Daimon

DaimonTitel: Daimon
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #0.5
Sidantal: 62
Utgivningsår: 2011

Minihandling:
Hur Alexs liv var innan hon kom tillbaka till The Covenant.

Tycke:
Jag brukar tyvärr inte tycka att prolognoveller är särskilt bra när man väl ha börjat på originalserien. Med tanke på att jag redan hade läst tre böcker ur serien innan jag läste prologen så kände jag ju redan till det mesta. Därför var den här novellen inte särskilt spännande. Hade också velat se mer av Alexs mamma för nu fick man knappt någon bild av henne.

Så nej, tyvärr ingen höjdare i mitt fall men jag kan tänka mig att jag skulle ha gillat den mycket mer ifall jag hade läst den innan jag började på själva serien.

Andra delar i serien
1. Half-Blood
2. Pure
3. Deity
4. Apollyn
5. Sentinel

Extraböcker
0.5. Daimon
3.5. Elixir

B4.5Betyg: 4,5/10

________________________________________________________________________________

 

Elixir (Covenant #3.5) av Jennifer L. ArmentroutTitel: Elixir
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #3.5
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2012

Minihandling:
Om Aidens tankar och beslut efter Alexs uppvaknande.

Tycke:
Aiden är inte min favoritkaraktär och tyvärr kan jag inte säga att jag har ändrat min uppfattning av honom efter den här novellen, snarare tvärtom. Suck alltså, han är ju ännu mer envis än Alex! Visst, jag fattar att han älskar henne men det är inte precis som att hon är sig själv nu i vilket fall. Istället för att lyssna på de andras ord så säger han blankt nej. Och varför bestämmer han helt plötsligt? Det är inte så att han kan stoppa gudarna.

Det kanske är jag som är känslokall men jag tycker att man ändå bör ha med mänsklighetens överlevnad när man gör sådana här val. Om inget annat så vet han ju redan att Alex hellre offrar sig själv än att ge Seth mer makt.

Nåja, det är i alla fall intressant att läsa om hur de andra betedde sig efter Alexs uppvaknande.

Andra böcker i serien:
Se ovan.

B5.5Betyg: 5,5/10

 

 

Tags: , , ,

Att åka tillbaka i tiden och döda någon du känner

En bok om att misslyckas om och om igen

All Our Yesterdays 1Titel: All Our Yesterdays
Författare: Cristin Terrill
Sidantal: 362
Utgivningsår: 2013

Handling:
Em och Finn är inlåsta i varsin cell och torteras av Doktorn som vill komma åt deras information. Em trodde att hoppet var ute när hon en dag hittar ett gömt brev i hennes cell, ett brev från hennes framtida jag. Brevet berättar att hon måste resa tillbaka i tiden och döda en viss person för att få slut på kaoset i världen… och att de redan har misslyckats 14 gånger. Sagt och gjort lyckas Em och Finn fly från fängelset och ta sig till tidsmaskinen. Det var den lätta delen, för nu har de åkt fyra år tillbaka i tiden och ska döda personen som en gång var deras bästa vän… och det utan att springa in i de gamla versionerna av dem själva.

Tycke:
Jag har alltid haft svårt för tidsresor så det är inte bokens fel. Personligen så tycker jag att tidsparadoxer och tidsloopar är svåra att begripa samt att de känns väldigt ologiska. Utan att spoila något om handlingen så förstår jag inte hur vissa saker skedde kronologisk, mer om det i spoilersektionen. Jag gillar faktiskt författarens vaga förklaring om att tiden har ett eget medvetande men det förklarar långt ifrån alla saker.

I övrigt så tycker jag att boken är spännande och jag älskar konceptet med de olika berättarrösterna. Det dröjde ett tag innan jag förstod var någonstans Em och Marina befann sig i tiden men när jag väl gjorde det så tyckte jag att det var riktigt häftigt. Spänningen är också riktigt bra, speciellt nära slutet satt man och kunde inte bläddra snabbt nog.

Karaktärsmässigt så börjar den väldigt lovande och jag hade höga förhoppningar på Em som tycktes verka vara en målmedveten tjej som har gått igenom svåra prövningar. Men det hela blev så löjligt när hon misslyckas med att döda sitt mål gång på gång. Hon lovar hela tiden sig själv (och läsaren) att hon ska göra det nästa gång men det är alltid något som kommer i vägen. Helt seriöst så kunde den här boken ha tagit slut efter 50 sidor om hon bara hade lite mer stake. Och inte hjälper det när killhuvudrollen säger saker som ”Men åh, jag älskar dig ju för att du är så godhjärtad innerst inne.” Duhhh, det handlar om att rädda hela världens framtid och de har redan misslyckats och dött 14 gånger. Kanske dags att verkligen skjuta skurken?

Så tyvärr, en höjdare blev det inte men däremot så tycker jag att den är helt okej som tidsfördrivning. Är man inte så kritisk så tror jag att den här är utmärkt läsning eftersom den är så spännande.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag förstår verkligen inte hur det hela började. James byggde tidsmaskinen för att han ville rädda sin bror. Men det är ju hans framtidsversion som gav order om att brorsan skulle dö. Så vem dödade brorsan från början? Och samma sak med Connor, hur övertalade de honom att hjälpa dem första gången?
  • Lappen i fängelset var ju inte logiskt någonstans. Em lämnar ju kvar lappen där så fort hon hade rest tillbaka i tiden. Så lappens innehåll var detsamma som när hon fick den. Har de andra versionerna försökt utföra sitt uppdrag, misslyckats, och sen smugit sig tillbaka till fängelset för att lägga i lappen? När kan de annars ha skrivit ner sina erfarenheter?

Spänning: +0.5
Berättarteknik: +0.5
Logiska luckor: -1
Karaktärer: -0.5

Mest intressanta karaktär: James
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot orimliga tidsparadoxer.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något logiskt.

B4.5Betyg: 4.5/10

 

Extraböcker:
1.5. Tomorrow and Tomorrow

Andra versioner av omslaget
All Our Yesterdays

goodreads add

 

Tags: ,

Pappersgudar i Japan

En stereotypisk berättelse i en fräsch miljö

InkTitel: Ink
Författare: Amanda Sun
Serie: Paper Gods #1
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2014 (original 20012)

Handling:
Katie Greene visste i stort sett ingenting om Japan för ett halvår sen. Numera bor hon där hos sin moster och går i en japansk skola. Med sin knackiga japanska och sitt blonda hår känner hon sig jämt som en utböling trots att hon börjar få kompisar i skolan. Hennes plan med att smälta in i bakgrunden går i stöpet när hon lär känna Tomohiro, skolans badboy och stjärna i kendo. Katie är säker på att hon såg att Tomohiros teckningar rörde på sig. Trots alla varningar så är hon fast besluten om att ta reda på vad det var hon såg och varför han är så hemlighetsfull. Sanningen är dock både mycket hemskare och mer fantastisk än vad Katie har kunnat föreställa sig… och den är betydligt farligare också…

Tycke:
Ink är en bok jag har spanat länge på grund av dess vackra omslag samt att den utspelar sig i Japan. När jag såg att den skulle komma ut på svenska så var jag inte sen med att skaffa hem den.

Det jag älskar absolut mest med boken är den japanska kulturen. För mig som har pluggat japanska i två år samt är uppväxt med anime så är de japanska uttrycken väldigt bekanta och autentiska. Jag läser alldeles för mycket böcker där handlingen utspelar sig i Sverige, USA, Storbritannien så Ink är verkligen en frisk fläkt när det kommer till miljö.

Sen får man inte glömma att nämna de vackra illustrationerna i boken också. Så fina och häftiga! Kul att man som läsare får se vad det är som karaktärerna ritar. Önskar att det fanns fler illustrationer 🙂

Handlingsmässigt så stack den tyvärr inte ut särskilt mycket. Boken kör på det gamla paranormal romance-spåret med en ny tjej i stan som faller för skolans (övernaturliga) bad boy som är snäll innerst inne och får en annan snygg kille efter sig som av någon oförklarlig anledning gillar huvudrollen. Takten är långsam och huvudrollen Katie upplevs som ganska trögtänkt ibland. Sen förstår jag inte heller mig på antagonisten och varför killhuvudrollen har en kompisrelation med honom. På det hela är trovärdigheten ganska sisådär och det är väl därför jag hade svårt att knyta mig an till karaktärerna.

Jag har sett en del recensioner där läsarna tycker att det är för mycket instalove. Konstigt nog så tyckte jag inte alls att det var illa. Efter att nyligen har läst ”The Murder Complex” och ”The Kiss of Deception” så känns det som att Tomohiros och Katies förhållande gick fram i snigelfart.

På det hela taget en okej bok. Jag älskar som sagt att man får ta en del av den japanska kulturen men handlingsmässigt är den för lik många andra böcker som jag har läst. Kan tänka mig att nya läsare i genren kommer att uppskatta den mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Fattar inte varför Tomohiro och Ishikawa fortfarande är kompisar när Ishikawa bara vill utnyttja Tomohiro och fick nästan Katie dödad. Visst, jag gillar komplicerad bromance men deras förhållande är alldeles för oförståligt för mig.
  • Tycker inte att det är så trovärdigt att Katie ska springa på Tomohiro och Yuu stup i kvarten. De måste verkligen bo i en liten håla.
  • Hur tydligt är det inte att Yuu och Katie också är speciella? Gillar dock att Yuu är maktgalen, det gör honom mer intressant. 

Stereotypisk handling: -1
Takt: -0,5
Miljö: +1

Mest intressanta karaktär: Yuu
Bästa scen eller del: Spoiler [När Tomohiro ritade draken]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en paranormal romance som utspelar sig i en japansk miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som har tröttnat på det klassiska paranormal romance-stuket.

B4.5Betyg: 4.5/10

 

Andra böcker i serien:
1. Ink
2. Rain
3. Storm

Extraböcker:
0.5. Shadows

 

Tags: , ,

En prinsessa som trivs som servitris

Och en prins och en lönnmördare som blir kära i henne vid första blick.

The Kiss of DeceptionTitel: The Kiss of Deception
Författare: Mary E. Pearson
Serie: The Remnant Chronicles #1
Sidantal: 482
Utgivningsår: 2014

Handling:
Lia är prinsessan som flyr undan ett politiskt arrangerat äktenskap. Tillsammans med sin kammarjungfru Pauline tar de sig till en liten stad där båda får jobb som servitörer hos ett värdshus. Lia stortrivs i den nya friheten och möter äntligen kärleken i två av värdshusets mystiska gäster, Rafe och Kaden. Vad hon inte vet är att en av dem är prinsen hon skulle ha gift sig med, och den andra är en lönnmördare som är ute efter hennes liv. När Lia förälskar sig i en av dem har tiden runnit ut. Vem är vem av Lias kärleksintressen? Och kommer deras kärlek att överleva när hon får veta sanningen om dem?

Tycke:
The Kiss of Deception var jag inte särskilt nyfiken på då den gavs ut. Men efter att ha läst ett par väldigt fina omdömen om den så bestämde jag mig ändå för att ge den en chans.

Tja… vad ska man säga. Jag skulle knappast ha kallat den för en episk fantasy i alla fall. Det är snarare en cheesy och ganska överdriven kärlekssaga som sker i en påhittad värld. Det lilla man fick läsa om magi och världshistorien/kulturer är för otillräckligt för min inre fantasynörd. Istället hamnar allt fokus på Lia och hur attraherad hon är av två främlingar. Man får även läsa från både prinsens och lönnmördarens perspektiv så man vet hur kärlekskranka de är också.

Förutom att det knappt hände något i de första ⅔ av boken så tycker jag även att trovärdigheten är lite sisådär. Möjligen så saknar jag bakgrundsinformation men jag finner det en aning lustigt att en prinsessa som aldrig ha behövt jobba i hela kan falla in i servitörrollen så lätt. Eller att hon är så skicklig på att sopa igen sina spår så att inte ens landets skickligaste spårare hittar henne. Eller att hon vet hur man gör upp eld i en skog och sen sätter sig där och hobbyöversätter böcker när hennes liv svävar i fara. Stör mig också på att båda killarna förälskar sig i Lia efter att ha vistats i samma rum som henne i fem minuter. Speciellt så tycker jag att det är konstigt att lönnmördaren också blir kär i henne, han vet ju att hon är ett byte. Hur kass är inte han som låter sig bli manipulerad så lätt?

Det som jag tycker att författaren har gjort riktigt bra är att dölja Kadens och Rafes identitet. Det var inte förrän det avslöjades som jag var säker på vem som var vem. Den sista tredjedelen var också riktigt bra då det började hända lite mer saker. Där kände jag verkligen hur tuff Lia var och att hon faktiskt är rätt så klipsk.

För tillfället så är jag osäker på om jag kommer att läsa fortsättningen eller inte. Som sagt så gillar jag den sista tredjedelen riktigt mycket men den sega takten och instaloven i början förstörde boken för mig. Det finns dock väldigt många som älskar den här boken så ifall ni inte har något emot fantasyböckerna som nästan enbart fokuserar på kärlek så kan det nog hända att ni gillar den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Trodde hela tiden att Mikael skulle dyka upp så att Pauline kommer på att Lia har ljugit. Jag antar att det kommer att hända i nästa bok.
  • Det är så många sammanträffanden i boken. Just att prinsen och lönnmördaren anländer tillsammans. Att hon ser Walter dödas. Att den där karavanen är så snäll och att hon stöter på någon som kan magi där. Tycker förövrigt att det är lite trögt av Lia att inte inse att hon faktiskt har en gåva. Och varför är Walter med och patrullerar? Vem är kronprinsen egentligen?

Takt: -0,5
Instalove: -1
Miljö: +0,5
Tvist: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Det får bli Lia fast jag gillar henne bara i den sista tredjedelen.
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lia begravde Walter]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha MYCKET kärlek, gärna instalove och kärlekstriangel i fantasymiljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha karaktärer som känns trovärdiga mycket action.

B4.5Betyg: 4,5/10

 

Andra delar av serien:
1, The Kiss of Deception
2. The Heart of Betrayal

 

Tags: , ,

Minirecensioner –  I en värld med mördare, syndätare och strategier i kärlek och krig

The Fear Trials (The Murder Complex #0.5) av Lindsay CummingsTitel: The Fear Trials
Författare: Lindsay Cummings
Serie: The Murder Complex #0.5
Sidantal: 100
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Prologboken till The Murder Complex där man får läsa om Meadows familj.

Tycke:
The Fear Trials är prologboken till The Murder Complex som jag är oerhört nyfiken på. Meningen med den här boken är ju att folk ska bli ännu mer sugna på serien, men för mig så blev det tyvärr motsatt effekt.

Novellen innehåller inga förklaringar alls. Det enda man vet är att familjerna bor i båthus och på natten så mördas det folk till höger och vänster. Och huvudrollen Meadow håller på att tränas upp till en mördare av sin far eftersom hennes bror inte klarade av testet och därmed så får de minimalt med mat. För mig är det oerhört svårt att sätta mig in i huvudrollens situation när jag inte ens vet varför de gör som de gör. Jag antar (och hoppas) på att förklaringarna kommer i den riktiga boken men den här novellen var tyvärr ingen höjdare för mig.

Andra böcker i serien:
1. The Murder Complex
2. The Death Code

Extraböcker:
0.5. The Fear Trials

B4Betyg: 4/10

________________________________________________________________________________

The Sin Eater’s DaughterTitel: The Sin Eater’s Daughter
Författare: Melinda Salisbury
Serie: The Sin Eater’s Daughter #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
En tjej med dödlig beröring upplever en förbjuden romans.

Tycke:
Jag läste en förhandskopia av den här boken.

Från början gillade jag den riktigt mycket. Den påminde mig ganska mycket om ”Rör mig inte!” om en tjej som dödar alla hon rör vid och hon får en ny vakt som hon blir förälskad i. Älskade mytologin, fantasy-elementen samt hela idén med Sin Eater.

Tyvärr blev boken snabbt en kliché med insta-love och onödig kärlekstriangel. Dessutom så lades det mycket fokus på huvudrollens bakgrund som syndätarens dotter fast det hade ingenting med handlingen att göra. Det var liksom bara en superdetaljerad och väldigt intressant sidospår som sedan inte alls knöts ihop med huvudhandlingen.

Slutet lyckades dock överraska mig och boken visade sig inte vara så stereotypisk ändå. Men då var skadan redan skett och även om vissa saker ologiska saker fick sin förklaring så ändrade det inte faktumet att större delen av boken känns väldigt förutsägbar. Sedan kom epilogen och jag tyckte att den var uppfriskande, men så fick man läsa de sista meningarna och jag kände återigen att boken sjönk i mina ögon.

På det hela taget en berg och dalbana när det gäller kvalité. Början är som sagt helt fenomenalt och jag trodde att jag hade hittat en ny favoritbok. Jag är väldigt säker på att andra som inte är så kräsen med trovärdighet kommer att älska boken. För mig som har läst många liknande böcker så kände jag bara hur mycket den påminde om andra berättelser. Jag ser mycket potential, speciellt när det gäller mytologin, men problemet är bara att det aldrig riktigt vävdes in i berättelsen på ett bra sätt.

Jag har som sagt bara läst en förhandskopia och det är mycket möjligt att innehållet har ändrats när boken trycks. Är lite överraskad över att det är en serie för jag tyckte att boken kändes avslutat.

B5Betyg: 5/10

________________________________________________________________________________

The Art of Lainey  av Paula StokesTitel: The Art of Lainey
Författare: Paula Stokes
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Lainey blir dumpad av sin kille och tillsammans med sin bästis Bianca försöker de använda filosofin från krigsboken The Art of War för att vinna tillbaka pojkvännen.

Tycke:
En väldigt charmig om än förutsägbar bok. Karaktärerna är både mysiga och intressanta på samma gång. Laineys berättarröst är rolig och trovärdig. Jag gillar dessutom att hon har bra självförtroende när det kommer till hennes kropp och att hon är en fotbollsatlet. Däremot är hennes självkänsla ganska låg och jag himlade flera gånger åt att hon är helt förskräckt över att hon kommer att tappa all popularitet om hon inte blir tillsammans med Jason igen. Sen försvarar hon honom alltid när de andra påpekar vilken skitstövel han egentligen är, suck på det.

Förutom Laineys vägran att inse vad som är bäst för henne så tycker jag i övrigt mycket om boken. Jag älskar verkligen att känslorna mellan Micah och Lainey växte fram i lagom takt och båda upptäcker sidor hos varandra som de inte kände till. Tycker även om krigstemat och att författaren tolkade om de uråldriga råden till strategi som fungerar i kärlek.

Gillar boken som sagt. Perfekt för er som vill ha något romantiskt och mysigt.

B7Betyg: 7/10

Extraböcker
0.5. Infinite Repeat

 

Tags: , , , , , ,