Maureen Johnson – Truly Devious (serie-recension)

Ett par gamla och nya mord på en lyxig internatskola.

Serietitel: Truly Devious
Författare: Maureen Johnson
Antal böcker: 3 (Truly Devious, The Vanishing Stair, The Hand of The Wall)
Utgivningsår: 2018-2020

Tycke:
Fastnade väldigt fort för konceptet med en avlägsen internatskola för studenter som är begåvningar inom deras intressen. Huvudrollen Stevie är besatt av skolans ännu olösta kidnappnings/mord-mysterium som utspelade sig för över 80 år sedan och får nu chansen att försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Stevie som karaktär gillar jag väldigt mycket. Hon känns trovärdig, gillar hennes tafatthet i sociala interaktioner och hennes imponerande kunskap inom kriminologi. Bikaraktärerna känns också levande (speciellt Nate och Janelle som är fina kompisar) och det är kul att alla är lite speciella. Handlingen lutar sig åt det långsammare hållet men böckerna är relativt korta så det gör inget.

I vanliga fall så brukar jag tycka att den första boken (i en trilogi) är den bästa men här är det faktiskt den sista! Författaren har gjort ett väldigt beundransvärt och imponerande jobb med att knyta ihop säcken på ett värdigt sätt. Det har varit en fröjd att följa Stevies resa från en mysterienörd med panikångest till en kompetent tjej som tror på sig själv och sina teorier.

Något som drar ner helhetsbetyget är romansen. Jag förstår inte den! Känslorna går från hat till attraktion bara sådär och det blev bara tråkigt när Stevie helt plötsligt förvandlas till en svettig geléklump så fort hennes dryga kärleksintresse kommer in i rummet. Sen tyckte jag även att det var väldigt konstigt och ganska framtvingat att polisen ibland beter sig som idioter ibland.

Som helhet så tycker jag att denna serie är riktigt genomtänkt och fängslande. De båda tidslinjerna knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och det är bra driv genom hela berättelsen. Rekommenderas om man tycker om mysterier och mordgåtor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, att Stevie inte fick pengarna pga av att Alice egentligen är adopterad! Samtidigt som jag tycker att det är synd så förstår jag henne, hon har fått sin belöning i form av att hon har hittat svaret på gåtan. Och även om hon skulle ha fått pengarna så tror jag ändå att hon skulle ha skänkt dem till skolan.

Advertisement

 

Kim Ligget – The Grace Year

Som Flugornas herre fast med sextonåriga flickor

Titel: The Grace Year
Författare: Kim Ligget
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Tierney vill inte bli vald till någons fru, men innan dess måste hon överleva The Grace Year. Alla byns sextonåriga flickor blir inlåsta i en inhägnad i skogen i ett år så att de blir av med sin vilda magi. Men finns magin på riktigt? Eller är det något annat som dödar dem en efter en?

Tycke:
Förmodligen en av årets bästa böcker. The Grace Year är mystisk, fängslande, spännande och feministisk. Konceptet med att låta ett gäng 16-åriga tjejer överleva ute i skogen är superintressant, liksom den dystopiska världen. Det är inte första gången jag läser dystopier där män ”härskar” över kvinnor, men den här är första som har en så stark och bra feministisk anda.

The Grace Year är en bok man helst inte ska veta särskilt mycket om innan man läser, det blir mer spännande då. Därför skriver jag inte så mycket här utan tar upp resten i spoilersektionen. Men vill ni ha en riktigt bra bok med en stark huvudroll och spännande premiss så rekommenderar jag denna starkt.

Och just ja, denna kommer ut på svenska i mars i år med titeln Det sextonde året.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, fattade inte att Tierney var gravid förrän hon visade upp magen i byn. Så himla snällt av Michael att säga att barnet är hans. Kan inte fatta att Tierney inte har märkt av hans känslor tidigare.
• Tyckte att det blev lite ologisk att ingen annan jägare förutom  Ryker hade chansen att döda Tierney flera gånger. Och de blev kära i varandra lite väl snabbt också. Nåja, det förde iallafall berättelsen framåt.
• Undrar varför mamman inte talade i mer klartext till Tierney? Var hon rädd att Tierney inte var tillräckligt mogen? Känns ju lagom grymt att göra så mot sina döttrar när hon ändå visste om att vattnet i brunnen var giftigt. Älskar iaf att Tierneys familj är goda och gör i hemlighet uppror mot orättvisorna i samhället.

 

Rachael Lippincott – Five Feet Apart

Att aldrig kunna röra den man älskar

Titel: Five Feet Apart
Författare: Rachael Lippincott
Sidantal: 288
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Stella har cystic fibrosis och blir kär i Will, en annan pojke i sjukhuset. Problemet är att Will också är sjuk. Och de måste hela tiden hålla ett säkert avstånd till varandra, annars riskerar de att sätta varandras liv i fara.

Tycke:
Åh herregud, vad jag grät till den här boken. Det är visserligen bara i början av året men jag är väldigt säker på att denna kommer att ta hem priset ”Boken som har fått mig att gråta mest”. Jag blir alltid så himla berörd av böcker som handlar om dödssjuka ungdomar, det är bara så himla sorgligt och får mig att vara tacksam över allt jag har. Detta känns också extra aktuellt nu i Corona-tider.

Stella är en superpositiv karaktär som jag vill bli kompis med. Först var hon lite väl glättig för min smak men sen förstår man att hon beter sig som hon gör för att inte oroa andra, speciellt sina föräldrar. Älskar också faktumet att hon är en utvecklare och brinner för sin uppgift. Will fick jag ingen bra bild av i början, han är ju i princip Stellas destruktiva motsats. Men ju mer man lär känna honom desto mer förstår man mer om hur han tänker och det dröjde inte längre förrän även han vann en bit av mitt hjärta.

Egentligen så är boken lite väl överdramatisk och det skriker instalove om det. På något märkligt sätt så störde jag mig inte alls på det utan tyckte om att deras relation gick framåt och deras känslomässiga berg-och-dalbana. Några negativa recensioner som jag har sett säger att författaren har gett en romantiserad bild av cystic fibrosis och det kanske stämmer, trots att Stella och Will är allvarligt sjuka så kan de ändå springa runt i sjukhuset och hittar på saker hela tiden. Så ja, trovärdighet är väl inte boken starkaste sida om man tänker efter, men den är skriven på ett så lättläst och inbjudande sätt så att jag har överseende med det.

Tycker ni om The Fault in Our Stars så lär ni gilla denna också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Aw, scenen där de fick veta att Wills behandling inte funkade krossade mitt hjärta. Så realistiskt och hjärtskärande att det är mamman som bryter ihop av nyheten och det är Will som får trösta henne fast det är han som är sjuk.
• Puh, var så rädd att Stella och Will skulle också dö. (åhh, stackars Poh). Tyckte att det var så otroligt dumt och onödigt av Stella att riskera sitt liv på isen, tur att det slutade bra ändå. Blev lite förvånad över att Abbys ande dök upp, kändes inte som det passade in men samtidigt så tyckte jag att det var ganska fint.
• Vet inte var jag tycker om mötet på flygplatsen. Det är fint att de träffas igen men å andra sidan så kvarstår problemen. Will är fortfarande smittsam. Ska de inleda en relation fast de inte får vara nära varandra eller ska de strunta i farorna och röra vid varandra ändå.

 

Margaret Rogerson – Sorcery of Thorns

En värld där böckerna lever.

Titel: Sorcery of Thorns
Författare: Margaret Rogerson
Sidantal: 453
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Elisabeth, en juniorväktare på ett magiskt bibliotek blir inblandad i en attack. Tillsammans med magikern Nathaniel och hans omänskliga betjänt Silas blir de insnärjda i en konspiration.

Tycke:
Åh wow, den här boken är så bra! En av de bästa fristående ungdomsfantasyböckerna jag har läst faktiskt. Levande böcker, magi, demoner, mysterium och humör författaren vet verkligen hur man få mig på fall.

Elisabeths resa från en naiv bokälskare till en kämpe som inser att gränsen mellan godhet och ondska inte alltid är tydlig är en fröjd att följa. Tillsammans med Nathaniels självgodhet och Silas perfektionism är de en dynamisk och mycket underhållande trio. Romansen är bra, men mitt hjärta bankar lite extra för relationen mellan Nathaniel och Silas (någon mer som tänkte på Kuroshitsuji/Black Butler?).

Handlingen är till min stora glädje inte så förutsägbar (ett återkommande problem när man har läst för många böcker inom samma genre) och var hela tiden spännande. Man fick inte riktigt några djupare detaljer om magisystemet och världen men det behövdes inte heller.

Det är inte ofta jag önskar mig en uppföljare men när det gäller Sorcery of Thorns så gör jag verkligen det. Jag är inte redo att skiljas från karaktärer och världen än! Snälla Rogerson, kan vi få en bok till med Elisabeth, Nathaniel och Silas? Eller skriv åtminstone en annan bok som utspelar sig i samma värld, så länge den innehåller levande bibliotek och böcker så lär jag gilla den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jaaaaa, Silas kom tillbaka!!! Jag tolkar iaf den sista meningen så. Nathaniel skulle ju inte vara densamma utan honom, jag menar, han gick från att bli en av stadens mäktigaste magiker till en magilös krympling, han behöver Silas!
• Åhh, mina ögon tårades när jag läste om böckerna som offrade sig själva. 

 

Amie Kaufman & Jay Kristoff – Aurora Rising

Som Guardians of the Galaxy, fast mindre rolig.

Titel: Aurora Rising
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Serie: The Aurora Cycle #1
Sidantal: 473
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Ty är den bästa studenten på Aurora Academy och borde ha fått välja sitt drömteam, men tyvärr missar han tillfället för han var upptagen med att rädda Aurora (Auri), den enda levande flickan ombord på ett passagerarskepp som lyftes från jorden för 200 år sedan. Auri visar sig besitta konstiga magiska krafter med sitt nya knasiga gäng får Ty uppdraget att lista ut vem hon är och vad hon är ämnad att göra.

 

 

Tycke:
Författarduons The Illuminae Files tog mig (och hela YA-världen) med storm och de har nu återvänt med en ny scifi-trilogi, denna gång med aliens, mysterium och en minst sagt obehaglig fiende.

Spänningen är utan tvekan bokens starkaste sida och även humorn faller mig in. Däremot är det för många berättarröster och ingen av karaktärerna (förutom Fin) känns som något mer än sin stereotyp. Man fick helt enkelt inte tillräckligt med tid (eller sidor) för att lära känna karaktärerna på djupet. Trots det dramatiska slutet så kände jag mig ganska oberörd.

Detta är dock bara den första boken och jag har förhoppningar om att man kommer att få veta mer om gänget. Handlingen är som sagt bra och all action gör att sidorna bara flyger förbi.

Aurora Rising är ingen ny Illuminae, men den står på egna ben och har potential. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag har en känsla av att Cat kommer tillbaka i de kommande böckerna, först som en hjärntvättad fiende och sedan som en allierad.
• Jag trodde faktiskt först att Cat hade förrått Ty på riktigt, tyckte verkligen illa om henne då, tur att det bara visade sig vara ett spel.
• Fins kultur påminner mig om kinesisk kultur för familj/släkt betyder så mycket.

 

Leigh Bardugo – Ninth House

Det du inte visste om Yale.

Titel: Ninth House
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Alex Stern #1
Sidantal: 458
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Alex kan se spöken och är en slags övervakare-praktikant över de hemliga och ockulta sällskapen på Yale. Men hennes mentor är försvunnen och det dröjer inte länge innan problemen växer sig stora.

Tycke:
Har läst många YA-böcker av Bardugo tidigare men denna är den första vuxenboken. Språket är hårdare, stämningen mörkare och karaktärerna mer brutala. Det svärs en del och flera scener var faktiskt riktigt jobbiga att läsa. Alexs uppväxt är ungefär så långt ifrån en dans på rosor som man kan komma och man kan inte låta bli att tycka synd om henne.

Idén med magiska sällskap som verkar i det fördolda på universitetet Yale gillar jag väldigt mycket. Tyckte även mycket om språket och hur Bardugo blandar nutid med dåtid. Sen har jag ju förkärlek för namnet ”Dante” också så det var extrakul att se det användas som en titel i berättelsen. Mysteriet var spännande och hade flera lager. Allting knöts ihop snyggt samtidigt som slutet ger en teaser för vad som ska komma i nästa bok (omg, ge mig den nu!)

Leigh Bardugo börjar helt klart bli en auto-läs författare hos mig. Boken vann förresten Goodreads Choice Award 2019 i genren Fantasy och det är en absolut värdig vinnare.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, så Darlington har blivit en demon? Antar att det var hans farfar som han ”nåd”-dödade. Hoppas på att de lyckas få tillbaka honom i nästa bok.  
• Alltså den våldtäktsscenen när Alex var liten, mådde så illa av att läsa den.
• Jag hade på känn att Belbalm var inblandad på ett eller annat sätt. Jag trodde dock inte att det var hon som var slutskurken, trodde faktiskt att hon var godhjärtad och satt med i ledningen för Lethe eller något i stil med det. Nåja, rätt åt henne, Sandow och Blake att de alla dog.

 

Holly Black – Queen of Nothing

En drottning i bara namnet

Titel: Queen of Nothing
Författare: Holly Black
Serie: The Folk of the Air #3
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Power is much easier to acquire than it is to hold onto. Jude learned this lesson when she released her control over the wicked king, Cardan, in exchange for immeasurable power.

Now as the exiled mortal Queen of Faerie, Jude is powerless and left reeling from Cardan’s betrayal. She bides her time determined to reclaim everything he took from her. Opportunity arrives in the form of her deceptive twin sister, Taryn, whose mortal life is in peril.

Jude must risk venturing back into the treacherous Faerie Court, and confront her lingering feelings for Cardan, if she wishes to save her sister. But Elfhame is not as she left it. War is brewing. As Jude slips deep within enemy lines she becomes ensnared in the conflict’s bloody politics.

And, when a dormant yet powerful curse is unleashed, panic spreads throughout the land, forcing her to choose between her ambition and her humanity…

Tycke:
Så har snabbt har jag inte läst klart en bok på länge. Här var det action direkt och handlingen tog så många oväntade vändningar att det verkligen var svårt att sluta läsa. Jude fortsätter att vara en komplex karaktär, så stark samtidigt som hon är på gränsen till att förlora allt. Just karaktärerna har varit berättelsens starka sida redan från första boken, alla är tredimensionella och man vet aldrig riktigt var man har dem eftersom de har egna agendor.

Älskar att syskonskapet blev mycket tydligare i denna bok och att de faktiskt visar kärlek och stöd för varandra. Jude och Cardan är helt klart årets bokpar för mig, här har vi verkligen en hat/kärleksrelation som är övertygande.

Eftersom det är sista boken i en trilogi så blir det mer tankar i spoilersektionen, men allt som allt är det en värdig avslutning på en väldigt underhållande serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ahh, äntligen fick Jude och Cardan varandra!!! Så stolt över Jude som följde sitt hjärta och högg huvudet av Orm-Cardan. Misstänkte dock redan att det skulle vara tvisten i profetian att han kom tillbaka som en mäktig kung.
• Taryn höjdes riktigt i mina ögon i denna bok. Inte nog med att hon äntligen stod upp för sig själv, nu var hon på Judes sida genom hela boken och jag känner äntligen av deras djupa systerskap.
• Haha, slutet när de käkar pizza på deras ”bröllopsfest”. Känns så bisarrt och gulligt på samma gång.

 

Maggie Stiefvater – Call Down the Hawk

En ny början för drömmarna

Titel: Call Down the Hawk
Författare: Maggie Stiefvater
Serie: Dreamer Trilogy #1
Sidantal: 472
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Ronan Lynch is a dreamer. He can pull both curiosities and catastrophes out of his dreams and into his compromised reality.

Jordan Hennessy is a thief. The closer she comes to the dream object she is after, the more inextricably she becomes tied to it.

Carmen Farooq-Lane is a hunter. Her brother was a dreamer . . . and a killer. She has seen what dreaming can do to a person. And she has seen the damage that dreamers can do. But that is nothing compared to the destruction that is about to be unleashed…

Tycke:
Maggie Stiefvater är en av mina favoritförfattare och jag har i stort sett älskat allt jag har läst av henne under de senaste åren. Call Down the Hawk är inget undantag. Det tog dock lång tid att läsa klart boken, mest beror det på att jag inte har fått sova ordentligt på en månad (eller ja, snarare ett år) och dels beror det på att denna, liksom Stiefvaters andra böcker, är långsam i början.

Med det sagt så blev den riktigt bra när man väl kom in i berättelsen. Som vanligt är språket magiskt vackert och karaktärerna fängslande. Jag älskar sättet författaren skriver på och hur starka men samtidigt trasiga hennes karaktärer är. Jag hade gärna velat se mer av The Raven Boys-gänget men förstår att denna är Ronans serie och inte en uppföljare i samma stuk.

Nykomlingarna Jordan och Carmen är båda väldigt komplexa. Istället för en intressant huvudroll så får vi istället tre stycken! Jag gillar också att man får läsa mer om bröderna Lynch och deras broderskap. De sista 50 sidorna var riktiga bladvändare och när boken tog slut ville jag direkt har mer. Suck, ibland så vet jag inte varför jag plågar mig själv genom att inte vänta med att läsa tills hela serien är utgiven.

Och just ja, det sägs att man kan läsa Call Down the Hawk UTAN att ha läst de fyra böckerna i The Raven Cycle men det är verkligen inget jag rekommenderar. Boken utspelar sig efter händelserna i TRC och man kan bli ganska så mycket spoilad/förvirrad om man inte har läst den föregående tetralogin.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag fattar inte riktigt det där med Niall Lynchs kopia. Så deras pappa är inte ”orginalet” utan en kopia som kan drömma? Och jag antar att Aurora är baserad på Mór Ó Corra. Hoppas att man får svar på detta i nästa bok.
• Åh, hade velat se mer av Adam! Det känns lite konstigt att han prioritera skolan före Ronan, fast på ett sätt så känns det logiskt ändå. Ronan skulle hata att vara i vägen för Adams framtid och Adam vet det.
• Vem är Bryde? Jag trodde att han skulle vara någon man kände igen men det verkade inte så. Gah, vill verkligen ha fortsättningen nu på en gång!
• Så synd om Matthew när han fick veta att han är Ronans dröm. Och så häftigt att Lindenmere/Ronan skapade mardrömshundarna för att skydda bröderna.

 

Neal Shusterman – The Toll

En utopi som börjar likna en dystopi

Titel: The Toll
Författare: Neal Shusterman
Serie: Arc of a Scythe #3
Sidantal: 627
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
t’s been three years since Rowan and Citra disappeared; since Scythe Goddard came into power; since the Thunderhead closed itself off to everyone but Grayson Tolliver.

In this pulse-pounding conclusion to Neal Shusterman’s Arc of a Scythe trilogy, constitutions are tested and old friends are brought back from the dead.

 

Tycke:
En av mina mest efterlängtade serieavslut i för år 2019 och förmodligen den som jag hade högst förväntningar på. Neal Shusterman är en fantastisk författare och jag imponeras verkligen av hans förmåga att jonglera mååååånga berättarröster och berättarformer. Man får (förutom berättande text) ta del av konversationsloggar, officiella uttalanden, journaler etc. Han spinner flera trådar samtidigt och det är verkligen spännande att se hur han till slut väver ihop det hela.

Vad jag dock tyckte drog ner helhetsintrycket är alla informativa tolkningar av religionen, det var alldeles för realistisk och påminde för mycket om en faktabok. Precis som i de föregående böckerna så hade jag svårt att komma riktigt nära karaktärerna, vilket är inte så konstigt med tanke på författarens berättarteknik, så känslomässigt var jag inte särskilt påverkad av berättelsen.

Arc of a Scythe är helt klart en av de mest unika och spännande YA-serierna jag har läst på länge. Älskar konceptet och författaren går verkligen all-in och får utopisamhället att kännas logiskt och trovärdigt. Ser verkligen fram emot hans nästa verk.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Mina ögon var helt torra fram tills sista meningen. Åhhhh så länge Rowan har fått vänta på Cintra! Så glad att de äntligen får en framtid tillsammans!
• Jag hade inte räknat med den lösningen på Scythe-problemet faktiskt. Trodde mer att det skulle gå i riktning mot att Scythe-orden skulle upplösas och alla skulle få leva i begränsat antal år.
• Tyckte att Goddard dog alldeles för lätt! Han förtjänar ju ett värre slut med tanke på hur han har betett sig.  

 

Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson – Pax (bokserie)

Tio anledningar till att inte flytta till Mariefred

Serietitel: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Antal böcker: 10
Utgivningsår: 2014-2018

Tycke:
Pax är bokserien för ungdomar som syntes överallt för ett par år sedan. I år har jag maratonläst nästan hela serien och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Ärligt talat så är jag både lite chockad och förtjust över hur mörk serien är. Jag är liksom van vid amerikanska ”middle grade”-böcker där allting ska vara så fluffigt. Här sparar författarna och illustratören minsann inte på krutet och bryr sig inte om vilka traumatiska upplevelser de utsätter sina karaktärer och läsare för.

För er som inte vet så utspelar sig hela serien i Mariefred och i stort sett varje bok handlar om ett nytt hot mot staden, oftast i form av ett monster. Det finns en röd tråd genom böckerna som blir tydligare ju längre in i serien man kommer. Huvudrollerna är bröderna Alrik och Viggo och deras relation är trovärdig och fin. Förutom övernaturliga delar så innehåller boken även många realistiska problem, t.ex. mobbning, föräldrar med alkoholism, vuxna som sviker barn osv. Det är dock inte bara elände i oändlighet utan det finns fina stunder om gemenskap och vänskap också. Vissa böcker är mer spännande än andra men alla håller hög kvalité. De tre sista böckerna är nästan som en enda bok i sig, jag sträckläste i alla fall dem efter varandra.

Pax är utan tvekan den mest spännande och kanske den bästa svenska serien för mellanstadieelever. Jag som vuxen tyckte om den och nu ser jag fram emot att få läsa den med Dante när han blir äldre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså Viggo dog!!! Kunde inte fatta det! Visserligen kom han tillbaka som en korp, men ändå… det är ju inte samma sak.  
• Jag önskade att träslöjd-Tomas och hans elaka son Simon skulle få ett sämre slut. Störde mig så himla mycket på dem under seriens gång.