RSS

Category Archives: 5. Fullkomligt älskar!

Böcker jag fullkomligt älskar!

Att upptäcka universums hemligheter

Två bästa vänner som växer upp och upptäcker vilka de är.

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the UniverseTitel: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Författare: Benjamin Alire Sáenz
Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012

Handling:
Aristotle, även känd som Ari, har aldrig trivts med sig själv eller med andra. Hans pappa vägrar berätta om kriget han har varit med om, ingen i familjen pratar om brodern som sitter i fängelset. Tystnad och hemligheter, det är vad som har format hans liv. Därför är han själv förvånad över hur bra han kommer överens med Dante. Dante som erbjöd sig att lära honom att simma, Dante som pratar oavbrutet i sträck, Dante som inte har några hemligheter och pussar sina föräldrar när han ser dem. Ari och Dante är så olika som de två personer kan bli. Ari är en ensamvarg, Dante är omtyckt av alla. Ändå blir de bästa vänner, tillsammans så kanske de kan upptäcka universums hemligheter och vilka de egentligen är.

Tycke:
Den här boken är så himla berörande. Vet inte om det beror på att det är sommar nu men jag har verkligen kommit in i en contemporary-fas. Och Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe är utan tvekan en av de bästa böckerna jag har läst i sommar.

Först och främst så älskar jag Dante. Det vilar något så vackert och oskyldigt över hans ärlighet. Han ljuger varken för sig själv eller för andra och det är så otroligt starkt. Ari är hans raka motsats som håller allt inom sig själv. Han vet inte själv var hans ilska och sorg kommer ifrån men han är medveten om att det inte kan vara bra. Sen tycker jag om att familjen tar så stor plats i både Dantes och Aris liv. I många ungdomsböcker så är de ju knappt med men här tar de plats och påverkar sina barns liv. Speciellt så gillar jag att relationerna känns trovärdiga och att man ser var båda Ari och Dante har fått sina egenskaper ifrån.

Precis som många andra böcker i samma genre så är det mer fokus på karaktärerna än på själva handlingen. Jag gillar dock vilken väg boken tog och att Ari och Dante inte umgicks hela tiden. Språket är fantastisk (så många minnesvärda citat!) och Aris berättarröst är så träffsäker. Jag grät när han grät, och jag grät när han inte grät också. Boken har många ljusa och mysiga scener, men det förekommer även mörkare partier.

Det jag fann negativ med boken är att den är alldeles för kort! Plus att slutet kom lite väl hastigt, mer om detta i spoilersektionen. Sen kan jag väl även tycka att Ari är lite väl deppig ibland. Även om jag förstår vad han går igenom så är det ändå tröttsamt att han hela tiden ska hacka ner på sig själv trots alla i hans närhet säger att är en fin kille.

Eftersom jag inte vill spoila den här boken för er så nöjer jag mig här. Det är en bok med många fina och trovärdiga relationer. Vill ni ha välskriven bok med sympatiska karaktärer så är den här helt perfekt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAY!!!  Ari blev tillsammans med Dante!!! Var länge sen jag hejade så helhjärtat på ett par. De är perfekta tillsammans!
  • Tyckte att slutet kom så hastigt. Det räcker liksom med en pratstund med föräldrarna för att Ari ska släppa all ångest och självhat han har burit inombords i flera år! Känns som att det gick alldeles för snabbt. Sen var det väl lite väl sammanträffande att samma kväll avslöjar Dante att han fortfarande är kär i honom och klarar inte av att bara vara kompis med honom. Så Aris personlighetsinsikt kom väldigt lägligt.

Karaktärer: +1,5 (Dante är så bra så han får ett halvt poäng för sig själv)
Berättarröst: +1
Språk: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Dante
Bästa scen eller del: Spoiler [När Dante kysste Ari för första gången]
Minnesvärt citat: To be careful with people and with words was a rare and beautiful thing.

Rekommenderar för:
Vill ni läsa en bra bok om vänskap, familj och hur det är att växa upp så plocka genast upp den här!

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om böcker där det inte händer särskilt mycket.

B9Betyg: 9/10

 

 

Tags: ,

Monstret som kommer sju minuter över midnatt

En hemsk och underbar berättelse.

sju-minuter-over-midnattTitel: Sju minuter över midnatt (eng. A Monster Calls)
Författare: Patrick Ness
Sidantal: 216
Utgivningsår: 2012 (original 2011)

Handling:
13-åriga Conor är den ensamma killen i skolan. Hans mamma är sjuk och medicinerna verkar inte hjälpa. Till råga på det så drömmer han mardrömmar, mardrömmar som är så hemska att han vaknar upp skrikandes. Snart börjar något märkligt att hända, han vaknar alltid upp 00.07 och märker hur idegranen utanför huset blir ett monster. Monstret säger att det har kommit för att berätta tre berättelser för Conor, och när de var slut skulle Conor berättar den fjärde: Sanningen.

Tycke:
Yikes, vilken bok alltså. Jag hade verkligen inga förväntningar på den här boken och så visar den sig vara helt fantastisk!

Patrick Ness känner jag tidigare igen från Tystnaden i bruset som tyvärr inte blev någon favorit hos mig. Jag klarade inte av språket och tyckte att det var jobbigt att läsa. Men i Sju minuter över midnatt är det en helt annan sak. Här visar författaren att han verkligen kan skriva. Texten flyter fram, det är stämningsfullt, vackert och poetiskt. Tillsammans med de mörka men fina illustrationerna så blir det en mycket speciell läsupplevelse.

Handlingen ska jag inte gå så mycket in på men det är sådär lagom psykologisk och mystisk. Man får inga förklaringar till vad monstret är utan det lämnas till läsarens tolkning. Detta är helt okej då det inte är vad som står i fokus. Vad jag däremot älskar är att boken är så djup och känslofull. Ju mer man lär känna Conor desto mer lider man med honom och förstår att han har problem. Många av scenerna träffade mig rakt i hjärtat och jag grät hejdlöst. Jag tror inte att jag har gråtit så mycket till en bok sedan The Fault in Our stars.

Sju minuter över midnatt är en hemsk bok, inte på grund av monstret men på grund av all sorg, saknad och osäkerhet den framkallar hos läsaren. Samtidigt så kan man inte sluta att läsa för man är helt desperat över att få veta hur berättelsen kommer att sluta. Boken är inte lång och kan läsas klart på under två timmar, men jag kan lova er att det är två timmar som ni inte kommer att glömma på ett långt tag.

Kort sagt, en bok som verkligen överraskade mig. Tror inte att det är någon spökhistoria för barn för det är den verkligen inte. Den är underbart hemsk även för vuxna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud, vad mina tårar rann när man fick veta Conors hemlighet om att han släppte taget om sin mamma i drömmen. Jag tror att alla som har haft en döende närstående kan känna sig igen i känslan av vemod, frustration och skam för att man inte orkar längre och vill bara ha ett slut. Och de sista två meningarna höll på att ta kål på mig för det var så sorgligt.

Berättarröst: +1
Språk: +1
Illustrationer: +1
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Conor och Monstret
Bästa scen eller del: När man fick veta Conors hemlighet
Minnesvärt citat: Det finns inte alltid någon hjälte i en historia. Och det finns inte alltid någon skurk heller. De flesta människor är någonting mitt emellan.

Rekommenderar för:
Ni som vill få en fantastisk läsupplevelse och få ert hjärta krossat.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte vill gråta till böcker.

B9Betyg: 9/10

 Andra versioner av omslaget

A monster calls 1A monster calls 2

 

Tags: , ,

Perfekt sommarläsning

Att vara en production designer kan nog vara det coolaste sommarjobbet någonsin!

Everything leads to youTitel: Everything Leads To You
Författare: Nina LaCour
Sidantal: 307
Utgivningsår: 2014

Handling:
18-åriga Emi är uppvuxen bland filmfantaster så därför är det inte så konstigt att hon trots sin ringa ålder jobbar med filmproduktion under sommarlovet. På samma filminspelning finns även hennes bästis Charlotte och ex-flickvännen Morgan. Av en slump hittar Emi och Charlotte ett brev från en känd filmstjärna som nyligen har dött. Brevet är adresserat till en person vid namn Caroline. Detta är början på ett uppdrag som Morgan och Charlotte har bestämt sig för att lösa. Och för Morgan kommer detta att innebära första steget mot förändringen i hennes liv.

 

Tycke:
Herregud, vilken mysig bok!!! Ja, jag måste använda tre utropstecken för så bra är den! Jag började läsa den här boken innan läggdags. Vad som skulle ha varit en lässtund på 30 min blev istället 3 timmar. Det var helt omöjligt att lägga ifrån sig den. Givetvis så kunde jag inte somna direkt efteråt utan lät scenerna från boken utspela i mitt huvud om och om igen. Man kan väl säga att jag var ganska trött på jobbet nästa dag.

Vad gör boken så bra då? Jo, för det första, allt filmproduktion! Jag älskar att författaren introducerade mig till ett yrke som jag inte alls hade bra koll på innan, nämligen production designer. Det innebär att man har ansvaret för att fixa iordning inspelningsplatserna. T.ex. skaffa möbler, möblera, pynta, ser till så att rummet speglar den känslan som scenen ska ge. Vilket coolt och kreativt jobb alltså. Jag som tycker att det är svårt att möblera min egen lägenhet skulle nog inte komma särskilt långt i den branschen men jag är klart inspirerad. Boken har även fullständigt ändrat mitt sätt att se på film. Innan tänkte jag knappt på bakgrunden men nu fokuserar jag verkligen på hur rummen ser ut.

Sedan så älskar jag även Emis personlighet och hennes passion för filmer. Hon tar sitt jobb på största allvar, är otroligt begåvad och samtidigt ändå väldigt jordnära. Från början så himlade jag en del med ögonen åt att hon inte kunde släppa Morgan trots att hon vet att Morgan inte är en bra flickvän, men Emi växte otroligt mycket och i slutet är hon den där coola och förståndiga tjejen som jag beundrar så mycket.

Alla karaktärer känns så levande och bidrar med något till handlingen. Det är även så många fina relationer i boken. Allt från familj, till vänskap och till kärlek. Verkligen uppfriskande att Emi är uppväxt i en kärleksfull familj och inte har någon tragisk bakgrundshistoria som det så ofta förekommer i andra ungdomsböcker.

Måste nämna att jag blev positivt överraskad över att Emi är homosexuell och dessutom har ett afrikanskt utseende (hon är till en fjärdedel svart). Visste inte att det är en hbtq-bok. Älskar också att författaren inte gjorde någon större grej av det utan det är hur normalt som helst. Samtidigt försöker författaren inte måla upp någon perfekt värld heller utan har med karaktärer som är emot homosexualitet. Tycker att det speglar en bra (men sorglig) bild av verkligheten.

Ojoj, jag kan nog hålla på hur länge som helst med att hylla den här boken. Det sämsta med den är att den tog slut alldeles för fort. Jag tror att det är bäst att ni läser den själv så ni förstår vad jag menar. Everything Leads To You är hittills den bästa contemporary-boken jag har läst i år. Den är helt perfekt att läsa nu under sommaren så jag rekommenderar att ni plockar upp den här på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Visste att de skulle använda Tobys hem som filminspelningsplats! Det är verkligen episkt!
  • Tycker att det är så bra och moget av Emi att inte ge efter för sina känslor och kysser Ava när hon är upprörd. Det höjde verkligen henne i mina ögon.
  • Vill så gärna läsa mer om hur det gick med filmen, Tobys reaktion när han inser att de har spelat in i hans lägenhet, Emis och Avas relation. Ahhh, saknar verkligen en epilog.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Miljö: +1
Språk: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ava
Bästa scen eller del: När de började spela in
Minnesvärt citat: “There’s still this thing that happens after you break up with someone. It barely takes any time to work. All you have to do is continue with your life, and then when you find yourself in a room with her again it’s as if you’re a different person. Maybe your posture is a little more confident. Maybe your laughter is louder. You’re wearing perfume she’s never smelled before and you have a new way of pinning back your hair. You don’t even have to say anything because your presence alone is enough to say Look at who I am without you.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en talangfull och passionerad karaktär som dessutom skiljer sig från den stereotypiska huvudrollen.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något actionfullt och spännande passar inte den här boken dig.

B9 Betyg: 9/10

Andra böcker jag har recenserat av författaren:
Inte vem som helst (eng. The Disenchantments)

Läsutmaning #25 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är homosexuell, bisexuell eller transsexuell

 

Tags: ,

Staden med himmelsk eld

Efter två års väntan är den äntligen här!

City of Heavenly FireTitel: City of Heavenly Fire
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #6
Sidantal: 725
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Sebastian har sagt att han kommer tillbaka, och nu har det blivit dags. En efter en blir institutionerna i världen attackerade och Sebastians armé av hjärntvättade shadowhunters växer. Clary, Jace och resten av shadowhunter-gänget tar sin tillflykt till Idris där The Clave inte lyssnar på deras varningar. Clary vet att hon måste stoppa sin bror till varje pris, men hur dödar man någon som numera är odödlig? Det enda hoppet de har är den himmelska elden i Jaces kropp, en farlig kraft som han inte har någon kontroll över. Kommer de att lyckas att rädda världen, eller kommer Sebastian att härska över den?

Tycke:
Vilken berg och dalbana av känslor alltså! Även om jag hade rätt så höga förhoppningar om den här boken så trodde jag aldrig att skulle bli så här berörd. En sida kunde få mig att skratta medan nästa fick mig att brista i gråt. Cassandra Clare har verkligen utvecklats mycket som författare.

Språket är avsevärt mycket bättre om man jämför med första boken och berättarrösterna är också mer distinkta. Älskar verkligen humorn och alla de sarkastiska kommentarerna. Dessutom så finns det flera hjärtekrossande scener. Så många fina relationer det finns! Gillar också hur starka alla vänskapsband är. Tjejer och killar kan faktiskt vara kompisar utan att vara kära i varandra!

Sen så tycker jag även att Clare har vävt in delarna från The Infernal Devices väldigt bra. Inte nog med det så har hon även smått introducerat hennes spinoff-serier The Dark Artifices samt The Last Hours i boken. Nu är jag ännu mer sugen på att läsa dem!

Det enda negativa jag har att säga om boken är att takten kunde vara lite seg ibland och jag tror att man kan ta bort 100 sidor och ändå inte missa något av handlingen. Dessutom så var epilogen så lång! I vanliga fall så älskar jag epiloger och kan inte få nog av dem, men här kändes den bara som att författaren inte kunde ta farväl av sina karaktärer utan bara drog på en aning för länge. En sak till är att det faktiskt är lite tjatigt med Clarys och Jace förhållande, det ska ALLTID vara något i vägen för dem, först familjen, sedan Sebastian och nu den himmelska elden.

Eftersom det är den sista boken i en serie så tar jag upp resten av mina tankar i spoilersektionen. Jag skulle nog säga att City of Heavenly Fire är min favoritbok i serien och den avslutar serien på ett mycket bra sätt. Ni som har följt serien kommer inte att bli besvikna.

Och just det ja, det är inget krav men jag rekommenderar STARKT att ni avslutar prologserien The Infernal Devices innan ni ger er i kast med den här boken för annars så missar ni en massa referenser (och även får stora spoilers om hur prologserien slutar). Rekommenderar också att ni läser novellsamlingen The Bane Chronicles får att få veta mer om vissa karaktärer i boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tessa och Jem!!!!!!!!! Åh, vad härligt det var att se dem tillsammans! Och att Clary hade blivit döpt efter Tessa var så fint! Höll på att gråta varje gång Jem berättade om hur mycket han saknade Will. Förresten, vem är anden som skyddade Londons institut? Är det Jessamine? 
  • Alltså Sebastian/Jonathans död. Har nog aldrig gråtit lika mycket till en ondings död. Jordan brydde jag mig inte särskilt mycket om men däremot så berörde Ralphaels död mig. Gillade ju honom när efter att läst hans historia i The Bane Chronicles. Så sorgligt att han har förlorat sin familj, sen Ragnor och till sist valde han Magnus liv före sitt eget.
  • Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att Clary och gänget kom så lindrigt undan. De dödade i stort sett Sebastian utan några uppoffringar (jag menar då att inga huvudroller dog) och sen kom de därifrån i utbyte mot att Simon blev en vanlig människa utan minnen. Simon vill ju inte ens vara en vampyr så för honom är det ju en önskan som går i uppfyllelse. Och sen så verkar han ju kunna bli en shadowhunter så egentligen så har de inte förlorat särskilt mycket.  Magnus farsa är ju ganska schysst ändå hah.
  • Isabels dröm fick mig att storgråta, sen kom Alecs dröm och fick mig att gapskratta. Åh gud, hans och Magnus dialoger om trekanten med Jace.
  • Alltså… har  Jace med sig kondomer till demonvärlden? Det är ju bra att han och Clary skyddar sig och allt men seriöst, de är på väg ner till demonernas värld och han har kondomer med sig? Haha.

Handling: +1
Spänning: +0,5
Karaktärer: +1
Dialoger: + 1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja! Men jag säger Simon för han är en underbar vän.
Bästa scen eller del: Helt omöjligt att välja ju, men de scener som berörde mig mest var [Jonathans död, Telefonsamtalet till Simon efter att han har tappat minnet, när Clary mötte Tessa, Isabelles dröm, Alecs dröm, när Alec tackade Jace för att se honom]
Minnesvärt citat: Här är det verkligen helt omöjligt att välja ett eftersom det finns så många underbara dialoger.

Jace shrugged. ”Guys don’t let other guys keep calling other guys. Okay,that came out wrong. Friends don’t let friends keep calling their exes and hanging up. Seriously. You have to stop.”

”Is that,” Isabelle said in a low, amazed voice, ”Brother Zachariah? When did he get hot?”

Emma felt her heart turn over. ”Jules, being parabatai is a big deal,” she said. “Its – it’s forever.”
He looked at her, his face open and guileless. There was no trickery in Jules, no darkness. ”Aren’t we forever?” he asked.

Rekommenderar för:
Ni som har läst alla Clares tidigare böcker.

Rekommenderar inte för:
Tja… ni som inte vill ha en avslutning på serien?

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls
6. City of Heavenly Fire

Extraböcker:
Shadowhunters and Downworlders: A Mortal Instruments Reader
The Shadowhunter’s Codex

Läsutmaning #9 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är av änglablod

 

Tags: , ,

Tahereh Mafi sätter mig i brand!

En avslutning man inte kan få nog av!

Sätt mig i brand!Titel: Sätt mig i brand!
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #3
Sidantal: 364
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar förekommer i handlingen.

Handling:
Återetablissemanget har slagit ut rebellerna och tillsammans med dem har allt hopp om en revolution dött. När Juliette vaknar upp så förstår hon inte hur kan fortfarande vara vid liv. Överstebefälhavaren sköt henne med Warner räddade henne. Juliette är arg, hon är trött på att vara den hjälpsamma flickan som är livrädd för sina krafter. Hon har redan förlorat så mycket och hon tänker inte längre vara passiv. Den här gången tänker hon slåss tillbaka och krossa Återetablissemanget.

Tycke:
Åh gud, jag vet inte ens var jag ska börja. Den här boken är helt fantastisk! Vackert språk, bra handling, sympatiska karaktärer och det viktigaste av allt, den innehåller Warner!

Så himla underbar Warner är i den här boken! Jag menar, han har alltid varit min favoritkaraktär i serien men efter den här boken är han min favoritkaraktär all-time. Älskar verkligen alla scener med honom. Tahereh Mafi är ett geni som har lyckats skapa en så komplex karaktär som honom. Och alla nya sidor som man fick se av honom i den här boken, så swoonig!

Förutom Warner så är Juliette också riktigt bra. Nu har hon äntligen slutat tycka synd om sig själv utan accepterar sina krafter och tänker använda dem för att slå tillbaka. Himla kickass hon är alltså! Och Kenji är också helt underbar. Han växte otroligt mycket i mina ögon i den här boken och jag älskar det platoniska förhållandet mellan honom och Juliette. Däremot så tycker jag att Adam bara är jobbig, har aldrig gillat honom, och han vinner inte direkt några poäng hos mig i den här boken heller.

Mafis språk är alldeles perfekt. Det gestaltar Juliettes sinnesstämning och känslor så bra att det är helt omöjligt att inte leva in i berättelsen. Dialogerna är också väldigt bra skrivna och boken fick mig både att skratta rakt ut och gråta flera gånger. Och yikes, vilka välskrivna kyss/sexscener. Med andra böcker så brukar jag i vanliga fall skumma förbi dem för jag brukar uppfatta dem som rätt sliskiga. Men Mafis språk får dem att bli något konstnärligt vackert och elektriskt sensuellt. Jag är verkligen imponerad!

Det enda jag tycker är negativ med boken är att den är alldeles för kort! Slutet kom för snabbt och jag hade gärna läst 400 sidor till. Jag vill ha en epilog! Jag vill läsa mer om Warner! Snälla Mafi, en spinoff-serie tack!

Kort sagt, en fantastisk avslutning på en väldigt bra serie. Läs och bli förförd av Tahereh Mafis språk.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES! Juliette valde Warner!!! Så himla lycklig jag är!
  • Jag trodde faktiskt att det skulle bli Warner som dödar sin pappa. Han har ju haft sina daddy-issues och det skulle kännas som en bättre avslutning ifall han äntligen kunde möta sin far. Slutet kom ju alldeles för snabbt!
  • Åh gud, när Warner upptäckte att sin mamma hade dött. Den scenen gjorde mig till ett känslomässigt vrak.
  • Samtidigt som jag kan förstå Adams ilska och att han är sårad så tycker jag att han är så orättvis. Han ger inte ens Juliette en chans att förklara sig utan går till angrepp hela tiden. Bara rätt åt honom att Juliette valde Warner.

Karaktärer: +1
Warner: +1
Språk: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Warner
Bästa scen eller del: Alla scener med Warner
Minnesvärt citat:
”Nej”, säger jag. ”Det gör jag inte. Och jag vill att du ska veta det. Jag försöker inte fixa dig – jag tror inte att du behöver fixas. Jag vill inte göra om dig till någon annan. Jag vill bara att du ska vara dig själv. För jag tror att jag känner den du verkligen är. Jag tror att jag har sett honom.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha fantastiska karaktärer och vackert språk.

Rekommenderar inte för:
Tja… egentligen ingen. Har man läst de två första böckerna i serien så lär man ju läsa den här också.

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. Rör mig inte! (eng. Shatter Me)
2. Rädda mig inte! (eng. Unravel Me)
3. Sätt mig i brand! (eng. Ignite Me)

Extraböcker:
1.5. Falla sönder (eng. Destroy Me)
2.5. Bryta sönder (eng. Fracture Me)

Läsutmaning #4 – Läs en bok vars titel består av 4 ord

Andra versioner av omslaget
Ignite Me (Shatter Me #3) av Tahereh Mafi

 

Tags: , ,

Ät lite metall och lär dig att trolla!

Episk fantasy när den är som bäst.

MistbornTitel: Mistborn: The Final Empire
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #1
Sidantal: 672
Utgivningsår: 2006

Handling:
Det stora kungadömet The Final Empire är ett orättvist rike där den onda och allsmäktiga Lord Ruler härskar. Medan adelsmännen lever i lyx så behandlas resten av befolkningen som djur. Vin är en 16-årig gatuflicka som har blivit förrådd av sin bror och tvingas jobbar för en tjuvliga för att betala av skulden. Hon har överlevt genom att alltid hålla sig i utkanten och att aldrig dra till sig uppmärksamhet. Men när en grupp märkliga personer tar kontakt med henne och den karismatiska ledaren Kelsier berättar för henne om att hon är en mistborn – en person som kan använda magi tar Vins liv en ny vändning. Från att vara ett misshandlat gatubarn är hon nu med i gänget som planerar att störta den odödliga Lord Ruler.

Tycke:
Såååååååå bra! Det är väl vad man kan säga om den här boken. Brandon Sanderson gör en verkligen inte besviken och denna bok bevisar bara vilken fantastisk förmåga han har när det kommer till att skapa magisystem. Jag kommer inte att gå inte på det i detalj men magin här är som en strategi istället för något hokuspokus. I många andra fantasyböcker tenderar ju magi att vara något allsmäktigt vapen utan några begränsningar. Här blir det mycket mer intressant när det finns tydliga regler för vad man kan och inte kan göra!

Karaktärerna är väldigt bra också. Huvudrollerna Vin och Kelsier är komplexa båda två och jag gillar bådas karaktärsutveckling. Jag tycker också mycket om lärling/vän-relationen mellan dem. Resten av bikaraktärerna är också färgstarka. Till en början kan det kännas en aning överväldigande när en massa namn introduceras men när man väl fortsätter att läsa så är det inga problem att komma ihåg vem som är vem. Dialogerna är smarta, roliga och personliga. Älskar alla de gånger tjuvligan hade möte. Det finns så många karaktärer att gilla, till och med Lord Ruler är rätt intressant när man väl får veta mer om honom.

När det kommer till handlingen så är det ett stort gillande också! En tjuvliga som ska bryta sig in hos The Dark Lord. Hahah, vilken idé! Även om det inte är superspännande hela tiden så lyckas boken hålla mig trollbunden från början till slutet. Och slutet gahhhh, de sista 100 sidorna både krossade mitt hjärta och gav mig andnöd för det var konstant action. Och alla tvisterna!!! Längesen jag läste en bok som gav mig ett så tillfredsställande slut trots att det är FÖRSTA boken i en serie!

Eftersom jag inte vill avslöja för mycket av boken och vill låter er själva upptäcka hur fantastisk den är så nöjer jag med den spoilerfria recensionen här. Säger bra en sak, har ni inte läst något av Brandon Sanderson så har ni verkligen missat något!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Trodde inte mina ögon när jag läste om Kelsiers död. Nooooooooo! Och så var det hans plan hela tiden, att han skulle bli en odödlig symbol för revolutionen. Åhhh, Kelsier, du krossade mitt hjärta!
  • Älskar verkligen Vins karaktärsutveckling, från en superskraj gatuflicka till en kickass mistborn. Så himla coolt när hon bestämde sig för att döda Lord Ruler. Och Rend! Hatade honom i början men när man fick veta att han aldrig förrådde Vin så gillade jag honom nästan, men ändå… han hade väl inte behövt misshandla henne. Enda negativa jag kan komma på är att Vin föll för Elend så himla lätt och snabbt. Hon litar ju inte på någon! Sen får hon syn på honom en gång och tycker att han är speciell… instalove varning där…
  • Shit, hade verkligen inte väntat mig att Lord Ruler egentligen var Rashek. Den där loggboken var intressant!
  • Känns lite konstigt att Elend blev kung, han är ju superung! Ahh, är supernyfiken på hur hans och Vins förhållane kommer att utvecklas.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Miljö/magisystem: +1
Tvister: +1

Mest intressanta karaktär: Vin men Kelsier kommer på en stark 2:a!
Bästa scen eller del: Sista 100 sidorna!
Minnesvärt citat:
“What? Is that boy crazy?”
“Most young men his age are somewhat crazy, I think,” Sazed said with a smile. “However, this is hardly unexpected. Haven’t you noticed how he stares at you when you enter a room?”
“I thought he was just creepy.”

Rekommenderar för:
Vill du läsa en riktigt bra episk fantasy med ett superintressant magisystem samt oväntade tvister så måste du plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om bra böcker eller tegelstenar.

B10Betyg: 10/10

Läsutmaning #38 – Läs en bok ur genren episk fantasy

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3.The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

Mistborn alt 1Mistborn alt 2Mistborn alt 3

 

Tags: , ,

Med svärmen kommer slutet

En av de bästa serieavslutningarna jag har läst!

HordeTitel: Horde
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #3
Sidantal: 422
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från föregående delar i serien kan förekomma.

Handling:
Monstren utanför staden blir allt mer aggressiva och Salvations enda hoppa ligger på att Deuce, Fade, Stalker och Tegan lyckas hämta hjälp. Efter en farlig färd når gänget äntligen militärbasen Soldier’s Pond och till deras överraskning så får de förstärkning. Men drygt 40 personer hjälper inte särskilt mot tusentals blodtörstiga varelser och blodbadet var oundvikligt. Som den jägarinna Deuce är vet hon att det inte hjälper att fly, om de ska ha någon chans att vinna kriget så måste människorna börja attackera tillbaka. Hon behöver en armé, men vilka skulle lyda order och följa efter en 16-årig flicka? Tiden börjar rinna ut för mänskligheten, nu gäller det verkligen att slåss eller bli uppäten.

Tycke:
OMG! Vilken himla bra avslutning till en väldigt bra serie. Jag älskar farten i Enclave, gillar karaktärsutvecklingen (förutom Fades) i Outpost och i Horde binder författaren det ihop helt magnifikt.

För det första, Deuce är så fantastisk. Det är svårt att tänka sig att hon bara är 16 år för hon är så stark, modig och kickass. Fade sjönk ganska mycket i förra boken men han blev mycket bättre i denna. Tegan växte riktigt mycket i mina ögon också och Stalkers utveckling är underbar. Jag älskar både de gamla och nya karaktärerna så himla mycket att jag inte ville att boken skulle ta slut.

Takten är perfekt, inte för långsamt och inte för snabbt. Trots att boken är över 400 sidor så kändes den väldigt kort. När jag väl började läsa ville jag aldrig sluta och klarade inte heller av att läsa den på tåget för jag var alldeles för känslomässigt involverad i karaktärerna. Att sitta och snyfta på tåget är ju faktiskt ganska pinsamt så det undviker jag helst.

Slutet är nog bland det bästa jag har läst på ett bra tag. Jag älskar att Aguirre inte rusar igenom saker utan ta tid och sidor för att ge läsaren ett riktigt ordentligt slut. När den sista sidan var vänd var jag helt utmattad av alla tårar jag har fällt.

Det enda som hindrar boken från att bli en fullpoängare är faktiskt den romantiska aspekten, eller rättare sagt – Deuce och Fades relation. Jo, visst, några av de saker de säger är himla romantiska och fick mig att swoona. Men jag tyckte att det blev så upprepande och för cheesy med alla ”Du är för bra för mig”, ”Jag skadade dig”, ”Är du säker på att jag är rätt för dig?”

Kort sagt, en superbra avslutning på en superbra serie. Har du inte läst Enclave än så är det hög tid att du gör det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tycker väldigt mycket om upplösningen med att de samarbeta med Uroch. Känns ganska troligt att mutanterna blir mer civiliserade och jag gillar det!
  • OMG, Stalkers död!!! Kunde knappt tro att det var sant. Väntade hela tiden på att de skulle upptäcka att han inte var död. Grät halvt ihjäl mig. Även om han har gjort massor av hemska saker i sitt liv så har han ändrats så mycket. Åh, väntade mig verkligen inte att han skulle offra sig liv för Tegan. Men det visar bara hur skulden har kommit ikapp honom och vilken bra människa han var innerst inne.
  • Kan även säga att mina ögon var i stort sett konstant fuktiga efter Stalkers död, nära slutet rann dem konstant. Äntligen får Deuce och Fade ett fredligt liv. Epilogen var perfekt.
  • Kul att man fick se Thimble och Stone, misstänkte att de skulle dyka upp eftersom man fick läsa om hur de flydde i Endurance.
  • Himla kul att Morrow berättar Harry Potter för gänget i baren. Och kul fakta att Fade är rysk.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +1
Handling: +1
Trovärdighet: +0,5

Mest intressanta karaktär:
Deuce och Stalker!
Bästa scen eller del: Spoiler [Har så många scener jag gillar, Stalkers död, när Mamma Oakes sydde deras flagga, slutet]
Minnesvärt citat: Var längesen jag hittade en bok med så många citat som jag gillar så jag tar med två 🙂

I have your back. Not when it’s easy. All the time.

Later, you can fall apart and I’ll pick up the pieces, but right now, you have to be strong.

Rekommenderar för:
Vill du ha en spännande och välskriven berättelse med en kickass hjältinna är den här serien perfekt!

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om död och läskiga monster så ta inte upp den här!

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance

Läsutmaning #60 – Läs en bok där omslaget inte visar några levande varelser

 

Tags: , ,

Dags att återvända till de älskade sagorna!

En bok som får dig att se välbekanta karaktärer i ett nytt ljus.

Chris Colfer's THE LAND OF STORIESTitel: The Enchantress Returns
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #2
Sidantal: 517
Utgivningsår: 2013

Handling:
Det har nu gått ett år sedan tvillingarna Connor och Alex räddade The Land of Stories. Tillbaka i sin vanliga vardag kan de ibland inte tro att det finns ett riktigt sagoland någonstans därute. Just när de minst anar det försvinner deras mamma. Inom loppet av ett par timmar får de reda på att hon har blivit kidnappad till sagolandet och att féerna gör sitt bästa för att leta efter henne. Hur mycket tvillingarna vill hjälpa till så hade de blivit beordrade att stanna kvar i sin värld. Men hur kan de inte göra något när deras mamma är borta. Att bryta mot regler eller ej, de måste hitta ett sätt att ta sig till sagolandet och rädda henne innan det är för sent!

Tycke:
Chris Colfer är så himla begåvad! Första boken The Wishing Spell är väldigt bra men uppföljaren visar sig vara ännu bättre!

Jag älskar den här boken! Den har både fått mig att skratta högt och gråta som ett litet barn. Jag älskar den oväntade tolkningen av alla välbekanta sagokaraktärer. Åhh, Mother Goose är verkligen en ny favorit, jag kommer aldrig att kunna se Mona Lisa på samma sätt igen. Och Rumpelstiltskin!!! Ihhhh, vilken bra och intressant vinkel på hans historia!

Både Connor och Alex känns mognare vilket är super. Även om ingen av dem är särskild dugliga i strid så väger deras snabbtänkthet och mod upp det. Tillsammans med Red, Jack, Goldilocks och Froggy så utgör de verkligen ett härligt gäng. Speciellt dialogerna mellan Red och Goldilocks är så roliga.

Enda anledningen till varför boken inte fick full pott är för att början var ganska seg. Jag kom inte in i handlingen förrän efter 90 sidor vilket är en ganska lång startsträcka för att vara en middlegrade-bok. Sedan är handlingen rätt så upprepande med att de reser omkring och samlar artefakter. Visst, jag uppskattar äventyren men det är en aning enformigt.

Förutom att vara bra så är även The Enchantress Returns en av de finaste böckerna jag äger. Inte nog med att omslaget är oerhört läcker, varje kapitel pryds dessutom av en vacker illustration. Och som om det inte räcker så finns det även en väldigt fin och färgglad karta över sagolandet. Blir så glad bara genom att bläddra i den!

Har ni inte läst den här serien så tycker jag verkligen att ni ska plocka upp första boken. Om ni var någorlunda intresserad av klassiska sagor när ni var små så kommer The Land of Stories både att kännas fräsch och nostalgisk på samma gång.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Buhhhh, vad jag grät över Rumpelstiltskin död. Han ville ju bara hålla på med växter istället för stenar och så blev han utskrattad på grund av det. Sen försöker han gottgöra sitt misstag under resten av sitt liv men det är ingen som vill se hans goda sida. Så orättvist att han måste dö för att hans familj ska förstå.
  • Grät också väldigt mycket när tvillingarna skiljdes åt. Även om man vet att det kommer två böcker till i serien och att de med största sannolikhet kommer att få återse varandra så var det ändå hjärtekrossande.
  • Ahh Ben! Vilken romantisk man som reser till en annan värld för att rädda sin blivande familj!
  • Haha, Red är så himla irriterande och rolig på samma gång.

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Fantasivärld/Miljö: +1
Karaktärer: +1
Slut: +1

Mest intressanta karaktär:
Mother Goose och Rumpelstiltskin
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: Always have a plan B and a friend with bail, and you are guaranteed to never fail.

Rekommenderar för:
Älskar ni sagor så kommer ni att älska den här boken!

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om mindre logiska böcker så kanske den här inte faller dig i smaken.

B9Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Titel ej bestämd

Läsutmaning #53 – Läs en bok av en författare som var högst 25 år då boken publicerades

 

Tags: , ,

Nyckeln till slutet i Engelsfors

Den mest efterlängtade svenska boken i år har äntligen blivit läst!

NyckelnTitel: Nyckeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsforstrilogin #3
Sidantal: 806
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Slutstriden är nära! De utvalda står nu inför den viktiga striden men hur ska de kunna förhindra demonernas intrång när de inte ens är fulltaliga? Dessutom så brottas var och en av dem med egna personliga problem som aldrig verkar ta slut. Kärleksband knyts och hjärtan krossas, oskyldiga liv släcks och ondskans makter är större än någonsin. Kommer de utvalda att lyckas eller kommer den lilla staden Engelsfors att innebära början på världens undergång?

Tycke:
Nyckeln kom ut mitt under NaNoWriMo och det är minsann ett under att jag lyckades hålla mig till min dagliga kvot av skrivna ord, för när man väl började läsa så var det svårt att sluta.

Mats och Sara har verkligen hittat den perfekta balansen mellan övernaturligt och realistiskt. Relationsutvecklingen mellan vänner, kärlekspar och föräldrar är minst lika intressant som de magiska förmågorna. Jag älskar också att alla utvalda känns levande och har distinkta berättarröster. Jämför man dem med hur de var i första boken så märker man verkligen karaktärsutvecklingen.

Författarna har även lyckats med konststycket att få till konstant spänning trots att boken är på över 800 sidor! Det är minsann ingen lätt bedrift. Jag störtgillar början och älskar slutet. I mitten så störde jag mig otroligt mycket på Linneas beteende. Hon är ju värre än Ida när hon var som värst! Även Minoo sjönk en del i mina ögon under mittenpartiet men hon tog igen sig i slutet. Vanessa och Anna-Karin är personerna som jag bara gillar mer och mer för varje bok. Speciellt Vanessa gillar jag supermycket för hon är den starkasta av dem rent mentalt.

Boken innehåller både sorg och humor och fick mig både att skratta och att gråta. Allting vävs ihop på ett snyggt sätt och jag är mycket nöjd över hur säcken knöts ihop. Jag tror att jag redan har sagt det tidigare men Engelsforstrilogin är min absoluta favorit när det kommer till svenska ungdomsböcker, eller svenska böcker för den delen.

Det är svårt att skriva om sista delen i en serie utan att avslöja för mycket så jag nöjer mig med den spoilerfria delen här. Kort sagt så är Nyckeln en fantastisk avslutning på en väldigt bra serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde först att Minoo skulle offra sig själv i slutet för att utplåna beskyddarna. Tänkte att de andra aldrig skulle kunna döda henne så hon väljer att bli offret precis som Matilda gjorde. Blev faktiskt ganska förvånad när alla valde att det skulle bli mycket magi i världen istället. Och shit att de har varit borta i 8 månader! Är så nyfiken på vad som kommer att hända.
  • Men stackars Viktor! Hans död kändes så abrupt. Hade hoppats på att han skulle klara sig.
  • Satt och gapflabbade när Minoo och de andra tjejerna diskuterade om Viktors sexliv, haha, så himla roligt. Sen tyckte jag även att det var rätt kul när alla i skolan började säga sina tankar högt. Scenen med de tre lärarna höll på att ta död på mig fast de sa bara en mening var. Annars är favoritscenen när Anna-Karin tvingade Erik att bekänna sitt brott. Äntligen åkte han fast!
  • Bara jag som tyckte att det var svinigt av Minoo att lämna Gustav efter att de hade haft sex? Känns ju nästan som att hon utnyttjade honom. Tänk om det hade varit ombytta roller. En kille kommer till sin tjej och ligger med henne, sen sticker han utan att säga att de aldrig kommer att ses igen.
  • Är verkligen glad över det inte blev en så stor grej av Olivia, hon var ju redan jobbig i andra boken. Tur att hon dog så snabbt i den här hehe.
  • Störde mig otroligt mycket på Linnéa som är så himla destruktiv och feg. Fattar inte hur de andra orkar med henne. Tyckte att hon och Vanessa passade så bra tillsammans i början men sen när hon blev så negativ så tyckte jag inte att hon förtjänade Vanessa. Tyckte även att det var dåligt gjort av Minoo som lät sig styras så lätt av Walter, fast i slutändan så var det väl en del av planen så det var väl okej.

Spänning: +1
Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1

Mest intressanta karaktär:
Felix, Viktor, Vanessa och Anna-Karin
Bästa scen eller del: Rättegången
Minnesvärt citat:
”Det är nåt med det här som inte stämmer.”
”Det skulle kunna vara Engelsfors slogan”, säger Minoo

Rekommenderar för:
Alla som gillar att läsa urban fantasy med en bra mix av vardagsskildring

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte första och andra boken så är det inte lönt att fortsätta.

B9Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
1. Cirkeln
2. Eld
3. Nyckeln

Extraböcker:
2.5. Berättelser från Engelsfors

 

Tags: , ,

Omläsning av Harry Potter

Är den lika bra som första gången jag läste den?

 Harry Potter

 

Titel: Harry Potter and the Sorcerer’s Stone
Författare: J. K. Rowling
Serie: Harry Potter #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013 (original 1997)

Obs! Recensionen innehåller spoilers, har du inte läst Harry Potter får du skylla dig själv 😀

Handling:
Skippar handlingen då de flesta redan vet vad den handlar om.

 

 

Tycke:
Jag minns fortfarande första gången jag läste Harry Potter. Mina föräldrar och jag (då 13 år) var på besök hos några bekanta i Stockholm. Det fanns inga andra barn i huset så jag hade det ganska tråkigt. Såg en bok ligga på deras soffbord och i brist på annat så plockade jag upp den. Det tog inte många minuter innan jag var helt fast. När det var dags att sova låtsades jag lägga mig, väntade tills alla hade somnat, smög ut till vardagsrummet, tände en liten lampa och läste boken i det svaga skenet tills det blev ljust igen. Jag läste tills hela boken var slut och inte ens då ville jag lägga mig för jag kunde inte sluta tänka på trollkarlsvärlden.  Det var min första erfarenhet av Harry Potter, och den allra första boken som fick mig att stanna uppe halva natten för att läsa klart.

Med det sagt så vet ni nu att Harry Potter kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. När jag såg hur himla snygg den nya utgåvan är så var det ingen tvekan om att jag skulle köpa hem boxen. Nu är den första boken av serien omläst och det här är vad jag tycker om den.

Myyyyyysig! Hela boken är så full av nostalgi att mina ögon tårades hela tiden trots att inga sorgliga saker hände. Blev t.ex. helt förstörd när jag läste om hur Harry träffade tvillingarna och Ron första gången för jag kunde inte låta bli att tänka på vad som kommer att hända i de sista böckerna. Jag brukar undvika omläsningar för överraskningsmomenten för mig är väldigt viktig i en bok så en omläsning blir aldrig lika bra som första gången. Harry Potter är dock fortfarande väldigt bra på grund av nostalgin och för att jag praktiskt taget är uppväxt med den.

Om jag ska vara helt ärlig så skulle jag förmodligen inte alls ha gillat boken lika mycket om jag hade läst den för första gången idag. Början är ganska seg och det hinner gå en tredjedel av boken innan Harry kommer fram till Hogwarts. Själva skyddet för Den vises sten är ju lite halvt löjligt. Det hela är ju verkligen uppbyggt för att någon SKA klara av kluringarna. Typ i den första utmaningen testar vi kunskapen för växter, i den andra hur väl du flyger en kvast, i den tredje hur bra du spelar schack osv. Det är väl ändå tänkt att INGEN ska hitta stenen. Varför ens fixa kluringar som man kan klara av?

Nåja, allting blir ju sämre om man ska granska med kritiska ögon. Dessutom så har det kommit många andra berättelser som påminner om Harry Potter så man har ju tröttnat en del. Jag älskar som sagt fortfarande Harry Potter och Den vises sten men bara inte till samma besatta grad som när jag var tretton år gammal. Ser mycket fram emot att läsa om resten av böckerna!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +1
Nostalgi: +1

Mest intressanta karaktär: Draco Malfoy
Bästa scen eller del: Sorteringen
Minnesvärt citat: “It takes a great deal of bravery to stand up to our enemies, but just as much to stand up to our friends.”

Rekommenderar för:
ALLA

Rekommenderar inte för:
Det finns INGA ursäkter för att inte läsa Harry Potter!

B9Betyg: 9/10 (omläsning, 10/10 då jag läste den för första gången)

Andra böcker i serien:
1. Harry Potter and the Sorcerer’s Stone
2. Harry Potter and the Chamber of Secrets
3. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
4. Harry Potter and the Goblet of Fire
5. Harry Potter and the Order of the Phoenix
6. Harry Potter and the Half-Blood Prince
7. Harry Potter and the Deathly Hallows

Extraböcker:
0.5. Harry Potter: The Prequel 

 

Tags: , ,