RSS

Category Archives: 5. Fullkomligt älskar!

Böcker jag fullkomligt älskar!

X-men som unga eliter

När ljuset inte kan besegra mörkret.

The Young ElitesTitel: The Young Elites (sv. Den unga eliten)
Författare: Marie Lu
Serie: The Young Elites #1
Sidantal: 355
Utgivningsår: 2014

Handling:
Blodfebern krävde många offer, båda unga och vuxna. De barn som återhämtade sig från sjukdomen blev märkta för livet och kallas för malfetto, och bland dem finns det individer som fick övernaturliga krafter, de unga eliterna.

Adelina förlorade sitt öga i blodfebern och hur mycket hennes far önskar så är hon bara en vanliga malfetto utan magiska förmågor. Under en flykt från ett olagligt och påtvingat giftermål blir hon jagad av sin far, och i stundens hetta vaknar hennes krafter och fadern dör. Adelina får en ny chans till livet när hon blir räddad av The Daggers society, ett hemligt sällskap bestående av unga eliter och har som mål att störta regeringen. Men kommer Adelina att platsa in bland dem? Eller kommer hon att välja sin syster framför sina nya kamrater?

Tycke:
Marie Lu är författaren som imponerade stort på mig med Legend-serien. Jag har varit nyfiken på The Young Elites sedan jag fick höra talas om den. Och ja, den är lika bra som den verkar vara.

Jag älskar att författaren har tagit ett beprövat koncept (ungdomar med magiska förmågor är inte direkt sällsynta i YA-genren) och gjort något nytt av det. Istället för den typiska goda hjälten så har vi Adelina som har en stor kraft men också en stor mörker. Det finns inga helonda eller helgoda karaktärer vilket höjer boken enormt i mina ögon. Och snacka om att Lu har fått till swooniga killkaraktärer, Enzo, Rafaelle och till och med Teren. Ge mig en filmatisering tack, eller en manga/anime-version! Och det är inte bara karaktärerna som är bra, utan deras relationer med varandra är minst lika intressant.

Sen så gillar jag miljön och att berättelsen utspelar sig i en värld som påminner om renässansen. Alla vackra dräkter, masker och samhällsstruktur. Jag uppskattar också att alla inte är heterosexuella och att det inte är någon big deal.

Handlingen är också suverän. Jag trodde att jag visste hur boken skulle sluta men nej, det är så många tvister i den sista tredjedelen. Jag har verkligen inte den blekaste aning om vad som kommer att hända med Adelina och resten av karaktärer.

Det enda negativa jag har att säga om boken är att den tog slut för fort. Även om den inte slutar i en cliffhanger så kände jag ett stort NEJ när jag hade nått sista sidan. Gahh, hur ska jag orka vänta tills nästa bok som varken har fått titel eller utgivningsdatum?

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Ojoj, hade inte väntat mig att Adelina skulle döda Dante, och definitivt inte att hon skulle döda Enzo. Men detta höjde verkligen boken i mina ögon för att det var oväntat och för att det verkligen visade att Adelina inte har kontroll över sin mörka sida.
  • Så Violetta är också en elit, och dessutom den som har pressat tillbaka Adelinas krafter! Hade inte väntat mig det heller. Jag trodde att Adelina skulle bli ännu mer arg på Violetta när hon fick reda på det, men å andra sidan så ville Violetta bara skydda henne och sig själv. Gillar deras syskonkärlek!  
  • Gillar bromancen mellan Enzo och Rafaele. Jag antar att Enzo kommer att bli återuppväckt men på sätt så hoppas jag inte det. Att Enzo dog var ju en av de mest överraskande tvisterna i boken, känns lite billigt att han kan komma tillbaka i livet.

Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1
Miljö: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Rafaelle
Bästa scen eller del: Spoiler [När hon dödade Enzo, var så oväntat för mig]
Minnesvärt citat: “Be true to yourself. But that’s something everyone says and no one means. No one wants you to be yourself. They want you to be the version of yourself that they like.”

Rekommenderar för:
Vill du ha en oförutsägbar bok med komplexa karaktärer med olika övernaturliga förmågor har du hittat rätt!

Rekommenderar inte för:
Möjligen så passar den här inte för er som vill ha rättvisa karaktär som alltid kämpar för godheten.

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. The Young Elites (sv. Den unga eliten)
2. The Rose Society
3. Titel ej bestämd

goodreads add

Advertisements
 

Tags: , ,

Vem är tidsålderns hjälte?

Ett episkt slut till en episk serie!

The Hero of AgesTitel: The Hero of Ages
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #3
Sidantal: 748
Utgivningsår: 2008

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Världens ände är nära. Kraften som Vin släppte loss håller på att förgöra mänskligheten och i en desperat kamp reser Elend och Vin runt i riket för att samla på sig ledtrådar om hur den kan stoppas. Vin har accepterat sitt öde som ett vapen men Elends nya roll som tyrann tynger honom mer än vad han medger. Samtidigt har Sazed tappat tron och vet inte hur han någonsin ska kunna hitta meningen med livet. Alla kämpar mot egna problem och mot jordens undergång. Men kommer deras krafter och hårda arbete att räcka? Hur kan människor vinna mot en gud som vill förgöra en?

Tycke:
Så var den episka sagan slut. Mistborn-serien har sannerligen bjudit på en minst sagt oförglömlig resa och det känns så tråkigt att man inte längre kommer att få åka på nya äventyr med Vin, Kelsier, Elend, Sazed och Tensonn.

Vin och Kelsier har jag alltid tyckt är de starkaste karaktärerna sedan bok 1 men både Elend och Spook växte rejält i mina ögon i den här boken. Speciellt Elends karaktärsutveckling är både mäktigt och hjärtekrossande på samma gång. Han har insett att han inte längre kan vara den naiva pojken som vill ha ett lyckligt slut för alla, nu är han snarare en tyrann som tvingar till sig makt, precis det som han alltid har avskytt. Åhh, vill bara krama och trösta honom.

Stämningen är betydligt mörkare än i de andra böckerna och man är verkligen rädd om karaktärerna. Det är omöjligt att förutspå hur boken kommer att sluta och trots det höga sidantalet så slukade jag boken på två dagar för det var så spännande. Speciellt de 150 sista sidorna, trodde att jag skulle få andnöd vid vissa scener.

Brandon Sanderson har knutit ihop säcken väldigt snyggt, man får svar på alla sina frågor och mer därtill. Nu i efterhand inser man hur mycket ledtrådar han redan har lagt ut i första boken och det är verkligen imponerande hur ihopvävt böckerna är.

Det enda negativa jag har att säga är väl att jag trots allt är lite besviken över slutet. Missförstå mig inte, det var himla mäktigt. Men jag har knutit så många känslomässiga band till karaktärerna att jag tyckte att fleras slut inte var tillräckligt. De fick inte vad de förtjänade och det är så orättvist, men det är väl så det är i verkliga livet också.

Allt som allt, ett hejdundrandes avslut till en alldeles fantastisk serie. Om ni är den minsta intresserad av episk fantasy så rekommenderar jag starkt att ni plockar upp denna. Och ifall ni inte vill läsa på engelska så är det inga problem för första boken kommer snart ut på svenska!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Slutet känns både onödigt sorgligt och överlyckligt på samma gång. Vin och Elend dog utan att få se den nya världen. Och deras död kändes ärligt talat inte särskilt känslosamt då det hände, men efteråt när man såg dem ligga på ängen hand i hand var det hjärtekrossande. Däremot så tyckte jag att det var så bra att Sazed blev den nya guden.
  • Älskar Spooks delar och han blev en av mina favoritkaraktärer i den här boken, men nu när jag tänker efter så påverkar han ju knappt huvudberättelsen (hans meddelande kom ju inte ens fram).
  • Åh, jag hade ju hoppats på att det var Kelsier som hade kommit tillbaka som en ande/gud när han uppenbarade sig för Spook.

Karaktärer: +1
Språk: +0.5
Spänning: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Vin och Elend
Bästa scen eller del: De sista 150 sidorna
Minnesvärt citat:“Lately, I feel like my life is a book written in a language I don’t know how to read.”

Rekommenderar för:
Alla

Rekommenderar inte för:
Ni som verkligen inte tycker om tegelstenar.

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

 

Andra versioner av omslaget

The Hero of Ages 2The Hero of Ages 3

 

Tags: , ,

Att upptäcka universums hemligheter

Två bästa vänner som växer upp och upptäcker vilka de är.

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the UniverseTitel: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Författare: Benjamin Alire Sáenz
Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012

Handling:
Aristotle, även känd som Ari, har aldrig trivts med sig själv eller med andra. Hans pappa vägrar berätta om kriget han har varit med om, ingen i familjen pratar om brodern som sitter i fängelset. Tystnad och hemligheter, det är vad som har format hans liv. Därför är han själv förvånad över hur bra han kommer överens med Dante. Dante som erbjöd sig att lära honom att simma, Dante som pratar oavbrutet i sträck, Dante som inte har några hemligheter och pussar sina föräldrar när han ser dem. Ari och Dante är så olika som de två personer kan bli. Ari är en ensamvarg, Dante är omtyckt av alla. Ändå blir de bästa vänner, tillsammans så kanske de kan upptäcka universums hemligheter och vilka de egentligen är.

Tycke:
Den här boken är så himla berörande. Vet inte om det beror på att det är sommar nu men jag har verkligen kommit in i en contemporary-fas. Och Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe är utan tvekan en av de bästa böckerna jag har läst i sommar.

Först och främst så älskar jag Dante. Det vilar något så vackert och oskyldigt över hans ärlighet. Han ljuger varken för sig själv eller för andra och det är så otroligt starkt. Ari är hans raka motsats som håller allt inom sig själv. Han vet inte själv var hans ilska och sorg kommer ifrån men han är medveten om att det inte kan vara bra. Sen tycker jag om att familjen tar så stor plats i både Dantes och Aris liv. I många ungdomsböcker så är de ju knappt med men här tar de plats och påverkar sina barns liv. Speciellt så gillar jag att relationerna känns trovärdiga och att man ser var båda Ari och Dante har fått sina egenskaper ifrån.

Precis som många andra böcker i samma genre så är det mer fokus på karaktärerna än på själva handlingen. Jag gillar dock vilken väg boken tog och att Ari och Dante inte umgicks hela tiden. Språket är fantastisk (så många minnesvärda citat!) och Aris berättarröst är så träffsäker. Jag grät när han grät, och jag grät när han inte grät också. Boken har många ljusa och mysiga scener, men det förekommer även mörkare partier.

Det jag fann negativ med boken är att den är alldeles för kort! Plus att slutet kom lite väl hastigt, mer om detta i spoilersektionen. Sen kan jag väl även tycka att Ari är lite väl deppig ibland. Även om jag förstår vad han går igenom så är det ändå tröttsamt att han hela tiden ska hacka ner på sig själv trots alla i hans närhet säger att är en fin kille.

Eftersom jag inte vill spoila den här boken för er så nöjer jag mig här. Det är en bok med många fina och trovärdiga relationer. Vill ni ha välskriven bok med sympatiska karaktärer så är den här helt perfekt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAY!!!  Ari blev tillsammans med Dante!!! Var länge sen jag hejade så helhjärtat på ett par. De är perfekta tillsammans!
  • Tyckte att slutet kom så hastigt. Det räcker liksom med en pratstund med föräldrarna för att Ari ska släppa all ångest och självhat han har burit inombords i flera år! Känns som att det gick alldeles för snabbt. Sen var det väl lite väl sammanträffande att samma kväll avslöjar Dante att han fortfarande är kär i honom och klarar inte av att bara vara kompis med honom. Så Aris personlighetsinsikt kom väldigt lägligt.

Karaktärer: +1,5 (Dante är så bra så han får ett halvt poäng för sig själv)
Berättarröst: +1
Språk: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Dante
Bästa scen eller del: Spoiler [När Dante kysste Ari för första gången]
Minnesvärt citat: To be careful with people and with words was a rare and beautiful thing.

Rekommenderar för:
Vill ni läsa en bra bok om vänskap, familj och hur det är att växa upp så plocka genast upp den här!

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om böcker där det inte händer särskilt mycket.

B9Betyg: 9/10

 

 

Tags: ,

Monstret som kommer sju minuter över midnatt

En hemsk och underbar berättelse.

sju-minuter-over-midnattTitel: Sju minuter över midnatt (eng. A Monster Calls)
Författare: Patrick Ness
Sidantal: 216
Utgivningsår: 2012 (original 2011)

Handling:
13-åriga Conor är den ensamma killen i skolan. Hans mamma är sjuk och medicinerna verkar inte hjälpa. Till råga på det så drömmer han mardrömmar, mardrömmar som är så hemska att han vaknar upp skrikandes. Snart börjar något märkligt att hända, han vaknar alltid upp 00.07 och märker hur idegranen utanför huset blir ett monster. Monstret säger att det har kommit för att berätta tre berättelser för Conor, och när de var slut skulle Conor berättar den fjärde: Sanningen.

Tycke:
Yikes, vilken bok alltså. Jag hade verkligen inga förväntningar på den här boken och så visar den sig vara helt fantastisk!

Patrick Ness känner jag tidigare igen från Tystnaden i bruset som tyvärr inte blev någon favorit hos mig. Jag klarade inte av språket och tyckte att det var jobbigt att läsa. Men i Sju minuter över midnatt är det en helt annan sak. Här visar författaren att han verkligen kan skriva. Texten flyter fram, det är stämningsfullt, vackert och poetiskt. Tillsammans med de mörka men fina illustrationerna så blir det en mycket speciell läsupplevelse.

Handlingen ska jag inte gå så mycket in på men det är sådär lagom psykologisk och mystisk. Man får inga förklaringar till vad monstret är utan det lämnas till läsarens tolkning. Detta är helt okej då det inte är vad som står i fokus. Vad jag däremot älskar är att boken är så djup och känslofull. Ju mer man lär känna Conor desto mer lider man med honom och förstår att han har problem. Många av scenerna träffade mig rakt i hjärtat och jag grät hejdlöst. Jag tror inte att jag har gråtit så mycket till en bok sedan The Fault in Our stars.

Sju minuter över midnatt är en hemsk bok, inte på grund av monstret men på grund av all sorg, saknad och osäkerhet den framkallar hos läsaren. Samtidigt så kan man inte sluta att läsa för man är helt desperat över att få veta hur berättelsen kommer att sluta. Boken är inte lång och kan läsas klart på under två timmar, men jag kan lova er att det är två timmar som ni inte kommer att glömma på ett långt tag.

Kort sagt, en bok som verkligen överraskade mig. Tror inte att det är någon spökhistoria för barn för det är den verkligen inte. Den är underbart hemsk även för vuxna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud, vad mina tårar rann när man fick veta Conors hemlighet om att han släppte taget om sin mamma i drömmen. Jag tror att alla som har haft en döende närstående kan känna sig igen i känslan av vemod, frustration och skam för att man inte orkar längre och vill bara ha ett slut. Och de sista två meningarna höll på att ta kål på mig för det var så sorgligt.

Berättarröst: +1
Språk: +1
Illustrationer: +1
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Conor och Monstret
Bästa scen eller del: När man fick veta Conors hemlighet
Minnesvärt citat: Det finns inte alltid någon hjälte i en historia. Och det finns inte alltid någon skurk heller. De flesta människor är någonting mitt emellan.

Rekommenderar för:
Ni som vill få en fantastisk läsupplevelse och få ert hjärta krossat.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte vill gråta till böcker.

B9Betyg: 9/10

 Andra versioner av omslaget

A monster calls 1A monster calls 2

 

Tags: , ,

Perfekt sommarläsning

Att vara en production designer kan nog vara det coolaste sommarjobbet någonsin!

Everything leads to youTitel: Everything Leads To You
Författare: Nina LaCour
Sidantal: 307
Utgivningsår: 2014

Handling:
18-åriga Emi är uppvuxen bland filmfantaster så därför är det inte så konstigt att hon trots sin ringa ålder jobbar med filmproduktion under sommarlovet. På samma filminspelning finns även hennes bästis Charlotte och ex-flickvännen Morgan. Av en slump hittar Emi och Charlotte ett brev från en känd filmstjärna som nyligen har dött. Brevet är adresserat till en person vid namn Caroline. Detta är början på ett uppdrag som Morgan och Charlotte har bestämt sig för att lösa. Och för Morgan kommer detta att innebära första steget mot förändringen i hennes liv.

 

Tycke:
Herregud, vilken mysig bok!!! Ja, jag måste använda tre utropstecken för så bra är den! Jag började läsa den här boken innan läggdags. Vad som skulle ha varit en lässtund på 30 min blev istället 3 timmar. Det var helt omöjligt att lägga ifrån sig den. Givetvis så kunde jag inte somna direkt efteråt utan lät scenerna från boken utspela i mitt huvud om och om igen. Man kan väl säga att jag var ganska trött på jobbet nästa dag.

Vad gör boken så bra då? Jo, för det första, allt filmproduktion! Jag älskar att författaren introducerade mig till ett yrke som jag inte alls hade bra koll på innan, nämligen production designer. Det innebär att man har ansvaret för att fixa iordning inspelningsplatserna. T.ex. skaffa möbler, möblera, pynta, ser till så att rummet speglar den känslan som scenen ska ge. Vilket coolt och kreativt jobb alltså. Jag som tycker att det är svårt att möblera min egen lägenhet skulle nog inte komma särskilt långt i den branschen men jag är klart inspirerad. Boken har även fullständigt ändrat mitt sätt att se på film. Innan tänkte jag knappt på bakgrunden men nu fokuserar jag verkligen på hur rummen ser ut.

Sedan så älskar jag även Emis personlighet och hennes passion för filmer. Hon tar sitt jobb på största allvar, är otroligt begåvad och samtidigt ändå väldigt jordnära. Från början så himlade jag en del med ögonen åt att hon inte kunde släppa Morgan trots att hon vet att Morgan inte är en bra flickvän, men Emi växte otroligt mycket och i slutet är hon den där coola och förståndiga tjejen som jag beundrar så mycket.

Alla karaktärer känns så levande och bidrar med något till handlingen. Det är även så många fina relationer i boken. Allt från familj, till vänskap och till kärlek. Verkligen uppfriskande att Emi är uppväxt i en kärleksfull familj och inte har någon tragisk bakgrundshistoria som det så ofta förekommer i andra ungdomsböcker.

Måste nämna att jag blev positivt överraskad över att Emi är homosexuell och dessutom har ett afrikanskt utseende (hon är till en fjärdedel svart). Visste inte att det är en hbtq-bok. Älskar också att författaren inte gjorde någon större grej av det utan det är hur normalt som helst. Samtidigt försöker författaren inte måla upp någon perfekt värld heller utan har med karaktärer som är emot homosexualitet. Tycker att det speglar en bra (men sorglig) bild av verkligheten.

Ojoj, jag kan nog hålla på hur länge som helst med att hylla den här boken. Det sämsta med den är att den tog slut alldeles för fort. Jag tror att det är bäst att ni läser den själv så ni förstår vad jag menar. Everything Leads To You är hittills den bästa contemporary-boken jag har läst i år. Den är helt perfekt att läsa nu under sommaren så jag rekommenderar att ni plockar upp den här på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Visste att de skulle använda Tobys hem som filminspelningsplats! Det är verkligen episkt!
  • Tycker att det är så bra och moget av Emi att inte ge efter för sina känslor och kysser Ava när hon är upprörd. Det höjde verkligen henne i mina ögon.
  • Vill så gärna läsa mer om hur det gick med filmen, Tobys reaktion när han inser att de har spelat in i hans lägenhet, Emis och Avas relation. Ahhh, saknar verkligen en epilog.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Miljö: +1
Språk: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ava
Bästa scen eller del: När de började spela in
Minnesvärt citat: “There’s still this thing that happens after you break up with someone. It barely takes any time to work. All you have to do is continue with your life, and then when you find yourself in a room with her again it’s as if you’re a different person. Maybe your posture is a little more confident. Maybe your laughter is louder. You’re wearing perfume she’s never smelled before and you have a new way of pinning back your hair. You don’t even have to say anything because your presence alone is enough to say Look at who I am without you.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en talangfull och passionerad karaktär som dessutom skiljer sig från den stereotypiska huvudrollen.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något actionfullt och spännande passar inte den här boken dig.

B9 Betyg: 9/10

Andra böcker jag har recenserat av författaren:
Inte vem som helst (eng. The Disenchantments)

Läsutmaning #25 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är homosexuell, bisexuell eller transsexuell

 

Tags: ,

Staden med himmelsk eld

Efter två års väntan är den äntligen här!

City of Heavenly FireTitel: City of Heavenly Fire
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #6
Sidantal: 725
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Sebastian har sagt att han kommer tillbaka, och nu har det blivit dags. En efter en blir institutionerna i världen attackerade och Sebastians armé av hjärntvättade shadowhunters växer. Clary, Jace och resten av shadowhunter-gänget tar sin tillflykt till Idris där The Clave inte lyssnar på deras varningar. Clary vet att hon måste stoppa sin bror till varje pris, men hur dödar man någon som numera är odödlig? Det enda hoppet de har är den himmelska elden i Jaces kropp, en farlig kraft som han inte har någon kontroll över. Kommer de att lyckas att rädda världen, eller kommer Sebastian att härska över den?

Tycke:
Vilken berg och dalbana av känslor alltså! Även om jag hade rätt så höga förhoppningar om den här boken så trodde jag aldrig att skulle bli så här berörd. En sida kunde få mig att skratta medan nästa fick mig att brista i gråt. Cassandra Clare har verkligen utvecklats mycket som författare.

Språket är avsevärt mycket bättre om man jämför med första boken och berättarrösterna är också mer distinkta. Älskar verkligen humorn och alla de sarkastiska kommentarerna. Dessutom så finns det flera hjärtekrossande scener. Så många fina relationer det finns! Gillar också hur starka alla vänskapsband är. Tjejer och killar kan faktiskt vara kompisar utan att vara kära i varandra!

Sen så tycker jag även att Clare har vävt in delarna från The Infernal Devices väldigt bra. Inte nog med det så har hon även smått introducerat hennes spinoff-serier The Dark Artifices samt The Last Hours i boken. Nu är jag ännu mer sugen på att läsa dem!

Det enda negativa jag har att säga om boken är att takten kunde vara lite seg ibland och jag tror att man kan ta bort 100 sidor och ändå inte missa något av handlingen. Dessutom så var epilogen så lång! I vanliga fall så älskar jag epiloger och kan inte få nog av dem, men här kändes den bara som att författaren inte kunde ta farväl av sina karaktärer utan bara drog på en aning för länge. En sak till är att det faktiskt är lite tjatigt med Clarys och Jace förhållande, det ska ALLTID vara något i vägen för dem, först familjen, sedan Sebastian och nu den himmelska elden.

Eftersom det är den sista boken i en serie så tar jag upp resten av mina tankar i spoilersektionen. Jag skulle nog säga att City of Heavenly Fire är min favoritbok i serien och den avslutar serien på ett mycket bra sätt. Ni som har följt serien kommer inte att bli besvikna.

Och just det ja, det är inget krav men jag rekommenderar STARKT att ni avslutar prologserien The Infernal Devices innan ni ger er i kast med den här boken för annars så missar ni en massa referenser (och även får stora spoilers om hur prologserien slutar). Rekommenderar också att ni läser novellsamlingen The Bane Chronicles får att få veta mer om vissa karaktärer i boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tessa och Jem!!!!!!!!! Åh, vad härligt det var att se dem tillsammans! Och att Clary hade blivit döpt efter Tessa var så fint! Höll på att gråta varje gång Jem berättade om hur mycket han saknade Will. Förresten, vem är anden som skyddade Londons institut? Är det Jessamine? 
  • Alltså Sebastian/Jonathans död. Har nog aldrig gråtit lika mycket till en ondings död. Jordan brydde jag mig inte särskilt mycket om men däremot så berörde Ralphaels död mig. Gillade ju honom när efter att läst hans historia i The Bane Chronicles. Så sorgligt att han har förlorat sin familj, sen Ragnor och till sist valde han Magnus liv före sitt eget.
  • Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att Clary och gänget kom så lindrigt undan. De dödade i stort sett Sebastian utan några uppoffringar (jag menar då att inga huvudroller dog) och sen kom de därifrån i utbyte mot att Simon blev en vanlig människa utan minnen. Simon vill ju inte ens vara en vampyr så för honom är det ju en önskan som går i uppfyllelse. Och sen så verkar han ju kunna bli en shadowhunter så egentligen så har de inte förlorat särskilt mycket.  Magnus farsa är ju ganska schysst ändå hah.
  • Isabels dröm fick mig att storgråta, sen kom Alecs dröm och fick mig att gapskratta. Åh gud, hans och Magnus dialoger om trekanten med Jace.
  • Alltså… har  Jace med sig kondomer till demonvärlden? Det är ju bra att han och Clary skyddar sig och allt men seriöst, de är på väg ner till demonernas värld och han har kondomer med sig? Haha.

Handling: +1
Spänning: +0,5
Karaktärer: +1
Dialoger: + 1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Så svårt att välja! Men jag säger Simon för han är en underbar vän.
Bästa scen eller del: Helt omöjligt att välja ju, men de scener som berörde mig mest var [Jonathans död, Telefonsamtalet till Simon efter att han har tappat minnet, när Clary mötte Tessa, Isabelles dröm, Alecs dröm, när Alec tackade Jace för att se honom]
Minnesvärt citat: Här är det verkligen helt omöjligt att välja ett eftersom det finns så många underbara dialoger.

Jace shrugged. ”Guys don’t let other guys keep calling other guys. Okay,that came out wrong. Friends don’t let friends keep calling their exes and hanging up. Seriously. You have to stop.”

”Is that,” Isabelle said in a low, amazed voice, ”Brother Zachariah? When did he get hot?”

Emma felt her heart turn over. ”Jules, being parabatai is a big deal,” she said. “Its – it’s forever.”
He looked at her, his face open and guileless. There was no trickery in Jules, no darkness. ”Aren’t we forever?” he asked.

Rekommenderar för:
Ni som har läst alla Clares tidigare böcker.

Rekommenderar inte för:
Tja… ni som inte vill ha en avslutning på serien?

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls
6. City of Heavenly Fire

Extraböcker:
Shadowhunters and Downworlders: A Mortal Instruments Reader
The Shadowhunter’s Codex

Läsutmaning #9 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är av änglablod

 

Tags: , ,

Tahereh Mafi sätter mig i brand!

En avslutning man inte kan få nog av!

Sätt mig i brand!Titel: Sätt mig i brand!
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #3
Sidantal: 364
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers från tidigare delar förekommer i handlingen.

Handling:
Återetablissemanget har slagit ut rebellerna och tillsammans med dem har allt hopp om en revolution dött. När Juliette vaknar upp så förstår hon inte hur kan fortfarande vara vid liv. Överstebefälhavaren sköt henne med Warner räddade henne. Juliette är arg, hon är trött på att vara den hjälpsamma flickan som är livrädd för sina krafter. Hon har redan förlorat så mycket och hon tänker inte längre vara passiv. Den här gången tänker hon slåss tillbaka och krossa Återetablissemanget.

Tycke:
Åh gud, jag vet inte ens var jag ska börja. Den här boken är helt fantastisk! Vackert språk, bra handling, sympatiska karaktärer och det viktigaste av allt, den innehåller Warner!

Så himla underbar Warner är i den här boken! Jag menar, han har alltid varit min favoritkaraktär i serien men efter den här boken är han min favoritkaraktär all-time. Älskar verkligen alla scener med honom. Tahereh Mafi är ett geni som har lyckats skapa en så komplex karaktär som honom. Och alla nya sidor som man fick se av honom i den här boken, så swoonig!

Förutom Warner så är Juliette också riktigt bra. Nu har hon äntligen slutat tycka synd om sig själv utan accepterar sina krafter och tänker använda dem för att slå tillbaka. Himla kickass hon är alltså! Och Kenji är också helt underbar. Han växte otroligt mycket i mina ögon i den här boken och jag älskar det platoniska förhållandet mellan honom och Juliette. Däremot så tycker jag att Adam bara är jobbig, har aldrig gillat honom, och han vinner inte direkt några poäng hos mig i den här boken heller.

Mafis språk är alldeles perfekt. Det gestaltar Juliettes sinnesstämning och känslor så bra att det är helt omöjligt att inte leva in i berättelsen. Dialogerna är också väldigt bra skrivna och boken fick mig både att skratta rakt ut och gråta flera gånger. Och yikes, vilka välskrivna kyss/sexscener. Med andra böcker så brukar jag i vanliga fall skumma förbi dem för jag brukar uppfatta dem som rätt sliskiga. Men Mafis språk får dem att bli något konstnärligt vackert och elektriskt sensuellt. Jag är verkligen imponerad!

Det enda jag tycker är negativ med boken är att den är alldeles för kort! Slutet kom för snabbt och jag hade gärna läst 400 sidor till. Jag vill ha en epilog! Jag vill läsa mer om Warner! Snälla Mafi, en spinoff-serie tack!

Kort sagt, en fantastisk avslutning på en väldigt bra serie. Läs och bli förförd av Tahereh Mafis språk.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES! Juliette valde Warner!!! Så himla lycklig jag är!
  • Jag trodde faktiskt att det skulle bli Warner som dödar sin pappa. Han har ju haft sina daddy-issues och det skulle kännas som en bättre avslutning ifall han äntligen kunde möta sin far. Slutet kom ju alldeles för snabbt!
  • Åh gud, när Warner upptäckte att sin mamma hade dött. Den scenen gjorde mig till ett känslomässigt vrak.
  • Samtidigt som jag kan förstå Adams ilska och att han är sårad så tycker jag att han är så orättvis. Han ger inte ens Juliette en chans att förklara sig utan går till angrepp hela tiden. Bara rätt åt honom att Juliette valde Warner.

Karaktärer: +1
Warner: +1
Språk: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Warner
Bästa scen eller del: Alla scener med Warner
Minnesvärt citat:
”Nej”, säger jag. ”Det gör jag inte. Och jag vill att du ska veta det. Jag försöker inte fixa dig – jag tror inte att du behöver fixas. Jag vill inte göra om dig till någon annan. Jag vill bara att du ska vara dig själv. För jag tror att jag känner den du verkligen är. Jag tror att jag har sett honom.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha fantastiska karaktärer och vackert språk.

Rekommenderar inte för:
Tja… egentligen ingen. Har man läst de två första böckerna i serien så lär man ju läsa den här också.

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra böcker i serien:
1. Rör mig inte! (eng. Shatter Me)
2. Rädda mig inte! (eng. Unravel Me)
3. Sätt mig i brand! (eng. Ignite Me)

Extraböcker:
1.5. Falla sönder (eng. Destroy Me)
2.5. Bryta sönder (eng. Fracture Me)

Läsutmaning #4 – Läs en bok vars titel består av 4 ord

Andra versioner av omslaget
Ignite Me (Shatter Me #3) av Tahereh Mafi

 

Tags: , ,