RSS

Category Archives: 5. Fullkomligt älskar!

Böcker jag fullkomligt älskar!

Kritan är mäktigare än svärdet!

I alla fall om du är en Rithmatist

The RithmatistTitel: The Rithmatist
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Rithmatist #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013

Handling:

I hela sitt liv har Joel drömt om att bli en rithmatist men eftersom han aldrig gjorde ritualen som skulle avgjort om han hade magiska krafter eller inte så studerar han vid skolan som en vanlig student. Han är dock lika fascinerad av ämnet och tar varje tillfälle i akt att studera cirklarna och alla de olika ritningarna som en rithmatist bör kunna. Under sommarlovet rövas rithmatist-studenterna bort en efter en och ingen vet varför. Som assistent till rithmatist-proffessorn Finch blir Joel involverad i fallet. Tillsammans med den udda rithmatist-studenten Melody försöker de lösa mysteriet innan de själva råkar illa ut.

 

Tycke:
Jag måste verkligen läsa fler böcker av Brandon Sanderson! Har hittills gillat allt jag har läst av honom och The Rithmatist är inget undantag. Hur kan den här killen vara så himla genialisk när det kommer till magisystem? Han får att rita cirklar och streck på marken med en krita att verka hur häftigt som helst.

Okej, till att börja med så ingår den här boken i steampunk-temat men ärligt talat så är det inte särskilt mycket steampunk i den. Det som jag spontant kan komma på är att polisen hade en mekanisk häst, de åkte tåg samt att mynten hade kugghjulssystem i sig. Varför det sistnämnda funkade så förstod jag aldrig. Visserligen så utspelade den sig i någon form av Storbritannien men eftersom större delen av handlingen ägde rum på skolan så förstod jag aldrig riktigt i vilken tidsera den utspelade sig i. Så med andra ord så är The Rithmatist inte så steampunkig av sig.

Vad boken saknar i steampunkväg kompenserar den gott och väl i magisystem. Så himla coolt att det faktiskt finns illustrationer på magicirklarna mellan varje kapitel. Det gjorde att man som läsare förstod hur saker och ting hängde ihop och hur himla svårt det måste vara att rita runda cirklar på frihand under stress. Jag tänker inte försöka mig på att förklara hur magisystemet fungerar men det är utan tvekan mycket intressant.

I början var jag inte jätteförtjust i karaktärerna. Joel tjatade om rithmatister hela tiden och tyckte så synd om sig själv. Melody kändes lite bitchig och knasig på samma gång. Men sen när man insåg hur otroligt begåvad Joel var och så blev han en riktigt sympatisk karaktär. Detsamma gällde Melody. Till och med professorn Finch gillade jag riktigt mycket vid slutet.

Handlingen är också bra och boken blev aldrig någonsin tråkig. Jag trodde att jag hade listat ur hur boken skulle sluta men slutet överraskade mig. Jag fullständigt slukade de sista 50 sidorna och ville verkligen inte att boken skulle ta slut. Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att det var lite för många lösa trådar som lämnades kvar. Dock gör det inte så mycket då det kommer en fortsättning som jag tänker kasta mig över så fort den släpps. Säger bara en sak, är du någorlunda intresserad av magi så bör du genast plocka upp den här boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Har en misstanke om att Joel redan är en rithmatist. Men eftersom han inte tror på att det han ritar är magiskt så blir dem inte det. Det står ju nämnt i boken att viljan om att linjerna ska komma till liv också är väldigt viktigt.  
  • Jag trodde faktiskt att Exton var den skyldiga. Himla förvånad sen när han hjälpte Joel och då hade jag verkligen ingen aning om vem som var den riktiga boven.

 

Karaktärer:+0,5
Magisystem/illustrationer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ondingen
Bästa scen eller del: Spoiler [När Fitch ritade en perfekt Taylor defense, med två kritor till och med! Var så himla stolt över honom att jag till och med fick gåshud!]

Rekommenderar för:
Vill ni ha spänning och ett supercoolt magisystem så måste ni plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha ett ”riktigt” slut samt passionerad kärlek mellan karaktärerna så är det här ingen bok för er.

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. The Rithmatist
2. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

Att vara tidlös…

… betyder en spännande resa till Egypten!

TimelessTitel: Timeless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #5
Sidantal: 382
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers för tidigare delar i serien kan förekomma i handlingen.

Handling:

För en gångs skull ser livet ljust ut för Alexia. Hon är lyckligt gift med Lord Maccon. Deras lilla dotter Prudence är vild men bedårande trots sina tendenser att byta skepnad. Vänskapen med grannen och gudfadern Lord Akeldama är stark och till och med Biffy, det nyaste och motvilliga tillskottet till flocken börjar hitta sin plats. Mitt i friden kommer en kallelse till Alexia från Lady Matakara, världens äldsta och mäktigaste vampyr. Att tacka nej är inget val och tillsammans med sin familj och sina vänner gör sig Alexia redo för ett äventyr i Egypten.

 

Tycke:
När jag började läsa den här serien förra året så hade jag ingen aning om hur mycket jag skulle älska den. Karaktärerna är bara så underbara! Jag vill bara hoppa in i boken och dricka te med Alexia, ta en titt på Lord Akeldamas garderob, leka en stund med lilla Prudence, gå en sväng i Biffys (eller LeFouxs) hattaffär, ja, jag kan till och med tänka mig att titta på Ivys och Tunstells teaterproduktion. Känner så mycket kärlek till karaktärerna att det faktiskt gör lite ont nu när serien är utläst.

Gail Carrigers språk passar mig så bra. Allting är liksom överdrivet och knäppt men det känns ändå helt naturligt och otvingat. Mitt i humorn finns det mörkare sidor och varje gång dessa dök upp värkte det i hjärtat. Tycker att det speglar livet så bra, allt är inte bara glatt och lyckligt, det finns även sorg och olyckliga minnen. Men karaktärerna låter inte sitt förflutna eller oro inför framtiden stoppar dem från att leva i nuet, och det får mig att älska dem ännu mer!

Och alla tvisterna i boken, woah! Hade verkligen inte väntat mig många av dem. Som ni säkert vet så älskar jag när en bok kan överraska mig och här hände det flera gånger. De sista 50 sidorna fick mig både att gråta, skratta och framförallt längta otroligt mycket efter spion-off-serien The Parasol Protectorate Abroad.

Det är svårt att skriva en spoilerfri recension om en sista bok i serien så jag nöjer mig här och tar upp resten av funderingarna i spoilersektionen. Har ni inte läst något av Gail Carriger än så måste ni verkligen göra det!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Lyall och Biffy!!! Hade verkligen inte förväntat mig den kombinationen trots att det hintades om det redan i förra boken. Men jag är verkligen glad! Även om jag hade hoppats på att Biffy och Alkedama skulle bli ihop igen trots rasskillnaderna så tycker jag ännu mer om Lyall och Biffy tillsammans. Hurray! Och Biffy är en Alpha? Whaaat? Men det känns bra att i framtiden kan Lyall bli Biffys beta och de kan vara tlllsammans.
  • Blir så ledsen när jag tänker på att Lyall har blivit våldtagen och trakasserad av sin gamla herre. Tycker att han är så stark som inte bröts ner av det utan tog saken i egna händer och kom på en lösning. Sen tycker jag att det både är sorgligt och starkt av Lord Maccon som planerar att begå självmord innan han blir galen. Tycker att det är fint och smart av honom att vilja åldras och dö med Alexia.
  • Även om jag var rätt säker på att Maccon överlevde fallet så blev jag ändå ledsen av att se hur förstörd Alexia blev av sin mans död. Var så glad när han dök upp igen och skyddade Alexia och Prudence.
  • OMG, Ivy som vampyrdrottning??? Det var nog den största överraskningen i boken.
  • Att Floote var den som dödade Dugh var tydligt men däremot hade jag ingen aning om att Matakara ville dö samt att Goldenrod var Lord Alkedama.

 

Karaktärer:+1
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ahh, så svårt, älskar verkligen alla men favoriten är nog Alexia ändå. Biffy växte väldigt mycket i mina ögon också.
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.
Minnesvärt citat: “I never gossip. I observe. And then relay my observations to practically everyone.”

Rekommenderar för:
Om ni gillar de tidigare böcker i serien så är den här ett måste! Annars så tycker jag att alla som gillar humor, steampunk och övernaturliga varelser ska plocka upp den här serien.

Rekommenderar inte för:
Ingen! Man plockar ju inte upp den här om man inte redan har läst bok 1-4. Och har man kommit så långt i serien så lär man älska den här boken med!

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Tags: , , ,

Femtio nyanser av en planet

Ett äventyr som pendlar mellan hopp och fara. 

Shades of EarthTitel: Shades of Earth
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #3
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:

Amy och Elder har listat ut hemligheterna på Godspeed och är nu på väg till den nya planeten med över tusen passagerare. De visste att det inte kommer att bli lätt att anpassa sig till det nya livet men de hade ingen aning om hur farligt det är på den nya planeten. Trots att militärstyrkan nu är upptinade så hotas de av de stora varelserna som numera är deras grannar. Inte nog med det så litar inte jordborna och de skeppsfödda på varandra och det blir ständigt konflikter mellan Elder och Amys pappa. Kommer de att överleva på den nya planeten eller kommer människornas hopp att dö ut?

Omdöme:
Det är inte ofta jag älskar alla böckerna i en serie men det är precis vad jag gör med Across the Universe. Alla böcker är bra väldigt bra skrivna och så fyllda med galet spännande tvister att man inte kan låta bli att läsa ut dem i ett enda svep. Ett tips, om ni ska börja på den här serien så se till att ni har hela dagen ledig 🙂

Beth Revis är en mästare på att överraska läsarna och både första och andra boken fick mig rysa av spänning. Nu har jag förmodligen blivit van vid hennes berättarteknik så jag lyckades gissa till mig en del av hemligheterna men det var fortfarande en hel del som förvånade mig. Handlingen är helt klart det bästa med boken, med hela serien faktiskt, och även om den kritiska delen av hjärnan sände ut varningssignaler under läsningens gång så ignorerade jag dem för det var så himla spännande. Nu i efterhand när man har fått mer tid att begrunda berättelsen så inser man att det finns ett par viktiga saker vars trovärdighet kan ifrågasättas, men under läsningens gång var man så upp i varv att man märkte dem knappt. Mer om detta i spoilerdelen.

Båda Amy och Elder är karaktärer jag gillar väldigt mycket. Jag tycker så synd om Elder, han försöker så hårt men blir ändå ifrågasatt hela tiden. Jordborna har inte den blekaste aning om hur mycket han har varit med om och ser honom bara som ett barn och galjonsfigur. Å andra sidan förstår jag jordborna mycket väl också, de ser bara de nuvarande skadorna och känner inte till att det faktiskt har varit mycket värre innan Elder och Amy kom in i bilden.

Både Amy och Elder växte under bokens gång. Jag gillar Elder för han är uppoffrande och kämpar så hårt för sitt folk. Jag gillar Amy för hennes självständighet och nyfikenhet. I hennes situation skulle det ha varit så lätt att släppa allt ansvar och låta sina föräldrar skydda henne, men nej, här vågar hon stå för sina egna åsikter och det tycker jag är en väldigt beundransvärd egenskap. Dock så betedde hon sig ganska dumt ett par gånger i boken så Elder är min favorit.

Det blir svårt att fortsätta recensionen utan att spoila något så jag nöjer mig här. Across the Universe är en av mina favoritserier och har ni inte testat på att läsa första boken så MÅSTE ni göra det. Gillar ni den så lär ni älskar resten av serien också!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Att Chris måste vara en av de skyldiga var ju supertydligt, han var så himla creepy. Fattar dock inte hur han lyckas lura alla så länge? Har de inget namnregister på alla nerfrusna? Märkte de inte att gänget som gick ut var tio pers men det var elva stycken som kom tillbaka? Och hur lyckades han vara klädd som dem samt någon måste ju bara märka att han aldrig ha varit på jorden när de pratar om gamla minnen. Känns inte alls trovärdigt att han skulle kunna hålla sin identitet hemligt så länge.
  • Att det redan har varit människor på planeten lyckades jag gissa ganska långt i förväg men det var ändå väldigt spännande att reda på om hur det hade gått till.
  • Gillar slutet, det är både olyckligt och lyckligt på samma gång. Tycker synd om Amy som förlorar sina föräldrar (igen) efter så kort tid.
  • Herre gud Orion… till och med innan han dör så måste han tala i gåtor.

 

Berättarröst: +1
Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Tvister: +0,5
Ologiska saker: -0,5

Mest intressanta karaktär: Amy och Elder!
Bästa scen eller del: Gillar slutet men annars så gillar jag även när de [tog sönder statyn]
Minnesvärt citat: “I might have the whole world now, but it’s not enough if I don’t get to share it with her.”

B9Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

 

Tags: , ,

Att vara hjärtlös

… innebär att man upptäcker saker om personer man inte visste om.

HeartlessTitel: Heartless
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #4
Sidantal: 385
Utgivningsår: 2011

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:

Att vara gravid är inte lätt, speciellt om man är själlös och bär på avkomman från en varulv. Efter att ha överlevt flera mordförsök har Alexia och gänget kommit på ett sätt att stoppa vampyrerna från att vilja döda det ofödda barnet – nämnligen att låta vampyren Lord Akeldama bli barnets gudfader. Nyheten om detta verkar få vampyrerna att lugna ner sig men det dröjer inte länge förrän nästa problem kommer. Ett spöke uppenbarar sig för Alexia och avslöja att någon är på väg att mörda drottningen. Vem, vad, när och hur får dessvärre Alexia inte veta men en sak är saker, de måste stoppa hotet och rädda drottningen.

Omdöme:
Eftersom jag tyckte att förra boken Blameless (sv. Hemlös) var lite seg så hade jag inte så höga förhoppningar på den här… och kanske är det just därför som jag älskar Heartless så himla mycket!

Handlingsmässigt så händer det faktiskt inte så mycket men det gör absolut ingenting för karaktärerna är bara så himla underbara! I den här boken får man veta mycket mer och vissa personers bakgrund och en hel del av den informationen gjorde mig verkligen förvånad. Speciellt Lyalls förflutna fick mig att rysa för det var så oväntat och så starkt. Han är ju en av mina många favoritkaraktärer i boken och jag uppskattade verkligen att man fick veta mer om honom. Älskar även att man fick se andra sidor av Lord Maccon, Akeldama och Biffy.

Tycker att Carriger har gjort ett mästerligt jobb med att väva in händelser från tidigare böcker. Saker som inte hade så stor betydelse då visar sig vara viktiga i den här. Nu när man har bilden framför så märker man verkligen hur bra allting passar ihop. Blir alltid lika glad när en författare lyckas få ihop händelserna mellan böckerna så perfekt.

Och slutet, wow, det var helt fantastiskt! Jag skulle nog vilja påstå att det är det bästa slutet jag har läst i år hittills, (har i skrivandet stund bara läst 30 böcker men ändå…). De sista femtio sidorna var både uberpännade och superhumoristisk på samma gång. Kunde verkligen inte slita mig loss och flera gånger brast jag ut i skratt för att situation var så himla bisarr och komisk. Mer om detta i spoilersektionen. Åh, Alexia är bara för härlig! Älskar att hon alltid prioriterar kakor och te oavsett i vilken livsfara hon befinner sig i.

Som ni kanske vet så har jag skrivit om att Gail Carriger kommer att ge ut en spin-off-serie med namnet The Parasol Protectorate Abroad. Enligt författaren själv så ska man kunna lista ut vad den handlar om när man har läst Heartless. Det kanske är jag som är trög men jag vet faktiskt fortfarande inte vad den nya serien kommer att handla om haha. Har mina gissningar och vilka de är kan ni se i spoilersektionen. Jag tyckte även att jag hittade hintar till den nya prologserien Finishing School, mer om detta i spoilersektionen också. Haha, känner på mig att det kommer att bli en lång spoilersektion den här gången.

Kort sagt så är att det är en mycket bra bok och hade det inte varit för att det fanns ett par lite segare bitar i början och i mitten så skulle den ha fått ännu högre betyg. Man fick se nya oanade sidor hos flera karaktärer och slutet var verkligen helt fantastisk. Rekommenderar verkligen den här serien om du inte har plockat upp den än!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Aww, tycker så synd om Biffy. Tycker synd om Lord Akeldama och Maccon också. Tänk att Maccon till och med grät i hemlighet för att han kände skuld för Biffys skull. Man fick verkligen se en ny sida av honom.
  • Lyall, omg. Hade aldrig gissat på att han hade det ihop med Alexias pappa! Och att det var han som iscensatte mordet på drottningen för att Lord Maccon ska lämna sin flock och utmana den gamla alfan för Woolsley. Himla långsökt plan egentligen, är imponerad över att den faktiskt fungerade. Måste säga att jag nu gillar honom ännu mer. Lömska och lojala karaktärer är min grej hihi.
  • Grrr, blir så arg på Felicity. Hur kan hon vara så himla dum? Jag trodde faktiskt att hon hade ändrat sig och engagerat sig i politik men så var hon bara en spion åt vampyrerna! Kan inte Alexia bara kasta ut henne på gatan?
  • Kan The Parasol Protectorate Abroad handla om Ivy? För hon var väl den enda som var utomlands i den här boken? Tycker förresten att det är så kul att hon egentligen är värsta smarta ”spionen” som bara låtsas vara dum så att folk underskattar henne. Sen kan jag även tänka mig att den nya serien handlar om Alexias dotter. Vad tror ni som har läst den här boken?
  • Formerly Lefoux måste väl ändå ha varit en lärare på Finishing School? Hon snackade ju hela tiden om att hon hade lärt ut saker och använde ordet ”finishing” flera gånger. Ska bli kul att se om hon är med i prologserien hehe.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5
Humor: +0,5
Slut: +1

Mest intressanta karaktär: Alexia och Lyall
Bästa scen eller del: Finns så många, förutom de sista 50 sidorna så gillade jag även scenen i början när det virriga spöket skulle varna Alexia. Hihi, så himla kul att hon babblade en massa om mat hela tiden!
Minnesvärt citat: Lord Akeldama sighed. “You lovebirds, how will I endure such flirtations constantly in my company? How déclassé, Lord Maccon, to love your own wife.”

B9Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless

 

Tags: , , ,

En bok som passar mig perfekt

Årets första fullpottare!

UnspokenTitel: Unspoken
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidantal: 370
Utgivningsår: 2012

Handling;
Kami är den konstiga flickan som ständigt pratar med sin låtsasvän Jared i huvudet. Folk tror att hon är galen och ibland så tror hon det också. När familjen Lynburn, stadens grundare, flyttar tillbaka blir det mycket prat och rykten. Kami som är envis och nyfiken av naturen försöker ta reda på mer om dem för att kunna skriva om det i skoltidningen men hon märker snart att stadsborna inte gärna talar om familjen Lynburn. Strax efteråt hittar Kami ett skjul med mördade djur i skogen och ryktena börjar gå igen. Var det familjen Lynburn som låg bakom? Kami får snart stifta bekantskap med de två killarna i familjen, Ash och Jared

Omdöme:
Jag har i skrivandets stund precis läst ut boken är fortfarande helt överväldigad av den så varning för en ganska flummig recension.

Karaktärerna är bara så himla underbara. De är överdrivna och udda, och det är därför jag älskar dem så fullkomligt. Varenda en av dem har en egenskap som gör dem oförglömlig, till och med birollerna. Brennan har tagit dem stereotypiska karaktärerna och gjort något nytt med dem. Vi har huvudrollen Kami som är den ensamma tjejen i skolan för att hon är så konstig så att ingen annan än bästisen Angela vill vara med henne. Givetvis ska bästisen även vara skolans snyggaste tjej. Låter som en kliché eller hur? Men det är här som Brennan kommer in och strör sin magi. Angela är hiskeligt lat och är otrevligt mot alla killar som försöker närma sig henne. Kami i sin tur är smart, envis och inte alls svartsjuk på Angela. Sen har vi även Holly som inte är blyg med att använda sin kropp för att få sin vilja igenom. Ash som är prinslik och beskyddande. Och sist men inte minst har vi Jared, åh underbara Jared, bad boy med attityd men ändå maktlös när det kommer till Kami.

Alla karaktärer är som sagt typiska men författaren har överdrivit dem så mycket att de känns unika, fräscha och minst sagt hysteriskt roliga. Humorn i den här boken passar mig som handen i handsken. Jag skojar inte när jag säger att vartenda kapitel i boken fick mig att brista ut i skratt minst en gång. Spänningen är konstant och jag var aldrig riktigt säker på vem som var skyldig förrän vid slutet.

Relationen mellan Kami och Jared tycker jag är en av de mest intressanta och finaste jag har stött på i bokväg. Deras band mellan varandra är så mycket mer än kärlek, det är snarare ett behov och en naturlig del av dem. De har känt varandra sedan de var barn har pratat med varandra hela livet utan att veta att den andra existerade på riktigt. De är varandras styrkor och svaghet. Kamis känslor för Jared tycker jag också gestaltades väldigt bra, att det både är tryggt och skrämmande att någon annan har tillgång till dina känslor och tankar.

Om jag nu ska ta upp något negativt med boken så är det väl trovärdigheten. Karaktärerna beter sig verkligen inte som normala människor skulle göra och jag kan tänka mig att man kan störa sig på det. Jag själv brukar ju vara känsligt för sånt men här är det en del av charmen så mig gjorde det inget. Man måste ha en viss typ av humor för att uppskatta skämten i boken och har ni inte det så lär ni nog uppfatta berättelsen som löjlig och barnslig. En annan sak är att berättarrösten hoppade över till Jareds PoV ibland. Först tyckte jag att det kändes konstigt men efter ett tag så insåg jag ju att Kami faktiskt kan läsa Jareds tankar, så egentligen så var man väl fortfarande kvar i hennes perspektiv fast man fick berättelsen berättad genom Jared. Haha, låter förvirrande jag vet men om ni läser boken så vet ni vad jag menar.

Och slutet, ahh, det höll på att döda mig. Känns som att någon tog en bit av mitt hjärta och krossade den. Brennan, du är så grym. Hur ska jag stå ut med att vänta tills slutet av augusti innan nästa bok kommer?!!

Okej, den här recensionen riskerar att bli hur lång som helst men jag tror att ni har fattat att jag fullkomligt älskar den här boken. Vet ni hur många böcker som fick fullpott av mig förra gången? En. En enda bok fick 10 stjärnor av mig och den boken blev även den bästa boken jag läste år 2012. Möjligen så är jag i skrivandets stund så förtrollad av boken att jag inte kan tänka klart. Möjligen så kommer jag om ett par dagar känna att den borde ha fått ett lägre betyg. Men just nu i detta ögonblick förtjänar boken alla sina 10 stjärnor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag praktiskt taget skrek nej när Kami tog bort banden mellan henne och Jared. Och sista scenen med Jared krossade mitt hjärta. Grät igenom hela den. Personligen så tror jag (och hoppas) att Jared bara är så taskig för att han är så ledsen över deras band är borta samt att han är arg på Kami som dödade den. Håller tummarna för dem i nästa bok.
  • Gillade Ash faktiskt bättre i slutet än i början. Han var så tråkig och perfekt när han introducerades, uppfriskande vändning med att han också var maktgalen och medskyldig till brotten.
  • Blev förvånad över att Angela var lesbisk. Nu när man tänker efter så var det ju en del hintar om det men jag kunde inte alls förutspå det.

Karaktärer: +1
Dialoger: +0,5
Berättarröst:+0,5
Handling: +1
Humor: +1
Spänning: +1

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Kami och Jared
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: Finns alldeles för många av dem men den här tyckte jag var väldigt kul (när Kami och Jared skulle förklara för de andra varför Jared var halvnaken när han räddade henne)

Jared had his back to the wall, which Kami thought was a reflex when he was uncomfortable. She wanted to shield him. “He was doing some—Zen jogging,” she claimed.
Jared flicked her an incredulous glance. “Yes,” he said slowly. “Zen jogging. I wasn’t wearing that many clothes because—that’s part of the process. You’re meant to commune with the elements. Normally, I wouldn’t have worn my jeans, but I put them on because I know the English are a modest people.”

Rekommenderar för:
Ni som gillar humor, överdrivna karaktärer, mysterier och spänning.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha utdragna kärlekstriangel, logiska beteenden och riktiga slut.

B10Betyg: 10/10

Andra böcker i serien
1. Unspoken
2. Untold
3. Unmade

Extraböcker:
0.25. The Spring Before I Met You
0.5. The Summer Before I Met You
2.5. The Night After I Lost You

 

Tags: , , ,

När man bara har 6 dagar kvar att leva…

Vad skulle du ha gjort om du fick veta att du hade mindre en än vecka kvar i livet?

If I DieTitel: If I Die
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #5
Sidantal: 342
Utgivningsår: 2011

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:

Sedan sextonåriga Kaylee har accepterat att hon är en bean sidhe så har hennes senaste halvår varit full av död och ondskefulla demoner. En dag kommer reapern och kompisen Tod på besök och han har med sig den chockerande nyheten om att Kaylee kommer att dö om sex dagar. Sex dagar kvar att leva, sex dagar kvar att säga adjö till hennes nära och kära, sex dagar kvar att lösa ett mysterium i skolan. Döden är kanske något Kaylee har stiftat bekantskap tidigare, men denna gång finns det inget återvändo.

Omdöme:
Wow, Wow, WOW! Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig om vad jag känner för den här boken. Jag läste ut den för över ett dygn sedan (i skrivandets stund alltså) men mina tankar återvänder hela tiden till den så jag har inte ens velat börja läsa på en ny bok. Den här boken tog mig verkligen ut på en känslomässig bergochdalbana och krossade en bit av mitt hjärta. Soul Screamers har med den här boken blivit en av mina favoritserier.

Rachel Vincent har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med karaktärerna. De är så perfekt operfekta. De gör misstag, sårar varandra, stöder varandra och deras band till varandra är så starka samtidigt som de är fragila. Det är svåra val Kaylee måste göra rent känslomässigt och jag är väldigt imponerad av att författaren har lyckats blanda in så komplexa känslor och svåra frågor i berättelsen utan att det känns överspelat. Visserligen så tycker jag att Kaylee kunde ha hanterat vissa situationer bättre men jag förlåter henne för jag vet hur mycket hon lider inombords.

Något som verkligen lyfte boken i mina ögon är händelseutvecklingen. Jag kan inte minnas att jag har sett något liknande i en YA-serie. Soul Screamers känns verkligen som en serie och alla händelser i tidigare böcker har en bidragande faktor till det som händer i den här boken. Jag är mållös över hur bra författaren har fått till det.

Det är supersvårt att skriva en recension om den här boken utan att spoila något (ni som har läst den vet varför). Har ni inte läst den här serien så tycker jag att ni ska plocka upp den omedelbart. Ta er förbi de fyra första böckerna så har ni en fantastisk läsupplevelse framför er i den femte boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Waaaaah!!! OMG, Kaylee och Tod! Äntligen!!!  Har varit i team Tod redan från första boken. Trodde aldrig att det skulle bli dem två för allt pekade på att Kaylees sanna kärlek var Nash. Kunde knappt tro att det var sant när Kaylee kysste Tod.

 

Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer:+1
Utveckling: +1

Mest intressanta karaktär:
Tod
Bästa scen eller del: Spoiler [När Kaylee och Tod var i psykhemmet]
Minnesvärt citat:  “You just say the word, and I’ll make the rest of the world go away. I’ll take you someplace safe, where no one else can reach us.”  (fick gåshud av den här meningen)

B9Betyg: 9/10

Andra böcker i serien:
0,5. My Soul to Lose
1. My Soul to Take
2. My Soul to Save
3. My Soul to Keep
4. My Soul to Steal
5. If I Die
6. Before I Wake
7. With All My Soul

Extraböcker:
0.5. My Soul to Lose
3.5. Reaper
5.5. Never to Sleep

 

Tags: , , ,

Måste vara väldigt varmt bland en miljon solar

Jag har hittat en ny favoritserie!

A Million SunsTitel: A Million Suns
Författare: Beth Revis
Serie: Across the Universe #2
Sidantal:386
Utgivningsår: 2012

(Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen)

Handling:
16-årige Elder är numera ledaren på Godspeed och nu när befolkningen inte längre är neddrogade är det många som ifrågasätter hans auktoritet. Samtidigt får han reda på att skeppets energikälla har problem och snart kommer maten inte att räcka till. Folket blir argare för varje dag som går och det kommer inte att dröja länge förrän en revolution bryter loss. Under tiden som Elder försöker få ordning på skeppet är Amy upptagen med att knäcka ledtrådarna som Orion har lämnat kvar till henne. Och hon måste få reda på hans hemlighet snabbt innan tiden för skeppet rinner ut.

Omdöme:
Wow, här har vi verkligen en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Jag öppnade upp den vid 22:00 och tänkte att jag skulle läsa en halvtimme och sen gå och lägga mig. Det slutade med att jag satt uppe till nästan 01:00 för jag var bara tvungen att få reda på hur det slutade. Seriöst, om jag hade haft tredje boken till hands också så skulle jag förmodligen ha börjat läsa den på direkten. Och detta gjorde jag en vanlig onsdagskväll, det gick åt mycket concealer dagen därpå för att dölja påsarna under ögonen.

Andra boken i en trilogi har ju en tendens att vara en seg transsportsträcka men här var det spänning rakt igenom. Det var bara så lätt att leva sig in i situationen trots att jag aldrig har varit ombord på ett rymdskepp. Jag kände mig stressad på riktigt när revolutionen hotade att bryta loss och kände mig både nervös och irriterad varje gång någon ifrågasatte Elders ledarskap. Amys del när hon följde efter Orions ledtrådar var riktigt spännande och avslöjandet av vissa hemligheter fick mig att rysa.

I de flesta böcker jag har läst som handlar om en revolution så brukar man oftast följa rebellernas sida, här är det tvärtom och det är verkligen en annorlunda känsla. Jag tyckte att folket var så himla korkade som inte insåg hur hårt Elder jobbade utan bara skyllde allt på honom. Efter halva boken förstod jag verkligen varför ledarna hade drogat ner befolkningen och önskade nästan att Elder skulle göra samma sak för att få slut på eländet.

På tal om Elder så både störde jag mig på och tyckte om att han verkligen kändes som en tonårig ledare. Han är vilsen, arg och gör misstag. Jag hade väldigt gärna sett honom som mer karismatisk och självsäker men i så fall skulle han inte alls vara samma person. Amy var min favorit i den här boken. Hon var smart, modig men hade samtidigt sina brister hon med. På det hela taget så gillar jag karaktärerna.

Och nu kommer vi till det som jag tyckte var bokens största svaghet – trovärdigheten. Varför, varför, varför var du tvungen att tala i gåtor och lägger ut en massa ledtrådar Orion? Kunde du inte bara ha berättat om Godspeeds hemlighet för Amy och fått det överstökat. Visst, det är superspännande men samtidigt väldigt löjligt. Det är inte så att han tvingar Amy att gå igenom stora prövningar och hinner utvecklas på vägen så att hon kan hantera hemligheten bättre när hon väl få reda på den. Här behövde hon ju bara springa runt på skeppet och lösa klurigheter. Gud, varför kunde han inte bara berätta det på en gång?

På det hela taget tycker jag att det är en väldigt bra bok och Across the Universe är definitivt en ny favoritserie. Jag struntar i att omslagen inte passar ihop, jag måste ha den tredje boken direkt när den kommer ut!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså, Doc är ju typ den sämsta ledtrådsförstöraren som finns. Om han nu vill hindra Amy och Elder från att hitta svaret kunde han väl ha döljt Orions spår bättre. Vilket halvtaskigt jobb han gör.
  • Jag trodde att det var antingen tjejen eller doktorn som var den skyldiga, tänkte faktiskt inte på att de samarbetade.

 

Handling: +1
Spänning: +1
Tvister: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +0,5
Ologiska saker: -1

Mest intressanta karaktär: Amy
Bästa scen eller del: Slutet

B9.5Betyg: 9/10

 Andra delar i serien:
1. Across the Universe
2. A Million Suns
3. Shades of Earth

 

Tags: , , ,

Zombierna i tunnelbanan

En ny favoritbok när det kommer till zombie-böcker!

Titel: Enclave
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #1
Sidantal: 259
Utgivningsår: 2011

Handling:

Regler är till för att följas, det är i alla fall vad sextonåriga Deuce har fått lära sig. Regler är vad som håller alla i enklaven levande. I hela sitt liv har Deuce längtat att efter den dagen hon får en plats bland jägarna men när det väl händer så upptäcker hon att hon har fått den mystiska Fade som partner. Ingen vet varifrån Fade kommer och trots att han är en skicklig jägare så anses han fortfarande som en utböling. När grannklaven skickar efter bud efter hjälp får Deuce och Fade uppdraget att resa dit för att se hur läget är. Detta är början på resan som kommer att förändra Deuce syn på livet, en resa som innebär många sammandrabbningar med de hungriga människoliknande monstrerna.

Omdöme:
Efter två besvikelser (My Name is Memory och Throne of Glass) kom äntligen en efterlängtad överraskning i form av Enclave. Wow, man hann ju knappt andas när man läste den. En ganska tunn bok men varenda sida är guld värd. Det här är en bok som gör att man stannar uppe till alldeles för sent trots att man måste upp tidigt på morgonen.

Jag älskar det mesta med boken och vi kan börja med karaktärerna. Deuce är tjejen som dödar zombier som om de vore ballonger. Älskar hur grym hon är på att slåss och hur hon håller sig lugn även när hon är rädd. Hon blinkar inte för att göra något obehagligt om det är vad som behövs i situationen. Hon sätter sina vänners säkerhet före sin egen och jag gillar henne bara så himla mycket. Eftersom hela berättelsen berättas ur hennes synvinkel så lär man känna henne in på skinnet och det gör henne ännu mer beundransvärd. Och Fade *dregel*, åh, kan han inte finnas på riktigt? Han påminner mig väldigt mycket om Four från Divergent och är liksom Deuce grym på att slåss. Släng in Fade och Deuce i ett hungerspel och de kommer att spöa alla andra, och ja, de spöar förmodligen Katniss och Peeta också.

Enclave kan ha den snabbaste takten jag har stött på i bokväg. Författaren slösar verkligen inga sidor och allting är så ihoptryckt som det kan bli. Det finns inga tråkiga transportsträckor utan varje kapitel är betydelsefullt. På mindre än 260 sidor lyckas Aguirre berätta en historia som säkert skulle ha tagit många 500+ sidor att berätta. Spänningen är konstant och man for som en raket framåt i handlingen. Jag uppskattar den snabba takten väldigt mycket men ibland så kändes det som att saker och ting skedde lite för snabbt. Plötsligt var karaktärerna framme vid sitt mål och ett par stycken senare hade något redan hänt. Det gällde verkligen att hänga med.

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle säga detta men… jag ville ha mer kärlekstriangel i boken! Hur många gånger har jag inte tjatat om att jag tycker att kärlekstriangel är överskattade och oftast helt onödiga? Enclave innehåller inte alls mycket romans och för en gångs skull så vill jag se mer av den.

Jag kan fortsätta att berätta hur underbar jag tycker att boken är men jag nöjer mig nu. Letar ni efter dystopier, zombieböcker, starka hjältinnor eller bara efter en bra och underhållande bok så tycker jag att ni ska plocka upp Enclave nu på direkten!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Spänning: +1
Handling: +1

Mest intressanta karaktär: Deuce, Fade kommer tvåa
Bästa scen eller del: Spoiler [När zombierna kom då de skulle möta Stalkers gäng]

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Extraböcker
0.5. Foundation
1.5. Endurance

 

Tags: , , ,

Fördelarna med att vara en ”panelhöna”

Eller finns det en batter svensk översättning till ordet wallflower?

Titel: The Perks of Being a Wallflower
Författare: Stephen Chbosky
Sidantal: 231
Utgivningsår: 1999

Handling:
Charlie är en speciell kille. Han är tystlåten, lydig och uppmärksam, så uppmärksam att han förmodligen känner till fler saker om dig än vad du gör själv. Han bär på så många tankar inom sig och dessa kan han bara dela med sig till en hemlig brevvän. Och som tur så har vi glädjen att läsa hans brev och veta hur han betraktar världen.

Omdöme:
Ganska kort beskrivning jag vet, men alla som har läst den här boken kan nog hålla med om att det inte är lätt att skriva om vad boken handlar om. Handlingen kretsar runt Charlies liv, man får läsa om vad han tycker om skolan, familjen, vännerna, ja, om livet i allmänhet. Det kan låta ganska tråkigt men jag lovar, Charlies berättarröst är allt annat än tråkig.

Charlie lider av någon psykisk störning, jag vet inte vilken men jag skulle gissa på att han har någon lättare grad av autism. Det sades aldrig rakt ut i boken men av Charlies tankar och hans omgivning att döma så är han inte helt frisk. Det är en av sakerna jag älskar med boken, allting berättas verkligen ur Charlies synvinkel. Han tycker förmodligen inte att det är viktigt att nämna hans mentala hälsa, kanske vet han inte ens själv om att han är inte är som andra.

Okej, jag tyckte faktiskt inte att boken var så värst bra i början. Efter att ha läst 50 sidor så fattade jag inte varför alla verkar älskar den. Visst, den är intressant men knappast en fullpoängare. 100 sidor senare var jag helt fast. Jag vet inte riktigt själv varför, men plötsligt hade boken gripit så hårt i mig att minsta känslosamma scen fick mig att gråta. Det var helt sjukt hur mycket Charlie berörde mig. När han grät kände jag mig för att göra likadant, när han var nerstämd så var jag orolig för honom. Saken är den att man aldrig riktigt visste vart Charlie var på väg. Han är superkänslig och tänker så annorlunda. Han vill verkligen alla väl men folk misstar honom för att vara creepy. Det är så intressant att uppleva världen genom Charlies ögon och jag önskar att han fanns på riktigt så vi kan diskutera böcker ihop. Fast förmodligen skulle jag stå för allt pratande och han skulle bara lyssna.

Och slutet, i brist på bättre ord, det var helt MIND BLOWING! Jag såg hela berättelsen i ett nytt ljus och ändrade mig från att gilla boken mycket till att älska den. Jag känner mig sugen på att läsa om boken igen och det händer i stort sett aldrig! The Perks of Being a Wall Flower blev framröstad som en av de populäraste ungdomsböckerna genom tiderna. Den kom på 16:e plats och jag tycker verkligen att den förtjänar sin placering i listan. Har ni inte läst den än så tycker jag att ni ska plocka upp boken direkt!

Ps. Som ni kanske redan vet så kommer filmdramatiseringen av boken att ha premiär i september i år (tror jag). Jag kommer att se filmen men jag tror tyvärr att den kommer att skilja sig en hel del från boken. Det som gör boken så bra är ju Charlies berättarröst, men hur ska de få till den i filmen? Låta Logan Lerman (han som spelar Charlie) prata konstant genom filmen? Och hur ska de förmedla allt Charlie känner? Jag tror nog att det kommer att bli en bra film ändå, men den kommer som sagt att skilja sig från boken känslomässigt.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Herre Gud, blev fullständigt chockad i slutet när man fick veta att Helen har våldtagit eller sexuellt utnyttjat Charlie. Och genom hela boken så trodde jag att hon var en snäll faster och tyckte till och med synd om henne. Det fick mig verkligen att se boken i ett nytt ljus och nu vill jag läsa om den bara för att se om författaren har lagt ut några ledtrådar tidigare. Vad tyckte ni om det? Blev ni lika chockad?

Språk: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Slut: +1

Mest intressanta karaktär: Charlie
Bästa scen eller del: Epilogen

Betyg: 9/10

 

Tags: , ,

När avståndet mellan månen och jorden krymper…

… då är det dags att börja lagra konservburkar.

Titel: Life as we knew it
Författare: Susan Beth Pfeffer
Serie: Last Survivors #1
Sidantal: 337
Utgivningsår: 2006

Handling:

16-åriga Miranda största problem i livet består av att hennes bästisar är sura på varandra och att hennes mamma inte vill betala hennes dyra skridskorlektioner. Tillsammans med hela världen tittar hon på årtusendets astronomiska fenomen, en meteor som krockar med månen. Folk jublar åt spektaklet men hurraropen tystnar när de märker att något är väldigt fel. Krocken får månen att flytta på sig, och den kommer närmare och närmare jorden. Detta är slutet på det liv som Miranda en gång levde, nu handlar allt om överlevnad.

 

Omdöme
Den här boken har jag sett flera gånger i biblioteket men inte lånat hem den på grund av att jag har läst ett par negativa recensioner om den. Flera har tyckt att den var seg och jag var inte alls sugen på att läsa den. Men när jag skulle låna böcker till min semesterläsning så tänkte jag att jag ändå hade gott om tid till läsningen och gav därför boken en chans, och det är jag verkligen glad över.

Life as we knew it överraskade mig rejält. Det handlar om så mycket mer än överlevnad, det är vänskap, familjeband och framförallt handlar det om hur vi idag tar allting för givet. Vi tar för givet att vi kan handla mat när vi behöver, vi tar för givet att ljuset tänds när vi klickar på knappen, vi tar för givet att vatten rinner ur kranen när vi sätter på den. Vi är så beroende av att elektriciteten fungerar att vi har glömt hur man lever utan den. Och att läsa den här boken fick mig verkligen att börja tänka efter.

Från början så störde jag mig väldigt mycket på hur omogen Miranda är. Hon är så bortskämd och tror att allt kommer att bli bättre och tycker att mamma är galen som börjar lagra mat och tjocka kläder. Dessutom så var hon så himla… ja, jag vet inte vad, ignorant? För mig så verkar det som att hon tror att USA är hela världen, fast det kanske är så amerikanerna känner? 🙂  Mirandas karaktärsutveckling är dock enorm, från den bortskämda och självviska barnet växte hon till en ansvarsfull och modig tjej. Jag gillade henne väldigt mycket i slutet och hejade på henne av hela mitt hjärta.

Mamman är helt klart min favoritkaraktär. Hon är verkligen en stark kvinna som gör allt för att hålla sina barn levande. Ingen i familjen skulle ha överlevt om hon inte hade varit så klok och köpt så mycket mat och varma kläder. Samtidigt är hon mänsklig och bryter ihop ibland men tar sig alltid samman igen för sina barns skull. Verkligen beundransvärd.

Handlingen tycker jag mycket om. Den är både tankeväckande och sorglig men samtidigt värmande. Alla i Mirandas familj är så osjälviska och det är så fint att läsa om hur de tar hand om varandra och inte förlorar hopp trots mörka tider. Flera gånger tårades mina ögon och ibland gjorde det ont att läsa. Det jag absolut tycker bäst om med handlingen är att den är så trovärdig, det kan hända mig och dig, det kan hända idag eller imorgon. Visst läser jag mycket dystopier med hemska framtidsvärldar men de är belägna så långt fram i tiden. Men en meteor kan slå ner på månen när som helst och naturkatastrofer drabbar jorden. Helt ärligt talat så fick jag lite panik över hur lite mat jag hade hemma under läsningens gång.

Jag kan absolut hålla med om att boken är seg, men den är seg på ett fängslande sätt. Life as we knew it är skriven i dagboksform. Allt vi läser är egentligen Mirandas dagboksinlägg. Fastnar man inte för karaktärerna kan jag nog tänka mig att berättelsen blir oerhört tråkig, men personligen kunde jag inte sluta läsa.

Det märktes verkligen att boken påverkade mig. Jag läste ut den på morgonen och när jag skulle kliva upp ur sängen och laga frukost var jag orolig över att inget vatten skulle komma och spisen inte skulle gå igång. När jag borstade tänderna såg jag till att inte slösa på vattnet och tände bara ena lampan i badrummet.

Life as we knew it är utan tvekan den bok som har berört mig mest efter The Fault in Our Stars. Det är möjligt att jag gillar den så mycket bara för att jag hade noll förväntningar på den. Har ni inte läst den så tycker jag absolut att ni ska ge den en chans!

Karaktärer: +1
Berättarröst:+1
Handling: +1
Budskap: +1

Mest intressanta karaktär: Mamman
Bästa scen eller del: Julafton
Minnesvärt citat: Har två citat som visar hur trög Miranda var i början av boken:

Mamma: ”They don’t know how bad the damage is yet, how many countries were affected.”
Miranda: ”Countries?” I said. Somehow I’d forgotten there were other countries, that we shared the moon with other countries.

I guess I always felt even if the world came to an end, Mc Donald’s would still be open.

Betyg: 9/10

Andra delar i serien: 
1. Life as we knew it
2. The dead and the gone
3. The world we live in

 

Tags: , , ,