Född som både pojke och flicka.
Titel: The Golden Boy
Författare: Abigail Tarttelin
Sidantal: 429
Utgivningsår: 2016 (original 2013)
Officiell handling:
Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Många flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst- han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om.
Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare.
Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker: kroppar, familjer, vänskap och relationer.
Tycke:
Den här var jobbig att läsa. Redan från början mådde jag illa av våldtäktsscenen och sedan blev det liksom nästan värre för Max fick gå igenom så mycket. Så om du letar efter en feelgood-bok så passar den definitivt inte dig.
Från början så trodde jag att man skulle läsa från Maxs synvinkel men det visade sig inte stämma då boken har sex olika berättarröster (kan ha missat någon). Man får hoppa runt i huvuden hos hela Maxs familj, kärleksintresset samt läkaren. Samtidigt som jag uppskattar att man får en varierad bild av Max och att man får veta hur föräldrarna tänker, så tycker jag ibland att det blir för många perspektivbyten.
Max är huvudrollen, men det känns inte riktigt som att jag känner honom. Hans känslor och reaktion når inte hela vägen fram till mig. I ena kapitlet kan man läsa om hur dålig han mår, i nästa läser man från Sylvies vinkel och där är han den charmiga killen som flörtar med henne. Jag förstår att författaren vill visa att Max döljer hur han mår för omvärlden, men detta medför även att min känslokurva spretade smått åt alla håll. Förutom våldtäktsscenen (som är det hemskaste överfallet jag har läst inom YA-världen) så berördes jag inte så mycket av boken (yepp, jag är hjärtlös).
Vad jag däremot tycker om är hur informativ boken är samtidigt som den har en tydlig handling. Jag har tidigare läst en annan ungdomsbok om intersex (None of the Above) och den kändes som en faktabok som var förklädd till roman. En annan sak som jag gillar mycket (och som räddar boken från att vara riktigt deppig) är de hysteriskt roliga dialogerna. Jag brast ut i gapskratt när Sylvie hotade den andra tjejen och när Daniel nämnde Sylvester Stallones ansikte.
I mitt tycke är den här boken viktigare än vad den är bra. Vad jag känner till så finns det inte så många ungdomsböcker om intersex, speciellt på svenska, så bara det gör ju den läsvärd. Förutom att den handlar om intersex så handlar den också om hur ett våldtäktsoffer kan bete sig. Boken är riktigt mörk ja, men den belyser viktiga och riktiga problem i samhället, oavsett vilket kön man tillhör. Så slutsats: rekommenderas.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Gah, blev frustrerad när Max inte vågade anmäla Hunter och höll övergreppet hemligt. Det är Hunter som ska lida, inte stackars Max. Och sen att han blev gravid också… gahh, den här boken är hemsk!
- Tycker att pappan har för lite plats. Det är ju många kapitel om hur mamman känner sig och bara några få om pappan. Väldigt ojämn fördelning där, kunde t.ex. ha gjort om några av lillebroderns kapitel till pappan.
- Skönt att Hunter blev arresterad till slut. Vilket kräk, om han nu älskar Max lika mycket som han påstår… varför hör han aldrig av sig till honom? Känner knappast den “djupa” vänskapen mellan dem.
+ Informativ
+ Humor
Mest intressanta karaktär: Max
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hunter blev arresterad, så himla rätt åt honom]
Rekommenderar för:
Vill du ha en informativ och mörk bok om hur det kan vara att vara intersex så kan du plocka upp denna.
Boktycke 