En stereotypisk berättelse i en fräsch miljö
Titel: Ink
Författare: Amanda Sun
Serie: Paper Gods #1
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2014 (original 20012)
Handling:
Katie Greene visste i stort sett ingenting om Japan för ett halvår sen. Numera bor hon där hos sin moster och går i en japansk skola. Med sin knackiga japanska och sitt blonda hår känner hon sig jämt som en utböling trots att hon börjar få kompisar i skolan. Hennes plan med att smälta in i bakgrunden går i stöpet när hon lär känna Tomohiro, skolans badboy och stjärna i kendo. Katie är säker på att hon såg att Tomohiros teckningar rörde på sig. Trots alla varningar så är hon fast besluten om att ta reda på vad det var hon såg och varför han är så hemlighetsfull. Sanningen är dock både mycket hemskare och mer fantastisk än vad Katie har kunnat föreställa sig… och den är betydligt farligare också…
Tycke:
Ink är en bok jag har spanat länge på grund av dess vackra omslag samt att den utspelar sig i Japan. När jag såg att den skulle komma ut på svenska så var jag inte sen med att skaffa hem den.
Det jag älskar absolut mest med boken är den japanska kulturen. För mig som har pluggat japanska i två år samt är uppväxt med anime så är de japanska uttrycken väldigt bekanta och autentiska. Jag läser alldeles för mycket böcker där handlingen utspelar sig i Sverige, USA, Storbritannien så Ink är verkligen en frisk fläkt när det kommer till miljö.
Sen får man inte glömma att nämna de vackra illustrationerna i boken också. Så fina och häftiga! Kul att man som läsare får se vad det är som karaktärerna ritar. Önskar att det fanns fler illustrationer 🙂
Handlingsmässigt så stack den tyvärr inte ut särskilt mycket. Boken kör på det gamla paranormal romance-spåret med en ny tjej i stan som faller för skolans (övernaturliga) bad boy som är snäll innerst inne och får en annan snygg kille efter sig som av någon oförklarlig anledning gillar huvudrollen. Takten är långsam och huvudrollen Katie upplevs som ganska trögtänkt ibland. Sen förstår jag inte heller mig på antagonisten och varför killhuvudrollen har en kompisrelation med honom. På det hela är trovärdigheten ganska sisådär och det är väl därför jag hade svårt att knyta mig an till karaktärerna.
Jag har sett en del recensioner där läsarna tycker att det är för mycket instalove. Konstigt nog så tyckte jag inte alls att det var illa. Efter att nyligen har läst ”The Murder Complex” och ”The Kiss of Deception” så känns det som att Tomohiros och Katies förhållande gick fram i snigelfart.
På det hela taget en okej bok. Jag älskar som sagt att man får ta en del av den japanska kulturen men handlingsmässigt är den för lik många andra böcker som jag har läst. Kan tänka mig att nya läsare i genren kommer att uppskatta den mer.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Fattar inte varför Tomohiro och Ishikawa fortfarande är kompisar när Ishikawa bara vill utnyttja Tomohiro och fick nästan Katie dödad. Visst, jag gillar komplicerad bromance men deras förhållande är alldeles för oförståligt för mig.
- Tycker inte att det är så trovärdigt att Katie ska springa på Tomohiro och Yuu stup i kvarten. De måste verkligen bo i en liten håla.
- Hur tydligt är det inte att Yuu och Katie också är speciella? Gillar dock att Yuu är maktgalen, det gör honom mer intressant.
Stereotypisk handling: -1
Takt: -0,5
Miljö: +1
Mest intressanta karaktär: Yuu
Bästa scen eller del: Spoiler [När Tomohiro ritade draken]
Rekommenderar för:
Ni som vill ha en paranormal romance som utspelar sig i en japansk miljö.
Rekommenderar inte för:
Ni som har tröttnat på det klassiska paranormal romance-stuket.
Betyg: 4.5/10
Andra böcker i serien:
1. Ink
2. Rain
3. Storm
Extraböcker:
0.5. Shadows
Boktycke 