Pennan är mäktigare än svärdet!
Titel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Sidantal: 328
Utgivningsår: 2017
Officiell handling:
Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.
I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.
Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.
Någon som kan få vem som helst att lyda.
Tycke:
Som flera av er säkert har märkt så kryllar det av inlägg om Ordbrodösen idag och här kommer mitt bidrag till recensionsdagen.
Vilken imponerande debut! Handlingen lät så lockande och jag hade höga förväntningar men boken är till och med ännu bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Språket flyter på som len honung, stämningen kan man nästan ta på och karaktärerna känns verkliga. Själva mysteriet är spännande och jag gillar verkligen hur författaren knöt ihop säcken, ja allting känns bra och genomtänkt helt enkelt.
Det kanske beror på att jag själv har ett barn men den karaktären jag fastnade för mest är Albas mamma, och hon är ju inte ens med i berättelsen (som levande karaktär). Alla val och uppoffringar hon gjorde för att sitt barn tryggt, åhhh, det fick verkligen mitt mammahjärta att brista.
Hela ordbrodösvärlden och krafterna är så himla intressant. Trots att jag behövde gå upp tidigt morgonen efter så stannade jag ändå upp sent och läste ut boken. Sedan var jag vaken i flera timmar till för jag kunde inte släppa världen. Så många idéer och tankar som virrade runt i huvudet som ökade på skrivlusten rejält, en riktig härlig känsla som jag har saknat… det var dock mindre kul när väckarklockan ringde.
Det enda jag har att anmärka på är att Alba känns så verklig att jag tappar bort henne i vimlet av karaktärer. Missförstå mig inte nu, hon är en intressant karaktär, men det finns så många fler färgstarka bikaraktärer att hon kommer i skymundan. Sedan är det en annan sak som jag tycker känns lite mindre trovärdig, mer om det i spoilersektionen. Dessa är mindre petitesser, men de drar ändå ner på helhetsintrycket litegrann.
Vill inte avslöja så mycket mer av boken för den är till för att läsas. En av de bästa svenska debutböckerna jag har läst. Rekommenderas varmt!
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Så himla coolt att Alba och Ville redan hade kontakt med varandra på instagram.
- Köper inte helt det där med att ordbrodöserna inte har upptäckt att man kan få krafter ändå även fast man har en bror. Är det verkligen så sällsynt att de föder pojkar i den svenska grenen av släkten? Typ ingen förstfödd pojke på flera hundra år tills nu när både Albas mamma och Lo fick söner?
+ Karaktärer
+ Handling
+ Språk
+ Spänning
Mest intressanta karaktär: Albas mamma
Bästa scen eller del: Slutet
Rekommenderar för:
Ni som vill ha magi och mystik i en riktig bra skriven ungdomsbok.
Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar att läsa.
Boktycke 