En saga som speglar verkligheten

Unikt, sagolikt och mörkt.

Titel: Sagoberättaren (original Der Märchenerzähler)
Författare: Antonia Michaelis
Sidantal: 396
Utgivningsår: 2013 (original 2011)

Handling:
Anna är den snälla flickan som kommer från en rik och trygg familj. Av någon anledning känner sig hon dragen till sin kyliga kurskamrat Abel, han som kallas för Apotekaren och ryktas vara en knarklangare. Trots vännernas varningar så förföljer Anna honom i smyg och upptäcker att han har en mycket varmare sida, en sida som han bara visar för sin lillasyster Micha. Anna ger sig inte utan tvinga sig själv in i Abels liv. Och ju mer hon lär känna honom, desto mer faller hon för honom. Det dröjer inte längre förrän hon är invävd i sagan som Abel berättar för Micha. En saga som är baserad på verkligheten… en saga som så småningom är på liv och död.

Tycke:
Har hört mycket gott om den här boken så mina förväntningar var rätt så höga när jag plockade upp den här boken. Till en början var jag superförtjust i konceptet med att Abel berättar en saga som speglar verkligheten. Det gör honom både sårbar och ärlig och det är så fint. En väldigt unik och speciell läsupplevelse verkligen!

Jag är dock inte lika förtjust i Anna som helt plötsligt blir så besatt av Abel utan anledning. Alla hennes tankar handlar om honom och hur Abel än försöker jaga iväg henne så vägrar hon ger sig. Tja… jag vet faktiskt inte om jag ska beundra hennes envishet eller tycka att hon är en creepy stalker. Karaktärsmässigt så fastnar jag tyvärr inte så mycket för den, vilket förmodligen också är anledningen till varför jag tyckte att mittendelen av boken var långsam och seg.

Jag undrar förresten om det är vanligt att man kallar sina föräldrar vid namn i Tyskland. Blev en kulturkrock här för jag kom av mig i berättelsen varje gång Anna nämnde sina föräldrar vid namn istället för mamma och pappa.

Boken tog dock en väldigt oväntad vändning i den sista tredjedelen som verkligen chockerade mig. Efter det så ändrades hela min uppfattning om handlingen och jag bläddrade som besatt för jag ville veta sanningen. Innan slutet hann den chockera mig ytterligare två gånger, vilket verkligen är imponerande.

Slutordet är att jag gillar boken men inte till samma grad som många andra. Kanske var jag bara inte på rätt humör. Den är hursomhelst en väldigt speciellt bok och det var längesen jag läste en bok med så många oväntade vändningar. Rekommenderar att ni läser den också för att bilda er en egen uppfattning.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fyfan alltså. Våldtäktscenen. Vilken chock jag fick, tappade sympati för Abel efter det och blev så sur på Anna för att hon förlåter honom så himla lätt och kräver inte ens något svar. Han lämnade henne i båthuset, ensam, naken och blödandes. Och ändå förlåter Anna honom efter några dagar.

• Trodde först att det var Hannes som var mördaren (trodde att han var Abels halvbror) men efter våldtäktsscenen så var det uppenbart att Abel inte gick att lita på och då var jag rätt så säker på att det var hans om var mördaren. När man tänker efter så är det ju ganska uppenbart. Det är ju ingen annan som har motiv att döda dem, plus han berättar ju om det i sagan. Var dock förvånad över att han sålde sex. Och så fegt att han tog livet av sig själv i slutet!

Handling: +0,5
Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Abel
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en speciell läsupplevelse och inget emot mörka böcker.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något lättsmält eller actionfyllt.

Betyg: 6,5/10

Läsutmaning #55 – Läs en bok av en författare som är utländsk men ej från USA eller Storbritannien

Advertisement